Varför ryms aldrig individen i diskussionen om näthat

Trollet ser nästan ingen som en individ. Av någon anledning är trollet alltid mannen med uppmärksamhetsbehov. “Mata inte trollet, det gör dem bara glada”. En av internets vanligaste missförstånd måste vara att alla hatare är likadana. Hepp. Så ska man diskutera näthat igen. Inget fel i det alls, tycker jag. Det förekommer ju och folk mår dåligt av det. Däremot så kan jag störa mig på alla som alltid ska börja berätta för alla andra hur de ska hantera näthat.

Först har vi kategorin med människor som anser att alla som regelbundet mår dåligt av näthat, typ Marcus Birro, är löjliga och ska skärpa sig.

Nästa kategori är de människor som tycker att man ska bemöta näthatare snällt.

En tredje kategori tycker att man ska släppa fram allt näthat och att censur av hatkommentarer är fel och fegt.

En fjärde kategori tycker att man ska ignorera näthat.

En femte tycker att man ska radera näthat.

En sjätte grupp tycker att allt uppmärksammande eller bemötande av näthat är energislöseri för att de själva mår dåligt när de ger det uppmärksamhet.

Med flera. Alla tycker att just de har rätt. Att alla andra gör fel.

Sedan har vi då min kategori som lite envist vill insisterar på det här att alla är individer och hanterar näthat annorlunda och att vissa mår mer eller mindre dåligt av det och framförallt dåligt av olika saker OCH DET ÄR KANSKE HELT OKEJ OCH MÄNSKLIGT OCH DET ÄR KANSKE LITE KONSTIGT ATT SKRIVA INLÄGG SOM GÅR UT PÅ ATT ALLA SKA HANTERA DET EXAKT LIKADANT SOM EN SJÄLV. ÄH.

Om jag får en kommentar från någon som tycker att jag ska analknullas så tänker inte jag bemöta den här personen trevligt i min personliga blogg. Jag tänker skriva att de är puckon eller liknande. För det är bäst för mig. Jag mår inte bra av att bemöta folk snällt om de är elaka mot mig. Jag har provat. Men för mig är det jobbigt och energislösande att ödsla godhet på arsel. Jag mår bättre av att skriva pucko. Andra gör inte det. För andra är det jobbigt och bråkigt. Då ska de inte göra som jag gör. Då ska de göra något annat.

Men ärligt. Vill man ta bort kommentarer man tycker är jobbiga i sin egen blogg – låt folk göra det! Det är deras egen sida. Vad är problemet? Det är ingen mänsklig rättighet att få skriva vad man vill vart man vill. Om folk vill bemöta hatarna – Låt dem, oavsett hur.

Själv har jag tydliga principer i min blogg. Om en person skriver upprepade hot mot mig eller, framförallt, mina läsare: Då blockerar jag dem. Jag vill inte att en sån attityd ska fylla mina kommentarsfält. Jag vill inte att folk ska behöva må dåligt när de diskuterar i min blogg. Jag vill inte låta trollen förstöra för alla andra och sabba alla allvarliga diskussioner vi har här.

Som en kille vid namn Per som regelbundet brukade skriva till tjejer att de skulle bli våldtagna av sina utländska taxichaufförer och att han ville sexuellt trakassera kvinnor. Varför ska jag tillåta det? Han förstörde ju bara. Han var bara obehaglig mot folk. Vissa anser att jag, i ett sånt läge, ska låta dem härja fritt så att de kan förstöra för alla andra. Jag håller inte med. Detta är mitt val. Jag ser det inte ens som censur, jag ser det som helt normal forumsmoderering. FLASHBACK har ju för sjutton samma jäkla regler.

Om någon däremot vill ha tips på hur man kan hantera näthat så är det en sak, men jag vill vidhålla att det inte finns något rätt eller fel i detta för folk mår faktiskt dåligt av olika saker och de mår bättre av olika saker. Det är mänskligt. Så är det i verkligheten och faktiskt även på internet. Det kanske vi ska lära oss att förstå och respektera.

Sedan kan man, självfallet, ha olika åsikter om hur man förändrar näthatare. Men ärligt. De är kanske individer de med? Man kan inte utgå ifrån att alla näthatare är troll som vill ha uppmärksamhet. Inte ens vad gäller hatare så är alla stöpta i samma form. Men jag tänker fortsätta som vanligt: Antingen ignorerar jag dem, skrattar åt dem eller ber dem ta sig i röven. Take it or leave it, det är JAG. And yes, jag råkar också tycka att varenda en av dem är tragiska. Sorries!