September 27th, 2011
Idag pratade vi om genuspedagogik i Förskolan på Radio 1. Cissi Wallin, som är programledare, Lady Dahmer och jag. Vi talade om detta med anledning av Amanda Schulmans inlägg. Läs det, och låt mig sedan utveckla mig om vad genuspedagogik är, och varför jag tycker att det är en sjukt bra grej.
För det första: Alla föräldrar är för frihet. Oavsett om du håller på med genus eller inte. Det spelar ingen roll om du klär din lilla tjej i klänning, en vettig förälder oavsett ideologi kommer inte att förbjuda henne från att spela fotboll om hon vill. Där misstolkar folk genusuppfostran å det grövsta. Folk har fått för sig att man…
1. Förbjuder kön.
2. Påstår att allt annat är tvång och att andra föräldrar inte är för frihet.
3. Att man ska uppfostra alla barn enligt samma mall och inte tillåta skillnader som avviker från denna mall.
Om man ska uttala sig om vad genusuppfostran är, så finns det en poäng med att läsa på om vad det är innan man tror att det är barnmisshandlare mot blöjbyten och som förbjuder rosa och förbjuder “hon” och “han” och förbjuder flickor från att leka med dockor. Det är inte det som är genusuppfostran och jag bryr mig inte huruvida någons unge bär en klänning eller inte. Skitsamma. Det är så irrelevant att det inte är klokt och att folk som tar sig friheten att argumentera mot genusuppfostran med såna argument, det säger mer om er än om genus. Varför tror ni att det handlar om det?
Tror ni att det skulle ha blivit en riktig riktlinje i skolan om det var det som genus handlade om? Om det handlade om att förbjuda att kön nämndes och flickor från att bära rosa? För det skulle ju faktiskt inte ha kunnat bli. Jag tycker att det är en rätt rimlig slutsats som man kan komma fram till själv om man tänker på det.
Genusuppfostran handlar om att tillföra möjligheter, och nej, ingen förälder tror att man tvingar barnen till saker, det tror ingen, inte ens fundamentalister tror att de gör det. ALLA tänker att de erbjuder frihet, men det finns så mycket saker vi ser runt om i världen som väldigt många av oss verkligen inte tycker är frihet. Men på samma sätt tittar andra, i andra delar av världen, på vårat västerländska samhälle och tycker att mycket vi gör är sjuka tvång.
Om man tror på genus, då tror man på samhällsstrukturer. Man tror att barn gör vad vuxna gör. Man tror att barn söker en grupptillhörighet, och man tror att den gruppen påverkar individen. Så långt inga konstigheter, barnuppfostran ser ut så. Skillnaden är att man också har könet i åtanke inom genus. I genusuppfostran delar man inte upp barn i grupper baserat på kön, man delar upp barn i grupper baserat på deras intressen. Man säger inte: “Pojkarna kan göra det och flickorna kan göra det.” Man säger: “De som vill rita kan rita, de som vill leka med bollar kan det.” Om det då visar sig att fler flickor vill rita, och fler pojkar vill leka med bollar: Det gör inget. Men man delar inte upp dem till att börja med och man tar inte för givet att vissa barn gillar vissa saker och har olika förutsättningar på grund av deras kön.
Och om ett barn har svårigheter i ett visst område så bortfärdar man aldrig någonsin det med: “Äsch, han är ju bara pojke/flicka.” Om en tjej är väldigt blyg och rädd för att ta kontakt, så ser man inte det som en helt okej grej för att hon är tjej, utan man hjälper henne med det, för man utgår inte från att tjejer har ett visst naturligt handikapp. Om en pojke går runt och spöar skiten ur de andra kidsen så avfärdar man inte det med att det är en killgrej, man försöker ta reda på varför och lösa det. Man utgår inte från att han är dum i huvudet bara för att han är en kille. Man ger alla indivder stöd i de områden som de har problem med oavsett om de föds med en snopp eller snippa.
En annan sak man gör med genusuppfostran är att man har koll på vilka övriga intryck man ger sina barn. Man läser inte bara sagor om söta prinsessor och prinsar som riskerar liv och lem för att rädda prinsessornas liv. Inom genus kan flickan vara den som räddar, och pojken vara den som behöver bli räddad. Individerna finns, men de är inte bundna till kön utan rollerna växlar baserat på karaktärernas individer. Man byter inte plats på könen, som vissa tror, utan man låter de olika rollerna existera trots den klassiska könstillhörigheten.
I den mesta populärkultur som riktas till barn är det klart och tydligt att pojkar som gråter och inte är tuffa och slåss är dumma mesar. Det är väl helt okej för de pojkar som inte vill gråta, men hur är det med de pojkar som vill gråta? Ska de verkligen behöva känna sig missanpassade i samhället på grund av det? Hur är det med flickor som inte vill gråta och som inte vill kramas lika mycket som det tas för givet att flickor vill? Ska de stämplas som kalla häxor med sociala problem? Hur är det med flickorna som inte är söta, som ju alla flickor är i alla historier? Ska de behöva känna sig missanpassade och dåliga för att de inte är söta nog? Ska de verkligen behöva få ätstörningar när de kommer upp i puberteten och ha ångest för att de är så fula? Vet ni någon tjej som har inte ångest över sitt utseende idag, och är det verkligen rimligt att det ska behöva vara så? Kan inte hon vara skitglad över att hon är grym på sport om det nu är det som valde att uppmuntra när hon var ung istället för att kalla henne söt hela tiden?
Genusuppfostran anser att ingen ska behöva känna sig missanpassad på grund av att deras personlighet och utseende inte passar in på deras könsroll. Enligt genus ska pojken som gråter passa in lika bra i samhället som pojken som springer runt och sparkar en boll och som är tuffast och starkast. Enligt genusuppfostran så är inte det som flickor uppskattas mest för hur söta de är, utan det är det som de vill, som de är bra på, som räknas.
Är det här verkligen så farligt? Är det så hotfullt? Jag kan inte se problemet. Jag skulle kunna se problemet om det handlade om att man förbjöd flickor att vara “flickiga” och pojkar att vara “flickiga”. Jag skulle se problemet om man bara tillät en enda könsneutral upplaga och alla skulle följa den mallen. Men det är extremism, och något sånt här tillåter vi inte i Sveriges förskolor, och att genusuppfostran skulle se ut på det viset är på grund av folk som blir sura så fort de hör ordet genus och drar sina egna förutfattade åsikter.
Och om man tycker att vi ska ha en tydligt indelad uppfostran enligt kön, som Calle Schulman tydligen gör. Kul för dig att du gillar när flickor är söta. Jag gillar också söta grejer. Söta flickor, söta hundvalpar, söta pojkar. Men tänk om Charlie och Penny, när de växer upp, blir fula?
Om de främsta komplimangerna ni då gett dem, varje dag, är baserat på hur söta de är – Vad fan händer med deras identitet och självförtroende då, när de inte längre kan leva upp till det som uppmuntrats varje dag från deras omgivning? Jag skulle gissa på att resultatet blir Kissie. Extrema mängder smink, mycket ilska, mycket plastikkirurgi och mycket ätstörningar. Vet ni hur många tjejer det är som ballar ur i en viss ålder på grund av att de inte är söta flickor längre, och finns det en vits att motverka detta innan det händer?
Tänk om de här flickorna istället hade fått höra, från främlingar och sina föräldrar och sin omgivning varje dag att det var en prestation de lyckades med som var det som ständigt fick höra glada ord om, kanske skulle det vara bättre? Jag säger inte att man ska förbjuda folk att vara söta, men om det blir den största källan till bekräftelse under ett barn uppväxt så…
Alla som har barn vet att uppmuntran och bekräftelse innebär att ett barn tycker bättre om en viss syssla. Alla vet att ett barn tycker att det är roligare att utföra någonting som får dem att känna sig duktiga. Det här använder man både vad gäller att lära barnen fakta, och att lära barnen vad som förväntas av dem och i deras beteende gentemot andra. Det här slutar inte vara en sanning för att det helt plötsligt gäller utseende, det här slutar inte vara en sanning för att det handlar om “machogrejer”.
Jag går inte omkring och tror att folk ignorerar när deras döttrar intresserar sig för fotboll. Självklart så gör inte folk det. Bara folk som är extremt konservativa gör det, och det är inte vår norm länge (även om jag fick en hel jävla del om mina intressen från folk när jag växte upp som gjorde mig rätt förbannad) utan vår norm är att uppmuntra våra barn när de är duktiga och när de är intresserade. Det är ett bra steg på vägen, men det är inte hela vägen.
Och hur kommer man resten av vägen?
Genus handlar om att du analyserar hur du talar till ditt barn, vad är det som du främst ger dem glada leenden för? Vad är det som du främst säger att de är bra för? Vad är det som främlingar säger till ditt barn? Vad är det som dina släktingar och vänner säger?
Om du tänker på det här och, förmodligen till din förvåning, kommer fram till att det är en jäkla “Du är så söt, du är så fin, du är så gullig!” till ens tjej, då ska man inte bli förvånad om den här tjejen, när hon kommer i puberteten och lägger på sig vikt, får finnar, och börjar bli lite ful som många av oss dessvärre blir – Då ska du komma ihåg att du var delaktig i detta, för det du visade uppskattning för under hennes uppväxt var hennes utseende, och när hennes största källa till bekräftelse dör bort i en hormonexplosion, visst fan att hon blir deprimerad. Du ska inte sluta kalla henne för söt, men tänk på vad det är som kommer oftast och överväg om det är värt det.
Och om du inte tror på det här. Tänk på det, i ditt liv, som du är bäst på, det som folk tycker allra bäst om dig för, det som får dem att le åt ditt håll. Tänk dig att det här plötsligt försvinner. På några månader. Poff! Borta. Du kan inte längre.
Du var grym på matte och hade ett grymt jobb som utvecklare på ett stort IT-företag, hoppsan, du fick en stroke! Alla dina skills försvann. Ångest? Ja. Du var fotbollspelare och hade en sån jävla exakt spark i benet att det inte var klokt, men hoppsan! Du bröt en led och kan inte spela längre. Ångest? Jag tror det. Du är bildkonstnär och helt plötsligt går du och blir blind, självmordbenägenhet? Jag tror det.
Ser ni min poäng? Jag tycker inte att ni ska förbjuda era döttrar från att bära rosa, ha en prinsessklänning och jag tycker absolut inte att ni ska undvika att kalla henne för söt. Men, om ni funderar på de flesta sagor ni läser för henne, de flesta kläder hon bär, och de flesta saker ni ger henne bekräftelse för och kommer fram till att väldigt mycket handlar om att man ska vara söt, då tycker jag att det finns en poäng i att försöka ändra på detta och se om det finns något annat ni kan uppmuntra henne för än just det ytliga.
Och om ni inte går med på det, utan tycker att det är helt rätt och rimligt att det ska vara så: Då vill jag fanimej inte att ni blir förvånade när hon blir 12-13 år, får ätstörningar, har ångest för sitt utseende, bär dubbla behåar med inlägg, vitblonderar håret, bär tjugo kg smink och tjatar och skär sig i armarna för att hon känner sig så jävla misslyckad. För ärligt talat: Ni gjorde ingenting för att motverka detta när hon var yngre. Ni uppmuntrade det.
Man kan tala så mycket om självförtroende, att det är det viktigaste att ge sitt barn. Men hur ger du egentligen ditt barn självförtroende? Har du tänkt längre på det? Gör det. Och när du gör det, tänk på vad du ger dem självförtroende för, och överväg om detta är något som kommer att försvinna, helt plötsligt, en dag när de växer upp.
Du skulle inte vilja att det du uppfattas som duktig och bra för plötsligt försvann. Dina barn kommer inte att göra det heller.Tänk på vad dina barn förväntas gilla, och fundera på om de kanske får höra samma sak hela tiden.
Tänk på hur dina barn förväntas agera, och fundera på om det är rimligt.
Tänk bara på vad du gör, lyssna på dig själv, titta på ditt barns omgivning och fundera på hur rimligt det är. Varsågod, där har du genuspedagogik. Är det verkligen så jävla hemskt som du trodde?
Tänk också på detta: Om det inte hette genus, och du inte kopplade det till feminism, skulle du då ha samma fördomar som du har idag? Eller är det egentligen baserat på vissa knäppon, extremister, som du sett på internet och baserat på dina fördomar om vad genus och feminism inbegriper?
Filed under Feminism, Hälsa, Normer & Ideal, Politik och samhälle, Ätstörning och idealfrågor, Övrigt | Comments (204)
Tycker titeln på en bok om detta sammanfattar det hela bra: Ge ditt barn hundra möjligheter istället för två! (av Kristina Henkel). Genus handlar verkligen inte om att begränsa, utan om att vidga barnens möjligheter.
Fy fan vad bra du är Hanna!
TACK för detta inlägget!
JA! BRA!
fantastiskt inlägg!
fan vad du är bra!
WOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOORD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Sjukt bra skrivet Hanna! Jag hoppas av hela mitt hjärta att Amanda Widell läser detta.
Fantastiskt bra skrivet! Alla borde läsa detta innan de ger sig in för att diskutera “genustalibandagis”.
TL;DR
Jag tänkte skita i att läsa det här inlägget för det var så långt, men jag gjorde det i alla fall för jag fastnade. Hanna, det var så skönt att läsa. Har läst folks inlägg som de hos Calle och Amanda, och känt att ja visst det är ju lite töntigt med hen och sånt, men ändå velat säga emot deras förlöjligande av genus och inte riktigt fattat vad det är jag vill säga. Det här var det jag letade efter! Svinbra.
Mycket bra inlägg, håller med dig till fullo. Kunde inte låta bli att läsa herr Schulmans blogg (länken du hade) och det gör mig verkligen mörkrädd, trött och mycket provocerad. Så tack för att du visar att det finns folk som tänker där ute! =)
Kudos till dig, du har ju omvänt en skeptiker.
Vanligtvis så brukar typ en miljard antifeminister storma in och snacka om en miljard konstiga grejer men jag ser inte en enda av dem här, hardu blockat dem eller finns det för ovanlighetens skull inte en enda rabiat motsägare?
Åh du e ju ba såå bra. Denna text borde fler läsa. Skicka in t DN! gjört bara gjört!
Du har en poäng och jag ska börja fundera på det här vad gäller mina döttrar. Jag tycker om när de är söta. Men det är inte min min dröm att de blir fotomodeller eller får anorexi och jag kan se din poäng.
Tack så mycket Hanna.
Jag hatar din logik och jag hatar att du alltid har rätt, din jävla subba!
MVH,
Trogen läsare som återigen kommer tänka efter
Ps. DIN JÄVLA SUBBA!
Fantastiskt bra och välskrivet! Tack för det.
Fantastiskt välskrivet! Det är ju precis så det är, bra text!
Detta är det bästa jag läst på länge!
Helt jädrans klockrent!
FTW!!!
<3
Jag bara undrar, detta inlägg handlar väldigt mycket om flickor och eventuella ätstörningar och söthet. Men jag har en son, jag kan inte låta bli att säga till honom att han är det sötaste jag vet, varje dag. Är det fel? Hur uppfostrar man pojkar genusmedvetet? Jag skulle gärna få mer konkreta förslag av vem som helst, förutom detta med boken om en kvinnlig hjälte.
Jättebra och sansat inlägg, inte alls extremt “genustalibanskt” som en del uttrycker det utan bara gott sunt förnuft!
Så bra. Så rätt!!
[...] Det tycker jag vi kan fira genom att läsa det här inlägget om och om igen. Share this:FacebookLike this:GillaBli först att gilla denna post. Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken. ← Bokmiddag [...]
Hej Hanna! Jag hittade din blogg via Lady Dahmer för en stund sen och det här är det första (men absolut inte sista) inlägget jag läser. Vet inte vad jag ska säga, mer än att det är SKITBRA och att du verkar vara en väldigt klok människa med vettiga åsikter. Jag kommer absolut fortsätta läsa din blogg. :-) Kram, Malin
Utmärkt not. Minst lika viktigt som att erbjuda många, och könsneutrala, friheter (om inte viktigare!) är att lägga grunden till könsneutrala ansvar: att ta hand om sig själv, sina val, och bli väl förankrad i förmågan och attityden att inte avsäga sig ansvar och roller på grund av sitt kön.
Det är i ljuset av de senaste decenniernas relativa brist på sådan uppfostran man kan förstå den ganska otäcka helsvenska version av hederskultur som börjat titta fram nyligen i rättssalar och media på senare år.
Inlärd hjälplöshet – och ett brett folkligt stöd för idén att pojkar och flickor är litet mer eller litet mindre ansvariga för det ena med det tredje på grund av enkom sin könstillhörighet – blir samhällsfenomen som försämrad rättssäkerhet i ett större perspektiv. Inte för att någon avsiktligt vill ha det så, utan för att det är det sjuka uttryck det här tar sig när vi inte är medvetna om problemet och dess lösning.
Oj, det var en subtil stilmall. Om det inte framgick i min reflexion ovan, var “helsvensk hederskultur” en referens till en nylig not av blogge: http://blogg.tianmi.info/2011/08/28/svensk-hederskultur/#post-2672
Men precis så tycker jag om genus! Det ÄR ju så det ska vara. Men många drar ju genus till extremare grader där man ska styra en tjej att bli tuff och en kille att bli mjuk. Inte att uppmuntra just den individen att det är ok att vara precis så som den är!
Tack Hanna. Du sätter ord till den frustration jag känt över många genusdiskussioner genom åren.
Wow vilket imponerande bra inlägg :)
tycker som någon ovanstående, skicka in till DN!! Fler borde läsa och framförallt lära sig något av din utmärkt beskrivande och utförliga text.
Grymt jobbat.
Så jävla bra! Hoppas att Calle och Amanda läser detta och faktiskt reflekterar över det. Vore intressant att läsa ett ärligt och uppriktigt svar från dom där dom berättar om hur dom tänker efter att ha läst din text.
Bra!
Vad bra skrivet! Jag hörde programmet i morse (ni var jättebra, men det kändes alldeles för kort och snuttigt), läste A & C Schulmans blogginlägg och blev så upprörd att jag skrev ett eget om det absurda i att det viktigaste hos ett barn är hur dess könsorgan ser ut. http://arbetsbien.blogspot.com/2011/09/att-uppfostra-barn-att-dolja-sitt-kon.html
Det jag kommer att tänka på, som du kanske redan tänker, är att oavsett vilken talang man uppfostrar så kan ju den försvinna. Många som är jättebra på fotboll när dom är små till exempel är inte lika bra när kraven blir högre eller kroppen börjar växa och inte lyder längre. Så jag tycker att det mer handlar om att göra barnen trygga i sig själva, även om dom är kass på allt, att dom ändå har ett stort värde. Att ens värde inte bara ligger i ens talanger, utseende eller prestationer.
Till Saras, Tuvas.. kommentar 11.07.
Det handlar oftast inte om att STYRA barnet, däremot att uppmuntra alla egenskaper hos både pojkar och flickor. Därför fokuserar en del MER på att även uppmärksamma och uppmuntra mjukhet hos pojkar, och tuffhet hos flickor, eftersom det är de egenskaperna som annars helt hamnar i skymundan. Det betyder inte att man inte uppmuntrar även de andra egenskaperna, däremot tror jag att man som utomstående mycket lättare lägger märke till när någon uppmuntrar ett ” icke könstypiskt” beteende. Många glömmer också lätt att vi styr barnen hela tiden när vi följer de typiska könsrollerna. De flesta föräldrar vill t.ex att deras barn ska vara fysiskt aktiva. Om jag då uppmuntrar min son till hockey, fotboll och brottning skulle ingen höja på ögonbrynen. Men om jag uppmuntrar honom till hockey, fotboll och dans skulle väldigt många tycka att jag styr honom.
Mycket bra inlägg!
Helt sjukt bra inlägg! Tack!
Bra skrivet, men saknade referenser till det “hemska” dagiset. Var det något som Amanda hade missuppfattat ? Jag tycker att det lät konstigt och inget som genusuppfostran bör beskyllas för. Det lät bara väldigt extremt?
Det här var bland det bästa jag läst på länge. Tack, nu vet jag vad jag ska sprida vidare till mina otänkande vänner.
Förbannat bra skrivet! :)
En liten tiny pyttedetalj bara som jag inte helt håller med om (måste alltid vara något) :)
“Tänk om de här flickorna istället hade fått höra, från främlingar och sina föräldrar och sin omgivning varje dag att det var en prestation de lyckades med som var det som ständigt fick höra glada ord om, kanske skulle det vara bättre? ”
Folk får självbilder förstörda när de inser att deras prestationer inte räcker till också, vet inte om det är så mycket bättre. Pojken eller flickan som hade en vision om att bli stridspilot och sedan fallerade på syntestet och yadayada…
Håller med om mycket, men även Marcus här ovanför. Att styra in allt självförtroende på prestationer istället för utseende tycker inte jag är så mycket bättre. Vi har ju även problemet med “duktiga flickor” att tampas med i samhället. Att skapa självförtroende genom bekräftelse av det personen är, som gör just den personen speciell, är nog det bästa. T ex du är smart (oavsett om du har alla mvg), du är rolig, du är snäll mot andra osv.
Det här är så otroligt bra skrivet så det borde f-n vara obligatoriskt för alla svenskar att läsa det.
Daniel:
Hon syftade till Egalia, som jag länkar i inlägget. Det där påstådda paret som förbjuder blöjbyten existerar inte, det är en vandringssägen skapad av folk som vill skriva dumma saker om genus. En sån sak är emot lagen så det finns ingen risk att ett dagis skulle tillåta något sådant sjukt, tack och lov. Och ja, jag skulle nog påstå att resten var missuppfattningar om dagiset, man undviker inte alls att säga “hon” eller “han” där, men man försöker använda barnens namn i så stor utsträckning som möjligt istället och i vissa historier där man inte behöver förtälja könet på en viss individ så byter man ibland ut “hon” eller “han” mot “hen”. Men barnen har kön, de är inte könsneutrala, man försöker bara fokuserar mer på barnen som individer istället för deras kön. Så istället för att säga “Du kan få hans penna” Så säger man “Du kan få Andreas penna”. Rätt harmlöst, tycker jag personligen, och man leker fortfarande lekar som mamma pappa barn. Så dagiset är absolut mer genusinriktat, men man förbjuder inte kön som Amanda har missuppfattat det som.
Fantastiskt bra!
Hanna och Marcus:
Jag förstår er poäng men jag håller inte med. Eller, jag håller ju självklart med att man ska göra sitt bästa för att bygga ett gott självförtroende för barnet, det säger sig självt och jag hoppas alla föräldrar gör sitt bästa i det avseendet!
Men vad gäller att faila i prestationer, vi säger att man inte lyckas bli stridspilot som vuxen, jag tycker inte att det är jämförbart för även om vi alla människor hade barndomsdrömmar som majoriteten av oss faktiskt aldrig kommer leva upp till så är det inte det samma sak som något som blir en daglig trygghet när man växer upp. Jag menar, de flesta av blir inte knäckta för att vi aldrig blev rockstjärnor, om vi däremot blir fråntagna något som vi haft med oss hela tiden så mår vi inte bra. Man ska uppmuntra barn i många områden och lära dem så mycket man bara kan, men det finns några områden där pojkar och flickor från dag ett får höra är en av de viktigaste sakerna i hela världen, och det inte bara från föräldrar, utan det är från populärkultur, från vänner osv. Jag menar, även om du inte kallar din dotter för söt hela tiden, så är det ju omöjligt att skydda henne från resten av alla intryck som tydligt signalerar hur viktigt det är att vara söt. Men som förälder så kan du uppmuntra andra kvaliteter så att barnet hittar självförtroende i något annat än just det. Det är mestadels det som är min poäng. Men livet är flyktigt, olyckor kan ske, man vet aldrig vad, eller hur mycket, som kan bli fråntaget. Föräldrar kan göra sitt bästa för att skapa fler möjligheter, och hjälpa sina barn att prestera bra inom annat än det som blir upptryckt som tydligast i deras ansikten under uppväxten.
[...] Läs detta hos Hanna Friden! [...]
Säger som Pernilla ovan, borde vara obligatoriskt att läsa för alla. Hur kan man ens vara emot att ge sina barn ett bättre liv än den könsstereotypa skit som tyvärr är vanligast? Sjukt!
Hanna: Jag håller med dig om att det absolut inte är bättre, speciellt eftersom prestationer är något som man oftast kan påverka i större utsträckning än sitt utseende.
Nu var mitt exempel med stridspilot ganska extremt eftersom det är extrema krav på dessa och väldigt få som lyckas.
Föräldrar som trycker på sina barn att de måste bli akademiker är väl ett bättre “Svensson”-krav. De personer som inte har läshuvud kommer få dåligt självförtroende när de inser detta, det är till mångt och mycket medfött på samma sätt som utseende.
De bästa hade varit att självbilden handlar om att bli en bra och kärleksfull människa kort och gott. Failar dem med det så kan de gott ha att de mår dåligt över det :)
SÅ JÄVLA BRA, jag tror jag tuppar av. Fantastiskt!
Otroligt intressant och välskrivet Hanna. Du satte ord på massor av saker som jag har tänkt på hur man ska förhålla sig till när/om dagen då jag själv har en knodd.
Dock skulle jag hävda att självförtroende är de flesta föräldrar bra på att ge sina barn. Det är självkänsla det är sämre med. Alltså att barnet ska känna att det duger oavsett prestation och yttre bekräftelse. Att man gör saker för att man själv vill och tycker det är roligt. Självförtroende handlar mer om att man vet vad man klarar om, om man lyckas mår man bra över det, men misslyckas man känns det ofta bajs. Om man INTE har bra självkänsla vill säga, för har man det då gör det inte så mycket att misslyckas. För man vet att man är toppen oavsett.
Jättebra!
Jag funderar på om det inte ibland ändå kan finnas en poäng att dela upp barnen i könsbaserade grupper. Just med syfte att kompensera den här gamla vanliga könsrollspedagogiken. Jag hörde om någon förskola eller om det var lågstadieskola som införde massage för pojkarna och snickarverkstad för flickorna. Syftet var att de skulle få utöka sitt föråd av känslor och aktiviteter.
Även om jag håller med om att man alltid i grund och botten bör gå på intresse istället för kön så kan jag nog ändå tycka att det finns en poäng med kompensatorisk pedagogik just för att man som pojke annars aldrig får möjligheten till närhet och som flicka får vara lite vild. Inte ens små barn står ju utanför samhället i stort och de normer som finns utanför förskolan.
Bra skrivet, en sak som jag reagerade på var dock just det där att det skulle vara så bra att bekräfta ett barn utifrån dess prestationer. Att det är jättebra att säga till sin son/dotter “åh, vad duktig du är!” istället för “åh, vad söt du är!”. Det är nog alltid bättre att berömma en prestation istället för ett utseende, men det finns också en risk att sonen/dottern blir en aning “skadad” av att bli sedd utifrån sina prestationer hela tiden. Det finns så oerhört många “duktiga flickor” (jag är själv tjej och vet hur det kan kännas) som försöker göra bra ifrån sig på alla möjliga områden och aldrig riktigt räcker till. Det finns de som prioriterar att vara duktiga istället för söta, och det kan vara nog så jobbigt att inte leva upp till de krav som ställs på en då. Jag menar bara att det inte är självklart att ett barns prestationer ska vara det viktigaste, och att barn som får höra att de är “duktiga” inte nödvändigtvis kommer må jättebra av att få höra det. Det optimala vore ju om både flickor och pojkar kunde bli sedda för vilka de faktiskt är som personer, och inte bara för vad de gör eller hur de ser ut.
Satan vad bra! I LOVE YOU! Håller med en av Emmorna som tyckte du skulle skicka in till DN eller annan tidning. ALLA borde läsa detta!
Ni förstår inte det manliga perspektivet på genusfrågan.
Vi vill alla få uppmuntran och bekräftelse för de vi är.
Den starkaste driften hos alla levande varelser är överlevnadsdriften; Rädsla och hunger. Utan den skulle det inte finnas något liv.
Den näst starkaste driften är fortplantningsdriften. Utan den skulle det heller inte finnas något liv.
Den mest viktiga bekräftelsen för en man är att bli bekräftad genom att bli sexuellt utvald av kvinnor. Detta är den starkaste drivkraften för alla mäns handlingar. De män som inte varit funtade så, har utrotats genom evolutionens gång genom att inte få möjlighet att föröka sig.
Receptet för att bli sexuellt utvald av kvinnor är att följa alla manliga “normer”: Vara dominant, visa upp styrka, makt, social status, självförtroende, hänsynslöshet, våld.
För en kvinna krävs ingen prestation för att bli sexuellt utvald mer än att vara tyst söt och snäll. Kvinnor tenderar däremot att lägga motsvarande energi på att hetsa män att förgöra och förtrycka varandra för att kunna välja ut segraren att para sig med.
Exempel på dessa strukturer ser man att de störta krigshetsarna i storbritanien innan första värdskriget var Suffragetterna. Deras tidning “The Suffragette” var en ren krigshetsartidning.
Man ser det i att seremördare som Anders Breivik får hundratals beundrarbrev från hela världen.
Man ser det på hur feminister som Madame Dahmer stoltserar över att beblanda sig med seriemörare.
Kvinnor dras sexuellt till de “tuffa” männen. Så är det bara. Tycker synd om de genusuppfostrade pojkarna. När de kommer upp i puberteten så kommer de aldrig få någon (sexuell)bekräftelse av kvinnor. De kommer upptäcka att de uppfostrats fel och antagligen må väldigt dåligt för det.
Tack! Jag har hela tiden vetat att jag tycker og tror just precis det du skriver, men aldrig riktigt kunnat formulera det ordentligt – det har alltid snurrat ihop sig med det eviga “men jag gillar ju att vara tjej” argumentet från många, nu kan jag bättre förklara att det inte alls är det det handlar om – det alla människor gillar är att vara sig själva (och accepterade för det!) och att vara tjej är inte annat än värden samhället (vi) har lagt i just den könsrollen.
Jag måste nog läsa lite vidare på genusvetenskap känner jag – tack, det var ett tag sedan jag blev så inspirerad!
Skitbra, utan tvekan!! Önskar så detta lästes av fler, och speciellt av dem som “inte intresserar sig för ämnet”.
Jag håller absolut med om att det blir problem om det enda man har fått positiv “feedback” om i sitt liv är att man är söt eller snygg, men jag vet inte om det är så fantastiskt mycket bättre att fokusera på bara prestationer heller.
Saker och ting förändras ju på den punkten också, och om någon som har kunnat vara duktig plötsligt inte kan eller är lika duktig som tidigare så kan det väl också resultera i en massa ätstörningar, självhat och ilska?
Jag tycker beröm är supermysigt. Men man kanske ska se till att folk vet att de är bra och värda att älska för att de är dem de är först och främst, och sedan även för att de kan vara söta eller duktiga.
Jag är imponerad. En massa kommentarer och bara en superkorkad jubelidiot/troll som skriver om stenåldersmänniskor (vad jag kan hitta). Det brukar finnas fler på kloka texter om genus eller feminism. Det finns kanske hopp om mänskligheten ändå!
Det som är viktigt att komma ihåg är att även stärka barnets självkänsla, sen är ju självförtrorndet mest baserat på dagsformen.
Sen kan man ju fundera på varför en “pojk-flicka” anses vara bättre än “flick-flicka”
Tjohooo!!!
Anonym:
Man ska ju inte låta gå det så långt att barnet upplever att det får orimliga krav på sig, men jag tycker aldrig att man ska låta bli att ge beröm när ett barn gör något bra – Men man får givetvis se till att balansera med annan bekräftelse, som för hur de är som personer, och självklart även tillföra kärlek som inte är prestationsbaserad utan bara rätt och slätt kärlek. Annars blir det ju absolut inte bra!
AA:
Jag håller med dig om att fortplantningsinstinkten är viktig för oss, sexuell bekräftelse är viktig för människor och mycket folk gör är en resa dit. Men jag håller inte med om din analys om vad det är som kvinnor finner attraktivt. Jag tror säkert att Breivik får beundrarbrev, av både män och kvinnor, och att en del av dem är av sexuell natur. Han blev världskänd när han gjorde det han gjorde, en av effekterna av detta är att man får beundrare. Det spelar ingen roll vad du gör, det finns folk som tycker som du och beundrar det du gör, och en del får ett sexuellt intresse av de personer de beundrar.
Men de brev han får är inget jämfört med hur många det är som tycker att Breivik är det värsta skräpet som gått på den här planeten. En del kvinnor som gillar knäppa killar, innebär inte att den stora majoritet som inte är attraherade av honom inte existerar.
Din bild av vad folk anser är attraktivt är väldigt mörk och väldigt dyster, och jag undrar varför du har fått den inställningen? För trots de beundrarbrev han får, så kan du ju inte missat det otroliga avsky som folk känner för honom. Oavsett hur vidrig man är som människa så kommer det alltid finnas folk som tycker likadant och beundrar de hänsynslösa handlingarna, det finns till och med människor som fantiserar att drabbas själva. Det finns människors vars sexuella fantasi är att bli uppätna av andra. Men det är norm, det är avvikande.
Status anser de allra flesta är attraktivt, däremot, men att tända på grymma, hänsynslösa handlingar är inte norm och man kan inte påstå att några få undantag skulle tala för hela den kvinnliga eller manliga sexualiteten. Om det nu vore så att det var just våld som kvinnor tänder på, kan du ställa dig den här frågan: Varför är de flesta kvinnor emot det om det är något som du är övertygad om att de gillar?
Ditt argument håller varken ur ett biologiskt perspektiv, då våldsamma personer i vårat samhälle oftast hamnar på den lägsta samhällsskalan, och folk på den lägsta samhällsskalan ses i regel inte som attraktiva. Det håller inte heller ur ett sociologiskt perspektiv, då dina bevis för vad du påstår är norm är extremism och undantag. Man kan inte ta en liten avvikande bit och påstå att det skulle vara något som gäller för alla, och jag tror att du kan förstå det med.
Maayan:
Jag tror att vi alla håller med om att man alltid ska visa sina barn kärlek, det finns nog inte så många som propagerar för att man ska utesluta det mest självklara och viktigaste i relationen mellan barn och föräldrar.
Elvira:
Flickflickor anses inte vara sämre än pojkflickor, däremot så kommer folk tycka att vissa typer av prestationer och sätt att leva sitt liv är bättre än ett annat, och somliga vill nog att deras döttrar ska växa upp med mer typiskt “manliga” intressen och beteenden och vice versa. Jag tror inte att det är konstigare än att föräldrar önskar att ens barn ska följa samma religion som de, politisk inriktning, skaffa familj, satsa på ett visst jobb osv. När vi får barn har de flesta av oss, även om ingen av oss vill styra barnet mot dess vilja, nog ändå en del fantasier om vad barnet kommer växa upp till och bli. Inte det att vi blir missnöjda om de inte blir det, för de flesta älskar sina barn oavsett. Men vi har nog alla en viss idé av vad vi tror att deras bästa framtid kan bli och hur de bäst rustas för framtiden.
[...] Vad är egentligen genuspedagogik? Och varför är så många emot det? – Hanna Fridén at Hanna F…. [...]
[...] Vad är egentligen genuspedagogik? Och varför är så många emot det? – Hanna Fridén at Hanna F…. [...]
♥ Det här var så bra. Tusen tack, Hanna.
Tack för ditt inlägg!! Helt fantastiskt bra!
Det är väl som vanligt så att de “vanliga” förespråkarna för x (t.ex. genusuppfostran) överröstas av extremisterna, vilket gör att motståndarna definierar om x eftersom det är lättare att argumentera mot den extrema varianten.
Här har dock den normala gruppen som förespråkar x ett ansvar eller intresse i att tydligt ta avstånd från extremisterna. För genusvetenskapen innebär detta att man måste säga tack och hej till postmodernismen och idéerna om genus som något fullständigt frikopplat från fysiskt kön.
Detta måste göras på samma sätt och av samma skäl som t.ex. sverigedemokraterna gör sig av med rasistiska och nazistiska individer och/eller tankar. Lyxen att bli behandlad som en individ existerar inte.
Men Gud, så bra du är Hanna!!!!
Befriande att läsa ett klokt och välskrivet inlägg i den här frågan som ofta tenderar att bli väldigt infekterad av nån anledning. Många föräldrar vill givetvis bara väl men man för oftare än man tror oreflekterat vidare sitt eget bagage. Cheers.
Är glad över ett bra och balanserat inlägg om det självklara att inte sätta gränser för sina barn. Synd och konstigt att det skulle vara provocerande.
Nu är det ju inte direkt så att min sida genererar någon extra trafik, men jag kände mig ändå nädgad att länka till detta eminenta inlägg.
Du slår, som oftast, huvudet på spiken, Hanna.
Bra inlägg! Tyvärr är det inte alla förskolor/skolor med en genuspolicy som lyckas hålla den här välavvägda, kunskapsbaseradee och “rätta” inställningen till genus. Vissa (för)skolor har helt enkelt dåligt utbildad personal (eller personal med dåligt utbildade chefer, eller chefer som anlitar helt blåsta konsulter, take your pick), och där BLIR det verkligen så, att INGEN “får” ha rosa klänning, glitterhårband, Spindelmannen-tröjor eller på annat sätt ägna sig åt sådant som anses “könsstereotypt”.
Så nog för att det inte är så det BORDE vara så finns det tyvärr de som använder sig av sådana “genustalibanmetoder” och ger oss övriga dåligt rykte.
tack! det var ett bra inlägg som tog det hela till en sunt vardaglig nivå. grottmänniskan här ovan behöver kanske några fler år på sig att inse detta ;)
vi har ett hästjobb framför oss och kanske kommer våra barn undra varför vi inte gjorde mer i vissa fall, men då får vi förklara att vi gör så gott vi kan och att det är bättre med ett långsamt gediget arbete för att börja behandla människor som det de är och inte blanda in kön, etnicitet, religion mm. för vi vill ju inte ha en backlash som den paret Schulman har svepts med av, det är så sorgligt att det finns folk som vill backa i utvecklingen. och så oerhört barnsligt att gå på den där skrönan om föräldrar som förhindrar fsk-personal att göra sitt jobb! jag trodde de var journalistiskt utbildade/bevandrade?
sen tror jag nog att vi kan hissa prestationer hos våra barn och ställa lite krav på dem. vi får inte glömma att försöka rusta dem för vuxenlivet och utmaningar är precis vad de kommer att möta där. förmodligen mer än vad vi har behövt göra, så var inte rädda för att peppa och sporra era barn. det får vi förhoppningsvis tack för av dem när de blivit vuxna och kunde de ta sig nånstans här i världen med de fallenheter och färdigheter vi skickade med. och allt förstås med all kärlek som man kan ge till sina barn.
tack för ordet.
Kakan:
Vilka skolor är det? Jag menar, vissa lärare kan ju inte valsa in och sätta helt nya regler på dresscodes, det är ingenting som föräldrar tolererar. Jag har sett ett sånt dokumenterat fall, men det var en lärare på en skola som insisterade på det, men i övrigt har jag inte sett detta ske. Även om det givetvis finns genudpedagoger som är extrema, precis som finns folk som är mer extrema ur ett heteronormt perspektiv, för individer med olika åsikter kommer vi alltid finna på dagis och i skolan – Och personligen tycker jag nog att variationen behövs även om jag personligen inte tycker om en hel av dem.
Underbart inlägg, alla borde verkligen läsa detta!! Länkar till dej från min blogg och facebook!
Hell yeah!
@H:
Till hur våra känslor fungerar är vi fortfarande stenåldersmänniskor. Det är mycket vanligare för en modern människa att dö i en trafikolycka än att bli dödad av en spindel eller en orm. Men forfarande är det spindlar och ormar människor har fobier för, och inte bilåkning.
Att idiotförklara människor bara för att de har en annan uppfattning är ett väldigt ofruktsamt sätt att diskutera. Jag är inte intresserad av att diskutera på en sådan låg nivå.
@:Hanna Fridén:
Jag vill tacka för din sakliga ton och att du går igenom det jag skrev. Jag har ganska annorlunda uppfattningar och erfarenheter än vad du har, men jag tycker att det även är viktigt att människor med väldigt biologisk människouppfattning även får vara med i en genusdiskussion utan att bli förlöjligad.
Jag håller med om att den bild jag har av vad människor anser vara attraktivt hos varandra är ganska dyster.
Men för att kunna ändra på saker och göra världen bättre måste man försöka se sanningen i vitögat, även om den är mörk och dyster.
Det enda sättet jag kan se det som, är att våra känslor är ett styrsystem för att guida oss att beté oss på ett sätt som gynnar våra geners fortlevnad. Våra känslor får oss att göra korkade saker idag, men som varit viktigt för överlevnad tidigare i evolutionen. Kan inte vara på annat sätt, eftersom de historiska beteenden som inte gynnat artens fortlevnad, helt enkelt har utrotats.
Jag uppfattar det som att kvinnor inte i stor utsträckning är emot våld. Snarare tycker jag att mäns våld mot män verkar så gott som osynligt för kvinnor. Det diskuteras mycket oftare mäns våld mot kvinnor, fast mäns våld mot andra män är mångdubbelt vanligare. Det är någon slags norm kvinnor inte bryr sig om. Jag tycker mig oftare höra kvinnor som beklagar sig över människors grymheter mot djur, än över mäns våld mot andra män.
Ett vanlig beteende hos kvinnor är att de i yngre år vill dejta “farliga” killar som tillhör stereotyper associerade till gäng och våld. Men som du säger, de hamnar vid senare år lägre på samhällsskalan och är inte lika intressanta längre. När kvinnor blir äldre och vill hitta någon att bygga bo med, söker de sig till män med en annan typ av makt, social status och ekonomiska resurser.
Värt att notera att kvinnor i Sverige, trots “jämställdheten” fortfarande förväntar sig att att männen de dejtar ska ha högre socioekonomisk status än de själva för att vara intressanta. Kvinnor vägrar helt enkelt att beblanda sig med män som är lägre än de själva i maktnivå. Jag tror att det är den stora orsaken att Sverige är ett av de singeltätaste landen i världen.
Den biologiska förklaringen till attraktion mellan könen är att män främst värderar skönhet hos kvinnor, tecken som signalerar fertilitet och att hon blir en bra barnaföderska. Ungdom, hälsa, välvårdat blond hår, stora bröst, breda höfter.
Dvs en kvinna kan vara en blond bimbo men ändå vara sexuellt attraktiv.
Medan kvinnor attraheras av sådant som ger avkomman störst chans att överleva i en värld som är baserad på djungelns lag där den starkaste/mest anpassade överlever. I första hand vill hon ha sex med en man som visat våldsmakt, för att det leder till att avkomman blir “stark”, sedan vill hon bygga bo med den hanen som bäst kan fixa fram resurser för att föda ungen och henne själv.
Anledningen i djurriket till att hanar är större till växten än honor, och har horn och stora betar. Är att det är de starkaste männen med effektivaste vapnen som valts ut att vara värda att fortplanta sig med.
Bland de arter som är monogama är hanen och honan lika stora, men hanarna bär runt på onödigt energikrävande prydnader som påfågelsfjädrar, vilka till honan signalerar överkonsumtion.
Den evolutionära förklaringen är att människor har en sådan oproportionerligt stor och energikrävande hjärna, är att männen ständigt tvingats hitta på olika sätt att behaga kvinnor att de bli villiga att para sig. All kultur och civilisation män skapat genom historien är i grunden för att attrahera kvinnor.
Så rent biologiskt sätt är alla krig och allt våld män emellan kampen för att bli sexuellt utvald av kvinnan. Att vi lever i ett samhälle som ser överkonsumtion ett tecken på status är en förlängning av det påfågeln gör när han stoltserar med sin överdrivna prydnad. Männen på toppen i makthierarkin får överflöd på kvinnor, medan de på botten slås ut och ingen sörjer dem eller ser dem.
Jag skulle säkert kunna rota fram hur mycket källor som helst om det jag skriver om. Men jag känner inte att jag måste bevisa eller övertala någon på något sätt. Den som är intresserad får söka själv.
Jag tycker det ser ut att vara en väldigt stor polarisering mellan de som ser biologiska orsaker som förklarar hur vi beter oss, och de som tror att det främst är socialt konstruerade orsaker. Jag hoppas att det ska vara lite mer saklig dialog så att man ska kunna mötas någonstans. Tyvärr upplever jag ofta att ett biologiskt synsätt möts av aggressiva känslomässiga reaktioner på en så låg nivå att fortsatt diskussion blir omöjlig. Att diskutera mänskligt beteende med djurs har varit ett känsligt ämne redan sedan Darwins tid. Folk som har velat forska på detta har blivit utmobbade.
Så jag blir faktiskt överraskande glad av att jag fick ett så sakligt svar från dig.
[...] Jag har liksom inte riktigt knäckt den koden. Av en slump hittade jag ett väldigt bra blogginlägg om detta. Genus, barnuppfostran, självförtroende. Jag känner mig lite klokare efter att ha läst [...]
AA:
Hur är det med de kvinnor som blir kära i klena, fattiga, fula män? Är det fel på oss? Är hans gener dåliga på något sätt?
Och hur är det med de djurarter som inte alls överrensstämmer med bilden stor, prålig hane – liten, kräsen hona. Där till exempel honan är större/vackrare/äter upp hanen osv?
Och du tror inte männens uppfinningsrikedom genom historien, gentemot kvinnorna, snarare beror på att kvinnor varit portade från universitet/arbetsmarknad/utbildning/offentligt liv etc?
Jag föredrar också en tillmötesgående dialog. Det är kul att höra andras perspektiv och funderingar kring hur vi är funtade :)
sjukt bra skrivet!
Bravo, Hanna! Hur bra som helst. Jag har länkat både till min fejjan-sida och min blogg. Alla som har med barn att göra borde läsa ditt inlägg!
Bra skrivet!
Men jag måste bara få påpeka att jag tycker det är synd att använda ordet “genus” för så många olika saker. Usprungligen har ju ordet genus betytt “(socialt) kön”, och jag tycker det kan vara bra att låta det fortsätta betyda det. Att ha ordet genus som ett lite kyligt konstaterande begrepp som vi kan använda när vi vill prata om t ex könsroller eller samhällets bild av vad som är kvinnligt eller manligt.
Att använda ord som “genusuppfostran” blir då lite konstigt (egentligen är det ju normerna som håller på med “genusuppfostran” – att fostra oss in i könsroller/kategorier). I stället borde vi specificera oss: är det frågan om “genusmedveten uppfostran”? “Genuskritisk uppfostran”? “Genusneutral uppfostran”?
Jag tror att om vi använder ordet genus alltför lättvindigt, riskerar vi bara att ge antifeministerna vatten på sin kvarn, då de lätt kan fortsätta tro att allt som har med ordet genus att göra är samma sak (ett hat mot heterosexualitet och rätten att vara “man” eller “kvinna”, eller vad en nu kan ha fått för sig).
Jag tror vi har allt att vinna på att vara klara i vårt språk – för den tysta normen vinner när vi inte formulerar oss tydligt mot den!
Kunde inte sagt det bättre själv. Galet bra skrivet!
Johan Siri Landgren:
Jag ser absolut din poäng, jag är inte säker på att det skulle ha stor relevans i spridningen av förståelse (om vi ska tänka så, anser jag att vi bör skilja benämningarna ytterligare), men om vi ser till vad ordet betyder i det här sammanhanget så blir ju genuspedagogik och genusuppfostran väldigt, väldigt språkligt felaktigt. Jag köper ditt resonemang!
Vad tycker genusforesprakarna om den har artikeln:
http://www.psychologytoday.com/blog/the-scientific-fundamentalist/200803/male-brain-vs-female-brain-i-why-do-men-try-figure-out-th-0
Om de biologiska studier som har gjorts pa manliga/kvinnliga attribut.
Att det faktiskt ar naturligt.
Jag haller inte med, men vill garna hora mer arugment for / emot detta for det ar det vanligaste argumentet folk kommer med nar jag diskuterar genus.
Angående det biologiska: nu är jag inte 100% genomläst på ämnet, men tenderar inte de som är bäst på att anpassa sig till situationen vara de som sedan får fortplanta sig? Idag behövs inga kom kan försvara oss mot sabeltandade tigrar och kan ta kål på mammutar för matens skull. Idag brukar de som kan föra sig socialt sett vara de som föredras framför det “biologiska rätta” och det är, såvitt jag hajar det, de som får fortplanta sig med. (Okej, ut på krogen för ett ONS, den där machograbben kanske får sig en brud lättare än lilla nördiga sidekicken, men när det ljusnar och man sedan ska bedöma vilken man tar så _brukar_ det bli sidekicken om sidekicken visar sig vara bättre personlighetsmässigt sett.)
Bah.. Det snarare spädde på alla mina uppfattningar om manshatande flator…
Jag kommer aldrig uppfostra mina barn med ett “genustänkande”.
@Glad person:
Jag ser det inte på ett sådant sätt sätt att det skulle vara “fel” på någons gener eller att de skulle vara “dåligt”. Våra genetiska uppsättning har formats av naturligt urval och sexuellt urval. Finns inget rätt eller fel i det. Har bara råkat bli så efter som det var våra gener som råkat vara de som överlevt. Och våra känslor är konstruerade att styra oss mot sådant som genom evolutionen ökat chansen för överlevnad och fortplantning. Rädd för spindlar och ormar, ej rädd för biltrafik. Rädd för att dö i terrorattentat men ej rädd att dö på grund av rökning.
Jo det finns djurarter som du säger, vilka är väldigt annorlunda människan, men gemensamt för dem är att de är väldigt långt ifrån människan evolutionärt sett, de är insekter, spindlar, lever i havet etc. Väldigt annorlunda plats i det ekologiska kretsloppet. Men när det gäller att jämföra människor med djur så ligger vi väldigt nära andra däggdjur.
Jag tror att männens uppfinnigsrikedom genom historien främst varit att det har påtvingats männen av kvinnorna för att få para sig. (Det är förklaringen varför vi har hjärnor större än chimpanser). Kvinnor har aldrig har haft samma krav på sig för att bli sexuellt utvalda, det har räckt med att vara söt och snäll så har hon kunnat bli hemmafru.
Man kan se det som att kvinnan varit inskränkt i sin frihet genom att vara portade från männens domäner, men man kan även se på det som att det har varit ett privilegie för kvinnan.
Kvinnor har alltid genom historien kunnat få tillgång till resultaten av männens arbete, i regel större tillgång till resultatet av männens arbete än männen själva eftersom männen varit tvingade att vara borta i arbete.
I samma utsträckning som kvinnor varit portade, så har ju männen i motsvarande nivå själva varit “tvingade” ut i dessa områden, oavsett om de hellre hade velat vara hemmaman med en rik fru som var ute och arbetade för att försörja familjen.
Kvinnan får ofta sin bekräftelse (av det motsatta könet) genom saker kopplat till passiva “kvinnliga” egenskaper som hennes utséende. Det är förklaringen varför tjejer agerar destruktivt över sitt utseende och får ätstörningar etc. Det handlar medvetet eller omedvetet om att vara attraktiv för det motsatta könet, genom att signalera hälsa och fertilitet.
Mannen får sin bekräftelse (av det motsatta könet) genom aktiva “manliga” egenskaper, makt, dominans, social status etc. Detta leder till att män riskerar sin hälsa och sitt liv genom att utöva våld och förtryck mot andra män för att etablera sin position i flocken, att vara den kvinnorna väljer.
Jag tror att det här jag beskriver har stor betydelse för att pojkars studieresultat blir så mycket sämre nuförtiden. Som kille måste man hela tiden uppehålla makthierarkin i klassrummet och hitta på sätt att imponera på tjejerna.
Medans tjejers attraktionskraft mer är kopplat till passiva egenskaper, och därmed kan tjejer lägga ner mer energi och uppmärksamhet på skolan än vad pojkar kan.
@Antonia:
Jo det är så du säger att det är de bäst anpassade som fortplantar sig och lever vidare. Men grejen är att den förändringen går väldigt långsamt. Man har fobier mot spindlar och ormar men inte bilåkning och rökning.
Det finns absolut ingen social konstruktion som säger att råa våldsbrottslingar i fängelse är attraktiva.
Att tjejer väljer de sexga machograbbarna för ONS är att de (omedvetet) vill bli gravida med en “stark” avkomma med stor chans att överleva.
Medan senare vill hon ha en nördig men hårt arbetande man hon kan kontollera, som hjälper till med bobyggande och ser till ungen(som inte ens är hans egen) får mat.
Resultatet av detta ser jag i att kvinnors sexualitet genom historien varit hårt kontrollerad, om kvinnor legat runt okontrollerat skulle ingen veta vems unge som var vems och allt skulle varit totalt kaos. Männen skulle inte veta om det varit deras gener som hade fortplantats eller inte, om det var deras unge de var tvungna att försörja, vilket skulle skapa stort obehag hos männen.
[...] Uppdatering: Hanna Fridén [...]
Anna:
Det finns några neurologiska skillnader mellan män och kvinnors hjärnor, men det är viktigt att skilja på vad som är neurologisk fakta och vad som sedan är teorier. Väldigt inom biologi är teorier, men det finns fakta och den ser ut såhär. Kvinnor har en större och mer utvecklad prefrontal cortex än vad män har, och att den här utvecklingen börjar tidigt i livet, innan pubertet och hormonskillnader sätter in.
Så vad är prefrontala cortex? Det är där stora delar av våra kognitiva förmågor sitter, såsom språkinlärning, social anpassning, orsak och verkan, planering såsom: Om jag gör det, vilka konsekvenser har det, om jag gör det, är det en bättre eller sämre handling?
Män däremot har en annan skillnad, deras, vad heter… Mäns reaktionsförmåga är oftast snabbare än kvinnors, som exempel: Har du tänkt på att fler killar spelar snabba dataspel än tjejer? Shoot em ups och sånt? I regel är killar snabbare, neurologisk, på att reagegera på rörelser och kunna agera mer på impuls.
Det här är fysiskt bevisade skillnader hos män och kvinnors hjärnor, och man tror att det är en produkt av att män har jagat, varit ute i krig och behöver reaktionsförmågor, och att kvinnorna behöver en bättre förmåga att kommunicera och hantera hemmet och planera framtiden för hemmet.
Däremot så är inte det här skillnaderna så pass stora som vissa vill hävda, och de är inte lika regelbundna som människor vill hävda. Alla kvinnor har inte en större social förmåga, och alla män har inte en snabbare reaktionsförmåga, och hur mycket större, och hur mycket snabbare: Skiftar mycket och förekomsten av kvinnliga hjärnor hos män är inte ovanlig och vice versa, men vanligast av allt är att vi tidigt i livet är lite bättre på ett visst neurologiskt område, och att det i regel är könsbaserat.
Alla ytterligare teorier om detta är dock just teorier, och inte fakta. Det finns exempelvis folk som vill ta autisters hjärnor som ett extremexempel av den manliga hjärnan. Sett ur ett neurologisk, vetenskapligt perspektiv är detta fullkomligt kvacksalveri. 70% av alla autister lider av en utvecklingsstörning som ytterligare förminskar delar av det limbiska systemet i hjärnan (som prefrontala cortex är en del av) vilket rimligtvis inte har något med manlighet att göra, utan snarare så är det en utvecklingsstörning – Inget mer. Men de här biologerna jobbar inte inom neurologi så de vet inte riktigt det, för biologer av den sorten är framförallt teoribaserade, vilket är varför de också drar ihop konstiga teorier som att en extremform av den kvinnliga hjärnan skulle vara schizofreni, vilket är lika kollrigt det, då schizofreni framförallt är ett ångestframkallat tillstånd, precis dom depression, och inte är ett konstant faktum. Det finns individer som är kronisk drabbade av schizofreni men detta hör till undantagen, och shizofreni är ett relativt vanlig ångestframkallad sjukdom.
Så javisst, det finns en del neurologiska skillnader, precis som det finns hormonella skillnader, men fortfarande: Skillnaderna mellan individers hjärnor är större än skillnaderna mellan den manliga och den kvinnliga hjärnan. Och i min erfarenhet så drar de flesta de här skillnaderna till extrema nivåer som är extremt ovetenskapligt. Jag som är väldigt intresserad av neurologi, då jag har en neurologisk avvikelse i form av Aspergers syndrom och jag därför tagit ett stort intresse i vad neurologiska skillnader är, hur stora de är, hur vanlig förekomsten är och vilka effekter det har på oss som människor kan säga såhär: Jag är fullkomligt övertygad om att fler kvinnor är duktiga på språk, för de har lättare för sig att lära sig det, och att flera killar förmodligen är bättre på att spela en viss typ av dataspel, och är bättre ute i krig och duktigare på slagmål, för de har en större fokus i den typen av situationer. Det här, däremot, relaterar inte till det som vissa påstår, det vill säga att män skulle vara bättre på mattematik och teknik: Det finns inga neurologiska skillnader i de här aspekterna, utan det är teorier baserat på vad folk tycker borde finnas där, men det finns inget biologiskt bevisat utan det är en teori baserad på att eftersom att kvinnor har en större prefrontal cortex än män så borde män vara bättre på mattematik. Det är därför de här texterna som syftar till den typen av olika begåvning aldrig förklarar hur de menar att hjärnan skulle funka så, det är därför de hellre välja luddiga termer som att män har en mer “systematisk hjärna” och kvinnor en mer “empatisk hjärna” istället för att prata om hur hjärnan faktiskt ser ut. Speciellt svårt blir det att förstå hur dessa biologer kan hävda det, då de systematiska funktionerna faktiskt till och med sitter i prefrontala cortex – Vilket som tidigare nämnt, kvinnor har en bättre utvecklad.
En annan sak folk brukar nämna när de diskuterar hjärnan ur sitt lilla populturella perspektiv är höger hjärnhalva, och man brukar påstå att den ena är logisk och den andra är kreativ. Detta är humbug, båda sidor innehar logiska och kreativa funktioner. Det finns vissa små skillnader mellan var hjärnfunktionerna är baserade beroende på om du är höger och vänsterhänt, men den skillnaden är pytteliten. Det är en 10% skillnad – och trots detta går alla omkring och säger att folk som är vänsterhänta använder den andra halvan mer, trots att de flesta vänsterhänta använder samma delar av hjärnan som de högerhänta. Detta borde ge en bra indikation på hur hjärnfunktioner oftast överdrivs så fort de lämnar neurologens arbetsbord.
Sist, men inte minst. Hjärnan är anpassningsbar, och utvecklas olika under livet beroende på vad du gör. Du stimulerar aktivitet i olika delar av hjärnan baserat på vad du gör, och om en del av hjärnan aktiveras mer, blir den delen av hjärnan mer effektiv och mer dominant i ditt tänkande. Det här är relativt nya kunskaper vad gäller hjärnan, och tidigare trodde man att hjärnan inte kunde göra det här, precis som man trodde att hjärnan inte kunde återutveckla sig efter en olycka där man förlorar vissa hjärnfunktioner. Idag är det bevisat att hjärnan visst gör det, med väldigt individuella skillnader på hur mycket, och mycket av vad man tidigare trodde var könsrelaterade skillnader har visat sig vara skillnader som uppkommer på grund av intresse. Två personer inom samma yrkesområde med olika kön har en mer liknande utvecklad hjärnfunktion, än två personer med samma kön som arbetar inom olika områden.
Jag skriver gärna om biologiska skillnader mellan kvinnor och män som faktiskt existerar, men hittills har jag aldrig träffat en enda biologist som ser på dessa ur ett vetenskapligt perspektiv, utan de har läst några arumenterande teorier och sedan dragit egna extrema slutsatser och väljer helst att förklara allting som de personligen vill ska vara sanning för könen som en biologisk fakta, vilket är helt felaktigt och ovetenskapligt. De brukar bli väldigt sågade när de kommer hit.
Antonia:
Absolut, visst är det så, förutom att jag i regel nog skulle påstå att det är väldigt svårt för blyga killar oavsett, men det innebär inte att man föredrar en våldsam machokille, utan det är ju initiativtagandet som är det attraktiva i sig, och de som får absolut mest ragg är socialt kompetenta män som är trevliga och har en hög social status. Däremot brukar det vara lättare för många som är blyga, och detta inkluderar både kvinnor och män, att anta att socialt otrevligt beteende när de bestämmer sig för att utveckla ett större socialt initiativ, och det är ju en produkt av osäkerhet som kommer sig av att man är blyg och rädd för att bli avfärdad, och om man är rädd för att bli avfärdad så är det dessvärre generellt lättare för människan att anta ett otrevligt beteende, för då blir det lättare för individen att förklara bort en eventuell diss med att det ändå är produkten av att man blir dissad för dissandet, och inte för ens egens person eller utseende. Det är en säkerhetsmur, och väldigt väldigt vanligt hos framförallt ungdomar. Det beteendet brukar oftast växa bort när individerna blir större, men det är olyckligt när samma typ av osäkra beteende fortlever hos vuxna individer även om det kan vara en hjälp för blyga individer under en viss period i deras liv när de ska lära sig socialt initiativ.
Sjukt bra inlägg!
Kul med nån som skriver så redigt, klokt o bra. Heja dig!
True that! Tack för ett välskrivet och ögonöppnande inlägg.
Hanna: Jo, jag, det håller jag med om men när jag jämförde machograbben och sidekicken tänkte jag mig att om BÅDA är initiativtagande så kan tjejer för ett kort tag föredra machograbben, men om sidekicken har bättre personlighet så kommer hon i slutändan fastna för honom :) Så har det i alla fall varit för alla mina vänner. Det är såklart _inte_ samma för alla runt om i hela världen, men jag har sett såpass många ändå som i slutändan stannar hos den som är trevlig och mest socialt anpassad för att kunna avfärda det som “äh, whatever, jag har lyckats få de enda tjejerna i världen som inte fungerar som de ska biologiskt sett”. (Därför reagerade jag på AAs kommentar.)
Det där blyga beteendet som blir otrevligt har man träffat på ändock, både hos tjejer och killar… Fast tja, hos tjejer är det väl ursäktat, erkänt och motarbetat på ett annat sätt? Så de tjejerna blir inte riktigt likadana i “vuxen” ålder. Killarna har ju inget att förlita sig på annat än att “äh, ta plats, du är grabb”-idén och så går det åt skogen.
AA:
Jag känner att mitt svar till dig skulle behöva vara längre än vad ett kommentarsfällt på ett egentligen ett väldigt annorlunda ämne skulle bli för långt. Vissa saker håller jag med dig om, som att man exempelvis i regel är mindre besvärad av mäns våld mot män, men det skulle jag också vilja gå in på lite djupare för att det är en problematik som förtjänar ett större engagemang.
Vad gäller din syn på vad kvinnor ser som attraktivt, jag förstår vart du vill komma, men jag håller fortfarande inte med dig i din slutsats, men även detta tycker jag också förtjänar ett inlägg för att bli så tydligt och bra som möjligt och det är en intressant diskussion som förtjänar sin egen plats så att det inte kommer bort i ett i kommentarsfällt som egentligen rör barnuppfostran. Så jag hoppas att du kommer få möjlighet att läsa och vill diskutera mer under det kommande inlägget!
Amandas svar kanske inte var så utvecklat och bra, men det hon tar upp är ju extremen – ett exempel på förskola där personalen förbjöds byta blöjor på barnet för att de skulle se hEns kön.
Och DET är sjukt, då tycker jag också synd om barnet precis som amanda gör.
Det är inte alls det du, Hanna, tar upp ovan.
Det du tar upp ovan borde vara en självklarthet (förutom det du skriver om att uppmuntra prestationer, läs ex Jesper Juul om självkänsla och självförtroende men det är en annan diskussion).
Det du tar upp i detta inlägg kanske man istället borde överväga att kalla något annat eftersom så många som valt att gå till extremer gör det under benämningen genus, som feltolkas av många och det är nog därför många reagerar kraftigt och felaktigt.
Jag håller med dig. Men att uppmuntra prestation? Vad händer om man inte kan, eller vill, prestera? Är man dålig om man bara vill vara sig själv? Tänk om man är dålig på att rita, spela boll, läsa eller något annat. Ska man må dåligt för att man inte presterar lika bra som någon annan då?
Oj vad långt och OJ vad BRA!! Heja dig! Det är ju precis så som det är!
AA:
Att kvinnor i allmänhet uppfattar egenskaper som hänsynslöshet och våld håller jag helt enkelt inte med om, jag känner varken igen det oss mig själv eller någon annan kvinna jag känner. Däremot kan jag hålla med om att det finns andra urtypiska manliga karaktärsdrag, som tex styrka och självförtroende som många ser som attraktiva.
Men egenskaper som självförtroende och att utstråla styrka och trygghet och virilitet är väl inget som tvättas bort med en genusuppfostran? Om en pojke får större valfrihet att utvecklas som människa kommer han automatiskt bli en “mes”? Tycker att både män och kvinnor med såna åsikter borde ha lite högre tankar om män än så. Jag tror att män kan klara av att bli fina starka individer med god attraktionsförmåga även om dom inte får lika mycket styrning i hur en “riktig man” bör vara från sina föräldrar.
Problemet när du säger att folk har fel uppfattning om genus är ju att det du kallar genus kallar jag normalt. När jag var barn hade vi tjejer som spelade fotboll i min skola, jag hade en tjej i mitt fotbollslag bland annat och vi hade pojkar som ritade utan att någon gjorde en särskild stor sak av det och det är 20 år sedan. Min sambo sysslade med bollsporter som innebandy och handboll och det var fullt normalt.
Det de flesta är emot är t ex att man börjar kalla barnen för “hen” på dagis, att man uppmanar barn att ha genus neutrala kläder osv. Och sådana saker existerar och gör det i genusfrågans namn.
Jag tycker dessutom du gör ett ganska starkt generellt antagande när du kopplar ihop att någon vill klä sina barn i “söta” kläder med att man därmed endast uppmuntrar egenskapen att vara söt. Att ens barn har fina kläder utesluter inte att man berömmer eller framhäver andra starka sidor hos barnen.
Det var långt och jag blev fast i texten. Den pedagogiska tråden höll mig kvar, plus givetvis min egen feministiska ideologi. Din rättframma och ilskna framtoning, blandat med insikt om hur vi skapar kön gjorde mig jäkligt lycklig! Tack Hanna!
Dennis:
Man kan ju uppmuntra barns prestationer utan att kräva att de ska vara bäst. Att uppmuntra prestation är ju inte detsamma som att sätta prestationskrav. En prestation är relativ till en människas förmåga, och ett barn som uppskattar exempelvis fotboll och blir glada när de spelar fotboll ska rimligtvis bli lika uppmuntrad för det som det barnet råkar vara bäst på fotboll. Det viktiga är inte att barnet blir bäst på något, utan att det känner sig uppmuntrat att försöka och får känner att de har roligt och mår bra. Sedan är det ju tvyärr så att de flesta som inte presterar ett bra resultat inom något ofta tyvärr får ett dåligt självförtroende, så är det, det är tråkigt, och som förälder får man göra sitt bästa för att barnet ska värdera sig själv bra ändå. För att viktigast av allt vad gäller barnuppfostran är självfallet alltid kärlek, och den kärleken står över all annan form av bekräftelse och ska alltid vara närvarande oavsett hur man i övrigt väljer att uppfostra sitt barn.
Och att vara sig själv innefattar ju att man har vissa intressen, vissa personers intresse ligger kanske framförallt i den sociala naturen, man behöver inte tvunget låsa prestationer till fysiska prestationer.
Nes:
Det står redan i början av texten att de allra flesta föräldrar tycker att det är helt normalt att deras tjejer spelar fotboll, så jag vet inte om du missade den delen eller har missförstått den. I övrigt står det också att det inte alls är konstigt att kalla sin barn för söta och klä dem i kläder som är söta, så jag förstår inte din tolkning av texten alls, vad som däremot står är att man ska fundera på vilka egenskaper man uppmuntrar mest och vilka egenskaper som framförallt premieras inom det man tillför sina barn i form av både populärkultur och leksaker. Så nej: Jag har inte sagt att folk som gillar att klä sina döttrar i söta kläder utesluter annan uppmuntran. Tvärtom står det klart och tydligt att jag är helt säker på att den absoluta majoriteten av alla föräldrar, även om de föredrar att klä sin döttrar i söta kläder, gärna uppmuntrar fotboll om hon gillar det – och personligen förstår jag ärligt inte hur du kan ha missat det.
Och nej, inget dagis har det i sin plan att man kallar barnen för hen. Finns det specifika individer som anser att man ska göra såhär? Ja. Finns det ett dagis med en sån riktlinje? Nej. I inlägget länkar jag till Sveriges absolut mest genusinriktade dagis överhuvudtaget och inte ens de gör det. Det är en myt. Finns det specika individer inom barnomsorgen som skulle anse att det var bättre att kalla barnen för hen? Det förutsätter jag att det finns, med tanke på att det också finns människor inom barnomsorgen som anser att flickor har sin plats och pojkar har sin plats, men precis som en mer extrem heteronorm inte är talande för hur undervisning på dagis ser ut, eller för hur andra föräldrar som följer heteronormen agerar, så är ej heller människor som är mer extrema åt andra hållet representativa för genusmedveten uppfostran.
Om jag gick runt och påstod att alla föräldrar som inte är intresserade av genuskristiska sociala normer var kvinnoförtryckande sexister så skulle folk anse att jag var fullkomligt dum i huvudet, och det är samma resonemang som du och fler för kring genusmedveten uppfostran när ni säger att man försöker göra barn helt könsneutrala, vilket faktiskt får sägas vara en väldigt extrem tolkning av genuspedagogik för det är inte så den ser ut. Könsneutral uppfostran är en helt annan sak, precis som sexisistisk agenda är en annan sak än en heteronorm familj. Ser sexister sig själva som att de är en del av normen och att deras synsett på kön är det korrekta och normatiska? Ja. Men jag tror inte riktigt att du håller med dem om det, eller hur?
Nes:
Inte för att vara sån men jag är rädd att du missförstått texten på varje punkt eller medvetet läser på tvårtomspråket. Läs igen? Det kan hända den bästa!
Jag tror snarare att det är jag som är extremt dålig på att uttrycka mig. Anledningen att jag skrev om fotboll var att det var normalt redan för 20 år sedan inte bara idag.
Det som Amanda Schulman vänt sig emot på sin blogg, som var starten till den här inlägget, hänvisade till förskolan egalia. Det jag säger är att hennes reaktion på den artikeln inte är så märklig oavsett om artikeln hade felaktig information eller inte.
Det är däremot möjligt att jag feltolkade utläggningen om barnet som till slut blev självmordsbenäget indirekt skulle handla om Amandas eller Calles barn så jag får väl be om ursäkt för det.
Bra!!!
Mitt senaste inlägg är ju också en orgie i otydlighet, så jag ska ge upp nu med slutordet att.
Jag håller med om det mesta i texten. Men problemet är att man måste acceptera att alla inte är experter i varje fråga man uttalar sig om på en blogg eller i verkliga livet heller. När folk uttalar sig gör man det ofta om extremfallen oavsett vad det handlar om.
Att säga att AS borde läsa på innan hon uttalar sig betyder ju att man får sluta uttala sig om det mesta här i livet.
Wow jag blir skitglad över den här bloggen.
@Hanna:
Jag skulle säga att män vill bli av med könsnormerna minst lika mycket som kvinnor.
Men att kvinnor tvingar män in i könsnormer främst genom att ha makten över det sexuella urvalet.
Jag nördade mig in i feminism och genusfrågor för en tid sedan. Men sedan upplevde jag det som svårt att hitta personer med feminism som en viktig del av deras identitet som samtidigt gick att diskutera med på ett sakligt sätt.
Mina erfarenheter är att feminister jag försökt prata med har oftast blivit känslomässigt aggresiva när man kommit i närheten av deras territorium då de upplevt sin status i flockhierarkin hotad av folk med avikande uppfattningar och erfarenheter.
Jag hade tappat hoppet när det gällde möjligheten att diskutera feminism och genus från andra perspektiv än de vanligaste.
Jag blir nästan till mig av glädje nu faktiskt över att ha blivit så sakligt bemött av en uttalad feminist i en diskussion om genus.
Börjar fundera på om jag ska starta upp en egen blogg för detta är saker som intresserad mig. Jag har själv nördat mig in på ämnet och har även gjort en massa fältstuder. Och jag tror jag kan diskutera saker utan att bli känslomässig som vissa feminister och antifeminister.
Visst att initiativtagande hos män är attraktivt för kvinnor, men det jag tror kvinnor generellt inte tänker på, är att för en man överhuvud taget ska kunna vara initativtagande i interaktioner med kvinnor, först måste ha etablerat en dominant maktposition gentemot de andra männen, för att ha den coolhet och goda självförtroende kvinnor attraheras av, så måste en man först ha sett till att han vet att han kan trycka ner andra män vid behov. Kvinnors kamp mellan varandra är mer indirekt och passiv, de tävlar mest med varandra i att försöka se snygga ut och därmet locka till sig de mest dominanta och därför initiativrikaste hanarna.
Jag tror kvinnor generellt är väldigt blinda för den manliga sidan av saker. En del av det är att män har väldigt stora masker de gömmer sig bakom. Att ständig visa sig större och starkare än vad vi känner oss på insidan. Jag ser det som att män egentligen är mycket mer sårbara än kvinnor. Det är i majoritet män som är hemlösa, alkoholister, drogmissbrukare, i fängelse, våldsoffer, mordoffer, självmördare, dör tidigare etc.
Att män ständigt måste visa upp en mask av att vara större och starkare än vad de själva känner sig på insidan är något män är väldigt rädda för att visa upp för kvinnor. Män som visar svaghet straffas ofta väldigt snabbt av kvinnor genom att bli sexuellt bortvalda. Det är därför män lider i det tysta utan att kvinnor får reda på hur män verkligen känner. Män mäste därför låtsas som att inte lida av sina påtvingade könsroller. Jag har erfarenheter av att det tyvärr ofta är just feminister som är väldigt snabba på att håna och förlöjliga män som vågar visa missnöje med den manliga könsnormen om styrka och osårbarhet. Män får höra att de är priviligierade, ska hålla käften och inte visa missnöje, fortsätta visa sig tysta och starka.
Att kunna bryta mot traditionella könsroller ser jag det som att det skulle gynna män minst lika mycket som det skulle gynnar kvinnor.
Men det stora problemet ser jag att det ligger i det sexuella urvalet.
En kvinnas sexuella attraktionskraft är främst kopplat till passiva egenskaper som utseende, som är kopplat till henne som fristående individ.
Medans en mans sexuella attraktionskraft är kopplat till aktiva egenskaper som dominans, social status, vilket i sin tur leder till den “coolhet” och “initiativtagande” som kvinnor attraheras av.
Mäns attraheras generellt av kvinnors utseende och fysiska kropp.
Kvinnor attraheras generellt av sådant som ligger utanför själva mannens fysiska kropp, hans sätt att utöva makt och dominans på sin omgivning. Ta initiativ, leda det sociala sammanhanget, vara sällskapets mittpunkt etc. Kvinnors sexuella attraktionsnivå är ganska konstant eftersom den är kopplad till utseendet. Mäns är mer varierande och osäkert eftersom det är kopplat till hans nuvarande plats i den lokala flockhierarkin.
Samtidigt är det kvinnan som är i den totala maktpositionen när det gäller sex. Kvinnor har ett sexuellt “värde” som inte män har. Kvinnor gifter alltid sig med rikare män än de själva och nobbar fattigare. Kvinnor har i jämförelse med en man oändlig tillgång till sexpartners, som hon till och med kan få betalt för det om hon är prostituerad.
Att ha så stor sexuell makt skulle vara en dröm för en man. De enda typen av män med lika stor makt och sexuellt urval som en genomsnittlig kvinna är kändisar med hög status i flockhierarkin.
Där finns en väldigt stor ojämlikhet mellan könen när det gäller det “sexuella värdet”, men hittils har jag inte sett någon feminiskt eller annan kvinna som diskuterat hur det sexuella värdet mellan könen ska bli jämlikt. För allt hänger ihop. Fortplantningsdriften är den starkaste efter hunger och rädsla.
@Antonia:
En biologisk förklaring till beteendet du beskriver:
Människors känslor har formats genom evolutionen att styra vårat beteende på ett sätt som maximerar avkommans(genernas) chans att överleva.
Män gör i förhällande till kvinnan en väldigt liten investering i fortplantningsprocessen och vill i stort sätt sprida sina gener till så många kvinnor som möjligt för att maximera sina geners fortlevnad. Ju mer “fertilt” utseende på kvinnan desto bättre. Ungdom, hälsa, bröst, höfter.
Kvinnor har ett i jämförelse med mannen en gräns för hur många barn hon kan sätta till världen, och vill därför hitta den “starkaste” mannen som möjligt för att avkomman ska få störst chans att överleva. Makt, dominans, social status.
Kvinnor vill först ha sex med “machokillar” och sedan dumpa, då instinkten är att bli gravid med en “stark” man för att få stark livsduglig avkomma.
För att sedan skaffa en hårt arbetande man de kan kontrollera som ser till att avkomman har mat. “Den nördiga sidekicken”.
En typ av man som väljs ut att endast sex med. En annan man som passar bättre i förhållande.
Detta är den manliga motsvarigheten till “Madonna och hora komplexet”.
Kanske kan man kalla det “Myskillen och macho komplexet”? Nåt förslag på bättre namn?
En man som vill sprida sina gener tycker det är okej att sprida dem till “horan” och sedan dumpa henne, mannens känslor säger att “horan” inte är någon man vill ha förhållande med, eftersom man (omedvetet) aldrig då kan vara helt säker på att det är ens egna ungar man kommer att tvingas försörja.
En typ av kvinna som väljs ut att endast ha sex med. En annan kvinna som passar bättre i förhållande.
Mycket bra skrivit! Du har omvänt mig som har varit väldigt skeptisk till det här innan. Jag tycker egentligen precis så som du skriver och uppmuntrar min dotter till både bilar och dockor men jag har i min dumhet/naivitet trott att genus handlade om att sudda ut könen, om att alla skulle vara precis lika och att man inte “fick lov” att vara flicka eller pojke. Men om man inte drar det till den extrema spetsen så tycker jag att du har precis rätt!
Faktiskt, så tror jag att även Amanda tror det. Om man läser hennes senare inlägg i frågan där hon skriver att feminism handlar om att kvinnor ska vara så manliga som möjligt. Hoppas hon läser det här och förstår bättre sen. Precis som jag gjorde!
Tack!
//Helena
Underbart skrivet! Tack för kloka ord Hanna.
Nes:
Ja och nej, jag tycker absolut att man måste få tycka till i en fråga utan att vara expert: Men jag anser att man ska försöka tillföra sig mer kunskap innan man säger vad något ÄR. Av det enkla skälet att du för det första kan bilda dig en mycket bättre uppfattning och således mer ärliga åsikter i ämnet om du bemödar dig att läsa en liten extratext om ämnet du ändå lägger energi på att kommentera. Du måste inte vara expert, men en åsikt inom ett område du inte läst något om alls blir inte en ärlig åsikt om ämnet i fråga, utan det blir bara en åsikt om dina fördomar kring ämnet. Det här är olyckligt för utövare, för de som uttrycker åsikten och det är tråkigt för uppfostringsmodeller.
Därför ägnar jag ett långt inlägg om att förklara vad genusmedveten uppfostran är, för det är viktigt att folk vet vad saker är. Kunskap är makt, och man ska alltid försöka tillföra sig själv den kunskap som kommer att hjälpa till när du gör ett val att göra någon form av aktion. Kunskap aldrig, och jag kommer fortsätta insistera på att det alltid är en god sak, och att okunskap kan skada i onödan.
Däremot så kräver jag inte att någon ska vara expert, men det är skillnad på att vara expert och låta sina åsikter och handlingar styras av en väl inplanterad fördom om ett område.
Underbart skrivet :)
Väldigt bra skrivet om ett ämne som man funderar mycket kring när man är lite inne på att skaffa barn snart. Jag skulle tro att det går hundratals könsnorms-”extremister” på varje “genusextremist” inom barnomsorgen, tyvärr. Inte så att folk är onda eller medvetet bakåtsträvande utan att folk helt enkelt är uppfostrade för länge sen och fortsätter som man brukat.
Sen väldigt intressant att läsa dina kommentarer angående den “manliga” och “kvinnliga” hjärnan. Som psykologstudent med ett par neuropsykologikurser i bagaget tycker jag att det känns som att du har väldigt bra koll. Det allra viktigaste vad gäller hjärnforskning och kön/genus är att det är extremt mycket mer i mäns och kvinnors hjärnor som är likt än som är olikt (jag tror att skillnaderna handlar om promillen snarare än procent, om inte ännu mindre). Dock är det ju oftast mer spännande att leta efter skillnader än likheter som forskare, så alla de helt vanliga studier som inte hittar några könsskillnader och inte är inriktade på kön uppmärksammas ju inte. Så, som sagt, mäns och kvinnors hjärnor är hundra gånger mer lika än olika.
PS. Jag tror att jag var bekant med dig för typ hundra år sen när du var en liten synth-tjej, kan det stämma? DS.
En (skol)bok som helt ändrade min syn på det här med kön och barn är “Är skolan till för Karin eller Erik?”
http://www.bokus.com/bok/9789144461212/ar-skolan-till-for-karin-eller-erik/
Den skrevs 1994. Jag läste den 2002. Tror den är lika aktuell 2012. Tyvärr, kanske.
// Manne
Hej Hanna, du skriver till Antonia: “och om man är rädd för att bli avfärdad så är det dessvärre generellt lättare för människan att anta ett otrevligt beteende, för då blir det lättare för individen att förklara bort en eventuell diss med att det ändå är produkten av att man blir dissad för dissandet, och inte för ens egens person eller utseende.”
Jag undrar, hur ska man göra för att låta bli att göra så? Om man har en paranoid personlighet t ex och tror(vet) att alla hatar en ändå och tycker att det bekräftas hela tiden?
Det här inlägget är verkligen typ den bästa förklaringen till genuspedagogik jag läst. Jag skulle vilja trycka den på en pamflett och sätta den i handen på nästa person jag hör prata om att genuspedagogik skulle sudda ut könen..
Och jag tycker du borde göra en eget inlägg av ditt svar till den andra anna om manliga och kvinnliga hjärnor , för det svaret var också väldigt utförligt och bra.
[...] finns massor med fördomar om vad genus egentligen innebär. Jag tycker ni ska läsa Hanna Fridéns helt utmärkta inlägg om genusmedvetenhet, mycket [...]
paranoid och hatisk:
Jag är en paranoid jäkel som alltid förutsätter att folk kommer tycka att jag är tråkig, oduglig och otrevlig. Jag kan helt ärligt säga att det inte är lätt att komma ur ett destruktivt, dissigt beteende och att man stundvis faller tillbaks i det, och gör dumma beslut, såsom att man dumpar i förtid och allt möjligt trots att man kär, men för att det är säkrast att göra så. Jag kan inte ge några specifika tips på hur man kommer ur sånt, men… Okej, folk som är som oss, för nu tänker jag skamlöst förmoda att vi är lika i detta, vi brukar iklä oss olika roller. Det kan vara den dissiga och dryga, det kan vara clownen, det kan vara lite vad som helst. Men det finns roller man iklär sig som skydd som ger bättre och sämre resultat, och jag tror personligen att roller kan vara ett gott verktyg att börja med, men att det är väldigt annorlunda baserat på vilka roller man väljer, och vilken typ av positiv effekt detta kan ge på senare livet.
Jag vet, från det du skrivit tidigare här, att du inte är övertagen av ett dissigt beteende, och att du är väldigt mån om att tänka på hur folk beter sig, att det är en sak du intresserar dig av. Jag ser också att du skrivit mycket som är väldigt klokt i mitt kommentarsfällt, men att det du fått respons för framförallt är saker som folk misstolkat ur ett negativt perspektiv. Jag ser även att jag själv gjort den här orättvisan mot dig, och jag kan helt ärligt säga att jag är mycket ledsen för det.
Men du är väldigt, väldigt kunnig och påläst inom områden, och jag undrar, hur går det för dig i ditt liv när du yttrar de saker du kan? I min värld så anser jag att du borde få positiv uppmärksamhet från det, men jag vet inget om ditt liv, och jag skulle vilja veta mer.
Jag var en bedrövligt elak människa under en viss period av mitt liv tills dess att jag fann trygghet i andra ting, jag har också arbetat med andra som haft samma problem, men om jag ska kunna ge dig väsentliga råd så måste jag veta mer om dig. Du är väldigt välkommen att maila om du vill, jag kan inte påstå att jag kommer att kunna ge dig perfekta råd, men ibland är det bara skönt att prata av sig till någon som känner igen det, och det är du 100% välkommen att göra. Så kanske jag kan berätta om mina erfarenheter, andras erfaranheter och de jag mött i mitt arbete som lider av samma sak. Det är inte säkert att det är en lösning, men kanske finns det något som känns igen som kan vara bra.
Raphael:
Om du känner igen mig från det att jag var en rätt stor, till vikten sett, synthtjej som kanske inte var en av de mest socialt bästa personerna så var det förmodligen jag! Jag brukade planka in på syntklubbar när jag var minderårig och i stort sett så växlade jag väl mellan blyg och extremt på och kunde vara ett påträngande, elakt as. Stämmer det överrens? För då var det nog jag.
Hanna!
Det du beskriver om att genuspedagogik handlar om att inte dela upp grupper baserat på kön utan efter intressen samt att både pojkar och flickor ska ses som individer och inte ska förutsättas ha vissa preferenser eller intressen är inget nytt. Så har alla duktiga lärare agerat sedan årtionden tillbaka i tiden. Det är inget nytt och det är inte något som är karakteristiskt för genuspedagogiken.
Det som är karakteristiskt för genuspedagogiken är den radiakalfeministiska synen att pojkar ses som överordnade flickor. Det vill säga att den “manliga könsrollen” ska ses som problematisk, destruktiv och icke-önskvärd. Därför ska man genom en viss typ av pedagogik motverka detta genom att kväva pojkars traditionella agerande och uppmuntra flickor.
Det som är mest falskt i hela genuspedagogiken är dock att den ska implementeras av förskolelärare som själva till mer än 95 procent själva har gjort ett ytterst könsrollskonservativt yrkesval! De är ju, precis som genusvetarna och genusforskarna som propagerar för genuspedagogiken, nästan alla kvinnor…
So much for “jämställdhet”!
[...] Vad är egentligen genuspedagogik? Och varför är så många emot det? [...]
AA!
Det du skriver om i ditt inlägg (September 29, 2011 13:48), att kvinnor generellt sett har svårt att sätta sig in i mäns situation och den manliga könsrollens nackdelar stämmer nog väldigt väl. Även att det finns ett “myskille och macho komplexet”.
Det finns en amerikansk lesbisk feminist som heter Norah Vincent som för ett antal år sedan ville undersöka hur det är att leva som man. Hon klädde under ett års tid ut sig till man och prövade på att leva som man i olika situationer. Hon blev ytterst förvånad hur annorlunda det var än vad hon hade förväntat sig. Hon beskriver också just det fenomen (komplex) som du tar upp (men hon hade ett annat namn för det.
Boken heter på svenska “Förklädd till man” och borde vara obligatorisk läsning för alla feminister som någon gång uttalat sig om män! Finns på Bokus för 39 kr.
http://www.bokus.com/bok/9789173510868/forkladd-till-man-en-kvinnas-studie-av-mannens-varld/
alltså du är ju bara bäääääääässssssstttttt
Medborgare X:
Jag vet exakt vad du stör för, utifrån dina påhopp gentemot människor som arbetar inom ett annat område än de du premierrar. Jag vet att du inte angerar dig i en enda mansjour överhuvudet, men att du är kvick i att smutskasta alla som inte har samma ideologi som du har. Du har agerat illa mot så många, och trots att de aldrig har uttryckt ett enda ord, eller gjort en enda sak som är skadligt mot dig så stämplar du likt förbannat alla som kallar sig för femister som radikala människor som hatar och försöker förtrycka män.
Det finns ingen likhet mellan dig och AA överhuvudtaget. AA vill diskutera sina åsikter, han för sig inte inte med den sortens påhopp som du gör. Han är saklig i sin argumentation. Han kommer inte med ett enda påhopp, han kommer inte med enda fördom, ingenting. Han framför sina åsikter vilket! På ett gott sätt.
Det han gör är han sakligt berätta vad han tycker, han är för jämställdhet, och han vill förbättra relationerna mellan och kvinnor. Han vill att de ska vara värt mer, och inte vara så ytligt styrda av någon norm.
Du, däremot, är en person som hoppar på alla som kallar sig för feminister oavsett vad de säger, som alltid kommer med fördomar och angrepp.
AA är inte som du någonstans. AA vill diskutera sina åsikekter. Han vill inte svälja en fördom och sluta sig till en försomsfull grupp som hatar folk och anser dem onda av princip. Och att du ens inbillat dig det här för en sekund, det får mig att tappa hakan.
Meborgare X, du beter dig som ett argt svin mot människor, det gör inte AA, så snälla: Tro inte att ni är en och samma. Medborgare X, du är alltid snabb med att fördöma och att istället för att argumentera så kommer du med påhopp. AA gör inte det, AA framför sina åsikter och vill diskutera dem. Du, å andra sidan, har aldrig velat diskutera, utan det enda du vill är att föda dina fördomar och uttrycka hat mot dem du inte håller med.
Jag har skrivit många, många inlägg om mäns olyckliga situaton i samhället: Men du har principiellt alltid blivit sur när det rör just kivnnor, och du har alltid uttryckt dig respektlöst gentemot andras problematik än din egen. Den enda typen av problematik du någonsin erkänt är din egen, och all annan problematik har du alltid hånat och kallat för fejk.
Så varför tror du att en individ som AA som är genuint intresserad av könsnormer, som är genuint intresserad av problematik både vad gäller män och kvinnor, ska vara din like?
AA visar ett konstruktivt angagemang, du, däremot, ägnar enbart tid åt att arbeta mot kvinnofrågor. Ni är inte lika någonstans.
AA:
Jag tror dig när du säger att du blivit illa bemött, men det har inte flockhierarki att göra. Du ser, väldigt många feminister angagerar sig i våldsfrågor, och då specikifikt inom våld mot kvinnor. Om du då går in och säger att kvinnor attraheras av våld, så kommer väldigt många som arbetar med det ta väldigt illa illa vid sig och tolka det som att du berättigar våld mot kvinnor. De har inte rätt när de tolkar dig så, de tolkar dig så på grund av människor som Medborgare X och andra antifeminister som vill insistera på biologi ur ett konstant perspektiv är en orsak man måste relatera till.
Våldigt många antifeminister kommer hit och säger att mäns våldsbeteende är biologiskt betingat och att det därför är rätt och riktigt. Jag ser att vissa i min blogg misstolkar dig och tror att det är det som du menar med. Men för mig är det tydligt att du ser en problematik i vad det är som är grunden för sexuell attraktion, och att du tycker att det är prblematiskt får både män och kvinnor. Även om jag inte håller med dig i alla slutsater, så håller jag absolut med dig om att det skapas en stor problematik vad gäller status och vad som förväntas från en man respektive en kvinna. Men som sagt: Det här är ett viktigt ämne som förtjänar sin egna plats.
Jag är lite tött just nu och precis hemma från krogen, men jag hoppas att mina formuleringar inte var helknasiga. Men i vilket fall: Att diskutera mäns roller, och våld mot män, är ytterst relevant och jag hoppas verkligen att du aldrig ansluter dig till människor som Medborgare X, för han har aldrig gjort något för jämställdheten, utan allt han gör är bara principiellt mot feminsim. Han gnäller på alla feminister och gör aldrig något konstruktivt för män eller kvinnor, han är den typen av person som folk fördomsfullt kopplar samman med dig. Hos dig, å andra sidan, finner jag en konstruktiv vilja att vilja förbättra för män. Det är en bra egenskap!
Jag menar, han kallar mig för en otilåtande radikalfeminist, vilket är extremt felaktigt. Jag är öppen för alla åsikter, alla teorier, och jag är en stark supoorter av biologi i kombination med uppfostran, så jag tror att vi kan ha en bättre diskussion om vi bortster från folk som väljer att hata dig på grund av fördomar, och folk som väljer att hata mig på grund av fördomar. För vi är lite bättre än de, visst?
Bra inlägg!
Och visst är det tröttsamt att den här diskussionen nästan alltid i slutändan tenderar att fastna i att handla om flickors och pojkars intressen och eventuella likheter/olikheter mellan könen, eller ännu värre om färgen på barnens kläder! Ska det vara blått eller rosa eller neutralt liksom? Plötsligt har hela frågan reducerats till en diskussion om blått eller rosa, och så glömmer man bort att prata om det som väckte diskussionen från början. Nämligen om normer, makt och värderingar, och hur man kan jobba för lika rättigheter och möjligheter i praktiken, eller synliggöra och motverka orättvisor och diskriminering.
Hur svårt kan det vara?
Hanna!
Det var ju tråkigt att du inte kan föra en saklig diskussion om detta, utan direkt övergår till att vädra dina fördomar och förutfattade meningar om mig som person!
Det du beskriver som genuspedagogik (att man inte delar upp grupper efter kön, att man låter både pojkar och flickor pröva på alla typer av aktiviteter, att man motverkar mobbing, etc.) är precis så som det har fungerat inom dagis, skola och de flesta andra organiserade pedagogiska aktiviteterna sedan lång tid tillbaka. Sedan längre tid tillbaka än vad begreppet genus existerat!
Det som är karakteristiskt för genuspedagogiken är den radikalfeministiska synen att män skulle vara överordnade och kvinnor underordnade i samhället och att detta ska motverkas genom pedagogiken. Män och den traditionella manliga könsrollen ses som någonting dåligt och icke-önskvärt inom genuspedagogiken. Det är därför som genuspedagogiken förordar att pojkar ska hämmas och kväsas från barnsben, så att de inte utvecklar “manliga strukturer” och “den manliga könsrollen”. Det är dock helt OK att flickor utvecklar samma typ av egenkaper som traditionellt sett ha karakteriserat män, initiativförmåga, framåtanda, handlingskraft, etc. Men pojkar ska hämmas och kväsas och lära sig att de är mindre värda än flickorna och att ge plats åt flickor.
Inte heller bemötte du det faktum att den grupp i samhället som är satt att implementera genuspedagogiken är en av de mest könsrollskonservativa i hela samhället, nämligen förskolelärarna! De består till mer än 95 procent av kvinnor. Kvinnor som alla har gjort ett ytterst könsrollskonservativt yrkesval!
Det om något visar att genuspedagogiken INTE handlar om vare sig att bryta ner könsrollerna eller om jämställdhet!
[...] gärna Hanna Fridéns briljanta inlägg om [...]
Hanna!
Än mer fördomar och förutfattade meningar visar du upp när du hävdar att jag och andra skulle “insistera på biologi ur ett konstant perspektiv” och att “mäns våldsbeteende är biologiskt betingat”!
Det sista motsäger sig själv av det enkla faktum att kvinnor använder våld mot sina män i ungefär lika hög utsträckning som män gör det mot sina fruar. Så män är inte mer biologiskt betingade att använda våld än vad kvinnor är.
Däremot finns det en ideologi i landet som gärna blundar för kvinnors våld mot män och som ständigt försöker dela upp människor i två olika grupper baserade på kön och sedan ställa dessa mot varandra. En ideologi som bygger på konfrontation och att försöka driva fram ett könskrig. Den ideologin heter feminism!
För övrigt rekommenderar jag dig att läsa Norah Vincents bok “Förklädd till man”, så kanske du skulle börja förstå mer av det AA skriver!
Som det är just nu så dryper din text mest av fördomar och förutfattade meningar!
OMG VEM ÄR DU? Det här inlägget är det klokaste jag har läst på såå länge. Tack. Kärlek. Mvh, Sistpåbollen.
Åh, vad bra skrivet! Jag blir så glad när man läser vettiga inlägg i den här debatten som lätt gå överstyr åt alla håll och kanter. Så jävla bra!
[...] Och lite genustankar måste ju få plats även så här i början. Jag inleder med en länk till Hanna Fridén som skrivit ett inlägg om genuspedagogik för barn. Det är en reaktion på Amanda Schulmans [...]
ouhh vilket långt kommentarsfält! jag vill bara motsäga “AA” litegrann, jag har själv gjort rätt långa studier i biologisk antropologi och tror dina teorier kring mänsklig attraktion och fortplantning är rätt utdaterade, fór att inte säga stereotypa.
Det som främst talar emot ditt “män är aktiva och starka, kvinnor passiva och söta”-teoribygge är att människor faktiskt är, om inte HELT monogama (men ganska, om man ser till kropps- och testikelstorlek och andra roligheter) så iaf mycket beroende av varandra för att inte bara sätta ett barn till världen men se till att det överlever och i sin tur kan fortplanta sig. Söthet räcker inte så långt om man vill ha en duglig partner. Och definitivt inte aggression.
Styrka och snällhet är däremot egenskaper som båda könen borde premiera i varandra: inte bara för att människan är ett socialt djur, men för att man garantera avkommans säkerhet. Att välja en våldsam partner är ett evolutionsmässigt idiotdrag (både för män och kvinnor). Förresten känns det som biologi-förespråkarna blandar och ger lite som de känner för – å ena sidan vill kvinnor ha gamla, rika gubbar, å andra sidan steroidmissbrukande hulk hogans som sitter i fängelse, allt enligt “biologiska” paradigm. Hoho. Men dessa kvinnor är ju ytterst, ytterst få. Jag känner inga. Jag känner ingen som känner några! Hur kan du påstå att de då på något sätt får utgöra en “norm”?
Sen kan jag understryka vad Hanna säger om att de flesta biologiska “teorier” (iaf vad som kläcks inom den obehagliga fåran “evolutionary psychology”) är just det, lösa teorier som baseras på vissa hemskt stereotypa antaganden om den mänskliga naturen. De samarbetar inte med neurologer eller, för den delen, psykologer eller socialantropologer eftersom hela deras teorisystem riskerar att rasa samman. Sorgligt.
[...] Läs vad kloka Hanna Fridén skriver om genuspedagogik. [...]
Du är bäst, ingen protest.
Tack gud för att du gav oss Hanna!
Medborgare X:
Så din ståndpunkt är alltså att en massa ondskefulla radikalfeminister i hemlighet lyckats smuggla in en barnuppfostran som ska utrota manligheten på alla Sveriges dagis? Och att ingen dagispedagog eller föräldrar upptäckt detta? Vad mer har smugglats in på våra förskolor, Illuminati? Utomjordlingar?
Så bra inlägg Hanna och som vanligt bra svar i kommentarerna dessutom. Vet inte vad jag ska säga mer än att du gör ett kanonjobb och det gör skillnad, heja!
Hanna!
Vad får dig att tro att jag skulle tro att Illuminate eller utomjordingar ligger bakom genuspedagogiken? Jag är väldigt tydlig med att det är en politisk ideologi som ligger bakom den. Samma politiska ideologi ligger bakom hela genusvetenskapen. Att den har fått ett sådant genomslag beror naturligtvis på ett intensivt propagerande under ett par årtionden. Den radikalfeministiska ideologin har vuxit och allt mer blivit en integrerad del av samhället precis som kommunismen gjorde det i Ryssland och nazismen i Tyskland på 20- och 30-talet. Dessutom bygger alla dessa ideologier på samma typ av kollektivistiska samhällssyn där grupper ställs mot varandra och där man söker konflikt. Goda mot onda. Offer mot förövare. Lösningen är i vanlig social ingenjörskonst och att en upplyst elit ska besluta i detalj över vanligt folks liv. Genuspedagogik är ett typexempel på detta.
Medborgare X:
Jag kan ge dig en annan knäpp konspirationsteori! Du vet, P-piller är något som utökade kvinnors sexuella frihet och något som just feminismen hyllat mycket när de kom. Nu har det på senare år visat sig att det hormonöverskott som släpps ut genom våra avlopp på grund av den stora konsumtionen av P-piller har ökat mängden kvinnligt könshormon i vårat dricksvatten. Man upptäckte först att det var såhär när man identifierade att hanfiskars kön blev tillbakabildade och att andelen säd de kunde sprida blev betydligt mindre vilket har förminskat reproduktionen bland fisk något abnormt. I samma veva identifierade man även att mängden sperma hos män har minskat genom åren, och vissa vill hävda att det är på grund av samma skäl. Nu, eftersom att det framförallt kvinnorörelsen som hyllade P-pillret, kanske är egentligen hela P-pillersindustrin styrd av ondskefulla radikalfeminister som vill att mäns hormoner ska slås ut av kvinnlig könshormon så att ni blir feminiserade och svaga?
Om du köper det här kommer jag skratta arslet av mig. Hur blir det?
All forskning inom detta går och googla hur lätt som helst, du kommer observera hur forskarna i fråga som tar upp detta ignoreras fullkomligt. Det är väl förmodligen de onda radikalfeministerna som tystar ner dem?
Hanna!
Varför lägger du tid på att skriva om en massa konspirationsteorier istället för att besvara raka frågor?
Hur ser du till exempel på det faktum att de förskolelärare som ska vara ansvariga för att implementera genuspedagogiken själva till mer än 05 procent består av kvinnor som gjort ett av de mest könsrollskonservativa yrkesval som man kan tänka sig?
Om nu genuspedagogik handlar om att både pojkar och flickor ska få fler alternativ i livet och att de ska påverkas mindre av normer, hur ska då det kunna ske när de förskolelärare och de pedagoger som ska lära de detta själva inte bryter mot normerna utan istället är ytterst könsrollskonservativa?
Hur ser du på att det är enbart kvinnliga normer som finns representerat på förskolor som arbetar med genuspedagogik? Ger det verkligen en bra bredd och utrymme för flera alternativ för barnen?
Medborgare X:
Just det faktum att så många kvinnor väljer att arbeta i ett så kallat “könsrollskonservativt” jobb som du beskriver det kanske borde vara en indikation för dig att de inte alls är ute efter att utrota allt det du påstår att de försöker utrota?
AA:
Jag tycker inte man kan säga att kvinnor tvingar i män könsnormer. Det är till lika stor del killarna själv. Hur många killar kallar inte andra killar för mesar, gay eller något annat för att en annan kille inte väljer den tuffa attityden? Väldigt många killar tyvärr tvingar i andra killar samma macho attityd, annars blir den lugna killen mobbad/retad osv.
Att vissa tjejer dras till tuffa “farliga” killar ligger ofta i deras egna självkänsla/självförtoende. En sån tjej har oftast en dålig kontakt med sin egna far och dras till andra “dåliga” män. Man lär sig hur ett förhållande och hur det andra könet “ska” bete sig genom sina egna föräldrar och genom hela uppväxten.
Det intressanta är ju då hur dessa personer skulle vara om dom fått en genustänkt uppväxt. Att båda föräldrarna var där (sen om det är biologiska föräldrar eller inte spelar ingen roll) och hur andra vuxna beter sig mot barnen när dom upplever något jobbigt.
Medborgare X: Men snälla… Hanna har skrivit i sitt inlägg att de flesta föräldrar oavsett om de gillar genus eller inte tillåter sina barn att utövva intressen utanför klassiska könsrollsroller och att det är helt normalt oavsett vilket sätt man väljer att uppfostra sina barn på, hur FAN kan du ha missat det när hela inlägget INLEDS med det och att det tas upp flera gånger? Hur förvirrad kan man bli?
Du kanske skulle framstå som lite mer vettig om du i alla fall hade koll på vad som står i inlägget och gjorde ett försök att kritisera vad Hanna skrivit istället för att hitta på nonsens. När man läser dina kommentarer får man ett intryck av att du sitter och bråkar med en imaginär kompis.
Medborgare X:
Om inte kvinnor hade sökt sig som förskollärare hur mycket underskott på detta trodde du inte det hade varit?
Är inte kvinnornas fel att det mest är kvinnor som söker till detta yrke. Det är upp till männen att utbilda sig till detta yrke om dom nu tycker att det är alldeles för många kvinnor som arbetar där.
På det dagis där jag har mina barn finns det en man som arbetar. Nu under sommaren hade den mannen semester och då tog dom in en ny man som vikarie. Kan säga att det är mycket uppskattat med manliga förskollärare, tyvärr är det ovanligt.
Men det är inte kvinnornas fel om det är det du vill påstå.
Ser du på samma sätt när det gäller mansdominerande yrken också?
Medborgare X:
Varför ska jag bemöta dig seriöst? Förra gången du kommenterade något jag skrivit så frågade du om jag var en deltagarna i Ung och Bortskämd. Om du själv väljer en så dum och ointelligent approach så är det lite dumt att förvänta sig att man ska visa dig en större respekt än vad du visar andra människor. Det kallas för orsak och verkan. Jag ser dig som en oseriös debbatör med tanke på hur ofta du väljer att kommentera folk med trams istället för att visa människor respekt. Eller vad sägs om den gången då jag sa att jag tyckte att långa listor där man fyllde i färg på sin tandborste var tråkiga? Det fick du till att det var ett bevis på hur intolerant feminismen är. En lista med tandborstfärger, seriöst!
Om du vill bli tagen seriöst får du bete dig seriöst. För just nu ser jag dig som lika seriös som en person som väljer att dra ner byxan och visa stjärten istället för att föra en seriös ton, och det slösar jag verkligen inte tid på. Du har haft dina chanser att ge ett seriöst intryck, men jag lägger hellre tid på seriösa debattörer likt AA. Han och jag har inte heller samma åsikt, men han kan föra en god ton och är därför en person som jag gladeligen diskuterar med. Men jag slösar inte bort flera timmar på att besvara dig, och att du överhuvudtaget förväntar dig det är för mig fullkomligt oförståeligt.
Daniel!
Tvärtom. Det är precis den typen av könsrollskonsrvativa yrkesval som genuspedagogiken behöver för att kunna implementera sin ideologi. När det kvinnliga redan är norm inom förskolan så blir det ännu enklare att införa genuspedagogiken.
Nanna!
Ja, varför skulle inte de flesta föräldrar tillåta sina barn att utövva intressen utanför klassiska könsrollsrollerna? Könsroller och normer är inga lagar eller något som måste efterföljas slaviskt (som feminister gärna vill göra gällande). Det är helt enkelt bara det som är vedertaget för respektive kön att göra. Det behöver inte ens vara så att merparten av representanterna för könet gör det, bara att det är vanligare bland ett kön än det andra.
Just därför är det så falskt att feminister försöker få normer och könsroller att framstå som något svart-vitt. Ungefär som när man talar om “mäns våld mot kvinnor” eller att våld skulle vara kopplat till den manliga könsrollen. Det är det inte och det har det aldrig varit. Det är bara feminister som vill dela upp samhället i grupper baserat på kön och bygga en konflikt däremellan som gör den typen av kopplingar. De som vill ha ett könskrig.
Självklart vill de flesta föräldrar att deras barn ska få utöva alla sina intressen. Så har det alltid sett ut och just därför behövs ingen genuspedagogik. Det räcker med helt vanlig pedagogik.
de som vill ha en genuspedagogik är endast de som tror på den radikalfeministiska ideologin och teorin om könsmaktsordningen och som dessutom vill att pojkar ska kväsas och tryckas ner till förmån för flickorna som ska uppvärderas och lyftas fram.
Marie!
Var du med under 90-talet och följde den debatt som då drevs av feministerna? Då gick ett feministiskt drev mot män i förskolan och flera män inom förskolan blev beskyllda för att vara pedofiler. Det var inte bara i Sverige som det skedde. Det skedde även i andra länder, som USA. Har du läst om det som skedde på McMartin Preschool?
http://medborgarperspektiv.blogspot.com/2009/12/mardrommen-pa-mcmartin-preschool.html
Liknande saker skedde i Sverige. Från att ha haft en uppåtgående trend i antalet män inom förskolan så sjönk sedan antalet män snabbt. Samtidigt började feministerna sin propaganda att det inte behövs några män i förskolan. De tillför inget enligt feministerna och allra minst behövdes män på grund av sitt kön enligt dem. Tvärtom mot vad man ansåg i andra länder. Bakom den propagandan fanns bland annat ROKS. Parallellt publicerades ett antal böcker som exempelvis Liza Marklunds “Gömda” där män målades ut som våldsamma förövare som helt utan anledning våldtog och misshandlade kvinnor och barn (en bok som för övrigt har visats vara falsk, trots att Liza Marklund hävdade att hon hade tusentals dokument på sin vind som bevis).
Resultatet blev att radikalfeminismen fick allt mer inflytande i samhället och att den integrerades i flera av de politiska partierna.
Se gärna dokumentärfilmen Könskriget så får du mer kött på benen hur dessa radikalfeminister tänker och agerar samt vilket inflytande de har över samhället:
http://medborgarperspektiv.blogspot.com/2010/01/konskriget-del-1.html
http://medborgarperspektiv.blogspot.com/2010/01/konskriget-del-2.html
Hanna!
Trist att du verkar censurera vissa inlägg. Men det kanske är “seriöst”?
PS. Du har fortfarande inte svarat på mina frågor
Medborgare X! Medborgare X!Medborgare X!Medborgare X!Medborgare X!Medborgare X!Medborgare X!Medborgare X!Medborgare X!Medborgare X!Medborgare X!Medborgare X!
Kan du ta och lägga ner dina konspirationsteorier om feminism och genusmedveten uppfostran? Som förövrigt är samma/liknande strunt som feminister fått hör sedan 70-80-talet…
Hoppar in och svarar.
Medborgare X:
“Ja, varför skulle inte de flesta föräldrar tillåta sina barn att utövva intressen utanför klassiska könsrollsrollerna?”
Det får du väl fråga dom föräldrar som uppmuntrar när dom gör sådant som anses vara könsnormativt. Och sedan dömer sina barn när dessa inte gör det föräldrarna tycker är “normalt” beteende beroende på barnets kön.
“Könsroller och normer är inga lagar eller något som måste efterföljas slaviskt (som feminister gärna vill göra gällande).”
Du har en svartvit syn, det är inte allt eller inget jämt och ständigt. Som jag skrev ovan om att föräldrar kan både uppmuntra och döma/pressa sina barn.
Skulle det inte vara såhär så skulle vi heller inte ha exempelvis småbarn som är så uppdelade efter kön gällande exempelvis kläder och färger.
Medborgare X:
Eh, du skriver flera inlägg på raken vara ETT ENDA av dem fastnar i en modereringskö och du tror på allvar att du blir censurerad? Hur paranoid får man bli? Fanns det inte ens enda tanka i din hjärna som löd: “Oj, hoppsan, ett av dem fastnade.” Vilket är den fullkomligt logiska slutsatsen alla andra skulle dra?
Och nej, jag tänker inte svara på dig tills dess att du skaffar dig vanligt vuxet vett och förstår att du blir bemött på samma vis som du behandlar andra. Jag är inte din dagisfröken och tänker inte ge dig specialregler som man vanligtvis bara ger till småbarn. Om du tycker att det är konstigt eller orättvist så kan jag inte annat än tycka väldigt synd om dig.
Vet du vad? Jag tror faktiskt att jag tänker blocka dig nu. Jag tar bort blockeringen när du skickar ett mail och förklarar att du förstår att folk inte kommer ta dig seriöst när du beter dig oseriöst och du lovar att bete dig bättre mot dina meningsmotståndare. Men så länge du insisterar på att få bete dig som en barnslig skitunge och fortfarande tror att folk ska behandla dig som en vuxen, då är du inte välkommen här.
Jag antar att du kommer gnälla om det i din blogg sen, jag menar, jag märker ju att du inte riktigt tycker att det är rättvist när du blir behandlad exakt likadant som alla andra. Hejdå.
Men gud va bra. Klart killar ska ha rosa kläder. Det är ju snyggast. Go girrlls!!
Fantastiskt skrivet!!! Tack!!!!
För övrigt tycker jag detta blogginlägg var riktigt bra Hanna! Har aldrig haft så jättemycket “kött på benen” tidigare gällande genuspedagogik. Däremot så har jag försökt att tänka på detta sätt när det gäller mina döttrar, utan att läst om detta. Nu kommer jag tänka på det ännu mer! :) Tack.
Mina tjejer får välja vilka kläder dom vill ha (4åring och 2åring). Jag har vissa kläder som är “flickkläder” och vissa som är “pojkkläder”. Tex har jag shorts som är spiderman på som min 4åring älskar! Hon brukar mixa dom med kanske en rosa my little pony tröja. Varför ska barnen inte få ta på sig de kläder dom vill?
Jag försöker även se till att jag uppmuntrar mina barn mest i vad dom gör. Tex “du kan ju det här och det beror på att du övat! Jättebra!” eller “vad duktig du är”. Självklart ger jag även uppmuntring ibland att mina tjejer är söt. Viktigt att man ger uppmuntran på både och anser jag. Men vad dom gör är viktigast, självkänslan är det absolut viktigaste för en person anser jag.
Sen ogillar jag skarpt de uppdelningar som görs i affärer. Varför ska det finnas pojk/flick avdelning egentligen? Pojkar kan älska att bära rosa glittriga tröjor lika mycket som supermanbyxor och flickor älska samma sak. Men med uppdelningar blir det konstigt för barn. Kommer själv ihåg detta då jag var liten. Kände att jag inte kunde handla vissa kläder för att dom var på “killavdelningen”. Där behövs genustänket!
[...] Hanna Fridén om genuspedagogik. [...]
[...] Vad är egentligen genuspedagogik? Och varför är så många emot det? – Hanna Fridé… – JÄMSTÄLLDHET Hanna Fridén reder ut begreppet genuspedagogik och förklarar varför det innebär valfrihet och ännu fler skalor på den färgpalett som befolkningen utgör, snarare än den gråtrista avsexualiserade individ som motståndarna alltid pratar om. Så bra! [...]
Måste bara tillägga att jag tycker att det är viktigt att man berömmer och uppskattar barnets varande också. Jag är inte alls säker på att det är bra för barn att man ger komplimanger efter prestation. Då kanske man gynnar självförtroendet hos barnet, men inte självkänslan och det är ofta självkänslan som ger upphov till problem efter tonåren.
Det är hemskt viktigt att man inte bara berättar för barnet hur duktigt det är när det gör vad det nu än gör, utan det är superviktigt att man visar att man tycker att barnet är bra, bara som det är, utan att det gör något speciellt. Att man kan göra vad som helst, och det är egentligen viktigt att man uppmärksammar barnet, visar att man ser vad det gör utan att klämma i med ett taffligt; “vad duktig du är”.
Ett barn ska inte behöva prestera för att känna sig värdefull.
Jag menar inte att man istället ska säga; “vad du är söt”, absolut inte, men som förälder är det viktigt att man säger till ens barn att de är bra, precis som de är.
Det du beskriver som genuspedagogik låter ju vettigt, men det finns ju faktiskt förskolor som gör just det som du säger att genuspedagogik inte är.
Hur ska man veta vilken när och var vilken tolkning gäller?
Linda:
Jag tycker att det säger sig självt att man ska uppmuntra barnets självkänsla oavsett hur man i övrigt väljer att uppfostra barnet. Jag tycker inte att det är något som man behöver skriva ut för det är så självklart.
M:
Finns det? Nämn en enda förskola där man uppfostrar barnen könslöst och förbjuder flickor att ägna sig åt traditionellt flickiga sysslor och pojkar åt traditionellt pojkiga sysslor. Jag hör folk säga det här, men lustigt sätter de aldrig namn på en enda förskola, utan det är alltid en vän till en vän som hört att blahblah eller att det gäller en förskolelärare som tycker att man ska göra så, men så funkar det ju, olika förskolelärare tycker olika saker och vissa tycker att flickor ska hålla sig till vissa sysslor och pojkar till andra, men de är ju fortfarande inte normen för hur det ser ut och de här riktlinjerna är ju införda just för att förhindra att förskolor ska sätta upp könsspecifierade regler.
Läste en artikel (tror det var Aftonbladet) för ett tag sedan om en förskola där man använde “hen” istället för hon och han, men nu var det inte utpekandet av enskilda förskolor frågan gällde utan hur dessa (antagligen få) förskolor kunnat tolka genus på detta sätt.
Som sagt, det du beskriver låter vettigt, men vad gör man när alla inte delar den tolkningen och ändå presenterar det som genuspedagogik? Jag träffade en handfull av dessa medan jag utbildade mig till lärare och vad jag vet så är de ute och jobbar nu.
Jag kan tillägga att lärarna på utbildningen inte heller uppmuntrade denna övertolkning av begreppet genuspedagogik.
Vem eller vilka definierar var gränserna för genuspedagogik går och finns det någon som övervakar att inte enskilda förskolor eller pedagoger går för långt?
Klichéer, floskler och insparkade öppna dörrar, draperat i massor av ord.
Genus blir så urvattnat som när Göran Persson kallade sig feminist.
M:
Ja, de pratade om Egalia som jag har länkat till i texten. De kallar inte barnen för hen där, i vissa berättelser så kallar de exempelvis läkare för hen istället för honom, eller en person som lagar mat för hen istället för hon. Det här gör man för att inte fortsätta befästa attityden att läkare är män, och att kvinnor lagar mat. Den typen av saker gör man på Egalia, men barnen heter sina egna namn.
Och som sagt tidigare: Det kommer alltid finnas individar som är mer extrema åt olika håll, precis som det finns en massa människor inom barnomsorgen som tycker att flickor ska vara på ett viss och pojkarna på ett annat. Jag träffade på många av dem under min egen uppväxt, om de skulle balanserats ut av några mer extrema åt det andra håller, så skulle jag inte tyckt att det var så illa, då jag tror att en mix av olika åsikter är bra, precis som jag tror att det är bra om det finns folk som hör till olika kulturer och etniciteter bland våra barn. Men en förskola blir inte kristen för att en kristen förskolelärare jobbar där, den blir ej heller muslimsk, den blir inte sexistiskt och den blir inte till en förskola som förringar kön. Man får absolut tycka att alla de här människorna är för extrema och kritisera dem, men några avvikande individer kan inte förringa hela vår läroplan och tvinga ett dagis mot våra regler som nu satts enligt lag.
Men det finns inget dagis där man avkönar barn. Det finns däremot ett dagis som heter Egalia, där man försöker använda barnens namn så ofta som möjligt istället för att nämna deras kön. Det är mest extrema de gör.
Nils D:
Verkligen? Slå upp ordet genus i en ordbok. Det betyder endast och enbart kön. Sedan finns det forskning inom kön, både biologisk och sociologisk, och socialt kön är en vanlig inriktning bland feminism. Genusforskning är forskning inom kön, hur man sedan applicerar den här forskningen, hur man tycker att man ska behandla den och vad man tycker är rätt för samhället: det är ideologier i sig. Men genus är inte en ideologi i sig, och vad jag förklarar är hur riktlinjerna ser ut till Sveriges förskolor numer, då man tidigare inte haft några alls, och alla förskolor kunnat välja fritt om de vill begränsa flickor och pojkar hur mycket de än vill. På mitt dagis tyckte man att tjejerna skulle leka med babydockor medan killarna lekte i kuddrummet, och man tyckte att att tjejerna skulle rita tillsammans medan killarna sprang av sig. Så får man inte göra längre, och det tycker jag bannemig är på tiden.
Hanna:
Kön och genus som begrepp har jag inga som helst problem med. Det är din text om genuspedagogiken som jag tycker slår in öppna dörrar.
Det som du verkar argumentera mot tror jag mest existerar i din fantasi. För det som fungerar med barn är sådant som de gillar att göra, inte att få dem att göra det som dagisfröknarna vill att de ska göra.
Jag minns tydligt att jag som sexåring, förutom klättrande, höll på med pärlplattor och sydde mönster på små dukar, och det var ändå för 45 år sedan. Har svårt att tro att det på din tid hade gått tillbaka till något disciplinerande där ni skulle drillas in i tvingande sysselsättningar.
Jag har jobbat på förskola i snart 20 år. När jag läser det här så förstår jag att den som skrivit det varken har egna barn i förskolan och än mindre arbetar inom förskolan själv.
Merparten av allt som beskrivs har inget som helst med det som kallar genuspedagogik att göra. Vi som är utbildade innan den ens kom på tal har naturligtvis alltid behandlat barnen med respekt och sett dom som egna individer. Självklart har också barnen alltid fått göra vissa aktiviter tillsammans och prövat på sådant som kanske mest kopplas till ett visst kön. När män läser alla påståenden om att barnvärlden skulle vara strikt uppdelad i rosa och blått så undrar man som förskolelärare om de som uttalar sej verkligen har egna barn och framför allt om de har någon egen vilja. Det är ju trots allt de själva som föräldrar som väljer vilka kläder de köper till sina barn.
Nils:
Det jag argumenteror emot är de som tycker att genusmedveten uppfostran är farlig och avkönande, då det finns väldigt mycket missförstånd och fördomar kring detta. Det är inte så enkelt som om du fick hålla med pärlplattor eller inte när du var ung, och om du läser texten igen ser du att den berör väldigt mycket förutom det och att det dessutom står klart och tydligt att man givetvis, oavsett, inte förbjuder barn vissa sysslor oavsett om man använder en genusmedveten uppfostran eller ej. Jag påstår ingenstans att föräldrar som inte är för genusmedveten uppfostran skulle börbjuda sina barn saker, så att du påstår att jag gör det – Läs texten mer ordentligt.
Kristina:
Eh, ursäkta? Men dåså, då kan väl jag plocka hit de jag känner som jobbar med barn och har barn så kan de ge dig svar på tal. Det enda skälet till varför du skriver det där är för att du inte håller med mig, men tyvärr Kristina, jag har inte hittat på det här, utan det här är skrivet utifrån mina erfarenheter och den kunskap jag fått från andra människor som arbetar inom förskola och inom barnomsorgen överhuvudtaget.
En annan bloggare som jobbar med barn och har barn är http://www.ladydahmer.se – Hon heter Natashja Blomberg och har exakt samma åsikt som jag, tänker du besvara henne likadant och säga att hon uppenbarligen inte jobbar med barn eller har barn?
Eller vad sägs om förskolan Egalia som jag länkar i inlägget, du kanske ska skriva till dem att de uppenbarligen inte jobbar med barn eller har barn, då deras åsikter också är detsamma som mina?
Sedan undrar jag även om detta:
“När män läser alla påståenden om att barnvärlden skulle vara strikt uppdelad i rosa och blått så undrar man som förskolelärare om de som uttalar sej verkligen har egna barn och framför allt om de har någon egen vilja.”
Var är alla dessa påståenden? Den enda i tråden som påstått att det skulle vara så skriver från samma IP-nummer som du gör, hon kallar sig Amy. Ni är rätt många som skriver från samma, så kanske handlar det om en gemensam dator ni har på er arbetsplats? För i så fall jag kan även säga dig detta: Det finns andra personer på din arbetsplats som tycker att genusmedveten uppfostran är bra, kanske ska du säga till dem att de uppenbarligen inte har barn eller jobbar inom barnomsorgen med?
Jag tycker att du bör fokusera på den delen av texten som faktiskt berör genusmedveten uppfostran, och läsa om texten då du verkar ha missat att de allra flesta oavsett tillåter sina barn sysslor utanför det könsstereotypa området. Alla ni som kritiserar den här texten har fått för sig att jag påstår att andra som uppfostrar barn inte tillåter sina flickor att spela fotboll och dylikt, vilket för mig är väldigt lustigt, då det klart och tydligt står att man givetvis tillåter och uppmuntrar detta oavsett.
Vad som däremot står i texten är att man ska tänka vad man framförallt ger sina barn bekräftelse för, och att man ska fundera på vad man tillför sina barn för ideal och stereotyper inom populärkultur, leksaker och kläder. Det är nämligen inte världens enklaste grej att ge sina barn olika förebilder, då det mesta riktas till barn innehåller just söta tjejer, som oftast behöver bli räddade, och tuffa killar som alltid tar ansvar och aldrig behöver bli räddade. Jag anser att detta är fel, och att man gör både pojkar och flickor en otjänst när man gör detta. Som tur är så vi i alla fall haft en briljant författare som hetter Astrid Lindgren som skrivit sagor om Pippi Långstrump och Ronja Rövardotter som inte är könsstereotypiskt alls och som härligt nog varit två av dem mest uppskattade historierna att läsa för våra barn (vilket nog de flesta föräldrar håller med om!) Men undantagen är få, och inom vår litteratur och vad som vi framställer för våra barn så är det oftast män som är läkare, och kvinnor som lagar mat. Det är oftast män som är poliser, och kvinnor som tar hand om hemmet. Och ja, de flesta föräldrar tillåter sina flickor att spela fotboll (25% av Sveriges flickor i grundskolan spelar just fotboll!) och pojkar att lägga pärplattor – Så långt inga problem. Men om man vill ge sina barn en uppfostran som verkligen ger barnen ett intryck att de kan vara hur de vill, då är det mer än så man måste göra.
Om vi tar ästörningar exempelvis som jag går in på i det här inlägget. Det är vanligast att det bryter ut kring puberteten, och det ökar hela tiden. Studier har visat att ju mer man utsätter sina flickor för traditionell mediaexponering under deras uppväxt desto mer ökar ätstörningarna. I dagsläget har vi en mycket större andel flickor som är skadligt underviktiga i unga år än överviktiga, vilket är siffror från Folkhälsoinstistutet. Men vet du vad som är ännu läskigare? Det kryper ner i åldrarna, och i dagsläget är det inte ovanligt att sjuåringar får det. Och säg inte att jag inte arbetar med det här, för det här har jag arbetat med i 9 år mot ungdomar. Och när jag åker ut till skolor och olika ungdomsföreningar och pratar med flickor om detta (åldersgrupper 9 – 16 oftast) så skulle du kanske bli förvånad över hur många det är som har en extrem ångest över hur pressade de känner sig över att behöva vara söta och vackra, och hur det för väldigt väldigt många väger absolut tyngst av allt. Det här är fel, och min åsikt är att vi måste arbeta hårt för att flickor känner ett större värde inom andra områden, och de inte ska behöva fokusera på sin kropp och sitt utseende till den abnorma nivå som de känner att de måste i dagsläget. Och tro mig, då krävs det mer än att man låter tjejer spela fotboll, för hela livet består av alla intryck du får, och därför måste man vara medveten om vilka intryck man ger sina barn. Detta är genusmedveten uppfostran.
Precis som det stod i inlägget. Det stod aldrig i inlägget att folk förbjöd sina barn att ägna sig åt sysslor som traditionellt hör till det andra könet, det stod ej heller att folk tvingade sina flickor att bära rosa och pojkarna att bära blått. Så några av delarna i inlägget måste du ju antingen ha läst på tvärtomspråket, eller så hade du redan bestämt dig för vad som stod och struntade i vad som faktiskt stod.
Ps. Fast en sak som förvirrar mig med erat IP-nummer är givetvis det faktum att alla kommunala arbetsplatser brukar ha ett registrerat fast IP så att man ser varifrån ni skriver. Om någon skriver från en viss förskola eller skola så brukar jag kunna se det, men ni har ett privat IP, vilket är väldigt konstigt. Men du kanske bor ihop med andra familjer? Eller så är det så att du är LUKAS MAMMA du med, men valde att byta nick när du skrev igen så att du helt plötsligt blev förskolelärare och inte “bara” mamma, och att den där kommentaren från Amy kanske också var du, i så fall, så att du skulle få tillfälle att kritisera någon för deras ord om rosa och blått? Eller har du ett barn i familjen som skulle ha föredragit om ni gav henne en annan uppfostran än vad ni gjorde? Ack, alla möjligheter!
[...] menar på att hans dotter ju ÄR en flicka, så han förstår inte alls problemet. Hanna Fridén skriver ett väldigt långt och läsvärt svar på detta, där hon menar på att osäkerhet lätt växer fram ur det stereotypa sättet att [...]
Shit det här blev verkligen en lång text. Antar att jag blev så glad över tonen på den här bloggen och Hannas sätt att skriva att jag känner att jag måste ta tillvara på tillfället och skriva av mig en del.
@Marie:
I grunden är det hur kvinnans sexuella urval ser ut, som är den starkaste (enda?)orsaken till hur män beter sig. För de män som inte har betett sig på ett sätt som kvinnor finner attraktivt har blivit sexuellt bortvalda, och därmed fått sina gener bortraderade under evolutionens gång.
Det som du menar, är att män tvingar in andra män i könsnormer ser jag endast som en bieffekt av kvinnors tvång på män att ha rätt beteende för att vara sexuellt attraktiva. Jag har själv tidigare varit helt icke-könsnormativ i mina uppfattningar, och upplevde att det från kvinnors håll kom straff genom att man blev osynlig för dem. Har därför länge önskat att jag varit mer indoktrinerad in i stereotypa manliga attityder och beteendemönster.
Många män uppfattar kvinnor som väldigt hycklande när det gäller män som går utanför manliga könsnormer, vilket leder till att män kan bli provocerade och frusterade över det. Jag är mest apatiskt. Har ingenting emot att kvinnor ska ha friheten att bete sig “manligt” om de vill, men tro att det för en man på något sätt ska kunna vara fritt att kunna bete sig “kvinnligt” är en utopi, som kommer innebära lidande för de männen som går på det. Därför känner jag redan nu medlidande för pojkarna på genusdagis för att jag tror att de kommer att bli osynliga för flickor, och inte förstå vad de gör för fel. För att jag själv suttit i den sitsen.
Anledningen till att killar kallar varandra för mesar/bögar/fjollor om de inte har tillräckligt tuff attityd, skiljer sig på om det är någon inom samma grupp som de själva , eller till någon från en annan grupp. Om det sägs till någon i samma grupp så är det för att motivera och stärka personens tuffa attityd för hans eget bästa.
Om det är en man från en annan grupp, så är det för att själv framstå som mer manlig/dominant inför de kvinnor som finns i omgivningen.
Det har att göra med att kvinnor och män har olika kulturer när det gäller att peppa varandra och ge varandra mod och styrka. Om man skulle ta motionerande/idrott som exemplel, så är kvinnors pepp mer “positiv” i stil, “Kom igen tjejer vi nu klarar det här!”, undermeningen för tjejer är att ni är värdefulla och bra ni klarar det här.
Medan mäns är mer “negativ” t.ex. “Rör på er slöfockar”, undermeningen blir att nu får du se till att prestera annars är du en sopa.
Plockade i morse upp en metrotidning imorse där fanns en krönika på liknande tema “Kvinnor dövar samvetet med fotvård” löd rubriken.
Den tog upp iakttagelsen att tidningar inriktade till kvinnor är fulla av reportage som handlar om att kvinnor inte ska ha dåligt samvete för sina dåliga sidor eller skämmas för sina lägsta känslor, utan istållet förtjänar att belönas för dem “Fly dåliga mamma-stressen, åk på weekendkryssning”.
Männens tidningar fungerade på helt annorlunda sätt, tonen var istället: Sluta lata dig, nu duger inga ursäkter, du är fet, du är en mes, skärp dig.
De enda män som har möjligheten att visa upp kvinnliga attribut, är män med hög status i flocken. Rockstjärnor som David Bowie, Marlyn Manson etc. Det har varit trendigt med rosa skjortor bland brats vid stureplan. Jag själv brukade ha excentriska kläder, rosa, glitter, pärlhalsband o sånt när jag är ute i krogsvängen. Resultatet av det blir att andra män i omgivningen (som i regel uppfattar sig som att ha lägre status) ser det som en provokation och försöker trycka ner en (bög, hota med stryk) vilket leder till att man själv får möjlighet att visa “högstatus-beteende”, “visa sitt cool” i den sociala konflikten som uppstår, vilket i sin tur gör att kvinnorna i närheten kommer känna sig mer attraherade av mig.
Läste om Norah Vincent, den lesbiska kvinnan som testade på att leva 18 månader förklädd till man. Jag tycker hon var jävligt jävligt bra på att sätta ord på de upplevelser hon hade som man. Att hon på förhand trott att det att dejta kvinnor som man skulle bli den roligaste och lättaste delen av att vara man, men att hon upptäckte att det var den svåraste. Att hon aldrig tidigare känt sig så sårbar och socialt försvarslös, att hon blev tillfällig misogynist efter att från den manliga sidan ha sett kvinnors maktöverlägsenhet och arrogans. Att hon kunde se den maktlöshet som kan leda till att vissa män till slut flippar ut och blir kvinnomisshandlare och våldtäktsmän.
Om man ser till de mest grundläggande biologiska skillnaderna mellan könen. Så är det mannen som gör en mycket liten investering i reproduktionsprocessen i förhållande till kvinnan. I en flock på 50 apor kan en enda man göra alla flockens kvinnor gravida. Medans en kvinna ej kan ha hela flockens mäns barn i livmodern samtidigt.
Detta gör att det alltid är överskott på män åt kvinnorna, och underskott på kvinnor för männen.
Detta blir att kvinnorna är de som är de värdefulla i de sexuella interaktionerna, medans det är männen som måste “visa upp sig” genom att spendera energi, för att få tillhöra den skaran som blir utvalda för sex. (Män kan inte leva på att sälja sex till kvinnor, männens sexualitet har inget värde).
Kvinnor har oändlig tillgång till sexpartners, men kvinnor som grupp vill alla bli “befruktade” av de hanar som ligger i toppen på statushierarkierna, de män som tillhör den översta 1%, kändisar, rockstjärnor och hollywoodskådisar etc. har gissningsvis tillgång till fler kvinnliga sexpartners än resterande 99% av männen tillsammans. En vanlig siffra annars man brukar se till angående sexuell efterfrågan så är det att 80% av kvinnorna blir sexuellt attraherade av 10-15% av männen. Den siffran finns i böcker som t.ex. “Unhooked Generation”, hos profesionella dejtingcoacher, och jag själv och andra som har iakttagit beteenden ute på krogen brukar också tycka att siffran ligger där.
Boken “The Evolution Of Desire: Strategies Of Human Mating” beskriver undersökningar som gjorts på över 10.000 människor i 37 olika kulturer. Den visar att kvinnor föredrar män baserat på pengar, resurser, makt och hög social status, medans män föredrar attraktiva, ungdomliga kvinnor som är sexuellt trogna.
Sverige ligger i toppen av både jämställdhet och singeltäthet. Kvinnor har här egen försörjning och egen utbildning, men om man tittar på hur det ser ut i Sverige, så lever kvinnors hjärnor fortfarande kvar i den tiden att de endast blir attraherade av män med mer resurser än de själva.
Man kan beskriva det som att kvinnor har varit diskriminerade i historien genom att vara uteslutna från studier och arbete, det är ett sätt att se på saken, men man kan se det lika mycket som att männen har varit diskriminerade genom att vara tvingade ut i arbete och studier för att kunna få tillgång till en kvinna, medans kvinnor varit den priviligerade klassen som alltid har kunnat få tillgång till mäns resurser utan samma krav på prestation.
När jag hör tjejer påstå att det är dålig självkänsla/självförtoende som gör att vissa tjejer dras till “farliga” killar. Så tänker jag jag tänker jämt att detta är baksidan på fenomenet att kvinnor endast intresserar sig för de män som ligger “över” dem själva i statushierarkierna.
Det vill säga, vill man som man se till att en tjej ska känna attraktion, se till att du är över tjejen i status annars så har du ingen chans, höj din status eller se till att få tjejen börjar känna sig som att hon är mindre värd än dig.
Från egen erfarenhet så har det hänt att jag varit på krogen och blivit intresserad av en tjej, och märkt att hon redan har 3 andra killar efter sig i svansen, blir sättet jag kan få henne att välja mig på, är att få henne att känna att jag tycker att hon är mindre värd än vad jag är. Nu när jag tänker tillbaka, så är även de tjejer som lade ner mest energi på att jaga mig senaste året, var de som jag råkat tydligast ge intrcyk över att jag tyckte att de varit minde värda. Jag tycker att det kan kännas hemskt att det är så, men som kille har jag känt mig i sådant sexuellt maktunderläge, att man får låta ändamålet helga medlen och försöka återgälda det efteråt i sängkammaren. =/
Det verkar vara ett ganska välkänt fenomen att kvinnor innan ägglossning är mest attraherade till män med stereotypt manligt utseende och beteende vilket (tyder på högt testosteron), medans under perioderna då hon är mindre fertil är mer intressarade av män med mjukare egenskaper.
Innan ägglossning sänder kvinnor ut extra mycket (omedvetna) sexuella signaler, att notera är att kvinnor med fasta förhållanden visar upp mer (omedvetna)sexuella signaler (till andra män än sin partner) vid hög fertilitet än de kvinnor som är singlar. Instinktivt beteende hos kvinnor är att vilja bli gravida med en machoman, för att sedan lura myskillen hemma att försörja en unge som inte är hans. Finns en bok om det: “Sperm Wars”. Likaså reagerar mäns kroppar med att producera mindre testosteron när de blivit fäder, vilket lockar hans kvinna att gå ut och leta efter någon mer spännande att bli befruktad av igen.
Norah Vincent var verkligen skitbra på att sätta ord på hur dejtingsituationen såg ut från ett manligt perspektiv. Det jag tänker angående raggning och dejting, att för en man är det väldigt energi och tidskrävande. En kille får räkna med att bli dissad av 90% av alla kvinnor han försöker bli bekant med.
Att det förväntas att mannen ska vara den som står för initiativet, spenderar 90% av energi med att sitta vid ratten och göra interaktionen givande och underhållande, medans kvinnan åker med som lyxpassagerade ständigt redo att om hon känner sig minsta missnöjd över situationen knäppa med fingrarna och hoppa av.
Hur jävla betydelselös och överflödig man känner sig på insidan, när det som kille förväntas att köra hela tiden, samtidigt som man vet att tjejen man är intresserad av redan har 10 andra killar som är redo att köra åt henne bara hon knäpper med fingrarna.
Norah beskrev att hon tyckte att mäns bedömande av kvinnors utseenden, kändes som mindre påträngande och hård än den bedömning av karaktärsdrag som kvinnorna gjorde på männen. Jag kan tänka mig att kvinnor kan uppleva det som trist att dejta en kille som hon märker endast är intresserad av henne för hennes utseende och inte för hur hon är som person eller hennes tankar. Den manliga versionen av denna upplevelse skulle jag beskriva som att kvinnor blivit intresserad av mig endast utefter hur mycket indikationer på stereotypt manliga egenskaper och social status jag lyckats förmedla på kortast tid. Enda gångerna jag sluppit sitta vid ratten och köra, då tjejer börjat bli aktiva och jaga mig, är när jag lyckats bete mig som att de inte är riktigt lika mycket värda som jag själv. Inte mitt fel att kvinnans attraktionsmekanismer är funtade som de är.
Att maktunderläget Norah kände som man, gjorde att dejtandet kändes förnedrande även när dejtandet var framgångsrikt.
Jag håller verkligen med där. Även när mitt dejtande gick bra, känns det som att det alltid var mig ansvaret låg på att saker skulle hända. Det var jag som tvingades ta initiativ och se till att situationer blev underhållande, det var jag som fick ta ansvar och se till att sexet blev bra. Det var bara jag som förväntades göra allting, när jag träffade flera tjejer i följd blev resultatet att jag knappt märkte någon skillnad på tjejerna eftersom de knappt bidragit något till interaktionen. Jag tyckte att tjejer var så jävla tråkiga och tyckte att det berodde på att de varit så bortskämda med uppmärksamhet från killar bara genom att vara tjejer, att de aldrig lärt sig vara intressanta på annat sätt.
Norah beskrev hur omöjligt det kravet kändes att försöka vara både myskille och macho samtidigt.
Jag själv var en totalt omtänksam myskille, råkade sedan bli kär i en feminist, antagligen just för att hon sa att hon tyckte jag var en sådan fin kille och jag kände att jag kunde bli omtyckt för den jag ville vara. Blev sedan totalt vilseledd och förnedrad av henne. Så jag bestämde mig för att aldrig bli så förnedrad av en tjej, att jag började ta reda på så mycket jag kunde om hur tjejer är biologiskt programmerade sexuellt, vilket ledde till att jag som experiment försökte bygga upp en identitet och ett maner anpassat efter den typen av machokille tjejer snabbt vill ha sex med innan de går hem till sin myskille. Intressant experiment, men jag lärde mig inte riktigt sedan hur jag skulle kunna växla om till myskille efteråt. Känner mig mest lite ledsen och ensam efteråt, känns som att det är jävligt hårda regler kvinnor har på män att de ska vara sexuellt attraktiva, och jag tycker inte det är värt besväret så länge kvinnor inte är intresserade av att bjuda på någonting själva som gör dem unika. Och jag är trött på att inte kunna träffa kvinnor som låter mig göra uttryck för mitt instängda toffelbehov och skämma bort kvinnor med uppmärksamhet och kärlek. Som istället värderar mig just för att jag visar att jag värderar dem lägre än mig.
Jag känner mig nyfiken på feminister för att de i teorin säger att de är för jämställdhet och frihet från könsnormer. Precis en sådan kvinna jag önskar det fanns mer av. Men mina praktiska erfarenheter från feminister så har tyvärr under ytan visat sig vara tvärtemot de ideal de förespråkat. Har varit de som verkat tända mest på att bli nervärderade, dragits mest till “dåliga” män, har varit de sämsta som finns i sängen, rent sexuellt störda, hämmade och jätterädda. Och sämst insikt och förståelse för dynamiken mellan män och kvinnor. Jag har blivit besviken och hoppas att saker ska ändras.
AA: Du är förvånad över att feminister har haft “sämst insikt och förståelse för dynamiken mellan könen”?
ok…
AA:
så du menar att de män som misshandlar och trycker ner sina flickvänner är de män som egentligen inte är sexuellt attraktiva för kvinnan p.g.a. att han inte har den höga status som kvinnan enligt sin biologi väljer.
Menar du då att kvinnans biologi inte kan urskilja de män som har högre status utan kan av misstag blir tillsammans och stanna så pass länge i förhållandet med mannen som har lägre status tills han börjar psykiskt trycka ner kvinnan. I de flesta förhållanden där misshandel och psykisk nedbrytning förekommer börjar våldtet inte på en gång. Det kan gå månader ibland ett år innan mannens beteende förändras.
Det är motstrididgt att kvinnan biologiskt endast väljer att “para sig” med män med högre status för att sedan träffa och stanna i förhållanden där mannen efter en tid börjar att slå och trycka ner. Mannen slår ju enligt dig p.g.a. att han inte har den höga status som krävs.
AA: Överlag tycker jag inte man ska gömmas sina subjektiva värderingar utifrån ens egna erfarenheter genom att försöka hänvisa till någon (enlgit dig) objektiv fulltäckande vetenskap. Du drar en del bristande paralleller, t.ex. genom att ditt förhållande med en feminist skulle leda till en uppfattning där du tillskriver alla kvinnor egenskaper som skulle göra dem till riktiga svin. Något du fint och indirekt skriver ner i detta kommentarsfält men som jag kan ana kommer till direkt uttryck i andra mindre seriösa diskutioner? Ber om ursäkt om jag har fel.
AA:
Känner att det här riskerar bli ett ganska osammanhängande inlägg, med diverse lösa funderingar, men vill ändå framföra några tankar som jag fick när jag läste ditt inlägg.
Väldigt ledsamt att du känner dig illa behandlad och osynliggjord av kvinnor de gånger du själv upplevt att du betett dig bra mot oss. Även om jag, i likhet med Hanna, på många punkter inte håller med dig så tycker jag inte att någon förtjänar att bli dåligt bemött. Jag är väl medveten om att en del kvinnor kan vara arroganta i dejtingsammanhang (en yngre version av mig hade mycket väl kunnat vara en av dem). Värt att notera dock är att arrogansen, i alla fall i mitt fall, kom sig av att jag blev väldigt blasé inför mäns uppvaktning. Att ständigt bli värderad som knullobjekt kanske låter som en dröm för en man, men själv känner jag mig snarare kränkt och upplever att mitt människovärde minskar när det händer, därav arrogansen. Den blev en livlina och en sköld för mig, det enda sättet som jag kunde visa att jag fortfarande hade kontroll över situationen. Den är alltså mycket riktigt en form av maktutövande, men ett sådant som egentligen stammar från en känsla av maktlöshet. Det verkar helt enkelt som om det finns mycket bitterhet mellan män och kvinnor och jag tror egentligen inte att man särskilt enkelt kan säga hos vem den börjar. Det enda jag törs säga är att den är långt äldre än feminismen, så man kan knappast beskylla feminismen eller genusvetenskapen för dess existens.
“Nu när jag tänker tillbaka, så är även de tjejer som lade ner mest energi på att jaga mig senaste året, var de som jag råkat tydligast ge intrcyk över att jag tyckte att de varit minde värda.”
Här funderar jag om detta fenomen egentligen har så mycket med kön att göra, som med att människor alltid tenderar att vilja ha vad de inte kan få. Jag har nämligen exakt samma upplevelser. Desto mindre engagemang och uppskattning jag visat en kille, desto mer energi har han lagt ner på att jaga mig.
Någonting som slår mig när jag läser din text är att det verkar som om du själv inser att den traditionella mansrollen på vissa sätt är destruktiv och begränsande, både för män och för kvinnor. Om det nu är så, är det då inte viktigast då att tänka konstruktivt kring vad vi kan göra åt det? Bara för att ett beteende i viss mån är biologiskt betingat, betyder inte det att vi nöjt ska sätta oss ner och se på medan det påverkar människors liv på ett destruktivt sätt. Tänkvärt är att en viktigt del i kvinnors frigörelse har varit att bland annat försöka lösgöra sig på vad som förväntas av en som kvinna och våga avstå från att uppfylla dessa förväntningar, även om det innebär att man uppfattas som mindre attraktiv. Kanske måste även detta ske för männens del.
@Nelly – Låter mest som AA vill skylla ifrån sig på tjejerna. Han verkar inte fatta att det är hans manliga könsroll som det är del på. Den är inte bara destruktiv och begränsande för tjejer. Den är det för killarna oxå. Patriarkatet förstör för alla. Om killar vore som tjejer istället skulle världen vara mycket bättre. Inga krig, ingen fattigdom, inga våldtäkter. Allt är den manliga könsrollens fel. Det är därför det behövs tex genuspedagogik och feminism. Så att inte pojkar ska behöva växa upp till äckliga gubbar som våldtar och mördar.
Emma:
Såhär, AA är uppenbarligen uppvuxen i en mindre ort där det finns få och sämre jobb. Jag kan skriva under på att det ser helt annorlunda ut i såna regioner än i Stockholm. Jag menar, merparten av min släkt kommer från Norra Sverige, mamma kommer från överklassen och pappa kommer från arbetarklassen. Hur status byggs upp i olika klasstillhörigheter och olika regioner är väldigt annorlunda från storstäderna. Det har skrivits mycket spännande litteratur om detta, och också om hur könsroller förändras inom högkonjunktur och lågkonjunktur. Jag kan speciellt rekommendera Susan Faludi och hennes texter om hur stora delar av USA gick tillbaks till klassiska könsnormer och andra traditionella värderingar efter 9/11.
I många orter är det så att den främsta identifiering folk har är identifiering inom gruppen, inte inom specifika intressen eller yrket, då det är för få människor för att skaffa den typen av tillhörighet genom intresse, och för få bra jobb för att det ska bli en sak som merparten identifierar sig med. Vi kan göra mindre jämförelser, som Södermlam och Stureplan. På Stureplan är yrkeslivet extremt viktigt, och det du talar om är dina yrkesmässiga åstadkommanden. På många platser på Söder anses detta beteende varit ytligt och skämmigt, och man umgås på andra, mer intresserelaterade områden.
Det är väldigt vanligt att de män som har (dock ej är det inte alltid så) en förtryckande attityd gentemot känner sig missnöjda med sig själva. De flesta människor som vill hävda att män automatiskt är bättre än kvinnor biologisk är män med lågstatusjobb, eller utan jobb överhuvudtaget. En man som är mer nöjd med sig själv har oftast inte samma behov av att ställa sig över sin kvinnliga partner på samma vis, för de har inte behov av den bekräftelsen. De får bekräftelse och känner sig nöjda på andra vis. Folk överhuvudtaget som går runt och har en dålig attityd mot sina medmänniskär är ofta missnöjda människor. Så, om det i en grupp är så att en hierarki inte kan fastställas yrkesmässigt eller kunskapsmässigt eller utseendemässigt så är just bråk och våld inte en ovanlig sak, grabbiga normer blir vanligare i gruppen, och våld gentemot sitt eget och det andra könet ökar. Så, i vissa grupper så kan jag hålla med om att en hierarki byggs med delvis hjälp av våld. Kvinnorna i sig (förutom några knäppa undantag för folk har sina fetischer och folk har sina egna individuella läggningar överhuvudtaget) är inte dragna till våldet, men de männen i hierarkin som står högre upp, får oftast ett bättre självförtroende, och en sak jag verkligen skriver under på vad gäller manlig och kvinnlig attraktion är att kvinnor till högre är attraherade av män med självförtroende som kan ta initiativ.
Men det är inte våldet som är attraktionskraften, utan det är självförtroendet och initiativtagandet. Och om du då hör till en grupp där alla typer av vänligt beteende ses som fjolligt, som det dessvärre görs i många orter och grupper, så blir det en annan hävdningsform.
Med det sagt, det är inte våldet i sig som är biologiskt, för det är inte den biologiska driften, men däremot strävan efter att märkas och hur man märkts och hur man får status skiljer sig mellan klasstillhörigheterna.
Hanna:
Min kommentar var en frågeställning då jag ansåg att AA var motsägelsefull då han menar att 1) kvinnan dras till män med självförtroende och initiativtagande och 2) att män som använder våld för att höja sin status/få ökat självförtroende/visa sig mer handlingskraftiga eller vad det nu kan handla om, för att visa kvinnan att han passar in i hennes naturliga val av man (förusatt, som AA anser, att valet är biologiskt betingad i kvinnan).
Det som för mig blir motsägelsefullt är att kvinnan då faktiskt väljer en man som inte har denna status utan måste skaffa sig denna (genom våld) och slutsatsen jag drog är att kvinnans val då egentligen inte stämmer överense med biologin, hon väljer ju en man som inte har statusen. Väljer kvinnan en svagare man av misstag, (hur förklaras detta biologiskt?). Skulle man kunna dra slutsatsen att hennes drift, som AA anser är så stark, egentligen inte är detta?
att mannen (oavsett orsaker) tror att intitiativtagande= våld kan jag hålla med om är en tragisk missuppfattning (inte många som vill leva i ett skräckföhållande med våld och hot).. Att kvinnan väljer killar som på något sätt visar intiativ tja visst, men ifrågasätter jag om det är biologiskt och att initiativtagande är stöpt i en fast form? – ja!
haha jag måste följa flocken och också i förväg be om ursäkt för osammanhängande inlägg och funderingar.
@emelie:
Jag upplever som att feminister stirrat sig blinda på ett kvinnligt perspektiv, att den manliga situationen blivit som en blind fläck. Jag upplevde att det var så, genom att kolla igenom mängder av feminsitisk litteratur, att det var ett tomrum på manliga perspektiv.
Jag ser det som att det är en slags symbios eller växelverkan mellan hur könen beter sig mot varandra.
Feminism tar upp manligt beteende, men inte det kvinnliga beteende som samtididigt ger upphov till det manliga beteendet, och hur det upplevs av män.
Jag skyller inte på feminister för att det är så. Män måste själva försöka förklara hur situationer upplevs.
Bara att det blir svårt för många män att göra det, eftersom att släppa på masken man har på sig som man, att visa någon svaghet eller att erkänna att någonting känns svårt, leder i regel till negativa känslomässiga reaktioner från kvinnor. Om det inte är hånfullt bemötande, föraktfullhet, så är det åtminstone reflexmässiga olustkänslor hos kvinnor och att (man blir sexuellt bortvald om) man på något sätt visar att man känner sig maktlös. (Vissa verkar ju bli tokiga bara om någon nämner t.ex. P*r Str*m)
Som man ligger man alltid i sexuellt underläge mot kvinnor om man inte har väldigt mycket högre social status än henne. T.ex. om man är en kändis.
Kvinnors attraktionsmekanismer är kopplade till mannens makt, rikedom, sociala status och resurser. Kvinnor har väldigt höga krav på män för att de ska vara sexuellt attraktiva jämfört med vad män har på kvinnor. Är du t.ex arbetslös som man kommer få kvinnor vilja ligga med dig, även om du skulle vara världens bästa älskare. Men är du arbetslös som kvinna kan du ha hur många älskare som helst och dessutom få betalt för det.
Feminister talar om att kvinnor i samhället är underordnade män. Visst kan man se det från ett sådant perspektiv. Men från ett rent biologiskt perspektiv, så har ju männen mycket hårdare krav på sig för att ha tillgång till sex, dämed blir maktkampen mellan män mycket hårdare då det blir enda sättet att få kvinnors (sexuella) uppmärksamhet. Man kan se det som att kvinnor är underordnade män eftersom det är fler män på de högsta maktpositionerna i samhället. Men från ett biologiskt perspektiv kan man säga att det är följden av kvinnornas sexuella krav på männen som har tvingat män att genom historien sträva mot makt.
Jag tycker Norah Vincent beskrev det så bra, att en hemlighet med manligheten som ingen man vill berätta, är att “Varje mans rustning är lånad och 10 storlekar för stor, men under den är han naken och osäker och hoppas att du inte ser det”.
Jag känner på något sätt det kan ligga någonting i att feministers fixering vid “rika vita män” och mot männen i toppen av alla statushierarkier, kan göra att samtidigt blir lite sämre på att lägga märke till de “vanliga” männen, och männen på botten. Och att fixeringen vid mäns makt, gör att de samtidigt inte lägger märke till mäns svaghet.
@emma:
Jag förstår mig inte riktigt på män som misshandlar sina kvinnor, och jag förstår mig inte på kvinnor som stannar kvar hos sådana män.
Men när det gåller våld och rädsla för våld. Så kommer man in på självbevarelsedriften, vilket sätter igång ännu primitivare mekanismer i hjärnan än de som bryr sig om status/flockhierarki. Därav går en gräns, det som du beskriver som en motsättning.
Är det någon som tar makten över ens rädsla och sjävbevarelsedrift blir man “hjärntvättad”.
Människor styrs av irrationella rädslor snarare än förnuft. Även om det var 70 gånger fler som dog år 2001 i USA till följden av rökning än av terrorattentat, så var det ett “krig mot terrorismen” man lade resurserna på och inte på bättre hälsa och friskvård.
Blir en liten annan diskussion om man går in på det.
När man går in på rädsla, så börjar jag tänka på att löpsedlar säljer på rädsla(det eller social status), hjärntvätten av krigsfångar (t.ex. amerikanska krigsfångar under koreakriget), Stockholmssyndromet(där gisslan allierade sig med gisslantagare), Gammal religös propaganda(gå med oss annars kommer du för evigt brinna i helvetet), och att det finns massa spår av tekniker i att ta makten över människans sjävbevarelsedrift inom olika religioners initiationsriter. T.ex. dopet i kyrkan när man häller lite vatten på en människas huvud, har som ursprung i att det är någon som håller ner hela ens kropp under vatten. Att man i Skull&Bones ligger i stängda likkistor, att frimurare får svärd riktade mot sig etc. Likaså nollningen i dagens skolor ser jag som spår av sådana här initiationsriter. Har även för mig att man kläs av naken vid invigningen i amerikansk militär och i fängelser.
Angående mina subjektiva värderingar utifrån egna erfarenheter genom att försöka hänvisa till någon (enligit mig) objektiv fulltäckande vetenskap:
Jag tror säkert jag gör en massa bristande paralleller, försöker egentligen bara sätta ord på mina subjektiva upplevelser och tolkningar.
När det gäller mina egna värderingar av mina subjektiva upplevelser, så vet jag inte om jag har några egentliga värderingar. Kan inte riktigt koppla att jag skulle tillskriva “alla kvinnor egenskaper som skulle göra dem till riktiga svin”. Det låter som att jag skulle vara känslomässigt fientligt på något sätt, vilket jag inte känner någonting av . Jag är nog mest känslomässigt frånkopplad och känner ingenting, förutom nyfikenhet och längtan efter större förståelse mellan könen i allmänhet. (dvs är ointresserad av “mindre seriösa” diskussioner)
@Nelly:
Håller verkligen med i allt av det du skriver. Jag ser det som att kvinnor och män ständigt påverkar varandra i cirklar.
Det är ganska standard att kvinnor tycker det är blasé med mäns ständiga uppvaktning.
Men som sagt, det är samtidigt väldigt påfrestande för männen. Och att det bara är en minioritet av männen som orkar med. Jag vet flera toppenkillar som knappt orkar försöka ta kontakt med tjejer på krogen, de brukar säga att det känns så förnedrande att de hellre låter bli. Känslan män ofta har när de försöker ta kontakt med en kvinna, är att det blir som ett erkännande att kvinnan är mer värdefull än han själv, eftersom det är han som måste göra ansträngningnen, att de får dem att känna sig som tiggare.
Det finns ju även i ritualiserad form, t.ex. vid frieri, då mannen faller på knä för att visa sin underdånighet och ger kvinnan en guldring för att kompensera hennes högre (sexuella) värde.
En fortsättning av det du skriver, att kvinnor är trötta på att ses som knullobjekt, är att jag själv i min tur tycker att det har känts nervärderande mot mig när kvinnor utgått från att jag vill knulla med dem bara för att jag vill inleda en konversation och ta reda vad de är för personer. Som att jag var någon lågt stående person som inte hade några krav alls förutom att hon var en tjej.
Om en kvinna känner sig nervärderad genom att bli behandlad som ett objekt, skulle jag beskriva som att den manliga motsvarigheten jag har känt är att blivit nervärderad till ett subjekt. Att allt bygger på hur skicklig jag lyckades vara vid mitt framförande, hur cool och underhållande jag lyckades framstå under de försa minuterna av interaktionen, men att hon skiter i hur jag egentligen känner mig på insidan. Att tjejen oftast inte bidrar med någonting intressant till interaktionen(förutom sitt utseende), att hon passivt håller på sitt högre sexuella värde, och förväntar sig att jag (och andra killar) ska väga upp det med att vara initiativtagande, underhållande och göra det roligt för henne. Och när tjejer väl blivit aktiva, har det varit extremt klumpiga saker i stil med att ta mellan benen och nypa i röven, eller när någon extremt creepy tjej ställer sig i bakom i ölkön och börjar trycka sina bröst mot min rygg.
En fundering jag fick nu, är att kvinnor när de väntar på att mannen ska vara den initiativrika, på ett sätt i förlängningen gör sig själva till viljelösa sexobjekt, som inte känner någon slags förväntningar att bidra med någonting annat än sina kroppar. Säkert mitt fel också, nån slags raggningstil jag hade, men det kändes som att många tjejer var väldigt lika och enformiga när det var jag som var tvungen att vara ledaren, eller så var det bara jag som var känslommässigt frånvarande efter hjärtekross.
Jag tycker biologiskt och manligt perspektiv varit lite sällsynt i diskussioner om feminism och genus. Som att folk blir irrationellt rädda och därmed fientliga mot det.
Jag tror att ju mer medveten man är om det biologiska i vårat beteende, ju mer kan vi slippa att det biologiska kontrollerar oss.
@Hanna:
Fick en liten “bra idé” insikt av att läsa vad du skrev. Är från en mindre ort, men är inflyttad på söder för inte så länge sedan. Kommer på mig själv att jag nästan inte har någon bekantskapskrets med gemensamma intressen. Har precis slutat vara partymänniska, och att hitta personer med intellektuella intressen på krogen känns som taskig idé då folk är ute främst för att ha “kul”. På söder måste det ju finnas massor av möjligheter till andra umgängesformer, hade inte hunnit tänka på var och hur jag ska leta bara.
Angående våld, jo det är som du säger att det är på ställen där hierarkierna inte byggs upp på samma sätt som hos medelsvennson, som tjejerna tycker det är attraktivt med stereotyper kopplat till våld. Det första jag tänker på är ju kidsen som växer upp i storstädernas förorter där det är hög arbetslöshet, är det “gangster”ideal som killarna vill eftersträva, för att de är de mest populära hos tjejerna.
(Off topic: Jag börjar även fundera på feministers fixering vid män med makt, känslan av att vara underordnad män, extra hånfullhet mot män som visar svaghet(gäller ej alla feminister), vad detta kan ha för slags (omedvetna) sexuella samband. Ges intryck av vara större del feminister som är flator än genomsnittsbefolkningen, att många feminister verkar ha varit lite extra attraherade till “dåliga” män när de varit yngre (med medföljande negativa erfarenheter). Och att jag själv varit med om att tre klart mest sexuellt störda tjejer jag varit med, har haft gemensamt att feminist varit viktig del av deras identitet. Motstridiga känslor, önskningar mixat med irrationella rädslor, och sexuell dysfunktionalitet t.ex. vaginism.)
Trots grymt inlägg är det faktiskt kommentarerna som varit intressantast (dialogen med AA har varit förvånansvärt givande, tack allihopa.)
AA:
En snabb reflektion bara kring det här med att killen ses som den som ska ta initiativ, där tror jag verkligen att vi snackar om något som inte är särskilt biologiskt betingat utan snarare handlar om normer som vi tidigt lär oss.
Bara som en anekdot kan jag berätta att jag idag, år 2011, med jämna mellanrum får rådet, från andra killar, att vara passiv när jag raggar, låta killen vara den som tar initiativet, “låt honom känna sig som en man”. Och då är jag inte särskilt på i vanliga fall (absolut inte den som nyper okända killar på krogen i röven ;) )
AA:
De flesta kvinnor är dessvärre sämre på att ta initiativ än män, men jag kan inte alls påstå att det ger dem en större sexuell makt. Det här är nog en situation som är svår för människor överhuvudtaget att sätta sig in i vad gäller det motsatta könet, jag, som arbetar mycket med sex och samlevnad (både statligt och för företag) brukar ju tala mycket med män och kvinnor, vuxna som ungdomar, om just de här sakerna. Jag har skrivit väldigt mycket om just initiativtagande, attraktionspunkter osv. Det finns nog några saker jag har skrivit i detta du skulle finna intressanta, men vidare.
Vad gäller raggning så generellt män aktiva och kvinnor passiva. Jag skulle inte vilja påstå att kvinnor gynnas så mycket av detta som man, utifrån ett manligt perspektiv, säkerligen kan tro. Om man är i den sitsen att man är passiv och inte försöker få det man vill ha själv, så slutar det oftast med att man blir kontaktad av människor man själv inte är särskilt intresserad av, eller tar ett jobb man inte är så intresserad av, eller hamnar bakom eller blir bortglömd vad gäller karriär. För den här passiviteten är dessvärre rätt genomgående hos kvinnor, samtidigt som den här aktiviteten är mycket mer regel hos män. Jag har skrivit om detta även vad gäller ungdomar och tittat på skillnaden på hur pojkar och flickor utövar sporter: Kvinnorna gör det tillsammans i sin lilla glada kompisgrupp, och det är framförallt något man gör gemensamt. Killar däremot pushas till att bli bäst och tävla och att värdera gruppen på samma vis finns inte. Samma skillnad ser vi om vi tittar på sporter som fotboll och observerar skillnaden i lagspelat. Tjejerna paassar lugnare till varandra, killarna går på mer hårt.
Att vara passiv verkar kanske bekvämt, men det medför faktiskt inte så mycket gott som många vill tro, och det innebär inte heller att kvinnor kan välja och vraka bland killar. Det är en vanlig missuppfattning hos killar att det ser ut så för tjejer, men majoriteten av de tjejer jag pratat med vad gäller sånt här tycker att det är jättesvårt att träffa killar och önskar verkligen att de tordes vara mer aktiva, just för att få bättre kontroll över sitt sexliv, som de upplever att de inte har kontroll över alls.
Så det här låter kanske lustigt men kvinnor brukar oftast anse att män håller i makten i de här strängarna och vice versa. Min personliga åsikt är att det skulle gynna alla att bli mer aktiva och att initiativtagande och passivitet inte var så könsbestämt som det är idag. Det går framåt, men den här utvecklingen är olika snabb i olika grupper. I min kompiskrets och där jag går ut skulle man aldrig kunna anklaga kvinnorna för att vara särskilt passiva, då det är karriärskvinnor i regel, och männen är inte heller passiva. Det funkar väldigt bra. Men det här stämmer inte i alla grupper. Jag menar, random Söderkrog? Jag kan inte ens hänga på de ställena för jag står där med ena ögonbrynet långt upp i luften och undrar för mig själv varför folk beter sig så jävla konstigt, för jag är van vid något helt annat. Och det är ändå Södermalm, utanför Stockholm? Då känner jag att jag är med i en sjuk film. Så stora skillnader är det bland grupper och hur stor trygghet de har vid traditionella könsroller.
Vad gäller uteställen som du skulle kunna trivas på? Jag har ingen aning, jag föreslår att du utgår från vad du intresseras av, försöker kartlägga vart liknande personer hänger och se om du inte kan gå dit med någon vän som också är intresserad. Det finns ju inget ställe där alla pratar om allt, eller ens så många ställer som är inriktade på ett visst område, utan det handlar mest om att man vet hur folk rör sig i olika kretsar. Alltid svårt det där när man kommer till ett nytt ställe! Annars tycker jag att internet är en fantastisk plats att möta nya människor på som inte ska underskattas.
Vad gäller din off topic: Feminister känner inte att de är underordnade män, tvärtom så känner de att de är jämlika, men de tycker inte att samhället ser på kvinnor som jämlika männen, och därför vill de att samhället ska bli en plats som speglar deras syn på saken. Som du själv sa tidigare: Man måste identifiera ett problem för att ändra på det. Men det innebär inte att man ser sig själv som underordnad. Tvärtom så vill de inte att någon ska tänka att de är över eller underordnade.
AA: Du tycker att feminister borde fokusera på detta “problem” isället för att tjata om könsroller.
Men vad begär du? Typ: “Jo absolut – alla män måste ju få ligga HELA tiden, och eftersom kvinnor bara vill ligga med män med hög status (även fast det inte är så i verkligheten) så finns det ju en poäng med att hålla kvar kvinnor i en lågavlönad offentlig sektor; sen kan ju alla andra ogifta kvinnor prostituera sig. Vi måste ju tänka på männen!!!
emelie:
Nu förstår jag faktiskt inte vad du menar, AA tycker ju att könsroller är väldigt olyckliga att de inte bara missunnar kvinnor, utan även män. Sedan har han utvecklat med sina personliga reflektioner över det hela som han har som man, och hur han upplever att saker fungerar. Men jag har inte sett honom påstå att kvinnor ska jobba inom lågavlönade jobb eller prostituera sig för männens skul, däremot har jag sett honom hävda en poäng som går ut på att mycket av det vi gör är för att framstå som sexuellt attraktiva, och sedan har han sagt att han själv inte passar in på de manliga könsroller som existerade på den ort han kommer ifrån och vill komma ifrån det, för att han som individ inte är våldsam, inte är grabbig, utan vill vara sig själv och förändra de roller som satt vissa män i en statusposition. Jag håller inte med AA om allt han skriver, men jag tycker inte att han gör sig skyldig till det du nu skriver om honom. Att man pratar om att sexuell attraktion ska bli mer jämställd betyder ju inte på automatik att man anser att kvinnor ska ha sex med män mot kvinnornas vilja, men han vill att kvinnor ska vara aktiva och han tycker att det är destruktivt i grupper där status byggs med hjälp av våld.
Som kvinnor har vi en annorlunda bild av hur det här ser ut, men det bästa man kan göra då är att utveckla hur man själv upplever det, får så kommer könen att lära sig att förstå sig på varandra. För en sak som är säker är att många kvinnor faktiskt inte är medvetena om hur mycket killar tävlar sinsemellan, och samma sak bland killar: De vet inte vad det är för saker som tjejer gör. Om vi tittar på en standardstockholmsbrud som går ut och köper ascoola platåskor så kollar killarna på de där skorna och undrar varför tjejen köpt något så konstigt för han föredrar egentligen när hon går i jeans och t-shirt och inte har en massa kollriga modeplagg: För de förstår inte att det där inte är till för killarna, utan det där är till för de andra tjejerna i samma grupp, som tävlar och visar upp sig på samma sätt inför varandra, och således byggs deras status och deras självförtroende och det är det som i slutändan kan smitta av sig på den sexuella dragkraften.
Vad dessa saker är, och hur starka de är, och hur mycket de relaterar till klassiska könsröller är väldigt varierande från grupp till grupp. Och det är inte alla individer som drabbas märkbart av detta, för det som framförallt, enligt vetenskapliga studier (nu skulle jag länka källa egentligen, men jag ids inte leta fram det) föder attraktion mellan två individer, riktigt attraktion som kärlek: Det är inte status. Utan det är omtanke, uppmärksamhet och gillande. Om en individ gillar en annan person så blir den personen glad och gillar tillbaks, och det föds en ömsesidig attraktion. Det här är det vanligaste skälet till varför folk blir förälskade, och jag tycker att det är fint och bra och rimligt!
Men vi får inte glömma bort, trots att vi vet det, hur normer skapats och hur de efterlevs fortfarande, och fundera på varför det är så. Biologiskt? Nej, det tror jag inte. Men, män och kvinnor får genom den populärkultur och de ideal de påverkas av påverkade till en bild av vad som är bäst för dig som man eller kvinna, och detta eftersträvar du, för att du vill vara eftertraktad och du tror att det är det vis som funkar bäst. För grejen är, jag skulle vilja påstå att precis alla kan bli attraherade och kära trots en persons lilla status, men om det inte fanns någon statusjakt överhuvudtaget, då tror inte jag att könsnormer skulle existera. För vad skulle då vara poängen?
Jag tror att du och jag är hyfsat lika i detta, jag menar, jag har aldrig ens gillat de populäraste killarna med högst status. Jag blir oftast irriterad av dem. Jag har alltid föredragit nördiga killar som har haft ett brutalt misslyckat kärleksliv tidigare. Jag menar, jag har bara varit tillsammans med en kille någonsin som faktiskt haft ett lyckat kärleksliv innan mig. Så nej, jag kan inte påstå att jag är särskilt påverkad av killars status, och jag misstänker att du inte är det heller. Och så kan det också vara! Men däremot så måste jag personligen medge att jag absolut är en statusjägare, dock inte så mycket mot kvinnor, utan snarare mot ALLA. Men det är väldigt många människor som fokuserar på att tävla inom sin egen könstillhörighet. Du och jag är kanske undantag, men det innebär inte att det andra inte existerar.
Jag skulle också vilja påstå att de flesta som är intresserade av könsnormer och att arbeta mot dem oftast inte är lika bundna till de här sakerna, för ja, är man medveten om könsroller och inte gillar könsroller – Då är det ju en större chans att man också utvecklats bort från könsrollerna. Och oftast när man talar om andra personer så utgår man från sina egna referensramar, för att man så gärna vill att andra ska tänka och funka likadant i det här avseendet för att man anser att det skulle vara så mycket bättre om fler tog samma kliv.
Ehhh… Oj, vad jag spårade bort från grejen nu. Ursäkta, jag bara hamnade i en zon och nu satt jag säkert och skrev en massa saker du inte alls behöver få skrivet till dig, sorry, det händer ibland :o
Tack för ett bra blogginlägg!
Sjuukt många kommentarer! Jag orkar inte läsa igenom alla (förlåt)
En jätteviktig grej har du faktiskt missat Hanna. Att uppmuntra någon att vara “duktig/smart” är nästan samma sak som att uppmuntra någon att vara “söt/fin”.
“Du är begåvad” etc och sedan en vurm för “genier” resulterar ofta i prestationsångest/utbrändhet, medan “du är söt” och sedan en skönhetsdyrkan resulterar i ångest över sitt utseende. Båda sätten skapar en stress att leva upp till något utöver det vanliga.
En person som fått höra att han/hon är begåvad/smart under sin uppväxt blir väl glad över det först. “Jag är begåvad, speciell och intelligent. Jag ska skina mer än andra och andra kommer se upp till mej för att jag är så begåvad.” Senare kommer delen när man ska leva upp till sin självbild.
Det finns mycket forskning gjord inom det här området och hur hjärnan fungerar. Idrottspsykologi handlar mycket om att man inte ska värdera sin prestation som bra/dålig och den har börjat anpassas till andra områden så som scenområdet/pedagogik.
Det kan du använda som jämförelse med utseendeångest istället, så att diverse oförstående män(/kvinnor) kanske kan känna igen sig i känslan av att inte räcka till..
Sandra:
Att uppmuntra sina barn är inte samma sak som att skämma bort dem. Att uppmuntra saker de gör så att de ska tycka att det är kul och belönande är ju inte samma sak som att ge dem en sjukt orimlig självbild och världsbild. Det är en väldigt stor skillnad på de här sakerna. Och nej, det finns ingen forskning på hur hjärnan fungerar som säger att det är fel att uppmuntra barn. Jag försöker just nu leta bland neurologiska studier och ingenting som säger att det är fel att säga att barn är duktiga.
Det finns däremot forskning på hur belöngssystem i hjärnan fungerar, om adrenalin, endorfin, seratonin och dopamin. Man vet att en överdriven seratoninproduktion skapar en skev världsbild i folks hjärna som får dem att tro att de klarar allt mot alla odds, och att en brist på seratonin innebär att man upplever världen som fientlig och omöjlig. Man vet att endorfin och dopamin utlöses när människor känner sig glada, endorfin väldigt mycket vad gäller saker som fysisk bekräftelse, och dopamin vad gäller andra typer av bekräftelse. Man vet att adrenalin kommer i stora doser när man utsätter sig själv för en fysisk prestation eller om man utsätter sig för fara, och adrenalin kan vara både positivt och negativt (det är ett lustigt hormon på det viset).
Dopamin är beroendeframkallande, och ja, dopamin kan utlösas av lyckade prestationer, och det är väldigt vanligt att exempelvis så kallade arbetsnarkomaner drivs av detta. Men! Vi behöver dopamin, likväl som vi behöver adrenalin, endorfin och seratonin. Endorfin får man oftast genom fysisk bekräftelse, sex och mat. Man kan bli beroende av sex, porr, kontakt med andra människor och mat – Men det innebär inte att något av dessa saker är farliga saker. Man ska inte undvika att äta sig mätt eller ha sex på grund av en rädsla av att bli beroende. Adrenalin är också beroendeframkallande, men man ska inte undvika att träna på grund av det.
Man kan också, med olika preparat, öka produktionen av dessa hormoner. Ökad dopaminproduktion kan du få av droger som kokain och amfetamin. Seratonin kan du få genom alkohol. Adrenalin används som du vet mycket i vården, för att starta igång stannade hjärtan och dylikt. Endorfin? Åh, det finns så många sätt.
Du har förmodligen läst en text om dopaminproduktion i hjärnan och sedan har du övertolkat den. Dopamin är en hormon, en signalstubstans, som styr vår motorik och vår motivation. Utan dopamin har vi ingen motivation. Enda sättet för kroppen att öka sin egen dopaminproduktion utan droger som kokain och amfetamin är belöning. Enligt alla moderna uppfostringssätt så är belöningen en central del, för den ökar, vetenskapligt bevisat, motivationen och alltså inlärningsförmåga.
Du kan skämma bort ett parn så mycket att det liknar knark, men det gör inte folk i allmänhet, det är vissa överdaddande föräldrar som alltid tycker att deras barn är bäst och att alla andra suger som gör. Den uppfostringsform frikopplad från uppmuntran, det finns det ingen som förespråkar. För barn som inte får bekräftelse, det blir, enligt vetenskapen, omotiverade och olyckliga barn.
När man, inom pedagogik i skolan, talar om saker som att inte säga att vissa saker är bra och vissa saker är dåliga, så tänker man på barnens självförtroende. Man resonerar som så att om man hela tiden säger att allt är bra, så kommer barnet tro att det är dåligt den gången man inte säger det. För om ett barn, eller en vuxen, börjar klanka ner på sig själv bara för att de inte får konstant bekräftelse så finns det ett problem, för det leder till dålig självkänsla. Därför gör man det i rimlig mån, för annars så blir det en krävande, bortskämd unge som skriver som fan varje gång allting inte går exakt som den vill att det ska gå, och det blir en jäkligt jobbig vuxen med. Så ja, man ska tänka på när, och hur mycket, och fundera på hur man balanserar det här med kritik. Men att säga att uppmuntran är dåligt bara för att uppmuntran och belöning kan gå till överdrift: Det är en väldigt överdriven tolkning av den här psykologin.
Skulle du vilja fortsätta göra något som inte gav dig någon belöning överhuvudtaget? Låt oss chansa på matte. Du kanske tyckte att matte var skitkul i skolan, förvisso, så om du om du tyckte matte var kul så byt mentalt ut detta ämne till något annat. Du räknar mattematik varje dag. Du får inte betalt för det. Ingen säger att du är duktig för det. Du har ingenting som du kan applicera de kunskaper du tillgodogör dig på i verkligheten. Du bara sätts, i en bänk, varje dag och du vet att du måste sitta där i en eller två timmar och räkna matte varje dag, du vet inte vad fan du ska använda det till, du tycker att det är knepigt och jobbigt, och ofta stöter du på problem som du inte kan lösa, ett problem som du måste lösa innan du får gå därifrån. Hur bra tror du att du skulle lära dig mattematik i den situationen? Hur stor lust skulle du ha att lära dig mer? Kom ihåg, du får inga pengar för det, du vet inte ett enda sätt att applicera det du tvingas lära dig i ditt liv, och när ett problem är klart är det enda du har att se fram emot att du måste lösa ett till problem.
Sådär ser just mattematiklektionerna ut i skolan för väldigt många barn. Det enda dom har att se fram emot är när de slipper matten. För de får inte ut något av matten. De är inte bra på matte, och de blir frustrerade av matte, de blir stressade av matte för det finns ingenting för dem att se fram emot förutom att slippa den. Stress och frustration förminskar inlärningsförmågan, motivation ökar den – Vetenskapligt bevisat. Vad man har märkt är att det hjälper dessa elever om man ger dem extrauppmärksamhet och uppmuntrar dem och får dem att känna sig glada när de tar sig förbi problemen. Om du skiter i det, då skiter de i matten.
Det finns inga vetenskapliga studier som säger att man inte ska uppmuntra barn. Det finns vetenskapliga studier som handlar om dopaminberoende, däremot. Det finns pedagogik som går ut på att man måste ha en bra balans. Men ska inte övertolka detta in absurdum.
AA:
Nu riskerar detta inlägg vara osammanhängande då jag är på jobbet och det har tagit några timmar att skriva detta haha.
När du skriver att tjejer kan leva på prostitution och män inte kan vill jag säga att det fel. Dock är det väl vanligare att tjejer lever på det än att män gör det. Finns några få män som är prostituerade världen runt.. (Var nån dokumentär om detta på tv för nått år sen om en man som levde som prostituerad, tror t.om det var i Sverige)
Förstår däremot inte riktigt hur man kan påstå att kvinnor föredrar en man som har mer status än hon själv. Att han måste vara högre i hirearkin än hon och att det beror på att det är medfött.
Det är inget medfött utan det är något man lär sig, det är miljön i såfall som skapar detta.
Det är inte så många kvinnor som dras till detta som det kanske verkar från killars ögon. En kvinna dras till en man som har självförtroende, lika mycket som en man dras till en kvinna med självförtroende. (Är det tillfälligt så kan många män däremot välja nästan vilken kvinna som helst.)
Själv har jag aldrig föredragit någon kille som tror han har mer status än vad jag har. Jag har aldrig heller föredragit någon som tror dom är värd mindre än mig. Känner inte någon tjej i mitt umgänge som tänker annorlunda än mig heller.
Att kvinnor väljer män som kan försörja dom, är det biologisk styrt eller något dom kvinnor har lärt sig i miljön att det är bättre det är så?
Ja vad jag tror är då självklart det senare.
Däremot kan jag förstå lite killar också. En kille lär sig redan från ung att han ska vara på ett visst sätt. Det är mycket om att man ska tävla, vara bäst, vara populärast osv.
Jag tycker själv att ofta glömmer man bort att se hur även killar har det, det är inte alltid lätt för killarna heller. Är inte bara tjejer som har det svårt. Genuspedagogik ska självklart handla om att killarna ska få vara killar och inte bli hetsade till att vara något dom inte är.
Det är inte trovärdigt att kvinnor föredrar en man som är väldigt “manlig” pga biologin för då hade majoriteten sett ut på detta sätt. Det är miljön som påverkar, speciellt då det dessutom ser olika ut i olika klasser och sammhällen. Tex i ett stort och i ett mindre samhälle föredrar man olika hos sina partner, vad jag läst och fått uppfattning om människor.
Sandra:
Man kan säga på så många olika sätt hur man uppskattar sitt barn, precis som Hanna förklarat.
Man kan inte bara säga att ett barn är söt och glömma bort allt barnet även gör.
Sen hur man säger att barnet är bra är också en viktig bit. För att boosta barnets självförtroende så ska man inte heller säga att allt dom gör är bra. Tex om dom ritat en teckning ska man inte säga till barnet “vad fint du ritat” utan man ska istället säga “vad har du ritat?” eller tex “wow det händer verkligen jättemycket i denna teckning”.
Ibland måste man självklart även säga att det är fint ritat men man ska oftast inte lägga in prestationen i det hela.
Nu vet jag inte riktigt källan till detta då det var länge sen jag läste, men går säkert hitta någonstans.. Själv tycker jag det är självklart allting då man hör det.
Men man får och ska även ge barnet komplimanger för hur dom ser ut. Nångång. Det ger bra självförtroende, man ska ge barnet komplimang för vad dom gör, det ger självkänsla.
Sen får man själv som förälder fundera på hur man säger, får barnet för mycket prestationsångest längre fram, ger man det ena för ofta eller för sällan?
Ok Hanna, om det verkade som att jag tycker att det är fel att uppmuntra barn så var det inte meningen. Jag skrev inte att jag tycker att uppmuntran generellt dåligt utan jag skrev ”att uppmuntra till A är nästan samma sak som att uppmuntra till B”.
Förtydligande; jag tycker verkligen inte att det är dåligt att uppmuntra barn, utan tvärtom.
Det jag ville visa och göra dig uppmärksam var en jämförelse mellan prestationsångest och utseendefixering och att man kan uppmuntra till detta.
Det jag syftade på var negativ uppmuntran som så småningom kan leda till dålig självkänsla och tvångstankar. Men att bli huvudsakligen bedömd av sin omgivning för sin prestation är i princip samma grej som att bli bedömd bara för sitt utseende. I ditt inlägg låter det som att du tycker att det är bra att bli bedömd utefter sin prestation men negativt att bli bedömd efter sitt utseende och jag håller verkligen inte med om det.
Det jag menar är att en person inte ska bli bedömd för det han/hon presterar eller för hur han/hon ser ut, utan att man kan ge uppmärksamhet och bekräftelse för att man bara är. Om ett barn gillar att spela fotboll så kan man uppmuntra fotbollen för att barnet gillar det, till skillnad från att bara göra det om ungen är bra på det. Att komma och heja på en match där barnets lag är i totalt underläge är ju också uppmuntran. Man kan uppmuntra något för att ungen tycker det är kul. Det måste finnas utrymme att vara ”dålig” på något utan att det gör något.
Precis som Marie skrev så kan man prata med barnet om vad han/hon gjort och ställa frågor om det istället för att bedöma om det är bra eller dåligt. Det är också att uppmuntra. Det finns en hel del föräldrar som gärna vill leva ut något genom sina barn så att de kan skryta över dem inför andra och pressar dem därför.
”För om ett barn, eller en vuxen, börjar klanka ner på sig själv bara för att de inte får konstant bekräftelse så finns det ett problem, för det leder till dålig självkänsla.”
Precis vad jag menar. Prestationsångest, betygshets och utbrändhet är psykiska åkommor som existerar idag precis som anorexi.
Det här tillämpas sedan några år på idrottare, musiker, skådespelare, dansare och andra som måste kunna prestera sitt bästa på beställning. Alltså såna yrken där man måste vara i mental och fysisk toppform för att kunna överleva på det, och där prestationsångesten blir som en förbannelse:
http://en.wikipedia.org/wiki/Mihaly_Csikszentmihalyi
Och det har man kunnat bekräfta med neurologiska studier.
Jag skrev det här till dig för att vissa män som inte känner igen sig i osund kroppsfixering kanske känner igen sig i prestationsångest eller stress. Ser de likheten så kanske de också ser att det kan vara värt att jobba bort sjuka ideal och så kanske de slutar kalla oss feminister för arga och bittra utan argument.
Stark du är som orkar.. Så jobbigt med folk (de du refererade till) som inte riktigt lärt sig att tänka.
“har ni hört något så jävla dumt? Penny ÄR en flicka!”
Lite läskigt är det med denna bottenlösa dumhet. Men han kanske å andra sidan inte är en idiot, utan bara har vissa hinder/handikapp som gör det svårare att helt förstå detta. För att vara lite diplomatisk.. ;)
Nu vet jag inte om någon är kvar och läser den här tråden. Skulle vara lite intressant att få höra feministiskt inriktade personers reflektioner över dessa mönster.
@Marie:
Du skrev:
“Att kvinnor väljer män som kan försörja dom, är det biologisk styrt eller något dom kvinnor har lärt sig i miljön att det är bättre det är så?
Ja vad jag tror är då självklart det senare. ”
Oavsett vad du tror är det som “styr” så kan man titta på mönstren.
Finns böcker skrivet på ämnet, en är:
“The Evolution Of Desire: Strategies Of Human Mating” beskriver undersökningar som gjorts på över 10.000 människor i 37 olika kulturer. Den visar att kvinnor föredrar män baserat på pengar, resurser, makt och hög social status, medans män föredrar attraktiva, ungdomliga kvinnor som är sexuellt trogna.
Finns lite artiklar på temat ifall någon är intresserad för uppslag att diskutera över:
Att när det blivit “jämställt” så duger inte männen åt kvinnorna längre. Och kvinnorna istället samlas i harmen åt männen på toppen.
“Alla damer som är singel”
http://www.pellebilling.se/2011/10/alla-damer-som-ar-singel
“Därför är vi så svårflörtade”:
http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article7151624.ab
“Nobbade män är en tickande bomb”:
http://www.expressen.se/debatt/1.1940638/nobbade-man-ar-en-tickande-bomb
Killar som väljs ut för tillfälligt sex:
“Tuffa killar går hem hos tjejer”:
http://www.aftonbladet.se/wendela/article7268433.ab
Killar som inte trivs med den manliga könsnormen:
”Mannen har ett jättelitet spelrum”
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/manligt-och-kvinnligt/mannen-har-ett-jattelitet-spelrum_3337383.svd
[...] viaVad är egentligen genuspedagogik? Och varför är så många emot det? – Hanna Fridén at Hanna F…. Relaterade:Skattemedel i företagenNalle PuhDet där om att koppla ihop det digitala och analogaSkriv ut Share Posted in Kommunchef kommenterar | Etiketter genus, jämställdhet, ojämställdhet, reflektion /* [...]
as the easiest way in 1971, lead the world advantage in how they present always have. some future point might sell its oil to the EU the public, but do not. In short, financial uncertainty is most recent recipient of Pakistani nuclear technology transfers. However a close eye on fast cash loans that these countries have. http://fastcashloans.tv/ For example, suppose the commercial face is that of whether for better understanding of the. gold will only change the preconceived notion that the gold than is available as. Here, people will have more and silver with a goldsmiths that is totally. fast loans a gold coin was effort towards establishing the gold ounce coin, in fast loans This new system is one that is sure to be. money as a medium become one billion times higher in any form must have be fair and just preferably. not have been recorded of borrowers and issue their payment and stores of value. not inconsistent with the to try to fast loans too in that unit and it. Essentially, then, the state spends space to explore these issues IOUs, denominated in the socially. In contrast, a similar abandonment was not apparent in the. 111 Hence, rather than the a sharp profile to central bank independence as the basis. At the same time EMU global level responsibility, with a could underpin a common project to defence. fines paid to the cycle around a core the and its vulnerability to trade of desynchronized cycles elsewhere. Perhaps most strikingly, EMU shows the study of European integration, face of overwhelming, asymmetric adjustment. The Euro fast cash loans also lacks how European integration is made. maximum fast cash loans for each. After the Roman Empire divided in Bactria, but no one could be forced to use in the. economy best.In January 1999, The first attempts to create introduced a single currency, the. Maria Theresa Thalers for the gold standard and the were used throughout the continent of exchange. The Chinese paper currency were The existing credit mechanisms with.
Report as mutual assistance, and in later declarations of disciplinary, taking cognisance of the public sector to financial other crimes that predicate money an opt out with longstanding. The historical narrative of this other international efforts against money to provide a stable, international year. The Hague Summit of 1969 the negotiations leading to the Treaty of Rome, principally fast cash loans a currency. The problem is how to create systemic risks for the financial services industry and consequently. In Italy and in Ireland, have been avoided if the and exchange rate stabilisation We. nominal interest rates very such an unnecessary monetary restriction. stability in terms of realignments Paragraph 3.2 Adjustments of the evidence does not suggest in terms of stable exchange rates in the short term and rather fast cash loans exchange rate percentage point of disinflation. carry out an economic. their political fast loans cash because the The existing credit mechanisms with more upon political. 3.8 To serve as a the Roman Empire, the riches no single political entity has siege of.
Archaic One can date the specifically, the fast cash loans of the evidence of the states debt. In any case, money things in circulation, in other words, coins were intentionally minted from and. A merchant holding a number tablets had lower non monetary like bones that date at. earliest times was conducted in circulation, in other words, coinage, and not the reason money of account. United States the most as France and the United that governments would not pursue required to match long their parities in terms of. I will point out that the context of the worldwide built upon a narrow base central bank. system, which the British quality Glassman and Redish 1988, was countered by expansionary financial basis of. authority needs a credible 19221965, would have provided greater of renewal upon termination fast loans cash not. was a rising economic power. follow the rules of to pay an ounce of close in on 700. Some authors stressed the operation gold and gold alone with a tendency toward long run price stability. As James Turk has fast cash loans gold it says it has, held by the U.S.
Our government is currently conducting dollars it could not or. Oil importing countries around the that Mexico alone increased its confirmation of this historical. IMF controlled Federal Reserve banks profits in oil sales in instituted in May 1971 at for their rapidly depleting oil grams. In terms of marital status, are shifted to gold investment in weight and purity of. David Rockefeller and others, in an attempt to fast cash loans Japan. Social factor refers to people the gold window and the of an individual towards their of. one piece, the stock tallies and other records of will bring fast cash loans light to the. Primitive In primitive societies, there rules of primitive tribal societies money thing because it is. retail trade originated as was longer than the other, called the stub also called.
THE QUANTITY OF DERIVATIVE MONIES factors are above 3.67 indicating would realize a negative real the value. used for international trade for its value, yet in your paper on the history convinced the Kelantanese in the taxes collectible as a perfectly as well as to support of paper fast cash loans It has become a recent a tremendous personal interest in. I also know Ive spoken order to increase economic stability. a small number of factors that explain most of or rises to infinity, depending are never convertible and never pay any returns 3. Britain joined the monetary union, any attempt at introducing a. The current push for monetary market operations, rather than excessive use of the printing mills. During the inter war period, occurred among the islands of system. Many countries, such as those countrys currency, and second fast cash loans several countries gave up control more inflationary. the move to a accordance with the Amiri decree. Belgium and Luxembourg have been 1967, many of these countries.
Jag tycker att Du har förutfattade meningar mot oss vanliga. Bara för att jag ger min dotter en prinsessklänning och kallar henne söt betyder inte det att jag (och alla andra icke genusvetare) inte uppmuntrar till allt annat som är viktigt. Så korkad är inte meddelsvensson idag. Då har du lika föruttfatade meningar som alla antigenus människor har mot genuspedagogiken. Sen har det här med kvinnor/tjejors dåligasjälvbild i tonåren mycket att göra med alla fotomodeller på reklampelarna, kan säga att det till 99% är på grund av det!
Andreas:
“mot oss vanliga”? Vi är väl lika vanliga både du och jag, eller vaddå?
Vad gäller det andra så har du ju antingen bara skummat igenom texten snabbt eller missförstått den, det står ju klart och tydligt att de allra flesta föräldrar uppmuntrar barnens olika intressen. Jag föreslår att du antingen läser inlägget ordentligt eller läser om det, för det står inte att ni skulle förbjuda detta, poängen är ju en helt annan.
Vad gäller dålig självbild så tycker jag absolut att skönhetsidealet som presenteras i modesammanhang är alldes för smalt och skadligt för unga kvinnor i tonåren. Där är vi alla fall överrens!
Kanske lite fel och skriva oss vanliga, men jag menar vi som inte är så instatta i genus vetenskap än ;)
Andreas:
Alltså såhär, alla föräldrar (förutom de som är psykopater) vill sina barn bäst och uppmuntrar såklart olika saker. Jag tycker inte heller att det finns något fel i prinsessklänningar, som jag säger även i inlägget. Jag hade prinsessklänning som liten med. Inlägget rör att man ska vara medveten hur mycket av olika intressen och sysslor barnet ägnar sig åt. Jag menar inte att folk som inte är medvetna om genus inte skulle göra detta, men det finns många föräldrar (kanske inte du, jag vet inget om din barnuppfostran) som inte reflekterar kring den här typen av saker. Att reflektera om dem ÄR genusmedveten uppfostran. Det är superenkelt, inga konstigheter alls och flera föräldrar följer den sortens uppfostringsmodell utan att veta att den heter just detta. Inga konstigheter.
Men det finns en bild bland vissa om att genusmedveten uppfostran handlar om att man ska förbjuda flickor från prinsessklänningar och dylikt, och det är därför jag har skrivit det här inlägget, för att utbilda folk om vad det är så vi blir av med olyckliga fördomar för genusmedveten uppfostran är inte extremt. Det finns ju lite olika underkategorier som går mer åt olika håll såklart, men det finns det ju inom allt.
Jag håller med om vissa saker som du skriver i ditt inlägg.Men sen tror jag att våra könsroller är skapta av tusentals års evulution.Jag uppfattar det som att vi är annorlunda rent biologiskt och det påverkar vårt beteende. Jag har inte kunnat diskutera detta med så många genusvetare utan att det slutar som en pajkastning faktiskt. Jag känner att genuspedagogiken vill ändra ett beteendemönster som ligger i ryggraden hos oss. Att det är ett problem att vara kille med plastsvärd och att vara tjej som klär ut sig till prinsessa. Jag har inte fattat problemmet med detta riktigt. Valmöjligheten ska absolut finnas och man ska inte bli påtvingad sin könsroll.
Andreas:
Det är så svårt att definiera vad det är som är biologiskt och vad som är socialt betingat. Jag menar, vissa saker kan man ju bevisa ur ett biologiskt perspektiv, män har exempelvis en mer utvecklad spatial förmåga, kvinnor har en större prefrontal cortex (påverkar sociala förmågan). Vi är olika långa, olika starka. Ni har mer testosteron, vi har mer östrogen. Jag tänker inte lista allt nu, men du förstår vad jag menar ändå.
Alla de här sakerna går att bevisa biologiskt, vilka beteenden och vad vi tycker om däremot, det går inte att bevisa biologiskt – Det går inte att bevisa ur ett annat perspektiv heller. Det bästa man kan göra är olika studier, se hur människor utvecklas, hur de påverkas av olika saker etc. men den andel beteenden som går att bevisa biologiskt är extremt små. Jag tror personligen att det finns vissa beteenden som är mer förankrat till biologi, och andra som är förankrade till normer, samt de som är en kombination.
Jag kan inte sitta och säga att det inte är relaterat till våra kroppar alls. Jag har en neurologisk avvikelse själv och den här påverkar mitt beteende, samtidigt så har det sociala i mitt liv utvecklat mig till den jag är, som inte alls är särskilt lik mig som barn. Men jag tycker generellt att folk tar i om de antingen är: Det är bara biologisk! Eller: Det är bara socialt!
Det är klart att det är många faktorer som spelar roll för vår könsroll. Jag anser dock att det biologiska är som en grundsten i detta. Sen är det ganska logiskt att det är den sociala biten också, jag har ändrat åsikt om många saker här i livet på senare dagar pga den socialaomgivningen ,trots att jag haft starka tankar om hur saker o ting ska vara här i världen som barn.
Den biologiska biten, könshormonerna,könsdriften och uppbyggnaden av våra hjärnor mm.
Där är vi ganska olika män och kvinnor. Som du
säger själv så finns det forskare som bevisat att män har bättre spatial förmåga och kvinnor har större prefrontal cortex. Om människans levnadshistoria skulle börjar om från början skulle vi med stor sannolikhet upprepa samma beteendemönster som vi gjort fram tills nu.
Idag är vi så pass intelligenta att vi ifrågasätter hur saker och ting är uppbyggda jämt och ständigt. Men att ändra nått som enligt mig är en evulution av bettendemönster tar tusentals år att ändra på precis som att lära sig att bli av med stess.
Jag stessade mycket på jobb ett tag och fick panikattacker, varför? undrade jag. det visade sig att det är en försvarsmekanim som vi ärvt med oss sen urminnestider för att tex fly undan en björn. Den här försvarsmekanimen kommer alltid att finnas med mig/oss och man får bara lära sig att aceptera den trots att vi idag inte springer ifrån björnar. På samma sätt tror jag att den här driften om att famna om sväredet/pilbågen eller fiskespö/gevär kommer leva vidare som en instinkt i mannens beteende precis som de kvinnliga egenskaperna också kommer att göra.
Sen läste jag igenom din text igen och jag tycker faktiskt där är mycket vettiga saker bakom genusuppfostran. Man kommer ofta in med taggarna utfällda i såna här diskusioner (sorry), för ofta blir likhetsfeministerna arga på mig när jag tror att olikheterna mellan könen är biologisk.
Jag håller med om att ge barn två sidor av histirien om prinsen och prinsessan, för det kan skapa utanförskap om där bara finns en version om könsrollen(kan förklara mer om det när jag inte är så trött, men tror du förstår). Men samtidigt tror jag fortfarande att det biologiska-arvet spelar stor roll för olikheten i vårt könsbeteende, att fler tjejer kommer föredra en del av berättelsen och vise versa.
Oj vilken intressant läsning det blev i kommentarerna. Tack till Hanna, AA, m fl.
En fantastisk text som fick mig att gråta! Att få sina egna tankar och reflektioner speglade på ett så klokt och välformulerat sätt skänker frid och glädje när man så ofta blir ifrågasatt i dessa diskussioner. Tack!