September 2nd, 2010
Väldigt bra skrivet av Isabelle Ståhl om ungas arbetslöshet och deras påstådda “lathet”.
Lär här.
Skugge och Bert har tidigare beskyllt ungdomar för lathet och förklarat att det inte finns någon brist på jobb. Ståhl kritiserar.
Jag vill skjuta in ytterligare en grej.
Det är en sak att påstå att ungdomar inom en viss arbetsgrupp är lata och vill lyxlira. Många (inte alla) som vill jobba med lite spexigare jobb förväntar sig ofta att det ska vara kul hela vägen och inte en massa trist slit och ta i. Men det är inte alla ungdomar, det är de ungdomar som både Skugge och Bert Karlsson möter, däremot, för de söker sig till Skugge och Bert. Vi har de som vill jobba med media som brinner och är villiga att slita stjärten av sig – Men som med alla jobb, och framförallt de som är lite “roligare” än att sortera papper i ett lager (ett av mina första jobb) så finns det även en del latmaskar.
Men jag tror att den andel ungdomar som bara är redo att jobba “med något roligt” är mycket mindre än Bert och Skugge tror. Men det är såklart de ungdomar de möter, då BÅDA har ett roligt jobb med status. Jag tror i ärlighetens namn att varken Bert eller Skugge skulle jobba sju dagar i veckan, sexton timmar om dygnet, om de jobbade med papperssortering. Så man ska nog akta sig innan man kallar folk för lata. Till att börja med ska man nog inte kalla folk för lata om man har ett jobb som nog många anser vara rena lyxliret.
Jag jobbar sju dagar i veckan och betydligt mer än åtta timmar om dagen. Men vet ni, inte fan är jag någon som tar i mycket för det – Allt är nämligen roligt jobb. Eller ja, inte roligt hela tiden, men roligt jobb. Det kan inte för en enda sekund jämföras med ett tungt arbete i stil med undersköterska. Hur mycket man än vill hävda annat så är vi som så gärna vill prata om hur myyyyycket vi stääääändigt jobbar de riktiga latmaskarna. Vi har kul – och har mage att gnälla! Det är ju förjävligt.
Det är kanske därför det är just människor inom media som klagar på ungdomars lathet. De känner igen sig och känner sig dumma. Haha. För inte fan ser jag sophämtaren eller den ensamstående föräldern som jobbar dubbla lågbetalda jobb gnälla över ungdomars lathet.
Just saying.
Filed under Politik och samhälle, Övrigt | Comments (22)
Att du inte ser dem klaga kan väl förvisso bero på att de inte skriver krönikor och debattartiklar. Men ja, du har verkligen helt rätt gällande Skugge.
fanny: Du har en poäng, det har du. Jag vill dock inflika att jag inte tycker att Skugge är ett dugg lat.
Alltså, jag är kluven.
Jag är själv 18år och mitt i problemet. Har en hel drös med vänner som aldrig tidigare har jobbat och som såhär efter studenten är alldeles för kräsna med de jobb de faktiskt erbjuds. “För dåligt betalt”, “för jobbiga arbetsider”, osv. är väldigt vanliga ursäkter.
Jag själv har jobbat sedan jag var 13, delat ut reklam, sålt aftonbladet, mcdonalds och willys. För mig är ett jobb ett jobb. Det kan mycket väl få vara dåligt betalt och ha jobbiga arbetstider men sålänge det är det enda jobbet jag erbjuds så är det bra nog.
Alla ungdomar tänker inte så. För vissa är faktiskt lata och förbannat bortskämda och är kräsna utan någon som helst rätt att vara. Kräsen får man endast vara om man är överkvalificerad.
Så både Skugge och Ståhl har rätt. Men om du frågar mig så diskuterar de två helt olika sidor av situationen.
Viola Stark: Men vuxna är ju också sådär. Det är inget som hör just ungdomen till, och det är ej heller inget nytt för dagens ungdom. Även Sokrates tyckte att ungdomen var lat och bortskämd. Lata människor finns det alltid – Men om det beror så mycket på ålder eller generation att göra är jag faktiskt skeptisk till.
[...] Hanna Friden och Isabelle Ståhl skriver vettigt om detta. Jag kan framförallt hålla med Isabelle i att men [...]
Hanna, jag blir så nyfiken på vad exakt det är du jobbar med. För bloggen är väl en del av ditt yrke (det vill säga du får betalt för att skriva den?). Men vad är det mer du får lön för? Vad är det du betalar hyran med?
Märklig fråga kanske, den är inte värderande på något sätt, mer nyfiket undrande – men det här med bloggande…hur bestäms det om vilka som ska få betalt för att blogga? Vem bestämmer det och hur får man liksom betalt? För varje inlägg? Jag tänker lite på alla som har relativt stora bloggar men där inläggen för det mesta är “idag mår jag prutt” “idag handlade jag en tröja på gina” eller “idag åt jag fisk med ris” eller “ikväll ska vi festa på Flickrummet”. Det kan tyckas lite weird för en heltidsarbetande sjuksyrra att få LÖN för att skriva att man just bajsat liksom. Det kan ju jag också göra ;).
Elli: Bloggen? Bloggen tjänar jag inte ett öre på. Det här är min site, och som du ser finns det inga annonser – Eller jag har ju lagt upp lite fula bilder till höger för att göra reklam för mitt riktiga jobb. Jag är redaktör för en sex och samlevnadssite vid namn Sex & Blandat, jag är frilansillustratör och frilansjournalist och jobbar med grafisk form. Men bloggen får jag inga pengar för. Jag betalar däremot webhotell för att ha den . Så jag BETALAR för att blogga, höhö.
Oh, detta har jag funderat över tusen gånger! Hur ofta läser man inte, speciellt i bloggar, hur ofta och mycket de jobbar och att det inte är “som ett vanligt jobb” och att jobbet finns med i tankarna hela tiden. Men hur jobbigt kan det egentligen vara att sortera kvitton, över saker man själv konsumerat ska tilläggas, och fundera över de senaste trenderna för att man ska skriva en liten text om det eller liknande? Det är inte jobbigt, varken fysiskt eller psykiskt. Samtidigt är dessa personer ofta överbetalda och har ingen utbildning eller liknande. De har ju bloggat och blivit kända!
Men en undersköterska till exempel, där kan vi prata om att det tär både fysiskt och psykiskt. Att jobba i åtta timmar är långt mycket mer krävande om man är undersköterska än om man till exempel är modereporter.
Jag tycker att det är oerhört fel av de sistnämnda personerna att ens säga att andra personer, med “vanliga” lågstatus jobb är slöa. Det är ju dem som gör det verkliga jobbet. De jobben som alltid funnits och som alltid kommer behövas.
Jag tror inte heller att det handlar om att ungdomar är slöa, jag tror att det handlar om att det numer är lite skämmigt att säga att man vill arbeta med något typiskt arbetarjobb. Nuförtiden skall man ju ha ett statusyrke!
Ursäkta för en lång kommentar och att jag kanske svävade bort från ämnet. Fint att du tar upp detta i din blogg.
Mycket bra skrivet Hanna. Brukar läsa din blogg men tror inte jag kommenterat förut, så passar på att säga tack för en underhållande och tankeväckande blogg!
Tycker att dina resonemang är knivskarpa, om du gav dig in i politiken skulle jag rösta på dig!
Feminismen har skapat ett massförstörelsevapen åt rättshaverister!
Dvs. ju mer feminismen sprider sig, desto lättare blir det att falskt anklaga män för diverse ting!
Och ni kan ju tänka er vad det värsta är att bli anklagad för, och så händer med hela tiden!
Se bara på Assange!
Ha en bra dag! :)
Hanna! Du måste läsa den här artikeln… jag blev så konfunderad! http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article7720356.ab
Både du och Isabelle Ståhl har helt rätt!
Jag vet en del ungdomar som är väldigt kräsna. Vissa vänner till och med. En gång var det faktiskt en som sa “jag jobbar hellre som prostituerad än städerska”. Så ja, det är jävligt många som inte tar vilket jobb som helst. Själv är jag glad bara jag får in pengar. Sen skiter jag i vad det är för jobb. Jag vet ju att det är många som klagar på att det är många unga som är arbetslösa osv. Men det ligger lite sanning i det, många är lata och kräsna. Sen finns det nog vuxna som också är det..
En del ungdomar kanske ar mer krasna an vuxna just for att de har mojligheten, kanske fortfarande blir forsorjda av foraldrar etc. Visst kan man saga att man hellre jobbar som prostituerad an staderska, men ar man vuxen och betalar sin egen hyra sa maste man ju valja nagot.
För några år sedan hade jag en “skitjobbsrun” så som många andra i 20-års åldern.
Min observation 2008:
“och sedan hela den överambitiösa stämningen i samhället. Om jag söker ett lågavlönat jobb som inte kräver utbildning, varför ska jag då behöva förklara var jag ser mig själv om fem år och lägga fram diverse framtidsplaner? Snarare såhär: Hej, jag vill jobba! Jag kan jobba effektivt! Jag kommer överrens med andra humanoider för det mesta, så vi kan jobba tillsammans eller var för sig brevid varandra. Sådär, ge mig låg lön nu.”
Det är fint med inre glädje men all denna finish är på ytan. Dagens personlighets-pornagrafi som odlas på facebook, bloggar är konstruerande. Våga vägra image, våga vara en riktig människa!
P.s. Hanna du är grym.
P: Gud vad trött jag blir på henne, hur kan hon sitta och påstå att den här tjejen har psykosociala problem? Hur kan man få jobba som rådgivare i det här ämnet och arbeta på BUP när man gång på gång uttalar sig så kränkande om unga människor och deras sexualitet? Sedan när blev det konstigt att femtonåringar tycker att artonåringar är häftiga? Herregud. Jag blir så trött på henne och hennes nedsättande uttryck och hennes moraliserande om människors val i livet. I min mening borde hon inte få jobba med ungdomar. På ett ålderdomshem, där hör hon hemma!
Du har ju så himla rätt. Mitt jobbande går lite i perioder, men det finns perioder då jag “jobbar jämt”, alltså man tänker på det dygnet runt, gör anteckningar precis innan man somnar, drömmer om jobbet, vaknar och gör anteckningar etc (filosofi-doktorand för er som undrar). MEN det kan liksom inte jämföras med mitt tidigare jobb som vårdbiträde. Att filosofera dygnet runt kan man göra när man är inne i ett riktigt flow, men man kan omöjligt vårda dygnet runt. Det är inte jämförbart. Så man ska ge f-n i att skryta om hur mycket man jobbar när man har nån form av kreativt/vetenskapligt/dylikt yrke.
WeRiseAgain: Hej igen du som vägrar diskutera och som censurerar kritik! Vad får dig att tycka att du ska ha luft när du vägrar bemöta andra och utsätter oliktänkande för massiv censur? Vet du vad du är: Skev. Du är inte välkommen här, som jag tidigare sagt, fören du svarar på de frågor vi ställt och du låter folk kritisera dig. Ska jag behöva sparka ut dig eller kan du faktiskt lära dig att fatta det här? Din skriande lilla fegis.
Kom ihåg att du lovade sist att göra det “efter nyheterna”. Jag anser att du kan göra det nu. Eller är du fortfarande inkapabel att fomulera en rationell tanke?
Jag tror inte att ungdomar är lata. Jag tror att vi gärna arbetar väldigt hårt, om tillfälle givs och vi känner att arbetet är stimulerande. Däremot håller jag med om att vi (rent generellt) har en tendens att vara, som Camilla Andersson skriver ovan, kräsna. Saken är den dock, att jag tror inte att den här kräsenheten egentligen är vårt eget fel, utan våra föräldrars — det vill säga Berts generation, just den generation som påstår att vi är “lata”. Vi har nämligen HELA VÅR UPPVÄXT fått höra att vår generation har MYCKET bättre förutsättningar än vad deras hade, att vi kan bli PRECIS det vi själva vill. Då är det faktiskt inte så märkligt, tycker jag, att dagens ungdomar finner det lite svårt att nöja sig med skitjobb.
Jessica: Det som är jobbigt med att ha en blogg är inte shopping och kvitton. Jag har jobbat som bloggare och jag avskydde det mer än något annat jobb jag har haft tidigare. Det som är jobbigt med att jobba med att blogga är att ditt privatliv blir en offentlig sak och folk ser det som sin rättighet att ta del av alla delar av ditt privatliv och ställa krav som är väldigt psykiskt påfrestande. Jag började må väldigt dåligt av att vara bloggare, för folk kräver saker av dig som blir väldigt psykiskt påfrestande. Om du lyckas skapa en stor blogg så blir det också ditt varumärke: Och att få andra anställningar blir nästintill omöjligt. Det tas för givet att det enda du kan göra är att blogga, du bemöts inte seriöst, alla tar för givet att du är inkapabel till att hantera ett vanligt jag och att du är ytlig, korkad och inkompetent.
Det är jobbigt att jobba som bloggare. Jag tror att det är ytterst få som kan hantera det här psykiskt. Det är inget hårt jobb fysiskt, det är det inte, men psykiskt så måste du ha en massa jävlar anamma i dig, och om du inte har framkallat en speciell karaktär i din blogg (Som Kissie eller Blondinbella) så har jag svårt att se att denna sysselsättning kan bli långvarig.
Det är jobbigt. Det skriver jag under på. Jag vägrade fortsätta som det, och jag skulle vilja påstå att jag hellre skulle sortera papper i ett lager som jag gjorde när jag var ung än att jobba som bloggare igen. Det var hemskt.
WORD!
Det är så jävla enkelt idag att skälla på ungdomarna eller de arbetslösa (för det finns vuxna arbetslösa också) och mena på på att “de får ju anstränga sig lite”.
Snyggt skrivet, Hanna. Intressant och fräsch vinkling på ämnet.