Brukare dömd för sexuellt utnyttjande av personliga assistenter

Första domen mot människor som utnyttjat personliga assistenter sexuellt sedan det fria vårdvalet infördes har nu blivit klar.  SVD skriver bland annat om det. Det rör en man som tvingat tre unga tjejer till olika sexuella tjänster mot det att de ska få behålla deras jobb.

Det här är väldigt viktigt. Det är framförallt viktigt att personliga assistenter ser den här domen så att de vet att de har rätten på sin sida så att de vet att kan och vågar anmäla. Det finns en lucka i vårat fria vårdval, och det är att personliga assistenter kan få sparken av i princip vilket skäl som helst.

Företag anställer oftast personliga assistenter till en viss individ, de anställer dem inte som personliga assistenter som kan arbeta för vem som helst och omplaceras om de inte passar den individ de anställdes för. Det här är en farlig lucka i systemet som möjliggör flera olika sorters obehagliga missbruk och som innebär i princip noll arbetstrygghet och förminskar deras rättigheter.

Vad jag skulle vilja se ytterligare i detta är hur företaget, oavsett om det är privat eller kommunalt, hanterade de här tjejernas situation för jag tror att den största problematiken av alla ligger i företagen – inte hos brukarna. Om vi sätter press på företagen, kräver bättre avtal för att de ska få leverera tjänster samt ändrar anställningsformerna och slutar göra dem individbaserade för varje brukare så skulle man kunna se en förbättring – Man skulle bibehålla det fria vårdvalet, men det skulle inte kunna gå till samma extrema konsekvenser om man sätter regler och skaffar bättre avtal.

Sprid gärna den här goda nyheten vidare.

Tipstack: Bloggläsaren Hanna.

Jodå, du bibehåller dina mänskliga rättigheter som personlig assistent!

“Hej!

Det här handlar om något helt annat men kunde inte hitta en mail till dig så tänkte fråga ändå.

Jag har för mig att du tidigare skrivit om en mamma som ville köpa sex åt sin funktionshindrade son. Jag har för mig att du och de flesta var överens om att sex inte är en rättighet.

Jag har en vän som sökt jobb som personlig assistent (PA). Med nya reglerna så kan ju den handikappade, brukaren, numera vara chef och arbetsledare för PA, fast man har en extern samordnare ( kommun eller privat). Jobbet sker ju ofta ensamt och av lågutbildad (om ens någon utbildning efter gymnasiet) personal. Många unga kvinnor, som min vän. Dessutom så skyddas brukaren av sekretesslagen och vad jag har luskat fram så verkar LSS-lagen om handikappades rätt till stöd (att kunna leva ett normalt liv) nästan alltid gå före arbetsplatslagstiftningen i praxis.

Nå, för att komma till saken: I min väns arbetsuppgifter ingår att sätta på kondom och porrfilm innan brukaren vill onanera. Hon fick så klart en chock men blev bara iskallt bemött av vårdföretaget och brukaren att det är så här det går till, brukaren har rätt till sin sexualitet. Kan väl tillägga att brukaren bor i en tvåa så det är ju svårt att komma undan under akten. Och att brukaren kedjeröker men att passiv rökning inte ses som ett arbetsmiljöproblem eftersom “det i första hand är ett hem och ingen arbetsplats”.

Min vän mår såklart dåligt över detta och vill helst inte ha jobbet. Problemet är att hon är arbetslös och inte direkt har råd att tacka nej. Vi bor på en mindre ort (=hög arbetslöshet) med ett dominerande vårdbolag och tydligen måste man ta de jobbiga gubbarna först innan man kan få en vettig brukare eller fast jobb. Dessutom har man ju som PA i princip inga som helst vettiga arbetsavtal, räcker i praktiken med att brukaren eller vårdbolaget hävdar att personkemin inte stämmer och du blir sparkad.

Vart går egentligen gränsen? Ska man kunna tvinga PA:s att hjälpa till med onani? Surfade runt på forum för handikappade och PA:s och där var det bland många vedertaget att man skulle hjälpa en person att göra allt från att ladda dildos (inte så farligt kanske) till att lägga två handikappade “rätt” i sängen (tom föra in penis!) innan samlag. Vissa höll tom i sexhjälpmedel under onani.

Vissa har kanske inget problem med att bara hjälpa till, men ska man verkligen skapa regelverken efter dem? Kan tänka mig att många unga tjejer som börjar jobba vid 19 och inte har koll känner sig tvingade till saker de inte mår bra av. Har själv jobbat inom hemtjänst och där är det otänkbart att hjälpa till vid sex. Har fått sätta på porr (men kunnat gå därifrån) och bytt solkiga lakan men thats it. Mer ska man inte göra enligt arbetsplatslagen. Och visst, att sätta kateter eller liknande innebär ju också att man rör någons kön, inget som jag finner obehagligt, men jag skulle tycka det var jobbigt om det plötsligt blev av sexuell natur. Har jobbat med snuskgubbar som stönar vid tvätt osv. En av förutsättningarna för att allt intimt ska ske professionellt är ju att både vårdare och boende är just professionella och inte sexuella,

Visst att man ska ha rättigheter att leva normalt som handikappad, men var går gränsen? Är det verkligen den handikappade som är offret i denna situationen eller unga tjejen som kan ryka när som helst?

Sorry att det blev ett långt inlägg om något off-topic men vet fasen inte vart man ska vända sig. Prövat på personligassistent.com och en sida för handikappade men där skäller folk på en så fort man försöker säga något negativt om saken, alt “om du inte pallar behöver du inte ta det jobbet!”.”

- Julio

Det speler ingen roll hur deras regelverk inom yrket ser ut, inga arbetsplatsregler kan trotsa svensk lag. Enligt svensk lag är alla typer av sexuella sammanhang som tvingas på en person mot deras vilja en typ av sexuellt ofredande, däribland hör att trä på en kondom på en erigerad penis, är det återkommande och din vän hotas med att få sparken så går det garanterat under sexuella trakasserier.

Och nej, det finns ingen lag som säger att folk har rätt till sex. Det är deras påhitt. Det är väl en fin tanke, men nej. Den regeln finns inte ens inom regelverket för yrkesområdet. Här är de rättigheter som de handikappade har enligt LSS:

• personlig hygien
• måltider
• av- och påklädning
• förflyttning inomhus och utomhus
• kommunikation med andra
• annan hjälp som förutsätter god kunskap om den
funktionshindrade
• att träna och genomgå behandling

Inget om sex. Alls.

Vad gäller rökning i bostaden: Alla arbetsgivare måste aktivt arbeta för att personliga assistenter inte ska utsättas för skadlig miljö även i det här fallet. Om inte så riskerar arbetsgivaren att få betela ut vite till den/de drabbade personliga assistenterna. Här är ett fall som rörde Österåkers kommun där man fick avlägsna de ickerökande personliga assisterna från vårdtagarens bostad, och sedan införskaffade de en luftrenare för att förhindra problem i framtiden.

Jag tycker att det här företaget agerar väldigt illa. Den typen av uppgifter kan gott och väl utföras av folk som är okej med det, men inte av folk som inte vill. Det finns inget regelverk som säger att hon måste utföra något av det du nämnt. Jag föreslår att hon skaffar fram bevis för tvången och sedan anmäler röven ur dem.

Jag tycker dock inte att hon ska veva en regelbok i deras ansikten. Skaffa bevis först. Sedan kan hon veva regelboken. Om de då skiter i det, eller ger henne sparken så är det fritt fram att anmäla. Men lagen och arbetsmiljöverket är helt på din väns sida.

Källor: Kommunal, info om lagar och regel kring vårdtagare och vårdgivare.

Näthatets allvar slutar inte vid ordet idiot

När ordet näthat tar upps så tänker folk oftast på relativt harmlösa situationer, där det egentligen handlar om kritik som framförs på ett otrevligt sätt. Folk tänker inte på hur näthat faktiskt ser ut och vilka konsekver det har kan ha mot individer i samhället.

Sveriges lag tar inte seriöst på näthat. Jag har personlig erfarenhet av detta. Det är väldigt, väldigt svårt att faktiskt fälla en individ som gör sig skyldig till allvarliga brott på internet, för brotten i fråga avfärdas ofta för att åklagare vill mena på att personen i fråga inte visste vad de gjorde, och inte hade ett allvarligt uppsåt.

Jag har polisanmält en gång. Det var en kille som varje vecka la upp bilder, ofta väldigt unga, ofta minderåriga tjejer, och berättade att han ville “knulla sönder” dem. Han upplevde detta som smickrande, jag upplevde detta som obehagligt. När jag såg min egen bild användas i det syftet, och en stor rubrik smälld rakt på mitt ansikte om att jag skulle “knullas sönder”, då blev jag arg, och min första impuls var att ställa den här personen mot väggen, öga mot öga, och skrika åt honom och fråga honom hur man kunde vara så jävla vidrig.

När jag gick igenom hans sida och såg att detta var ett återkommande format varje vecka blev jag illamående. Det var oftast väldigt, väldigt unga tjejer. Många unga tjejer som jag personligen vet mår väldigt dåligt av den här typen av saker. Jag blev extremt upprörd. Jag mailade honom, inget hotfullt, men jag undrade hur han egentligen tänkte. Han bad om ursäkt till mig, men när jag frågade honom om han skulle ta bort det han skrivit om de andra tjejerna, och om han skulle fortsätta med detta, så sa han att han skulle fortsätta och att han valde att för givet att folk inte skulle bry sig, utan att han enkom skulle ta bort något efter att de kontaktat honom och berätta att de blivit upprörda. Han insisterade på att få fortsätta ett beteende som är kränkande och hotfullt på grund av att han själv tyckte att det var roligt. Han hade ingen som helst insikt om att vissa personer inte vågar säga ifrån när de finner något om sig själva som de upplever som hotfullt.

Så, jag polisanmälde honom. Jag pratade med en väldigt, väldigt trevlig polis som hjälpte mig med vilken typ av lagbrott det gällde. Det var tre stycken, har jag för mig. Detta gick sedan vidare till åklagare.

Senare fick jag veta att vi har en gemensam bekantskap, hon berättade att han mådde dåligt över detta. Inte för hur han agerat, då han tidigare insisterat på hans beteende, som går under ofredande, skulle fortsättas. Nej, han mådde dåligt över polisanmälan. Först då hade han drabbats av samvetskval. Inte när han blev informerad om att beteende som majoriteten av alla människor vet är kränkande och fel faktiskt var kränkande och fel. Han hade ingen typ av samvetskval då, först när han fick konsekvenser av hans agerande brydde han sig, men det idades han inte göra när han blev informerad om att det faktiskt var kränkande, utan hans rätt att göra som han vill gick före i hans bedömning.

Polisen pratade med honom ett antal gånger och även med mig, jag skickade kopior på mailen vi skickat till varandra när jag uppmanar honom att sluta av respekt för andra människor. Polisen hade tagit kopior på hans hemsida, och hade bevismaterial för att tre stycken typer av lagbrott hade begåt. Det var inget tvivel alls på att han både brytit mot lagen, samt att han vägrat svara på uppmaning. Polisen hade allt material.

Men åklagaren la ändå ner detta. Åklagaren la ner fallet med motivering att man inte kunde bevisa uppsåt, och att han inte visste vad han gjorde. Det antogs att han var dum i huvudet, och att man, om man är det, är fri att bryta mot lagen – Trots att han själv skrivit i mail att han förstod att det var fel, att jag blev upprörd, men att han tänkte fortsätta. Polisen begärde mail både från honom och mig och fick samma kopia, där det står rakt av att han kommer fortsätta trots att jag är så tydlig med att det är fel, och är ett lagbrott.

Ändock la åklagaren ner detta. Nu kan jag tänka mig att några av er förmodar att åklagaren var man. Så var det inte. Polisen i fråga som var hjälpsam och samlade ihop allt bevismaterial, det var en man. Åklagaren däremot var en kvinna.

Att överhuvudtaget tillåta lagbrott för att man antar att folk är dumma i huvudet, det tycker jag är rakt av fel. Att man sedan ignorerar bevismaterialet som klart och tydligt visar på att han vet att detta är kränkande, men att han väljer att fortsätta ändå, det rent ut sagt absurt.

På internet tillåts hot, sexuella trakasserier, systematisk smutskastning, hets mot folkgrupp och uppmaning till brott. Till och med människor som kränkande nakenbilder spridda på sig själva, och får problem i sina vänskapskrets, när de söker jobb och som mår riktigt, riktigt dåligt över det som utsätts för har knappt någon rätt i detta. Enligt lagen har vi tydliga riktlinjer inom mycket av detta, men det äterföljs extremt sällan. Vad gäller spridning av nakenbilder krävs att personen i fråga som råkat ut för det var medveten om att bilderna togs vid tillfälle och kände sig kränkt vid fototillfället. Alltså, om du blivit smygfilmad (utan ljud) eller smygfotad av någon i sexulla sammanband och den här personen sedan väljer att sprida bilderna på dig, då har du inte lagen med dig. Det här har varit ett gigantiskt problem på internet extremt länge, men trots detta sker ingen förändring i den här lagstiftningen.

Det finns fall där folk har fällts för spridning av nakenbilder, men de fälls för kränkning och förtal, inte för det grövre brottet ofredande. Om någon däremot skulle sätta en microfon i din lägenhet och spela in vad du säger och sedan publicera detta, då är de skyldiga till ett mycket grövre brott än om en person skulle rigga en kamera i ditt badrum som filmade när du onanerar och sedan väljer att sprida detta.

Finns det någon rimlighet i detta? Och vill vi verkligen att det ska fortsätta se ut såhär?

När folk talar om näthat så hånas oftast personerna i fråga som tar upp detta. Det antas vara som så att man försöker bekämpa folk som bara kallar varandra för idioter eller puckon. Att den här frågan förlöjligas vitt och brett så abnormt är under all kritik. Det ligger saker bakom detta som är så otroligt mycket större än de taskiga kommentarer man kan finna i bloggar, och jag tycker att det är förkastligt att det som främst lyfts upp och diskuteras är subjektiva åsikter om hur illa ordet “idiot” eller “ful” är.

Jag säger inte att den här diskussionen är irrelevant, folks känslor inför de här sakerna ska respekteras, och det är alltid intressant att utreda människors behov av att trycka ner folk, och mobbing är i högsta grad ett väldigt viktigt ämne.

Men de frågor som handlar om faktiska lagbrott, de kommer i skymundan, och varje gång man tar upp de verkligt grova överträdelserna som förekommer, så blossar debatten upp en kort tid, för att sedan tystas ner och försvinna under allt annat. Jag tycker att det är väldigt oroande att vi i Sverige inte tar den här frågan på allvar. Speciellt när vi kan se oss runt internationellt och tydligt se vad en nonchalans inför det här har för konsekvenser. Sydkorea är ett bra exempel på hur illa det kan gå, där näthatet nonchalerades på samma vis som i Sverige. Där gick utveckligen av problemet snabbare, men den är inte annorlunda från vår, och jag tycker att det är värt att titta på andra länder och försöka undvika att hamna i samma situation som de gjort.

I Sydkorea är det ett flertal offentliga personer och privatpersonen som tagit livet av sig som produkt av näthat. Detta har skett i Sverige med, men inte i samma usträckning. I sydkorea gick smutskastning av människor så långt att dessa människor fick hela sitt liv förstört. De förlorade sina vänner, sitt jobb, sitt anseende. Följd på detta: Ett totalt förstört liv, och ett totalt förstört psyke. Vi kan titta på en av de mest kända situationerna som rör en Sydkoreansk rapartist vid namn Dan Lee. Den här situationen fick Sydkorea att inse att det var ett riktigt problem, jag skulle helst se att Sverige insåg detta innan det går så långt.

I dagsläget tillåter vi i princip allting. Vi tillåter sexuella kränkningar, hån, mobbing, hot, trakasserier, hets mot folkgrupp – Allt! Det enda vi gör för att motverka detta, är att radera och censurera näthatet. Men vi tar inte till några rättsliga åtgärder mot saker som enligt vår lag är lagbrott, och vi har också luckor i vår lagstiftning som inte passar det samhälle vi lever i idag.

Vem som helst av er som läser detta skulle kunna råka ut för de här sakerna, och troligheten att ni skulle få rätt är extremt liten. Har någon barn, en tonåring kanske? Vet ni hur vanligt det är att tonåringar tar nakenbilder på sig själva? Om dessa sedan sprids vidare, och kom ihåg att moralen hos en sårad tonåring inte alltid är den bästa, så är det troligaste ni kan fälla den här personen för upphovsrättbrott. Och med största sannolikhet så kommer det bara innebära böter.

Trots att det är såhär ser jag regelbundet vänner och kollegor skratta på sin blogg, på sin Twitter, på sin Facebook och i debattkrönikor om hur fjantig diskussionen om näthat är. De skrattar högljutt när en politiker säger att man måste bekämpa näthat och trakasserier. Inte för att de tycker att de sakerna jag tar upp nu är irrelevanta, utan för att de glömmer bort att de här sakerna är högst reella. De utgår från sina egna personliga referensramar och utgår från vad de har sett i sin blogg, i andras bloggar och på Twitter och tror att situationen är begränsad till otrevlig och dum kritik. Jag vet inte hur många människor jag sett avfärda den här frågan med att folk är lättstötta gnällspikar eller föreslå att det bästa sättet att bekämpa näthat är att bemöta näthatarna.

Jag vill att människor börjar se på problematik på internet i det här avseendet på samma vis som de skulle se på det i verkligheten. Visst, en person som är otrevlig och går runt och kallar folk för idioter och puckon, man kan se detta som en fruktansvärt otrevlig och hatfylld individ, men man är mycket medveten om att begreppet hat, trots detta, är mycket bredare än så. När man talar om hat i verkligheten, så glömmer man aldrig bort allvarlig problematik trots att man ser den mindre allvarliga oftare. Men på internet så gör man det, och jag måste fråga mig varför minnet och helhetsperspektivet blir så kort och så litet så fort det handlar om något elektroniskt iställer för fysiskt.

Ett ord, ett hot, trakasserier och ofredande slutar inte existera bara för att du inte kan hålla i ett fysiskt brev. Bara för att du inte har bilden som en utskrift. Och om man tror att saker är mindre allvarliga på internet, låt mig då påminna om att det är oftast är många, många fler som ser det på internet än om det rör fysiska kopior. Ändock är det så att utskrivna bilder på papper, som bara sprids till ett par dussin personer, tas mer seriöst än en bild som sprids till tusentals. Finns det inte något som är väldigt fel i detta?

Våldtäktsporr och sexualundervisning är inte samma sak – Replik på Åsa Ekströms debattartikel

Äntligen. Jag började tro att det aldrig skulle hända. Men äntligen går en mangatecknare ut och vill jämföra URs sexualundervisningsfilm med översättaren Simon Lundström som blev dömd för barnpornografibrott på grund av innehav av teckningar på “minderåriga” figurer. Åsa Ekström undrar varför UR inte är anmälda för barnponografibrott då det faktiskt, ärligt talat, förekommer minderåriga som har sex i filmen.

Nu har inte jag riktigt samma åsikt som Ekström i detta. Det finns en stor skillnad mellan utbildningsfilm i sexualundervisningsyfte och porr som skildrar minderåriga. Det ena syftet är att utbilda och stärka, det andra syftet är att upphetsa. Det finns en klausul i lagstiftningen som täcker det här, och den räcker och gott och väl för att man inte ska kunna dra ett likhetstecken mellan hentai (japansk tecknad pornografi) och utbildningsfilm. Eller, frågan är om, egentligen måste fallet dras till domstol, och även högsta domstol, innan rättspraxis bestäms absolut.

Jag tycker att det är konstigt med den lagstiftning vi har nu, det vill säga att det blir barnpornografi att dela med sig av eller konsumera tecknade bilder. Lagstiftningar, som jag tidigare skrivit i detta, ska finnas till för att skydda människor. De ska inte finnas till för att styra folks moral. Folks moral ska man behandla på andra vis.

Vad gäller hentai så tycker jag att det krävs ett arbete med detta, som jag också skrivit tidigare. Varje gång jag skriver det blir mangafans arga för att de tycker att jag förstärker ett stigma som finns kring japansk tecknad kultur, ett stigma som ledde till att anime länge exkluderas från svensk television med motiveringen att det var en pornografisk och omoralisk genre. Jag håller inte med, jag tycker att bruket av hentai måste diskuteras. Jag tycker att det är viktigt att folk vet varför den här lagen kommit till, och jag blir ständigt förvånad över att det här lyser med sin frånvaro i diskussionen och jag blir ärligt upprörd över att folk som gillar manga och anime vägrar att ta i frågan för att de är rädda för samma stigma som fanns på under 90-talet. Man behandlar inte situation genom att tiga ihjäl den, man behandlar den genom att diskutera, skilja olika saker från varandra, ta tag i de problem som finns och separera dem från det som är oproblematiskt.

Så vad är problemet med det hela egentligen? Problemet är ju inte att det sitter en massa vuxna människor och konsumerar pornografi som skadar barn. Det finns heller inga belägg för att konsumtion av tecknad barnpornografi leder till pedofili, och det finns inget som stärker att man skulle vara pedofil för att man konsumerar pornografi av tecknad karaktär med unga personer. Man har såklart velat visa upp såna här sammanhang, men det har man inte lyckats med. Men det låter ju som ett rimligt argument, visst? Precis, därför har man inte behövt så mycket belägg i den här diskussionen.

Problemet är däremot vilka det är som konsumerar den här pornografin. Vilka konsumerar hentai och vad innehåller hentai? Det är unga personer, för det mesta, som tittar på tecknad pornografi med unga personer. Låter inte så farligt, va? Nej. Inte särskilt. Om det hade varit så att naturen i de här porrfilmerna inte var av det slag som det faktiskt är.

Hentai är en genre inom porr som präglas av den japanska porrkulturen och könsnormer. Självklart. Så, vad händer i den här porren? Det förekommer våldtäkter i nästan varenda film. Oftast är skolflickor offren. De blir våldtagna av kamrater i klassen, av tentakelmonster, av folk på bussen och ute promenerandes på stan. Det är ofta gruppvåldtäkter, och det framställs som “inte så farligt alls”.

Hänger man lite på ungdomsforum där manga och anime diskuteras så får man snabbt fram för sig att hentai av våldsam natur är populär. Kritiserar man detta, är man fånig. Det var såhär när jag växte upp och det är fortfarande likadant. Om du, som tjej, blir upprörd över att andra sitter och diskuterar sina favoritscener i anime där skolflickor gängväldtas, blir nerslagna och förnedrade så tycker folk att du är FÅNIG. Tjejerna som säger emot blir mobbade, utskällda, kallade för löjliga, det “är ju bara fantasi” och så vidare. En del tjejer som blir upprörda vill ändå passa in hos killarna, de håller med, de fnittrar lite. Oj, hon blev våldtagen av flera killar och sedan dödade de henne. Ja. Det är ju inte så farligt. Hihihihih.

Vilken är världens mest populära hentai? Vilken hentai diskuteras på ungdomsforum?

Den mest sålda hentaifilmen i hela världen är Urotsukidôji, den går ut på att utomjordlingar våldtar skolflickor och lite mer sånt. En massa våld och monster. Simple as that.

En annan serie som är oerhört populär, och förmodligen den mest populära idag, heter Bible Black. I Bible Black förekommer det människooffer, våldtäkt, tvång, man kastar förtrollningar över människor så att de tvingas ha sex med andra mot deras vilja. En tjej får en förtrollning på sig som innebär att hon börjar onanera framför hela skolan, och sedan blir hon utstött av alla. Det är våld, mord och förnedring rakt av och den här serien diskuteras glatt av ungdomar för att den har en så bra story.

En hentai som jag inte längre vet hur populär den är bland kidsen, men som var populär för i alla fall fem år sedan är Cool Devices. Den innehåller, som nästan all hentai: Våldtäkt. Men förutom det så finns det scener där kvinnor våldtas och sedan kastas ner för soprör för att dö. Det förekommer också stympning av våldtäktsoffer. Tecknad snuff, med andra ord. Den var ytterst populär.

Och det här ÄR däremot ett problem. För alla studier som gjorts vad gäller våldsam pornografi visar klart och tydligt att konsumenter av våldsam ponrografi löper större risk att bli sexförbrytare och lustigt nog är också konsumenterna av våldsam pornografi kraftigt överrepresenterade vad gäller våldtäkt mot barn. När så många ungdomar konsumerar pornografi av den här naturen så står vi inför ett problem.

Varför är det såhär? Sexuell bekräftelse är en oerhörd kick. En kick som går att likställa med droger, och samma typer av principer gäller. Forskningen inom konsumtion av pornografi och konsumtion av droger ger skrämmande liknande utslag. Använder du dig av mycket porr, så behöver du öka spänningsgraden för att få ut samma kickar, och så fortsätter det. Jag har skrivit mer om det här bland annat. Men jag ska skriva en längre post snart om det, då jag finner att jag inte gjort detta. Märkligt.

Många porrmissbrukare är i princip asexuella vad gäller “vanligt vaniljsex” . De kan inte tända på normala situationer. Männen har svårt att hålla ståndet uppe, kvinnorna har svårt att bli kåta. Och ja, porrmissbruket existerar hos både män och kvinnor. Oftast, när det går längre, är utfallet som så att männen blir våldsamma och söker situationer där de får fler maktkickar (därav övergrepp mot barn, inte för barnens kroppar, men för maktbalansen) medan kvinnorna utsätter sig för fler situationer där de utsätts för våld. Vice versa existerar det med, men är inte lika vanligt. I det fallet brukar kvinnorna främst förgripa sig på barn, något som Brottsförebyggande rådet bekräftar även i Sverige, inte lika mycket på män.

Jag kan bli arg över att flera människor som argumenterar mot den här lagstiftningen vi har idag likställer hentai med sexualundervisningsfilmer. Det är inte samma sak. Det finns ytterst få likheter om man faktiskt går igenom materialet. Jag har inga som helst tvivel på att en domstol skulle göra samma bedömning som jag gör. Givetvis finns det hentai som inte innefattar någon form av övergrepp, men vi får nog faktiskt se till vad som konsumeras mest och är vanligast, inte undantagen.

Det här är en problematik. Det är inte bra att så många ungdomar får sin sexualitet formad enligt den här typen av normer.

Men. En lagstiftning som innebär att tecknat är barnpornografi är inte lösningen på det hela. Det är dålig lag, en knepig lag, och den slår inte rätt. För vi kan inte börja polisanmäla fjortonåringar som tittar på porr med andra fjortonåringar. Det är ytterst normalt att fjortonåringar tänder på fjortonåringar. Vi kan inte stigmatisera all typ av pornografi som förtäljer ungdomars sexualitet när den här pornografin inte innehåller några offer. För lagar ska skydda offer, inte fiktiva karaktärer.

Men man måste faktiskt inse att det finns ett problem. Visst. Alla som tittar på våldsam porr blir inte porrmissbrukare. Det finns en linje mellan bruk och missbruk. Men samma sak gäller kokain, alkohol och tobak. Vi har lagar som innebär att du inte får handla på Systemet innan du är tjugo, du får inte köpa cigaretter om du inte är 18, de flesta droger är olagliga. Det finns skäl till detta. Jag säger inte att man kan lagstifta om våldsam pornografi, men man måste däremot föra en diskussion om det, man måste vara medveten om att det är ett problem, man måste erbjuda alternativ, man måste skildra annan typ av sex och man måste ha en evig diskussion om moral och respekt.

URs film Sex på Kartan handlar om empati och respekt till stor del. Jag tycker inte riktigt om att man använder den som ett grepp i den här diskussionen. Filmen är behövlig. Den är till för att hjälpa. För ungdomar får bara pornografin. Vi har ingen vettig sexualundervisning i Sverige. Vi har ingen diskussion i skolorna som rör empati bland ungdomar vad gäller sex. Vi har bara den här pornografin som inte sällan är av våldsam förnedrande natur i både tecknad och filmad form. Det är inte samma sak som sexualundervisning.

Lagen är knepig. Men såna här lagar blir resultatet när alla som är kunniga inom området försöker tysta ner alla problem på grund av rädslan för ett stigma kring ett helt popkulturellt område. Man måste prata om det. Man måste vara ärlig.

Och även om vi inte skulle lyckas häva den här lagstiftningen så är jag säker på en sak: Man drar fanimej inte ner det enda andra alternativet i fallet.

Vilket problem löser det?

Hårt sminkad, bryter och slampig klädsel – Då är du en hora enligt hovrätten

Magnus Hedman har fällts för sexköp nu. Såhär ser motiveringen ut.

“Angående Magnus Hedman menar hovrätten att flickorna som var med i sällskapet var hårt sminkade och talade engelska med kraftig brytning och var klädda på ett sätt så att det borde stått klart, eller i vart fall ha framstått som möjligt, att de var betalda eskortflickor.”

Läs mer om det här.

Hårt sminkad, bryter och med slampig klädsel = ALLA BORDE FATTA ATT DE HAR ATT GÖRA MED EN JÄVLA HORA, ANNARS ÄR MAN EN IDIOT.

Hovrättens doms ogillas kraftigt från denna feminist. Denna feminist har ingen aning om huruvida Magnus Hedman medvetet haft sex med en prostituerad eller inte, men anser att det är mycket fel att fälla honom på grund av kvinnans smink och klädsel, då denna feminist vill hävda att vi lever i ett samhälle där människor faktiskt får klä sig eller bryta hur jävla mycket de än vill utan att det ska förmodas att de säljer sexuella tjänster.

Denna feminist undrar också om det inte kunde göra åklagare Karin Sigstedt gott att åka ut i förorten och titta lite på de så kallade “förortsfjortisarna”. Är de också prostituerade? Hela bunten? Är det olagligt att ha sex med dem? Kan man dömas för sexköp för det?

Det här är en dom som enkom baseras på ful moralism. Hovrätten får gärna ha personliga åsikter om hurvida Magnus Hedman är skyldig eller ej, men man kan inte fälla någon på låtsasbevisning i form av en kvinnas smink, likväl som en kvinna inte heller ska förminskas på grund av hennes klädsel i det fall hon anmäler ett övergrepp. En dom ska ske med bevis – Inget annat. Moralpoliser har vi gott om i hela Sverige, låt oss bortse från detta inom hovrätten som ska kunna göra en bedömning utan att påverkas av detta.

Detta måste ogillas. Det här är inte rättsäkerhet. Alls.

Ps. För er som nu tänker “Man kan inte tro på en Aftonbladet-artikel”. Så är det givetvis som så att jag gjort som jag alltid gör i detta, det vill säga kontaktar Svea Hovrätt och får en kopia på hela domen. Magnus Hedman är fälld helt utan bevis från allt vad jag kan bedöma.

Jobbigt att bara få knulla tjejer som faktiskt vill knulla

Pär Ström har återigen skrivit ett inlägg om att det är svårt, och blir svårare, att vara man.

Varför?

För att en av hans bloggläsare skickat ett mail med den FRUKTANSVÄRDA uppgiften att kvinnor måste visa VILJA till att knulla för att man ska få knulla.

Herregud.

Kommunicera mera med sexet, ya’ll!

De senaste dagarna har jag diskuterat sex och sexbrottsfrågor en hel del (surprise!) en fråga som ofta kommer upp är sexuella handlingar som utförs när den ena parten sover. Både män och kvinnor har berättat att de på ett eller annat vis stimulerat sin partners kön när partnern sovit, och partnern har vaknat upp till det. Ingen av dem jag diskuterat med har i förtid frågat sin partner om detta är okej, vilket innebär att detta enligt svensk lagstiftning är ett övergrepp.

Den här frågan upplevs som väldigt svår för vissa. Ingen av dem vill kränka någon, ingen av dem har velat göra något ont mot sin partner. De har, helt ärligt, enkom velat glädja. I alla samtliga situationer vi har diskuterat har det hela som tur är haft ett positivt utfall där deras partner inte blivit kränkt. Men det innebär fortfarande inte att det hela har skötts rätt.

Ingen av dem har gillat att jag berättat att det här faktiskt är ett övergrepp. Jag har berättat att man måste göra det här klart och tydligt innan, komma överrens, vilket inte alls har mottagits positivt. Folk har börjat väja och förklarat sig med: “Men ingen har blivit ledsen hittills…”

Även om en avsugning i sömnen uppskattas av 9 personer, så är det inte säkert att den tionde gör det. Även om man har ett fint och underbart sexliv när båda parter är vakna. Jag tycker exempelvis inte alls om det. För mig är det mycket viktigt att jag är medveten om alla intima handlingar mig och min partner emellan.

Så jag undrar, varför är det så svårt, och tillsynes nästan kränkande, för folk att kommunicera? Varför värjer man sig för något som jag anser är så självklart? En fråga som lyder: “Tycker du om att vakna av oralsex?” känns inte svår. Den känns i min bok enklare än att ta en risk. Men så verkar faktiskt inte fallet vara när man talar med folk. Folk drar sig, till det yttersta, att ta reda på vad sin partner faktiskt önskar. Det kan knappast vara för att det är jobbigt att ställa en fråga, så kan det helt enkelt vara så att folk upplever själva frågan som mer pinsam, och alltså svårare, än att ta en risk och utföra det faktiska dådet?

Jag tycker att det är märkligt.

När jag talar om sex och vikten av kommunikation nämner jag ofta folk som håller på med BDSM. Binder varandra, munkavlar varandra, slår varandra i olika grad och ägnar sig åt mer eller mindre komplicerade maktspel. Det känns som att det här området skulle vara väldigt drabbat av missförstånd och att många saker skulle resultera i tråkigheter och anmälningar. Men så är det inte. Varför då?

Nästan alla människor jag träffat som håller på med BDSM är människor som, jag vet att det här förvånar många, en otrolig respekt för människor de har sex med. Allt kommuniceras ut. Alla frågor ställs. Man tar i detalj reda på exakt vad båda parter tycker om, var alla gränser går, man är klara och tydliga med att man har säkerhetsord om alltid betyder STOPP NU DIREKT och som även blir stopp. Man är uppen med in sexualitet på klubbarna, och det här tafflandet där man inte vet vart olika individer sätter sina gränser existerar överhuvudtaget inte.

Det är så otroligt mycket grövre, om vi ser till det fysiska, än en avsugning eller massering av kvinnans kön i sömnen, men ändock finns inte alls samma problemområde här. För det finns respekt och en ömsesidig kommunikation.

Jag undrar hur många som skulle sluppit må dåligt idag om man bara hade varit bättre på att kommunicera. Bättre på att fråga. De allra flesta vill väl när de har sex, men vågar ändå inte fråga för själva orden väger av någon anledning tyngre än handlingar och samma människa som vi kan vara nakna med och göra de grövsta fysiska handlingarna med vågar vi inte fråga vad de önskar eller berätta vad vi önskar.

Jag tycker att det här är väldigt tråkigt både ur den synpunkt att det förekommer väldigt många, väldigt sårande missförstånd. Även väldigt tråkigt för att jag tror att folk förlorar i sitt sexliv på det.

Så nästa gång ni träffar någon som ni vill göra något med som det kan finnas en risk att det blir.

Vad sägs om att fråga först?

För vad är egentligen värst, när man kommer till kritan? Är det att det är pinsamt eller besvärligt att fråga, eller är det risken att du kränker en människa som kommer må väldigt dåligt av din potentiellt missriktade välvilja?

Människor förlitar sig på en sexbrottslag som inte existerar

 ”Det är för att Sveriges definition av våldtäkt är så bred.”

Sedan Assange först blev häktad i februari har vi hört samma uttalande i internationella och Svenska medier som förklaring till häktningen samt för att förklara Sveriges höga siffror i anmälda våldtäkter. Det är en märklig förklaring. Sveriges anmälda våldtäkter stiger i antal, bara en av tio anmälningar leder till åtal och faktiska domar faller i antal. Kan en sådan obalans i domar och anmälningar verkligen vara på grund av en breddning?

Den senaste tiden har det blivit tydligt att folk har väldigt olika uppfattning om vad Sveriges våldtäktslagstiftning faktiskt avser. Journalister vet det inte, gemene man vet inte och ärligt talat så vet inte tjejer det heller.

Om du frågar en människa vad som definierar en våldtäkt kommer svaret troligtvis bli: “Att ha sex med någon mot deras uttryckta ovilja”. Detta stämmer inte. Du kan skrika nej, gråta och böna hur mycket du vill – det är inte våldtäkt enligt svensk lag. Kan det vara så att folk anmäler något som de tror definieras som våldtäkt?

Citat ur kapitel 6 i Sveriges brottsbalk, sexualbrott.

“1 § Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.

Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst tillstånd.”

“4 § Den som har samlag med ett barn under femton år eller som med ett sådant barn genomför en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt mot barn till fängelse i lägst två och högst sex år.”

Det är sant att definitionen av våldtäkt breddades 2005. Men faktum är att Sverige fortfarande inte lever upp till Europakonventionens krav. Sedan 1998 har vi fått kritik för att vår våldtäkslagstiftning är för tunn, bland annat för att vi inte har en samtyckeslag där ett “nej” räcker.

Varför tror folk att vår lagstiftning är så bred? Vi har haft flera antivåldtäktskampanjer med stora ståtliga “SÄG NEJ!” vilket har dunkat in i våra skallar att det gäller. Det är bra att uppmuntra folk till att respektera sig själva och andra, men det är inte bra att vagga in människor i en falsk trygghet där man får bilden av att lagen täcker saker den inte gör.

För det andra kan det ha att göra med hur Sverige har behandlat Europakonventionens krav. Istället för att skapa en lag där ett nej räcker så har man resonerat som så att om det finns domar som fortfarande lever upp till Europakonventionens krav så finns det inget behov av att faktiskt ändra vår lagstiftning.

Därför har vi en situation där två fall av exakt samma art kan få olika utfall. Ett fall bestäms inte sällan av subjektiva tolkningar. I sverige är det oftast kvinnliga domare som dömer, medan manliga domare friar i sexbrottsmål. Som tur är kan ingen längre fällas utan bevis, men vi har fortfarande en situation där lagen inte är lika för alla målsägande.

Så vad är egentligen problemet med att skapa en samtyckeslag? Den är krånglig, vill många mena, för det finns så många svåra situationer vissa vill väga in. De undrar om tjatsex, grupptryck och ett oärligt ja ska räknas in i definitionen av brist på samtycke. Vissa har hånat förslaget med märkliga ord som samlagskontrakt, andra har varit emot det på grund av att bristen på samtycke är svår att bevisa.

Måste man verkligen väga in andra moraliska värderingar som inte existerar inom annan svensk lag för att ge människor rätten till sin egen kropp där ett nej är ett nej och bristen på samtycke är lika med ett övergrepp? Varför är det så svårt att se till anmälningarna, lyssna på de som upplever sig som våldtagna, och faktiskt ge dem det som Europakonventionen kräver av Sverige?

Om inte annat, är det verkligen så svårt att genomföra en lag som majoriteten av Sveriges befolkning redan tror existerar?

JA till samtyckeslagen!

Jag tycker att Prata om det har gjort det tydligt att vi verkligen behöver en samtyckeslag. Inte för att det är nytt för mig, jag är för lagförslaget. Att sex ska ske under samtycke känns inget annat än självklart.

Och hej och hå, vad irriterad jag blir på alla löjliga vis som motståndare till lagförslaget förlöjligar det hela och fånar sig. De gör sig lustiga över att de har föreställningen att man skulle behöva skriva på ett kontrakt under varje samlag och gnäller över det jobbiga i det. Den dumheten! Såklart att man inte kommer ha ett kontrakt! Hur kan man, om man är det minsta lilla förankrad i verkligheten, dra en så löjlig och långsökt koppling?

Så vitt jag vet får man inte sno grejer ur butiker. Så vitt jag vet måste inte jag skriva på ett kontrakt innan jag går in en butik där jag garanterar att jag inte kommer stjäla något, utan att alla varor jag kommer avlägsna från butiken är varor som jag lagligt skaffat mig genom utbytet av pengar. Aldrig. Jag vet att jag inte får stjäla. Jag behöver inga jäkla kontrakt för det. Men vi har en LAG för det.

Inte heller behöver jag skriva på ett kontrakt när jag går utanför dörren som informerar mig om att jag inte får misshandla folk, inte begå skadegörelse, inte springa runt med rumpan bar och så vidare. Tack, vi har lagar för detta, jag vet att jag inte får gå fram och mula någon i ansiktet hur mycket jag än känner för det. Jag vet det.

Lagar är viktiga saker. Lagar kontrollerar människor. För hur stor är vår polis egentligen? Om alla människor bestämde sig för att skita i lagen så skulle inte polisen kunna göra ett jota mot det, ärligt talat, då vi som inte är poliser är jäkligt många fler. Det finns inget sätt att kontrollera ett land av anarki om vi helt plötsligt bestämde att inga lagar gällde. Det finns något visst med lagar. Även om det finns folk som bryter dem, och även om det inte är direkt få som bryter mot mindre bestämmelser i sitt liv som att ladda ner musik, köpa ut till minderåriga, snatta något, göra ett jobb svart, skita i TV-avgiften med mera så håller de ändå de flesta av oss inom rimliga gränser. Och vi VET att det är fel, så vi drar oss för att göra det.

På samma sätt behövs en samtyckeslag. Skulle ett lagbrott vara svårt att bevisa? Jo, förbaskat svårt. Men det är inte så jäkla lätt att sätta fast alla som köper ut till sina 17-åriga kids heller någon gång i livet. Så det argumentet mot faller rätt så hårt. Man kan inte argumentera emot en lagstiftning på det viset.

Men att sex ska ske under samtycke är för mig så självklart att det inte är klokt. Jag vet inte varför så många är emot det. Det skrämmer mig, i ärlighetens namn, att se så många antifeminister desperat argumentera emot det.

Niklas Dougherty, mer känd som Blogge Bloggelito som tycker att man ska få sätta på tjejer när de sover utan deras samtycke är en av dem som är emot samtyckeslagen.

Pär Ström är en annan. I hans inlägg framförs “samlagskontraktet” i tre möjligheter. 1. Det finns ett skrivet kontrakt. 2. Det finns ett muntligt kontrakt. 3. ”En allt mer ökad grad av intimitet” leder stegvis till ett samlag.  Allt annat räknas som brottsligt. Att sex inte ska ske på andra villkor än dessa är Pär Ström emot. Han skapade till och med en Facebookgrupp om det.

Förlåt, men jag kan faktiskt inte se problemet. Insändaren, som Ström håller med, gnäller om att det blir omöjligt att ta en snabbis. Hurså? Är det så svårt att säga: “Älskling… ska vi knulla lite?” innan man kör in kuken? Är det så jäkla svårt? Eller är det rädslan för att fler kvinnor kommer säga “Nej, jag känner inte för det” som är skräcken? Ja, förmodligen. Men jag är rädd att man faktiskt får stå ut med det, för det är deras kroppar, och rättigheten till ens egen kropp existerar, men en rättighet till en snabbis gör det verkligen inte.

Sex ska ske när båda vill. Så enkelt är det bara. Ingen behöver säga NEJ för att jag inte ska få slå dem. Det blir misshandel även om de inte säger NEJ. Ingen butiksägare behöver säga NEJ för att jag inte ska kunna stjäla. Tar jag en vara utan att betala så blir det stöld trots NEJ. Men just vad gäller sex så är det inte såhär. Varför?

Kanske blir inte övergrepp lättare att bevisa. Men en samtyckeslag sänder ut ett budskap. Du får inte om din partner inte är med på det. Och lagar har en makt. Folk bryter fortfarande mot lagar, men många följer lagar, och samtyckeslagen sänder ut ett klart och tydligt budskap om hur sex ska se ut mellan människor. Det ger också folk en styrka i sig själva. De behöver inte längre ställa frågan vad som är rätt eller fel, var det ett övergrepp eller inte, var detta mot min vilja? Det blir klart som korvspad. Fanns inget samtycke så var det fel. Och i framtiden, när vi har lagen, kan varje människa som blir utsatt för detta vara stensäkra i att de har rätt – och att deras NEJ kommer runga tyngre än någonsin tidigare.

Varför blir folk kränkta av de övergrepp vi utsatts för?

Just nu pågår #prataomdet på Twitter. Det var en samling kvinnor som kom med förslaget att man skulle gå ut i medierna med sina historier om sexbrott man blivit utsatt för, för att göra det känt att det händer, vad som händer, att folk inte anmäler, varför man inte vågar. Det är en väldigt viktig diskussion att ta, och initiativet väldigt gott.

Jag har berättat min egen historia, om den man inom media som ville byta sex mot karriärframsteg. Den man som blev arg när jag sa nej, och vad som skedde efter det.

Andra har berättat andra historier, om övergrepp, sexuella trakasserier, maktmissbruk inom media, tafs och hån. Det är en viktig tråd, och ni som orkar får gärna följa den här: http://twitter.com/replies#search?q=%23prataomdet

Men det är inte alla som gillar den. Vissa anser att det är en kollektiv bestraffning mot män. Det är det inte. Det är människor som berättar vad de varit med om. Flest kvinnor, ja, men det är en del män också, och alla som har något att berätta är välkomna. Ändock så har ett flertal män valt att ta illa vid sig och sitta och fylla flödet med “JAG ÄR INGEN VÅLDTÄKTSMAN” “JAG HAR ALDRIG GJORT SÅ”. Och så vidare. Ni kan kolla själva.

Och det är tråkigt, tycker jag, att detta alltid händer. Det är tråkigt att ingen kvinna kan yttra sig och berätta om det hon varit med om utan att hennes ärlighet ska ses som ett hån mot män. Det är tråkigt att man väljer att kollektivt ta åt sig och bli arg för att en annan person delar med sig av övergrepp de varit utsatta för.

Ändock ser jag alltid samma sak. Så fort jag ser en kvinna skriva om de övergrepp hon varit med om så får hon så fruktansvärt mycket hat på sig för att hon talar om det. Vissa anser att det är pinsamt att hon gör det, att sånt håller man för sig själv, och om något enbart ska dela med sin skam för sina närstående. Andra vill kalla henne för lögnare, och sitta och skriva långa inputs om kvinnor som falskanmäler och kvinnor som vill måla ut män som svin. Andra tar åt sig och sitter och berättar att de aldrig skulle våldta och att vi måste tänka på dem.

Jag förstår det inte. På vilket sätt svartmålar jag andra män för att jag berättat vad jag varit med om? Hur? Varför får jag inte berättade om det? Varför är det enda respektfulla att göra mot andra män att just censurera mitt liv och vad jag varit med om? Varför är det en kollektiv kränkning att öppna munnen, tala, och ge andra offer för samma behandling en styrka att även de tala?

Alla män är såklart inte skyldiga till detta. Jag upplever att de flesta anser att ett övergrepp är hemskt. Punkt. Men de män som väljer att börja slåss, ta åt sig, och känna sig kollektivt anklagade, varför gör de det?

Jag måste få tala om det jag varit med om.
Det är inte en kränkning mot kvinnor, män, mig själv, mina närstående eller någon annan.

Det är bara min historia. Min hemska historia. Det som hände mig.

Vad kan kränka en utomstående i det? Vad?

Jag vill inte sova i samma säng som en kille med den här agendan

Jaja, så blev man flejmad rätt rejält av Assangefans då direkt på Twitter. Bland annat av en kille som heter Niklas Dougherty, debattör, bloggare (Här är hans Twitter) som bor i Malmö som bland annat vill förtälja följande efter att jag sagt att man inte får knulla på folk som sover hur man vill:

Klicka på bilderna för att se fullständig storlek.

Fräscht va? Har man någonsin knullat med någon så är tydligen ens egen kropp till fullt förfogande för partnern man haft. Fräsch kille. Hoppas alla tjejer han träffar googlar honom, ser detta, och sedan överväger om det är en kul politiskt agenda att ha så nära inpå. Han fortsätter argumentera för att det är ett helt vanligt beteende i relationer. FRÄSCHT.

Sedan skriver han att normala män inte våldtar! Nej, precis så är det. Det är inte heller normalt att sitta och argumentera för att någon som ÄR VÅLDTÄKT ENLIGT LAG inte är våldtäkt bara för att man tycker att killar ska få köra in snorren i sin tjej när de vill. Herregud. Våldtäkt är inte någonting som var och en subjektivt kan bedöma vad det är.

Och så avslutar han till sist med att Assange inte kan våldta i verklig mening. Herregud.

Niklas Dougherty är liberal debattör (vad gäller när han ska få knulla i alla fall) och driver ett antal bloggar. Han är främst känd som Blogge Bloggelito som drev en stor politisk blogg som han nu gett ut i bokform istället.

Idag debatterar han glatt sin liberala politik vidare här och var, där agendan innehåller att män som Assange inte kan begå våldtäkt och att killar ska ha rätten att köra in snoppen i deras tjejer trots att de inte är i vaket tillstånd och alltså inte kan säga nej om de inte vill ha sex. Jag är glad att jag aldrig någonsin kommer finna mig i samma säng som honom.

Tyvärr ville han aldrig svara ärligt på frågan om ifall han gjort såhär mot sina tjejer eller ej. Han svarade bara att han inte ville blanda in sitt privatliv. Nåväl, jag skulle inte vilja sova i samma säng som en Sverigedemokrat heller, så även om det inte är något han faktiskt gjort så kan tanken på att han tycker att det är normalt att stoppa in pillesnoppen i en sovande tjej räcka för att avskräcka mig rejält. Fyfan.

Sweden does not have a broader definition of rape – Assanges charges would probably have been the same in the US

I’ve been following some threads on internationel websites concering the rape charges of WiliLeak’s Julian Assange the last month. I have some problems regardring the content of the threads.

In almost all of them I’ve found people claiming that the definition of rape in Sweden is broader than that of the US.  This is falsehood. I’m writing this post in english to explain the differences between Sweden and the states of the US. I’ve been comparing the state laws found on the website of the US government with the laws of Sweden and I can find no difference in definitions at all.

In sweden, you may not drug someone and have sex with them when they’re unconscious. You mat not use force to have sex with someone against their will. You may not use a weapon and threathen people to have sex with you. You may not rape your partner. You may not have sex with someone who is not of legal age to have sex if you yourself are older.

Which is exactly the same as the laws in the states of the US (maybe there’s some difference in some states, I haven’t gone trough every single one of them).

However, there is a difference when it comes to the punishment of the crime. In sweden, you may not get a higher sentence than 10 years, most criminals only sit half of their time or two thirds. If you combine the states of the US the average time for a rapist is more than 11 years. In some states, for instance that of Virgina, you can get up to 35 years. In Virginia, the least amount of time for a rapist in prison is 10 years, which is actually the double of the highest amount in Sweden (if you count the fact that our criminals don’t sit all their time).

Those people claiming that Sweden’s definition of rape is broader than that of the US are lying. Perhaps not by intention. They may actually believe this is the case. Most of the information presented to the Swedish people of the US are, what you could call, a bit backward. Sweden is as patriotic as the next country, and we love to believe that we’re better, more forward, more modern, but when it comes to all things concering sex this is usually not the case if you compare us to our neighbours.

And perhaps some of them are lying with the intention to spread an opinion about Assange. Perhaps some of them means to spread the view that the charges are minor. “They’re nothing, because Sweden regards everything as rape!”

In most of the cases, I’d say that the people responsbile for the lies are patriotic Swedes who regard their country as more forward than the US. In the rest of them, it’s people who won’t believe that the people they admire can’t be guilty of a crime such as rape.

In any case, I’m tired of seeing this lie. I don’t know if someone will find this post. Excuse me for my rusty english, it’s been a while and I’m not in shape. This blog is written in Swedish, this post might be pointless, but I’m hoping that someone will google it and find it.

I don’t know if he did it. Frankly, I don’t much care. But I do care about lies when it comes to sexual assault regarding my own country. I want longer sentences in Sweden. Sweden is a rape paradise. Something which the United Nations kindly noted just a while ago. It’s hard to get a conviction and if you do you don’t spend a lot of time in prison and the financial retribution is minor. The people claiming that the victims charged him because they wanted to make some money, that doesn’t make sence either.

A lot of people in the threads we’re actually claiming that the reason why Sweden has a lot of rape charges is because we have a broader definition of rape. This is a lie. All the Swedish people who claim this, please read the documents i linked above and see for yourself. You’re wrong, and it’s nothing but bad form to claim that such a big problem that is hurting so many people is just because that we have some bogus laws where everything counts as rape.

That makes me sick.

It just feels like people can’t accept that Sweden have a big problem when it comes to rape. Hey, we’re not forward, we’re backward. It’s not nice to realize that. I know people don’t want to realize that. But it’s a fact, and we have to deal with these problems, not create lies for ourselves and the rest of the world.

Fråga: Vad anser du om sexköpslagen?

Jag fick en fråga om vad jag anser om sexköpslagen.

Jag är inte för legalisering av sexköp.

Inte idag, i alla fall, även om jag kan se att det eventuellt kan fungera i framtiden. Jag kommer aldrig vara någon som argumenterar för att sexköp ska vara lagligt, men det finns en samhällsmodell där jag anser att det skulle vara tolererbart.

I vårat samhälle har vi en väldigt stigmatiserad bild av sex, och speciellt de som på något sätt eller vis tjänar sin inkomst på sex, eller brukar sexköpstjänster. Det anses inte riktigt fint att köpa porr, och det anses inte riktigt fint att vara delaktig i porrsammanhang. Det finns vissa som vill hävda att legalisering av sexköp skulle vara en väg att motverka detta stigma, men jag håller inte med. Det är lagligt att vika ut sig i magasin och i bloggar, det innebär inte att du slipper bli smutskastad för det. Det är lagligt att ha sex i TV, det innebär inte att du slipper bli förföljd av detta i hela ditt liv, får hemska saker sagda om dig, nekas många anställningar och blir hånad av människa som helt enkelt bedömer att du är en sämre människa för att du har synts naken eller i ett sexsammanhang.

Sex och nakenhet är smutsigt i vårat samhälle. Detta anser jag är fel, och jag anser att man bör få vika ut sig exakt så mycket man vill utan att man ska ses som en sämre människa. Det är bara lite hud. Det är bara lite kropp. Det innebär inte att du har en sämre moral, är korkad, är osympatiskt eller något annat som dessa människor få höra. Ändock stämplas du sm sämre, och om du någonsin haft sex i TV så försvårar du dina chanser att bli accepterad i samhället. I dagsläget bränner det dig för resten av livet.

Så varför skulle det här bli annorlunda bara för att man legaliserade prostitution? Jag kan inte se kopplingen. Först måste man jobba med samhället, man kan inte börja med att legalisera ett yrke som folk kommer att förstöra resten av deras liv för att de en gång haft det yrket. Vi kan inte legalisera något som innebär att du, om du blir påkommen med köp av denna tjänst, skulle måsta avgå från din post på grund av att allmänheten ser dig som en sämre människa för att du gjort detta köp.

I ett samhälle där en kvinna kan vara naken, med särade ben och vara stolt och sedan kunna söka vilket jobb hon än ville, där kan jag se att man skulle kunna legalisera prostitution. Men då måste vi först lägga mycket tid och energi på att motverka den nymoralism som vi har i Sverige som dessutom, i min mening, är växande för närvarande.

Nu finns det vissa som hävdar att eftersom att det redan finns jobb där du blir stämplad för resten av livet så borde man legalisera andra. Jag håller inte med. Ett ont berättigar sällan att man öppnar upp för ett annat. Jag ser knappast att vi legaliserar nya, farliga droger för att cigaretter är lagliga. Detta ska man alltid komma ihåg, och aldrig föra fram som ett argument.

Hur ser det ut i andra länder där prostitution är legaliserad? Finns det en acceptans gentemot prostituerade? Nej. Du blir bränd. Holland är ett land som är mycket mer av ett framgångaland än Sverige i deras syn på sexualitet. Sexualundervisningen tar vid från sju års år ålder, kondomer är lätta att få tag på, tonårsaborter och spridningen av könssjukdomar är låg tack vare all energi de lagd på sexualundervisning. Men kan du, trots detta, vara en stolt hora? Nej.

Det är ett stort jobb att ändra synen på kvinnan i detta. Först måste den kvinnliga sexualiteten bli mer accepterad än vad den är i dagsläget. Sedan måste kvinnor sluta stämplas som tomma objekt bara för att de visar sig nakna. Vi måste ändra vår syn på sexualitet, och öppna upp för en större vidsynthet, och sluta moralisera över något som i alla fall inte jag kan se skadar någon.

Om man, någon dag, lyckas skapa ett sånt samhälle så måste man också vara väldigt noggrann i hur legalisering av prostitution ser ut. Att sälja sex är riskabelt. Nu tänker jag helt bortse från faktorer som övergrepp då jag inte har någon statistik på hur mycket övergrepp man utsätts för som prostituerad, jag kan bara komma med tomma, åsiktsbaserade spekulationer i detta, och det tycker jag inte särskilt mycket om. Så jag tänker istället exkludera den biten och gå in på hälsofrågan.

Som prostituerad kommer du att utsätta dig för mycket smitta. Det innefattar inte bara könssjukdomar eller andra sexuellt överförbara sjukdomar. Det innefattar inte enbart HIV, klamydia, syfilis, gonorré, livmoderhalscancer, kondylom och så vidare. Det innefattar alla sjukdomar som är på grund av antingen virus eller bakterieinfektioner. Vid en så nära kontakt, som ett samlag är, ökar risken för smitta något enormt. Som läkare eller sjuksköterska så bär du handskar, vad gör du som prostituerad? Förutom kondomen? Det är ett riskyrke, och den sjukdomsrisk man utsätter sig för, den är inte liten. För att inte nämna de förslitningar man kan få i vaginan, och alla sjukdomer det kan resultera i som kan innebära kronisk sjukdom resten av livet om du har otur. Sjukdom som vestibulit exempelvis.

Man måste alltså sätta en minimumlön som kompenserar för detta. Den bör vara relativt hög, då de flesta prostituerade med största sannolikhet kommer att slita ut sig i förtid. Det kommer såklart innebära att det finns flera som jobbar svart för att kunna erbjuda billigare alternativ, som i alla andra yrkesområden, men man måste sätta en lagstiftad minimumlön så att det inte sker en ofantlig prisdumpning bland de flesta prostituerade (som förmodligen kommer jobba vitt om man kan) som skapar en låg samhällsklass som dessutom är väldigt drabbad av utslitning och sjukdom. Den här typen av yrken, som idag innebär problem, försöker man höja lönerna på och förbättra arbetsvilkoren, detta kommer man måste göra med prostitution med, så en billig vara lär det inte bli. Alltså, med respekt för hyr riskabelt detta yrke kommer vara, så kommer det på inget vis innebära att alla som säger sig vara i behov av köpt sex kommer att ha råd med det.

Men det är en diskussion man kan ta då, men i dagsläget, i Sverige, så kan man inte legalisera prostitution. Vi kan inte öppna upp för yrken där de som arbetar riskerar att förstöra hela resten av sina liv på grund av vår syn på sex och kvinnors sexualitet.

Jag skulle känna mig förnedrad om någon gick fram till mig idag och frågade mig om jag sålde sex. Det skulle förmodligen du med (med somliga av er exkluderade, givetvis) Samma sak om någon gick fram och frågade om de fick ta nakenbilder på mig. Nakenbilder är lagligt, fortfarande upplevs det som förnedrande för de allra flesta att få en sådan fråga, tänk då vad trevligt det skulle vara att öppna upp för att det förstnämnda skulle kunna bli en vanligt förekommande sak i utelivet? Nakenbildsfrågan är väl, förvisso, inte jättevanlig, men frågan om sexköp skulle nog kunna bli det. Speciellt från turister, och det vill inte jag ha. Jag vill inte ha såna frågor. För jag också färgad av dagens samhälle, även om jag är en relativt öppen människa vad gäller sexualitet.

Så. Först rättar vi till detta, sedan kan man eventuellt se på en legalisering. Men i dagsläget? Absolut inte.

Så har kan ni hantera en person som kränker er online

Usch. Genom Bloggkommentatorerna fick jag reda på detta om Kissies bror. Det är inte okej. Inte alls.

Men det finns visst något man kan göra. Man kan polisanmäla honom, om frågorna upplevs som sexuellt kränkande så går det under ofredande. Nu kanske någon jäkel kommer säga: “Polisen bryr sig inte om sånt”. Johodå, det gör de visst. Vissa elakingar kanske tycker att sånt här är irrelevant, men polisen bryr sig i högsta grad och sånt här går till domstolen. Tro mig, jag har mer erfarenhet i det här än vad ni tror.

Men det gäller de frågor som har en sexuell innebörd, vad gäller resten blir det svårare. Upphovsrättslagen finns, men du kan inte polisanmäla någon för upphovsrättsbrott då det inte går under allmänt åtal. Då måste du själv styra upp med ett juridiskt ombud som kan lägga en anmälan. Förtal och kränkning finns förvisso också, men det är svårt, och där finns det ett gränsland mellan allmänt och enskilt åtal. Är du minderårig däremot så faller det mycket troligare under just almänt åtal och du kan polisanmäla. I vilket fall, alla ni som känner att han kränkt er, testa att anmäla.

Det han gör är verkligen inte okej. Han har gått för långt. Klart att han inte får stjla bilder på tjejer och sitta och förklara hur de ska göra honom kåt, intresserad och så vidare.

När provokationerna gått så långt att de resulterar i att man känner behov i att kränka unga tjejer på det här viset, då har det gått för långt. Någonstans måste man faktiskt sätta ner foten och sätta stop.

NU är ett perfekt läge.

Bruk av “omoralisk” pornografi minskar sexbrott lika mycket som bilder på godis minskar matmissbruk

Att hävda att en person med begär att begå våldsamma, sexuella handlingar skulle nöja sig med att titta på bilder av detta eller läsa historier om det är lika vettigt som att påstå att en matmissbrukare skulle få mindre lust att äta god mat av att titta på bilder på fint godis eller läsa recept.

Det fungerar inte så.

Låt oss därför, i debatten om tecknad pornografi och tryckfrihet, låta bli att säga såna dumheter.

Det är viktigt att argumentera för att göra det lagligt att ha vilka fantasier man vill, men det är också viktigt att man inte gör det genom att ägna sig åt rena lögner.

En person som är benägen att begå en sorts brott blir spurrad av bilder och skildringar av när detta händer. Men det innebär inte att alla människor blir brottslingar. Alkohol ökar också risken för en massa tråkigheter, men majoriteten av oss vill inte förbjuda det heller. Istället så vill man sätta in åtgärder som minskar risken för att vissa människor råkar illa ut, vilket är rätt och riktigt, och det finns en poäng med att inte straffa alla på grund av några få som agerar illa eller råkar illa ut.

Men ni som påstår att pornografi av det slag som många anser omoraliskt skulle kunna vara ett botemedel för sexbrott: Nej, det är ett osant argument som luktar desperation.

Hur luktar det desperation? Jo, för att det ger bilden av att vissa typer av pornografi ÄR omoraliskt och FEL punkt och därför måste man göra det lite fint och krampaktigt hitta någon positiv poäng med det. Det behövs ingen positiv poäng, bara det grundläggande att tanken måste få vara fri och man kan inte lagstifta och sätta tanken bakom galler.

Prata om det.

Den stora skillnaden i detta hör egentligen med att göra hur liberal inställning människor har. Inte om gott eller ont. Jag blir så jävla trött på gott eller ont ibland. Som att leva i en Disneyfilm, typ, när jag var fullkomligt övertygad om att jag trillade runt i verkligheten.