January 2, 2012 klockan 16:49
Har varit sjuk de senaste dagarna och har därför ägnat mig åt att, ptja, katalogisera bilder skapade av folk jag sett upp till artistiskt sett under åren. Primärt vad gäller serietecknare. Blev sugen på att dela med mig också – men när jag funderade på det, så började jag tänka på det på ett annat sätt, och tanken slog mig att andelen kvinnor i sällskapet var försvinnande liten och helt intetexisterande när man ser till vilka jag influeras av idag.
Först besvärade det mig, sedan slog det mig att det finns ett flertal kvinnliga serieskapare jag beundrar något ofantligt, men det är framförallt deras författarskap och historieberättande jag beundrar, inte deras faktiska teckningar eller bildspråk. Som ett exempel har vi Rumiko Takahashi som influerade mig mycket under yngre dagar och vars spår man säkerligen fortfarande kan finna om man letar. Det lustiga är att alla kvinnor jag kunde komma på både författar och tecknar sina egna serier, men jag kunde inte komma på en enda välkänd kvinnlig serietecknare, och ärligt talat var det inte direkt enkelt att komma på några som författar utan att teckna heller.
Omslagsbild till Ranma 1/2 tecknad och författad av Rumiko Takahashi.
Givetvis finns de. Men de är förhållandevis få. Jag har inte riktigt reflekterat över det här tidigare. Jag har reflekterat över hur mycket mängden kvinnliga serieskapare växt i och med att manga växt sig starkare. Jag tvivlar inte en sekund på att världens mest lyckade kvinnliga serieskapare i stort kommer från Japan, med namn som Rumiko Takahashi (Ranma med flera) och Naoko Takeuchi (Sailor Moon). Inga konstigheter, egentligen, med tanke på att Japan sedan tidigt haft en stor marknad riktat specifikt till kvinnor (och framförallt unga tjejer) vilket inte riktigt varit fallet på samma nivå i västvärlden där serierna egentligen främst haft en manlig publik och riktats till män, eller kanske snarare, unga killar. Så inga konstigheter alls att serietecknande och serieskapande ökat bland kvinnor i och med att manga blivit mer populärt, det känns synnerligen naturligt.
Men jag tappar poängen här. Vad kvinnor och män konsumerar för serier var väl inte poängen, hur intressant det än må vara. Åter till detta, att kvinnor i stort både författar och tecknar sina serier (med, i alla fall enligt egen åsikt, oftast en viss förlust vad gäller teckningarna, dock ej berättelserna) är ju rätt lustigt. Om vi ska gå och bli biologister en stund så vill vi kanske härleda detta till påståendet om att män är mer visuella än vad kvinnor är.
Vi kan börja med att konstatera att detta i sig är en väldigt förvriden bild av sanningen. I stort baserar det sig på att mäns spatiala förmågor i regel är bättre utvecklade än kvinnors, vilket i sig inte har något med hur visuell man är att göra, även om det är ett inte så ovanligt missförstånd hos glada amatörer som läser texter om neurologi. För det andra baseras det här antagandet på sex. Studier där man mätt skillnader mellan män och kvinnor rörande hur mycket de stimuleras sexuellt av det visuella. För det första är många av dessa studier utförda helt felaktigt, det vill säga att man visat pornografi riktad till heterosexuella män för både män och kvinnor och sedan antagit att skillnaden på sexuell stimulering är ett bevis på att män stimuleras mer på det visuella planet, när de flesta av oss helt enkelt tänker: “Men seriöst, en heterosexuell man och kvinna, de tänder väl kanske inte riktigt på samma saker, eller?” vilket är ett korrekt antagande. Med det sagt, det har utförts mer relevanta studier där man presenterat nakenbilder av det motsatta könet för heterosexuella män och kvinnor och fått fram ett resultat som tyder på att män stimuleras mer sexuellt av det visuella än vad kvinnorna gör. I dagsläget däremot ser man inte detta som ett bevis för att män är mer visuella, man ser det som ett bevis på att mäns attraktion styrs mer av det visuella än kvinnors, och alltså är mer benägna att få ett sexuellt intresse baserat på det visuella än kvinnor.
Så, hur skulle detta kunna ha något att göra med att vi har tusentals och åter tusentals manliga serietecknare bland västerländska serietecknare? Låt oss bli banala här. Låt oss gå till nästa fruktansvärt förutsägbara punkt.
Sex säljer.
Omslagsbild till Vodoo #2 tecknad av ingen mindre än Adam Hughes. Främst känd annars för att illustrera Catwoman, Wonderwoman samt serierna baserade på spelet Tomb Raider. Hans utgivna konstböcker innehåller drösvis med ytterligare teckningar av hans favoritdonnor, men då under hans helt fria regi vilket bland annat saker som vattenmeloner framstår som direkt petita jämfört med Adam Hughes favoritverson av den kvinnliga barmen.
Om vi ser på västerländska serier så finner vi att majoriteten av de manliga serietecknarna faktiskt hellre tecknar kvinnor än män. Huvudkaraktärerna må oftast vara män, men det som tecknas på fritiden är kvinnor, kvinnor, kvinnor! Och inte vilka kvinnor som helst. Deras bröst är stora, deras midjor smår, deras ben skyhöga och deras skrevparti och bak tydligt synligt. Förutom det förefaller det onekligen så att kvinnor med vapen tillhör favoritkategorin, vilket ju faktiskt är nästan skrattretande könsstereotypt. TUTTAR OCH PISTOLER!
Så, kan det kanske bara, helt enkelt, ha med sex att göra? Att vi faktiskt är så jävla enkelspårigt ytliga? Det skulle kunna stämma rätt väl, för ser ni, detta med kvinnliga serietecknare, att det blivit mycket mer vanligt här i västvärlden sedan manga blev större? Serier i västvärlden må ha fanservice i form av kvinnor med fasta stjärtar och stora bröst, men manga och anime innehåller fanservice för tjejer med – I form av väldigt, väldigt snygga killar som hemskt gärna får till det hot and heavy med andra urläckra killar.
Gravitation volym 3, tecknad och författad av Maki Murakami (ännu en kvinnlig, känd japansk serieförfattare samt tecknare) som nått hög popularitet av Sverige. Den hör till kategorin shounen-ai, vilket enklast översätts till “kärlek mellan unga män”. Det är serier som rör romanser mellan unga, attraktiva män och riktas till kvinnor. Just Gravitationen är speciellt intressant att nämna då Maki Murakami även släppt en hardcore yaoi-variant av samma serie under namnet Gravitation Remix där alla seriens manliga karaktärer har sex med varandra, i detalj illustrerat, vilket förmodligen är det starkast bidragande skälet till varför just Gravitation fått så stor succé bland unga tjejer i västvärlden.
Så. Kanske är det så enkelt ändå. Kanske handlar det inte jättemycket om skillnader mellan män och kvinnor i det visuella. Kanske har det inte ens att göra med att kvinnor i regel fokuserar bredare och män mer fokuserat. Kanske har det bara med sex att göra i slutändan ändå.
Jag säger inte att det är såhär, men det är det enda konkreta jag kan finna som förklarar varför förändringarna i serieskapandet kommit framförallt senare år, och då framförallt inom manga och inte i vår traditionella, västerländska seriekultur. En ytterligare sak som i alla fall jag tycker styrker mina åsikter i detta är att kvinnor i mycket högre andel sett till procent som är relativt nya inom serieskapande skapar just porr än män, och oftast är de på något sätt eller vis influerade av just manga. Det må fortfarande vara så att ett högre procental bland kvinnor både står för historia och bild, men längst eftersom att kåtslaget breder ur sig så lär vi väl få se en förändring i det med, när alla unga kvinnor som idag tecknar porrserier slår sig ihop med serieförfattare och de börjar utveckla sina serier tillsammans. Vem vet!
Synd att jag inte gillar manga så värst längre då. Äsch.
Filed under Allmänt, Normer & Ideal, Snuskigt | Comments (17)
