KRÖNIKA: Sverige måste införa en konstitutionsdomstol för att skydda våra rättigheter

Krönika på Nyheter 24.

Vi lever just nu i en tid där mycket håller på att förändras, där våra rättigheter sätts på spel och sjukt nog gör vi nästan inget åt det. Folk tror säkert att det inte kan införas lagar som går emot våra grundlagar, lagar som strider mot våra rättigheter. Men ärligt talat, Sverige har ingen konsitutionsdomstol och det finns knappt några politiska partier som driver frågan att vi ska få en sådan.

Vad innebär detta? Läs min krönika här.

Det här är inte tio år frammåt. Det är inte fem. Det är inte två. Det är NU.

Är Facebook hotat av SOPA?

En del undrar om Facebook är hotat av SOPA. Nja, jag skulle inte tro det. Låt mig utveckla varför.

Mark Zuckenberg, grundaren av Facebook, har ett av de största maktmedlen man kan tänka sig till sin förfogan. Om du tycker Facebook är stort i Sverige? Det är inget jämfört med USA. Han har skrivit en statusuppdatering om SOPA. Han tycker givetvis inte om SOPA. Och han måste skriva det där, för annars kommer han trashas av sina kollegor. Men han gör det minsta han behöver göra. Om han trodde att hans leverbröd på allvar skulle vara hotat av SOPA så kan jag garantera att han hade unyttjat sina verktyg betydligt bättre.

Han skulle utan problem kunna sprida budskapet till alla som använder Facebook i hela världen. Ni vet, varje gång de gör om siten så får man en POP UP som berättar det. Detta är en funktion de utan tvivel skulle kunna använda. Han skulle också, enkelt, kunna dra ihop riktiga demonstrationer mot SOPA. Han skulle kunna skicka ut meddelanden till samtliga medlemmar på Facebook. Heck, de skulle säkert kunna sätta en permanent post på allas walls som gick till en plats med information om SOPA.

På det här viset skulle en sån ofantlig stor andel av USAs befolkning genast bli ubildad inom vad SOPA är. De blir inte det just nu. Senatorerna som slåss för förslaget äger mediabolagen som äger alla stora TV-kanaler, alla stora tidningar, allt. Men Zuckenberg har ett annat maktmedel – Ett han inte använder.

Tror ni att han skulle låta bli att göra det här om han på allvar trodde att Facebook löpte risk att stängas ner? Facebook har för mycket makt. Den politiker som skulle pusha för det skulle begå politiskt självmord. Det företag som pushade för det skulle göra världens största feltramp PR-mässigt någonsin. För om folk helt plötsligt förlorar en kommunikationskanal de använder flera gånger om dagen så blir folk jävligt förbannade.

Mark Zuckenberg är inte en ideologisk människa. Han är pragmatisk. Han vill tjäna pengar. Han kommer inte göra någon speciell ansträngning för att stoppa SOPA, trots att han kan. Det finns ett fundamentalt feltänk hos många som är insatta i den här sortens frågor när de förväntar sig att alla som ska ha utvecklat stora siter eller verktyg från scratch skulle vara goda människor. Det är inte så. Mark Zuckenberg känner inte att Facebook är hotat, han vet däremot att han kan förlora annonsintäkter om han går en stor grej av det, därför gör han det minsta han kan för att slippa skit. Han skriver en statusuppdatering om det.

Så var inte rädda. Facebook överlever nog.

Däremot så kommer ju alla tjänster likt MegaUpload och MegaVideo stängas ner, precis som MegaUpload blev stormat och nerstängt igår trots att de, som de ska enligt nuvarande lag, har tagit bort det material som krävts att de ska ta bort. Ofantliga mängder med servrar som mestadels innehåller fullkomligt lagliga siter kommer stängas ner på grund av att det finns några stycken siter som bryter mot reglerna. Detta har redan hänt, men det kommer bli enklare med SOPA.

Om ni har era bloggar eller använder någon tjänst där man laddar upp filer på nätet, för att ha en backup på era grejer exempelvis, på några amerikanska servrar så rekommenderar jag att ni kör en backup på de här prylarna för de här siterna kommer att plockas en efter en efter en.

Vad är SOPA? Om du inte vet bör du läsa detta

Om man följer nyheter så måste det ha varit svårt att ha missat SOPA den senaste tiden – Men vad är egentligen SOPA? Tyvärr är det som så att rätta många tidningsartiklar rörande ämnet har varit rätt otydliga eller till och med rent ut sagt felaktiga, det är lite sånt som händer när folk som inte är insatta i såna här frågor skriver artiklar om det, lite som om jag skulle försöka skriva en vettig artikel om hip hop. Det blir inte bra. Det finns givetvis en hel del tekniksidor som skriver om det med, men där kan språket bli svårt för en person som inte annars är intresserad av ämnet.

SOPA är viktigt att ha koll på. Jag hade inte tänkt skriva om det först eftersom så många redan gjort det, men sedan slog tanken mig: Hur många vet inte exakt, ändå, vad SOPA är? Det är nog en del. Så jag tänker försöka förklara det, och förklara varför det är sjukt jävla läskigt – Även för oss i Sverige.

SOPA står för STOP ONLINE PIRACY ACT.

I dagsläget får man inte publicera upphovsrättsskyddat material utan upphovsmannens tillstånd. Detta är detsamma i USA och Sverige. SOPA, däremot, går ett steg längre och har för avsikt att förhindra länkning till siter som kan innehålla piratkopierat material, oavsett om det rör siter som Pirate Bay, streamingsiter eller siter där försäljning av piratkopierade fysiska varor förekommer, som Tradera exempelvis.

Tidigare har USA i stort enbart kunnat agera inom sina egna gränser. Sverige och USA må ha ett samarbete där man arbetar tillsammans för att förhindra att upphovsrättsskyddat material sprids, men det finns ändå tydliga begränsningar på hur mycket man kan göra då en process utomlands är knepigare än en i sitt eget land.

SOPA kommer innebära att företag, som anser att en site olovligen publicerat material de äger, kan få den siten blir blockerad. Utan rättegång. Man skickar iväg till en åklagare, och åklagaren bestämmer huruvida siten ska blockeras eller inte. Det här är metoden som kommer att användas för att göra det omöjligt för amerikanska medborgare att besöka siter som innehåller material som företagen inte vill att siterna ska innehålla. Det är väldigt likt Kinas brandvägg, där stora delar av internet är ottillgängliga för Kinas befolkning.

Men det är inte allt. Även siter som min skulle kunna blockeras. Jag har skrivit om Pirate Bay och länkat, vilket innebär att min site också skulle blockeras då alla siter som innehåller länkar till någon site med tivelaktigt material kan utsättas för den här blockeringen. Det spelar ingen roll varför du länkat, att din site nästan enbart innehåller lagliga länkar och det spelar ingen roll om det du som länkat eller folk i kommentarsfältet.

Jag tror personligen inte att det är jättestor risk att företag kommer börja gå igenom bloggosfären på det viset*, då det faktiskt skulle innebära att en absolut majoritet av alla världens bloggar skulle bli blockerade. Jag tror inte de tänker gå så långt, men det stora problemet är egentligen siter som Twitter, olika forum, Google och så vidare där man inte kan kontrollera inflödet av länkar och hur detta skulle hämma friheten i fria forum.

*Kalla mig naiv i förra stycket. Jag fick information skickad till mig av Stefan Solender, Lakritsbiten på Twitter, som informerar om att detta redan hänt när inte mindre än 73.000 bloggar raderades omedelbart på grund av att vissa bloggar på samma server länkade till siter med upphovsrättsskyddat material, och en av dem, tydligen, innehöll “terroristrelaterat” material. Bloggosfären kan alltså känna sig hotad.

Behöver företagen den här lagen? Nej, jag skulle påstå att de inte gör det. Det finnas redan något som heter DMCA – Digital Millennium Copyright Act som inte direkt är svår att använda, om vi ska säga så. Kanske har ni någon gång gjort en googlesökning på ett visst TV-program eller liknande för att ni vill se det streamat på webben? Förutsatt att det inte är så gigantiskt program som Two and Half Men eller liknande, så kommer ni, vid slutet av sökresultatet (det är därför det inte riktigt funkar om man får upp 30 miljoner resultat) se att det står att en del sökresultat tagits bort på grund av en DMCA-begäran.

Företag kan alltså, utan problem, samla ihop sökresultat som leder till piratkopierat material i en lista, skicka till Google och säga “Ta bort detta” och Google måste ta bort det från sina sökresultat. De som lobbar för SOPA, däremot, däribland Ruport Murdoch, mediamogul och internets förmodligen mest hatade människa just nu, som fortfarande är sura över att man kan finna en del sökresultat. På hans egen offentliga twitter gör han exempel med sökningen på filmen “Mission Impossible” och härjar över sökresultat han får upp.

Men företag KAN ju få bort allt som ligger där, så varför säger de inte till och håller koll på nya som kommer upp? För att det kostar pengar att ha anställda som jobbar med att hålla koll på Google, YouTube, MegaVideo och så vidare. Så hur slipper man den här kostnaden?

Genom att införa en lag där man bara kan förhindra hela USAs befolkning från att besöka någon site där det förekommer piratkopierat material eller någon site som har en länk till en site som innehåller piratkopierat material.

Du behöver inte ha anställda som håller koll på det då. Du blockar hela siter istället. De här siterna kan innehålla mestadels lagligt material, men det spelar ingen roll.

Men detta är faktiskt inte det enda som SOPA gör. Inom USAs gränser så kommer SOPA innebära att man kan, utan att det krävs en domstolsprocess, kräva att siter ska plockas ner samt kontakta annonsörer och kräva att de ska sluta med annonseringen. Oavsett om siterna innehåller upphovsrättsskyddat material eller länkar till siter med det.

Hela det här lagförslaget går ut på att privata företag, utan att behöva anmäla och gå igenom en laglig process, kan uttöva påtryckningar på olika internetsiter. Enligt lag. Stänga siten eller blockera den utan att siten kan göra något åt det. I dagsläget måste man skicka en förfrågan på att länkar och upphovsrättskyddat material (som är uppladdat av användare till siten) tas bort. Om det inte tas bort kan man anmäla, och sedan gå vidare till domstol med det. Med SOPA slipper man den lagliga processen.

Lagförslaget kommer från senatorer som har anknytning till de företag som lobbar för det. De företag som lobbar för det äger också alla stora mediabolag i USA. Detta innebär att ingen nyhetskanal, nyhetstidning eller dylikt i USA rapporterar om detta ordentligt. Om det tas upp, så är det i liten mån, och alltid med en representant som lobbar för förslaget.

Det finns en tredje poäng också. Den ideologiska. Det här gäller inte enbart piratkopierat material, utan även politisk info som man anser är opassande. Det står, i en liten anekdot, och det står givetvis beskrivet som så att man ska förhindra människor att besöka siter som innehåller material som bedöms vara en säkerhetsrisk för USA, som terrornätverkssiter. Det står dock inte exakt vilka åsikter det är som är förbjudna, men det är klart och tydligt att vissa siter har åsikter som inte riktigt är okej. Detta kan inkludera fria forum med servrar utomlands där människor kan diskutera precis vad de vill. Dessa siter kommer blockeras. Att diskussionsforum som 4chan, reddit och liknande kommer riskera att blockas känns rätt givet. Så, inte nog med att SOPA ger företag extrema rättigheter över andra individer, man kommer också kunna uttöva censur av åsikter. Vi vet som sagt inte riktigt vilka som kommer vara okej eller inte, men att överhuvudtaget införa en lag som möjliggör detta är inte trevligt alls då den skulle kunna brukas för censur av precis vad som helst bara någon bedömer att den åsikten inte är bra.

Det är en jävligt läskigt lag som ger vissa företag extrema möjligheter att uttöva påtryckningar och censura andra företag, organisationer samt privatpersoner. Det är en lag vars like inte funnits sedan vi på allvar fick mänskliga rättigheter i västvärlden. Det är lag som USAs befolkning måste slåss mot allt vad de kan. Men de är svårt, som sagt, med tanke på att det inte finns några stora nyhetsmedier som rapporterar om den ordentligt. Visst är det trevligt med monopol?

Men varför ska vi i Sverige bry oss? Hur påverkar det här oss?

Europaparlamentet. Samma typer av påtryckningar kommer därifrån. Vi har redan haft sjuka förslag som ACTA på agendan. Vi kommer få fler. Vi kommer garanterat få in det här förslaget om det går igenom i USA. USA är normbildande inom den här typen av frågor. Varje gång USA drar igenom nya regler kring upphovsrätt så påverkas vi länder i EU. Det är inte som att de stora jättarna inom nöjesindustrin, som bekant kommer från USA, skiter i att vi fortfarande kommer kunna göra de här sakerna. Det är inte som att människor som sitter i Europaparlamentet inte har några människor knytna till den här industrin. I dagsläget har vi två personer från Piratpartiet som försöker kämpa mot det här i Europaparlamentet, men de är bara två personer. Utan support från länders befolkning så kommer vi få samma, eller liknande lagstiftningar i EU. Förmodligen kommer det gå till som så att Sverige protestera, få betala böter varje år för att vi vägrar, som det tidigare sett ut i många lagstiftningar som inskränker rättigheter som Europaparlamentet vill tvinga på oss.

Men om tillräkligt många i EU-länderna lär sig om den här typen av frågor och protesterar tydligt emot dem så kommer det bli svårare att tvinga på oss den här typen av saker. Så om man är ointresserad för att man anser att situationen i USA inte rör en själv särskilt, då är det bra att vara medveten om det aldrig någonsin slutar där. Inte tidigare, och inte i framtiden heller.

Så vad kan man göra?

Sprida kunskapen om SOPA. Man kan göra det mycket, mycket kortare än vad jag gjort här. Om man vill göra det enkelt för sig så kan man länka enkla instruktionsguider på vilket hot SOPA kan innebära. Som den här, på Americancensorship.org. Man kan också länka Sveriges Wikipediasida i ämnet, eller citera den. Man kan välja att ta upp några få punkter. Men att sprida vetskap, det är viktigt. Sedan är också viktigt att inte skita i det och tydligt protestera.

Visst, en demonstration i Sverige mot USAs lagstiftning – Det innebär ingenting. Sverige är ju piraternas anarkistfristad, enligt de här personerna i USA. Något som man i tider av SOPA är rätt stolt över, oavsett hur mycket man annars argumenterar mot fri fildelning som jag, som bekant, brukar göra. Här håller jag med Piratpartiet. Med hela mitt hjärta och själ.

Varför jag inte accepterar det Missionerande Kopimistsamfundet som religion

Efter gårdagens blogginlägg där jag förkunnade att det Missionerande Kopimistförbundet, religiöst samfund som företrädar religionen Kopimism, enbart är ett jäkla oseriöst tramseri så uppstod det givetvis en hel del diskussion om detta, och en del frågor om varför jag inte anser att det är en riktig religion.

Jag kan för all del utveckla. Jag tänker även ta upp några punkter där jag förklarar varför detta enbart stjälper för människor som för en seriös debatt inom frågan som rör immateriella rättigheter.

1. Isak Gerson tror inte på sin egen religion

Isak Gerson är en av grundarna, och personen i fråga som citeras i mitt förra inlägg om Kopimistsamfundet. När jag först kritiserade religionen på Twitter, så var inte Isaks ambition att försvara sin nya religion, istället ansåg han det viktigt att han är organiserad kristen. Jaha. Jag trodde jag kritiserade Kopimism, jag förväntade mig ett svar som rörde det – Men istället förkunnade han sin kristna tro. Detta anser inte jag riktigt styrker att det faktiskt handlar om en tro.

2. Isak Gerson anser att det är ett samhällsfilosofiskt samfund. Detta skrev han i min blogg

“Det verkar finnas ett missförstånd här. Det här är inte en juridisk grej. Vi startade inte samfundet för att komma runt några lagar. Vårt mål är inte att fuska oss runt lagstiftningen. Vi startade samfundet för att vi tror på det här. När vi nämner religionsfrihet talar vi om det som en samhällsfilosofisk fråga och inte som en juridisk fråga. Vi vill inte att religion ska ha ett företräde framför lagar. Däremot tycker iallafall jag att det är bra att våra lagar sätts med en viss respekt för minoriteter i samhället – som religiösa. Det gör givetvis inte att man kan göra det lagligt med inkvisitioner eller korståg, men iallafall med religiösa huvudbonader där det annars råder huvudbonadsförbud.

Jag hoppas att jag fått dig att förstå mer av våra avsikter.”

Återigen så erkänner inte Isak Gerson något trostillhörighet överhuvudtaget. Han skriver att det inte är för att komma runt några lagar, trots att det är just det citatet av Isak Gerson de själva valt att använda i sitt pressutskick. Han beskriver det som samhällsfilosofiskt. Han nämner återigen att det är bra med lagar, dock, trots att det tydligen inte ska ha någon relevans. Jaha.

Vag gäller religioner och tro så finns det en central fråga som är viktig inom all relgion. Det kallas för tro. Jag har bett Isak Gerson öppet och offentligt bekänna en trostillhörighet, det har han dock inte velat göra. Jag är inte förvånad, då han är organiserad Kristen, och ärligt talat – Jag tror inte att han själv kan likna sin ärliga tro på gud, och sitt troende på kristendom, med sin samhällsfilosofiska (hans egna ord) samfund. Detta får mig, givetvis, att anse att Isak Gerson inte är troende. Om en grundare av en religion inte är troende, så har jag svårt att se att engagemanget att skapa religionen i fråga av grundarna är ett seriöst religiöst engagemang. För det är det inte.

3. Det är enkelt att skapa religioner

Folk brukade skojja mycket om detta i mellanstadieåren. “Jag ska starta en religion inom blahblah för blahblah!” men de flesta, oavsett hur mycket de brinner för sin filosofi, för sin ideologi, utövar faktiskt sin filosofi som FILOSOFI eller sin ideologi som IDEOLOGI. De går inte, trots sina mellanstadiedrömmar, och skapar en religion av det. Varför? För det är oseriöst och det gynnar inte ideologin i fråga. Man kan starta religioner kring precis allt, men folk gör det inte. Undra varför?

4. Konsekvenser om den blir känd

Utifall att Kopimism blir en känd religion så kommer det inte vara särskilt kul för Anna Troberg, partiledare för piratpartiet, i debattsammanhang. Varje gång hon kommer vilja diskutera seriösa frågor på ett seriöst plan så kommer folk ta upp det Missionerande Kopimistsamfundet och det hela kommer likna en fars där hon inte får utrymme att uttala sig inom de frågor de driver seriöst. Detta är inte bra för en ideologi. Om man vill sänka en ideologi är det ett bra initiativ. Men inte annars.

5. Utnyttja religionsfriheten för att slippa kritik

Av alla de Kopimister jag diskuterade med igår så svarade 8 av 10 med orden: “Du accepterar och kränker min religion, jag har religionsfrihet!” när jag kritiserade religionen eller frågan om immateriella rättigheter. Så oerhört seriöst. Jag måste fråga mig på vilket sätt exakt de här människorna anser att det ska gynna debatten att framstå som gnällspikar som inte kan diskutera? I övrigt, till yttrandefriheten rör även kritik av religion, så man skyddas inte från kritik på grund av att man väljer att skapa en religion av sina åsikter.

6. Medlemmarna erkänner inte heller trosbekännelse

Endast en person sa, ärligt, att de trodde på det. Det var inte Isak Gerson. Kopimism har, bland de mängder jag talade med igår, enbart en person som öppet och ärligt bekände en tro på ett trovärdigt plan. Jag respekterar honom. Jag respekterar dock inte er andra.

7. Religion alienerar mångaMen det viktigaste av allt är förmodligen det faktum att man alienerar människor som tidigare kunde ha sett på samma frågor på ett mycket mer positivt plan, som, om kopimism blir känt, kommer se på frågorna som religiöst. Religiös tillhörighet är ett betydligt större steg än ett ideologiskt, och man skrämmer bort många som man annars kunde få involverade i sin fråga. Grattis. Bra sätt att jobba på.

8. Fegt att unyttja religionen i sin politiska ståndpunkt

Ja, det säger väl sig självt. Jag vet att Isak Gerson säger att lagarna inte har en relevans, men då han själv nämner att de vill slippa repessalier i pressutskicket (det enda citat av honom öht) samt upprepar detta om lagstiftning på andra platser flera gånger, så väljer jag att se det som en undanflykt och total osanning. Annars kanske man inte skulle ta upp det hela tiden. De flesta människor med ett ideologiskt budskap kan argumentera fint utan att utnyttja vissa hål i lagen. Men det kan tydligen inte ni. Fint.

9. Sammanfattning

Religion må likna filosofi och ideologier, men det finns en väldigt fundamental skillnad: Tron. Att tro på något i en religiös bemärkelse är inte samma sak som att tro att en viss ideologi är bäst eller att tala om filosofi. Inom religioner finns det ideologiska och filosofiska budskap, men det gör det inte samma sak, och det finns inget skäl till varför man ska få en fråga att framstå som oseriös för att man helt plötsligt bestämt sig för att ens filosofi ska vara en religion.

Det är som sagt enkelt att få en ny religion godkänd. Men folk gör det inte ändå.

Jag hoppas att ni som startat det Missionerande Kopimistförbundet kan förstå, och klarar av att axla, de ansvar ni bär när diskussionen om upphovsrätt kommer att förlöjligas så brutalt som den kommer att bli, och även att ni kan bli ansvariga för att frågan får färre sympatisörer i framtiden. För det är bara erat fel och ni är de enda som ska bära ansvaret för när det här händer. Och nej, ni kan inte skylla ifrån det på att andra är dumma, handlingar ger konsekvenser, och de flesta som propagerar för en viss livsåskådning har vett nog att förstå varför man inte försöker göra det till ett religiöst budskap.

Det är, nämligen, bara trams.

Krönika: Låt oss inte reglera forskningsanslag baserat på forskarnas ideologiska inriktning

Idag på Nyheter24 skriver jag om feminism och genusvetenskap med anledning av Johan Ingerös krönika på SVD.

Som ett tilägg till min krönika vill jag även inflika en sak jag förvirras av med Johan Ingerös resonemang. Jag skulle väl se honom som borgerlig högerliberal, i detta har jag svårt att se hur hans resonemang passar in. Personligen anser jag mig lite mer liberal än honom i denna fråga, och jag skulle beskriva mig själv som en feministist med sociallieral inriktning.

Jag råkar nämligen anse att staten inte ska reglera sina forskningsanslag baserat på forskarnas ideologiska inriktning. Jag ser detta som något av en statlig åsiktsreglering, om jag ska vara ärlig. Däremot ska man givetvis alltid försöka se till så att ren och skär politik inte finansieras med forskningsanslag, detta är dock problematiskt i vissa avseenden, det finns nämligen väldigt många områden där den här gränsdragningen är extremt luddig.

Låt oss ta ett typiskt exempel på en studie som skulle kunna göras av en genusforskare. Lås oss säga att forskaren i fråga är intresserad av att ta reda på om gruppen unga män konsumerar en viss vara till stor grad, och sedan dokumentera om detta eventuellt har några konsekvenser. Detta är en sak som kan gagna samhället, men det är också politiskt. Givetvis är det så. Detta är alltid en extremt svår gränsdragning. Vi behöver den här sortens studier inom många områden, läkarvetenskapen är ett område som behöver det till stor grad, exempelvis, men alla dessa resultat kan användas politiskt och har inte sällan en ideologisk baktanke när de utförs, för det är väldigt väldigt ofta som så att en forskare bedriver studier för att bevisa en redan befintlig tes, som är en åsikt, och alla åsikter kan kopplas till en ideologi.

Men min krönika berör hur forskningsvärlden ser ut, och vad som skulle hända om vi började strypa finansiering baserat på att vi inte gillar en åsikt som är överrepresenterad inom området i fråga. Läs den här.

Ps. Jag har inte satt rubben på att genusforskning inte ska vara neutral. Jag ifrågasätter snarare hur man bedömer vad som är neutralt.

Nej, Mikael Nordfelth, mitt annonsmaterial är inte ett upphovsrättsbrott

Hepp. Så, efter en dust med en kille som heter Mikael Nordfelth igår som påstod på ett flertal ställen att jag begår upphovsrättsbrott (vilket var en osanning i samtliga av fallen han hänvisade till på Twitter) så medförde han några ändringar i sitt ursprungliga inlägg där han kritiserar mitt inlägg om licensformen CC BY inom Creative Commons.

Så, hans inlägg är förvisso korrigerat, men Mikael Nordfelth har helt valt att exkludera sakerna han har gjort fel, är jag rädd, som han i övrigt också raderade från sin Twitter efter att jag sa till. Men jag tog en print screen på raderade innehåll. Om han påstår att detta inte hände är jag helt på banan att publicera det. Han påstod att upphovsrättsbrott förekom på flera ställen i min blogg, och då hänvisade han till dessa två inlägg. Ett inlägg där jag använder produktmaterialet från Coolstuff för att annonsera för just Coolstuff. Det andra när jag använder Bokus annonsmaterial för att marknadsföra just Bokus.

Jag förklarade för Mikael att hans påstående var felaktigt och att produktbilder i annonsformat inte är upphovsrättsbrott, vilket i övrigt bekräftas på ungefär ett dussin av punkterna i kontraktet. Om man i övrigt inte ens är medveten om att det inte, på något sätt eller vis, är upphovsrättsbrott att publicera en bild på ett bokomslag som förlaget släppt så ska man nog vara försiktig innan man offentligt anklagar folk för upphovsrättsbrott då det är en grov anklagelse och en anklagelse man förslagsvis enbart bör göra om man har kunnighet inom området. Inte sitta och anta att saker är upphovsrättsbrott lite godtyckligt hit och dit.

Vidare talar han också, vilket med hänvisning till tidigare parafrag ju är otroligt roligt, om hur okunnig jag är i sitt eget kommentarsfällt. Detta motiveras med att jag bemött en programmerare i mitt kommentarsfällt och hans jämförelse mellan sitt yrke och mitt yrke. Givetvis kunde jag ha agerat som Mikael Nordfelth väljer, och lasha ut och kalla folk för okunniga, men jag är rädd att jag föredrog att bemöta den här personen trevligt istället. Om Mikael Nordfelth tycker att detta är synonymt med okunnighet så får det stå för honom, men jag har faktiskt ingen som helst lust att bemöta folk på det viset utan gott fog. Om folk är otrevliga är det en annan fråga, men det var faktiskt inte programmeraren i sin formuleringen, utan han gjorde en jämförelse. Jag anser inte att han är varken okunnig eller saknar rätt att göra det bara för att detta rör patent. Hemskt ledsen, Mikael.

När han talar om föräldralösa bilder talar han om bildpubliceringen av ett djur, bilder jag funnit på ett antal siter som arbetar med djurskydd. Jag mailade dem och frågade om bildens upphovsman, och de sa att bilden i fråga var fri, och att den gärna fick användas av alla. Detta skrev jag till Mikael Nordfelth, han sa att det var bra att jag ansträngde mig så pass, men i hans inlägg står enkom hans kommentar om föräldralösa bilder och att jag bekräftat att det inte är okej att använda föräldralösa bilder. Dock hävdar hans inlägg att jag gått emot denna lag trots att jag har vetskap om den vilket är en ren och skär lögn.

Jag vill alltså vidhålla mitt påstående om att Mikael Nordfeldth ljuger och för en oseriös diskussion. Han har raderat påståendet, han exkluderar fakta, ljuger rakt ut vad gäller påståendet om mitt bruk om föräldralösa bilder.

Nu, jag förutsätter att det finns tillfällen där jag faktiskt råkat göra fel i detta. Det händer, det är olyckligt, men mänskligt. Precis som jag aldrig någonsin har spårat ur på varken Twitter eller i min blogg och suttit och påstått att folk begår en massa upphovsrättsbrott pga.  Ett fåtal misstag, så finner jag det något absurt att Mikael påstår detta med hänvisning till… ett inlägg. Jag vet inte varför Mikael har behov av att göra detta i sin argumentation, men jag finner ärligt talat det hela rätt desperat.

Det enda input han faktiskt gjort i ämnet, det enda han skrivit som inte gått ut på att plöja flera år gamla inlägg i min blogg för att möjligen hitta ett fel och kunna svartsmåla mig istället för att typ, säg, diskutera är att han skriver att illustratörer inte alls associeras med företag de gör jobb med på grund av fin liten skriven regel. Jahaja. Ja. Det väl därför så många krävde och försöka luska ut vilket företag det var som producerade valfilmen för Sverigedemokraterna för att de fann det fruktansvärt omoraliskt, ville bojkotta dem och så vidare, för att den här skrivna regeln automatiskt innebär att människors psyke slutar fungera så och att man aldrig kopplar en kreatörer till budskapet deras jobb hjälper till att lyfta. Vilken fin tanke. Dock ej särskilt överensstämmande med verkligheten och hur människor fungerar. Detta lilla input, som var det enda som rörde diskussionen i fråga, var dock extremt litet och resten gick ut på dumförklarande och häxjakt på flera år gamla inlägg. Sansat.

Olika former av upphovsrätt är ett område jag diskuterar hyggligt ofta. Hur länge det ska gälla. Under vilka former. Licensformer. Fildelning. Marknadsföring för illustratörer talar jag ofta om i och med formatet Portföljjakten som varit till för oetablerade illustratörer, för att hjälpa dem komma igång i sitt arbete och nå ut till kunder. Det förekommer oftast väldigt många olika åsikter om hur man ska gå till väga, och långt ifrån alla mina vänner eller kollegor har samma åsikt som jag i området upphovsrätt. Dock har det aldrig förut spårat ur i en sån låg nivå att en person som har en annan åsikt än jag i den här frågan, har istället för att hålla sig till ämnet och bemöta ståndpunkten, ägnat all sin tid och energi på att försöka framställa mig som en idiot och sitta och plöja inlägg efter inlägg för att kunna hitta ett eller två tillfällen där jag kanske kanske kan ha slarvat för att anklaga mig för brott och att föra en motsägelsefull agenda. Vanligtvis diskuterar folk ämnet istället för att föra en personlig kampanj med syfte att svartmåla och dumförklara.

Detta helt enkelt för att det sistnämnda framstår som tänligen bittert, rabiat och helt enkelt fullkomligt oseriöst.

Mikael. Seriöst, jag diskuterar gärna med dig när du faktiskt vill diskutera ämnet men då all dialog jag haft med enkom handlat om att du twittrat ut påståenden om brott vilket du höftat fram helt godtyckligt så måste jag faktiskt säga detta: Seriöst, skärp dig. Så jäkla tramsigt.

Ursprungligen hade jag inte för avsikt att bemöta det där i ett blogginlägg överhuvudtaget för att jag helt enkelt finner att det är mer surt och bittert än seriöst och att ta en bloggbiff med någon som uppenbarligen är mer intresserad av att idiotförklara och svartmåla mig än att diskutera ämnet i fråga ignorerar jag oftast numer. Men när du vidhåller dina lögner och anklagar mig för ytterligare brott så har jag nått min gräns. Diskutera gärna upphovsrättsfrågor men sättet du gör det på är under all kritik. Försök hålla dig saklig, människa.

Du kommer säkert svara på detta genom att plöja min blogg ännu mer efter detta. Jag rekommenderar i så fall kategorin musik, då det säkerligen finns någon musikvideo från YouTube vars upphovsmän kanske inte vill ha filmen där råkar finnas embeddad på bloggen. När du glatt hittat det efter mitt fina tips så kommer jag dock ställa frågan vad exakt detta har att göra med att jag avråder illustratörer från att använda just licensformen CC BY inom Creative Commons istället för en annan relativt fri licensform. För du kan vara så god och förklara hur ett möjligt slarv från min sida som jag är helt säker på att man faktiskt kan hitta på något sätt eller vis skulle ha med den saken att göra. Det undrar jag verkligen. På samma spår kan du fortsätta med att bildgoogla mig och hitta en bild där jag möjligen ser lite fet ut eller något och inkludera att jag är ful, då det är på exakt samma nivå och av samma relevans som det tramset du insisterat på att fortsätta med. Om du däremot är intresserad av att diskutera sakfrågan och inte är besatt av att framställa dina meningsmotståndare som fjantar så kan du anamma en mer seriös ton som folk möjligen kan respektera.

Men det du gör är tramsigt och oseriöst. Du kan inte ta kritik, och du ljuger och anklagar mig för brott på grund av bildbruk som inte är upphovsrättsbrott och jag har ingen lust att fortsätta delta i något sånt här. Tyvärr. Och återigen: Om du ska anklaga folk för brott så lär dig i alla fall hur lagjäveln fungerar. Hur jäkla svårt kan det vara, Mikael Nordfelth? Det räcker nämligen med att googla.

Skillnaden mellan privatpersoners bruk och organisationers

Det kom in en kommentar på inlägget om CC BY som gäller detta med att man riskerar att få sitt namn associerat med nazistiska organisationer, och att det är rätt fruktlöst om siten bedrivs privat eftersom man då ändå inte skyddas av de licenser inom Creative Commons som förbjuder företag att använda bilderna. Detta är givetvis helt korrekt, men jag vill ta upp en sak som jag finner vara en relevant skillnad mellan en privatperson som uttrycker åsikter och en organisation som gör det.

Att ta ett exempel med nazistiska organisationer är ju svårt i det här fallet, då du inte får ha nazistiska organisationer i Sverige som uppmuntrar att man ska utrota folkslag och dylikt. Det var jag som tog upp det först, så den som ska lastas med extrema exempel i detta fall är ingen annan än jag själv.

Det finns däremot andra organisationer du får ha som många finner obekvämt och inte vill associeras med. Låt oss lista lite skillnader med att organisationen använder bilden och att en privatperson gör det.

Alkohol
Det är en väldigt stor skillnad om en bild man gjort används i annonsmaterial eller på deras site än att person som skriver en privat blogg om vin och öltips skulle lägga upp bilden. Kanske motsägelsefullt, men det ekonomiska mot det privata i detta har en stor effekt på hur många värderar det hela.

Sverigedemokraterna
Som vi vet är det få företag som vill synas i samband med dem i annonsmaterialet, vilket är varför reklamfirman som gjorde deras valfilm ville hållas anonym. Det är däremot en väldigt stor skillnad på att Sverigedemokraterna använder en bild, och att en person som skriver en blogg som röstar på SD använder bilden i fråga. Jag har väldigt svårt att se att jag, exempelvis, skulle lastas för att en privatperson med åsikter som stämmer överrens med SD råkar gilla mina teckningar. Om jag däremot skulle ha mina teckningar i Sverigedemokraternas marknadsföringsmaterial så skulle jag få ett jävla helvete.

Exakt samma åsikter, samma material, kan finnas hos en privatperson som hos någon form av organisation. Så fort det används av en organisation får däremot bruket en större effekt och du associeras med organisationen på ett annat sätt än vad du associeras med privatpersonen. Man kan absolut anse att detta är fel, och kritisera att det ska vara såhär – Jag har ingenting emot det alls, det är en relevant fråga att diskutera. Det är lite orimligt att det ska behöva vara såhär.

Men, låt oss säga att det på sikt kommer bli så att människor inte tänker på det här viset, trots det kommer inte jag ta smällarna för det och kajka ihop hela min karriär på grund av det. Det är precis samma sak som jag anser att folk exempelvis ska kunna lägga upp nakenbilder och göra porr utan att lastas för detta i sin karriär, men jag gör inte porrfilm för det själv. För jag vill inte. Samma sak.

Men poängen är, visst, det skyddar absolut inte mot att privatpersoner med samma budskap, samma åsikt, med exakt samma typ av material använder bilderna. Men det blir en relevant skillnad på hur folk ser på att ditt material används i såna sammanhang. Precis som det finns relativt få kreatörer, även de som inte har gett tillåtelse till någon fri spridning alls, som blir det minsta lilla upprörda om en bloggare använder deras bild, skriver att den är fin, skriver kreatörens namn – Folk blir oftast bara glada av det, men samma sak gäller inte alls i samma utsträckning om en tidning skulle ta bilden, skita i att betala, även om de tycker att den är jättefin. Det är en jäkligt stor skillnad där.

Illustratörer bör undvika CC BY inom Creative Commons så mycket som bara möjligt

Det har varit mycket diskussion om illustratörer och deras bildrättigheter den senaste tiden bland mina vänner och kollegor. I princip har det handlat om att människor tycker att det är fel att en illustratör som anställs för att göra en bild får betalt för uppgiften – Men om företaget i fråga vill använda bilden i ett annat sammanhang så måste företaget betala en summa på nytt för att detta ska bli lagligt. Människor har jämfört detta med sitt eget jobb, framförallt är det folk som skriver nyhetsrelaterat i någon form som sagt att det är fel, då de ju får betalt för arbetstiden och att de ju inte skulle få extra betalt om texten publicerades igen i ett annat sammanhang.

För det första är detta felaktigt. En journalist som samlar sina nyhetstexter i en bok får givetvis pengar för det, däremot så händer detta oftast inte i samma usträckning då det sällan finns skäl att återpublicera nyhetstexter. De har ett bäst före-datum. Så det är inte en annorlunda princip, det bara händer inte lika ofta. En illustration däremot kan oftast återanvändas hur många gånger som helst, helt olikt en nyhetstext eller ett fysiskt objekt då illustrationer går att reproducera perfekt digitalt.

För det andra är det inte givet. Det finns inga problem med att köpa loss en bild så att man kan använda den hur många gånger man vill till vad man än vill. Det kostar däremot oftast mer. Folk vill påstå att det kostar för mycket – Men ärligt talat, lönen man får för illustrationer är sällan en skälig lön. Standardsumma för tidningsillustrationer är 3000 kronor på F-skatt ex moms. Det får de flesta ut ungefär 1500 kronor på. Till detta hör all planering av bilden, av kommunikation med kunden samt alla ändringar och själva bildmakeriet. Inte sällan sköter också illustratören bildscanning och repro, dock ej alltid.

Som anställd får du betalt även för den arbetstid där man planerar arbetet, samt tiden ändringarna tar. Du får helt enkelt betalt på en timlön, så är inte fallet med illustrationer och när man slår ut arbetet på timmar så är det oftast en väldigt låg lön. När man säljer en bild helt och hållet brukar man ta resten i beaktning, och faktiskt slå ut det så att det blir en bra timlön. Detta är inga konstigheter. Om du är anställd illustratör så får du också en timlön, men den mängden illustratörer som faktiskt får ut en vanlig månadslön i Sverige är försvinnande liten. Så påståendet att illustratörer skulle få ut mer än skälig lön för arbetstid är helt enkelt okunnigt humbug.

I den här diskussionen har man givetvis även tagit upp saker som att illustratörer borde släppa sina arbeten helt fritt efter att arbetet är betalt. Helst under den mest tillåtande formen av upphovsrättsmärkning inom Creative Commons. Den heter CC BY, och den innebär att alla får använda bilden, i såväl privat som kommersiellt bruk, att alla får göra vilka ändringar som helst de vill i bilden – Bara de skriver ut konstnärens namn. Denna märkning innebär att företag kan tjäna pengar på konstnärers material utan att kostnären får en krona, det innebär också att företaget kan sätta en egen copyright på ändrat material utan krav att det ska vara fritt.

Jag tycker att detta är helt orimligt och jag kan inte för mitt liv förstå varför man ska pusha för CC BY inom Creative Commons för att uppmuntra spridning av material. Det finns jättemånga andra märkningar som tillåter privatpersoner att använda och ändra, det finns märkningar som innebär att kostnären fortfarande har rätt att tjäna pengar om andra tjänar pengar på deras arbete. Att bildkreatörer faktiskt använder märkningen CC BY är extremt ovanlig, och det finns väldigt goda skäl till detta.

1. Man vill inte att andra ska kunna tjäna pengar på ens arbete utan ens godkännande.
2. Man vill inte att ens arbete ska användas i sammanhang man inte står för.
3. Man vill inte associeras med namn och arbete till sammanhang man inte står för.
4. Man vill utarma branschen och förstöra för sina kollegor för att det redan finns gratismaterial som företag kan använda för att tjäna pengar.

För illustratörer är det givetvis viktigt att måna om att branschen fungerar bra. Att förstöra för sig själv och sina kollegor och ENDAST gynna företag så att företagen kan tjäna pengar men inte illustratörerna ringar inte så väl ihop med ordet frihet. Det är inte frihet, det är bara gynnsamt för företag som kan skära ner på sina kostnader. Man offrar enbart sin egen inkomst för andras skull.

Väldigt många vill inte att ens illustrationer ska användas inom exempelvis reklam för områden som bantningspiller, alkohol, vapen, politiska sammanhang man inte står för och andra saker man har ideologiskt svårt för. Man vill helt enkelt inte stödja de företagen ekonomiskt med gratismaterial, och tanken på att de har sparat pengar på gratisbilden samt tjänar pengar med hjälp av ens eget material är något som de flesta illustratörer inte gillar.

Om man som illustratör släpper sina bilder under märkningen CC BY så riskerar man att folk, när de googlar ens namn, kommer till pornografiska sidor, nazistiska sidor, erotiska noveller om barn och andra sammanhang som människor vanligen inte vill kopplas samman med. Detta är inte bra för illustratören i fråga varken proffessionellt eller privat. Det kan snabbt sabba en karriär att potentiella arbetsgivare hittar illustratören i samband med känsliga områden.

Det här är faktiskt inga konstigheter alls. Jag älskar att lägga upp så mycket jag kan gratis, och jag blir glad när folk lägger ut mina bilder i sina bloggar och skriver att de är fina. Det är fantastiskt kul. Om privatpersoner frågar om de får skriva ut dem eller använda i en inbjudan till ett kalas eller något de ska ha är de alltid välkomna att göra det – Det är bara roligt! Om en privatperson frågar om de får använda en bild i säg en bloggheader till en privat blogg som inte inbringar inkomster och den inte innehåller material som jag inte kan stå för säger jag nästan alltid ja. Inte med alla bilder, för en del är för personliga för att använda i såna sammanhang, men nästan alltid så säger jag ja.

Det här är en väldigt fri modell, men att pusha på att illustratörer skulle offra sin inkomst, riskera att kopplas samman med material de inte kan stå för, riskera att utsätta sitt namn för fara varumärkesmässigt är helt enkelt galenskap. Illustrationer kan man nämligen använda i princip hur många gånger som helst, till nästan vad som helst och det innebär faktiskt att det finns en problematik med att släppa sina bilder under CC BY.

Alla gör som de själva vill i detta, men min rekommendation är att absolut ingen illustratör överhuvudtaget ska göra det. För deras egen skull och för andras skull. Men att däremot låta privatpersoner glädjas, som ändå inte kan betala för det eller som inte får en vinst av det ändå – Det uppmnuntrar jag folk att prova för det är väldigt glädjande och givande! För allihopa. Det skadar ingen ekonomiskt, det ger glädje och det ökar också din chans att marknadsföra dig hos människor. Så det uppmuntrar jag, men inte total frisläppning.

Den friaste märkningen, paradoxalt nog, uppmuntrar nämligen inte frihet – Den innebär däremot risker och att man lägger mer pengar i företags fickor som redan har pengar. Det är inte vägen till frihet. Man förstör bara för sig själv.

SLUSSEN RIVS!

Äntligen! Äntligen äntligen äntligen! Vi vann med en liten marginal men äntligen kommer vi bli av med det här hemska åbäket. Jag är så otroligt glad att det inte är klokt. Jag har väntat på det här i mitt liv. Det har planerats i så många år men blivit uppskjutet gång, på gång på gång.

Men nu jävlar.

Ge mig en spade, jag ska fan stå och skratta vid platsen när skiten rivs och leva de lyckligaste dagarna i mitt liv.

Allt vidrigt som hänt där. Allt äckel med platsen. Vännen som dött. Gångarna man sprungit livrädd från vidriga, fulla typer i som jagat och skrikit efter en. Den hemska stanken. Ottillgängligheten och alla översvämningar som fick vårat trapphus att stinka av föruttnelse.

Det enda som kunde göra detta bättre vore om vi började på stört och jag ägde en bulldozer.

Har du något att ge till Stockholms hemlösa?

Snart ska jag gå och möta upp Anna med bloggen Apan satt i granen. Hon har dragit igång ett fantastiskt välgörenhetsprojekt som rör Stockholms hemlösa. Hon har kontaktat olika härbärgen och frågat vad det är de behöver och har bestämt sig för att samla in allting de har brist på, superbra!

Om ni vill se vart man kan möta upp henne under de kommande veckorna och se vad det finns behov av (vinterkläder till män, underkläder till kvinnor och så vidare) så kan ni läsa det på hennes blogg. Själv har jag samlat ihop 6 stycken BH:ar som jag inte använder men som är bra, fina, fräscha! Jag visste väl att det fanns något skäl till varför jag inte slängt dem.

Jag tror att vi alla har saker hemma vi inte behöver, och om ni vill kan ni köpa trosor och ge, för det är något som alltid alltid behövs och jag tänkte göra det själv. Att hon tagit reda på exakt vad som behövs är superbra. Jag har själv funderat på sånt här många gånger men det har aldrig blivit av så jag är så glad över att hon samlar människor och gör detta, superbra!

Då kan vi väl finansiera erat Slussenförslag med hela Sveriges kulturkassa då, jävla kulturelit!

Okej. Så. En massa människor ur kultureliten har nu gått ihop och gjort en namninsamling för att få igenom ett motförslag till nuvarande förslag av Slussen. Nuvarande Slussen innehåller en rätt stor bilväg för att vi ska kunna klara av den ökade biltrafiken som ett växande Stockholm innebär och inte få totalt stopp i proppen samt att nuvarande förslag innehåller mycket öppna ytor, utsikt, sittplatser och möjlighet för flytande teater i vattnet.

Kultuerliten vill bygga en massa, ptja, fina byggnader där istället. En massa teatrar och grejor. För att man vill ta vara på Slussens kulturvärde och hylla det. Det låter givetvis superfint. Men ärligt talat? Inte så supersmart.

Som ni vet är Slussen byggd på vatten. Det är det som är grejen med en Sluss. Man kan inte komma ifrån det. Vet ni vad hållbarheten är på byggnader som byggs på vatten? Ni vet, vatten skapar grottor, förstör städer, allt möjligt – Det utrotar också stöd, pålar och byggnader ovanpå. Så är det med allt som byggs på vatten och allt som byggs på vatten förfaller i extremt mycket högre takt än saker byggda på fast mark. Så långt logiskt, eller hur?

De flesta saker man bygger på vatten måste rivas efter en relativt kort tidsperiod. Trots att man renoverar. Slussen renoveras varje år. Det kostar flera miljoner varje år. Men den förfaller ändå. Att förhindra förfall skulle kosta en ofantlig mängd med miljoner extra. Varje år. Det skulle ändå inte hålla för evigt. Det går helt enkelt inte. Så, när man bygger på vatten så renoverar man vanligtvis så mycket man kan varje år och efter en viss tidsperiod så river man hela skiten och bygger nytt. Detta är normalt. För att det, helt enkelt, är billigare. För varje år blir renoveringarna nämligen dyrare, och att renovera Slussen såpass att den skulle vara lika hållbar som en ny sluss skulle kosta mer pengar än att riva och bygga helt nytt. Sorgligt men sant. Du behöver nämligen bygga om allt i det läget – Men bit för bit, och hela tiden ha överseende för bygget över dig, vid sidan av dig och under dig – Detta är gräsligt svårt och alltså gräsligt dyrt.

Därför är Slussenförslaget väldigt enkelt. Det största skälet till varför man tog bort de inglasade galleriorna från det var inte på grund av att många ogillade dem – Folk vill ALDRIG ha inglasade gallerior oavsett var de byggs. Det är en fruktansvärt hatad byggnad. De byggs ändå. De togs bort för att det helt enkelt inte var ekonomiskt motiverbart att ha en sån koloss ovanpå vatten för att det skulle kosta såna ofantliga kostnader i underhåll och ändå inte hålla särskilt länge.

Detsamma gäller de byggnader som nu kultureliten propsar för. Det kommer inte bara kosta ofantliga mängder mer pengar när man bygger, de totala extramiljaderna som det här kommer innebära i underhåll vill jag inte ens tänka på. Jag ska medge att det får mig att må något illa. Jag älskar kultur, jag älskar teatrar. Jag har absolut ingen emot flera, men…

BYGG DEM NÅGONSTANS DÄR DE HÅLLER. INTE PÅ VATTEN.

Om man vill hylla Slussen som minnesmärke kan man absolut slå upp en staty. Det är inget fel i detta, och betydligt billigare. Men jag kan inte se hur man kan motivera ett sånt här dyrt förslag bara av, ptja, principskäl. Det är ett sånt vulgärt slöseri med våra skattepengar att det inte är klokt. Jag tror inte att de hade fått 20.000 underskrifter om folk vetat om vilken kostnadskatastrof det skulle innebära.

Och ärligt talat tror inte jag att denna kulturelit som kommit med förslaget vet det heller. Jag tror att de tycker att det är en fin idé. Vilket det är! Men inte kostnadseffektiv. Och vi måste faktiskt förstå att Slussen är byggd på vatten och att det därför finns begränsningar.

Annars kan vi ju ta hela Sveriges kulturbudget varje år och lägga på de ofantliga kostnader som detta skulle kosta årligen. Jag vet inte hur mycket det skulle täcka. Kanske allt. I början skulle det nog göra det, men jag är skeptisk till hur detta skulle se ut om 50 år. Det är omöjligt att säga rakt av. Men frågan är om kultureliten skulle vara lika intresserade av att stötta deras fina kulturella Slussenbidrag om pengarna togs ur Sveriges kulturkassor – För ärligt talat, det skulle inte bli mycket kvar till annat.

Så visst, om vi stänger jättemånga av de teatrer och museum vi redan har runt om i Sverige så är det kanske möjligt att vi kan finansiera de nya som, av principskäl, ska byggas ovanpå vatten för att hylla en knytpunkt i Stockholms stadstrafik. I min mening låter det tämligen ovärt – Och jag kan bara fantisera över hur sura andra, utanför Stockholm, skulle bli av detta förslag.

Eller vad säger ni, ni som bor i Malmö, Uppsala, Göteborg med flera, det är väl helt okej om vi stänger ner flera av era grejer så att vi kan finansiera lite nya grejer bara för att några Stockholmare vill ha en teater just på vatten för att hylla en… rondell och en bilväg? Låter vettigt. Jag tror att ni fullkomligt älskar detta förslag något ofantligt!

Nej. Riv nuvarande och bygg det förslaget vi har nu. Det funkar för Stockholms ökade behov av kommunikationer och det är öppna, tillgängliga ytor för befolkningen som heller inte kostar skjortan. Vi kan ha föreställningar där, torghandel där, folk kan blicka ut över vattnet och gamla stan. Inte så illa pinkat, ärligt talat.

Krönika – Hur kan man glömma en mor som ser sin cancer som en gåva?

Oh my gosh. Jag har på riktigt skrivit en krönika där jag hyllar ett initiativ. Detta är så brutalt ovanligt inom det här området att jag givetvis är påtagligt skräckslagen inför de möjligen extremt låga läsarsiffrorna – Det är roligare att uppröras än att klappa!

Men läst det. Det handlar om Unicefs kampanj Undanflykter. Den är så bra. Så klok. Så rätt. Jag vill se det här arbetssättet i fler kampanjer där man informerar om orättvisor, för det är verkligen såhär man får människor att förstå och känna.

Läs den här. Ni kommer förstå vad jag menar.

Och om ni inte är intresserade kan ni ju såklart läsa så att jag inte får så brutalt låga lässiffror att jag får sparken – hehe!

Illustratörer och kostnärer – SLUTA ANVÄNDA ZAZZLE!

Tidigare när jag talat om webbutiker har jag rekommenderat bland annat Zazzle för att få sina saker upptrycka på t-shirts, canvas, skor och så vidare. De har varit lätta att använda och man kan korrigera sina priser rätt väl. Idag däremot så fick jag deras nya användarvillkor i min mail och jag kan inte rekommendera dem längre. Se själva.

Highlights of Key Changes
User Agreement:
* There is now a distinct class of products called, “Accessories.” These are additional products that a Zazzle User can purchase while shopping for a standard product on Zazzle (ex: frames for photo tiles). While Accessories will still qualify for referrals, they will not qualify for royalties.
* Reviews and comments are now specified as non-confidential information.
* We’ve updated the rules regarding what is considered acceptable behavior in the Zazzle Community and what user conduct is prohibited.
* We have provided new guidelines regarding the use of our Intellectual Property.

Det viktigaste av allt är självfallet den första punkten. Zazzle har infört en ny regel som innebär att de kommer tjäna pengar på kreatörers produkter utan att kreatörerna får ut ett enda öre för det. De kommer kunna sälja hur mycket de vill av dina grejer utan att du tjänar en endaste spänn på det. Detta är fullkomligt oacceptabelt på alla sätt och vis. Det finns ingen annan site av det här slaget som ställer det här kravet, och alltså finns det helt plötsligt en hel del fruktansvärt mycket mer attraktiva alternativ.

Jag ska avregistrera min egen webshop där. Lite synd, jag hade tänkt lansera en ny och tipsa om Zazzle. Nu kan jag inte det. Nu måste jag istället föreslå att man bojkottar Zazzle.

Inget företag ska, under några omständigheter, kunna utnyttja ditt arbete utan att du får ut något för det. Det finns flera företag som inte har den här giriga policyn som utmanar din upphovsrätt. Skit i Zazzle, välj någon annan!

Det handlar inte om män eller kvinnor, det handlar om barnen – Replik på Pelle Billing

Pelle Billing har besvarat min krönika. För det första säger han att inte vurmar för hemmafrun – Det ska medges att Pär Ström passar bättre in på den beskrivningen än Billing och det är oftast Ström som pratar om 50-tals ideal och tycker att saker som kvinnor i kostym är en maktkonspiration från Amazonia. Så Pär Ström leder helt klart i den frågan.

Men. Ni skrev både om Familjelivs läsarundersökning där 45% av 9500 av deras användare (enkäten skickades ut till 70.000 personer) sa att de ville vara hemmafruar. Ni sa båda två att detta är ett bevis på att feminister ljuger och mörkar Svenska kvinnors önskemål. Vad ljuger feministerna om, vill ni mena på? Jo, när feminister, eller kvinnor överhuvudtaget, säger att de har problem på arbetsmarknaden. Ni tycker att studier om osäkra tillsvidareanställningar där kvinnor är överrepresenterade bara är en produkt av att kvinnor väljer det själva. Ni säger att kvinnor själva väljer att leva i sin situation.

Ni tycker också, båda två, att ni propagerar för frihet. På vilket sätt propagerar ni för frihet när det bara är eran egna version av verkligheten som bedöms som trovärdigt? När jag och Pär Ström pratade i Aschbergs program på Radio 1 sa både jag och Robert Aschberg till Pär Ström att han ju måste inse att det finns kvinnor i den här situationen. Nej, sa Pär. Nej nej nej. Det är bara lögner från feministers håll, kvinnor väljer allt det här själva, det finns ingen diskriminering mot kvinnor och så vidare.

Pelle Billing. Du vägrar acceptera kvinnors ord om deras situation förutom när många säger att de vill vara hemmafru. Det är inte att propagera för fria val. Om du propagerade för fria val så skulle inte du påstå att de här kvinnorna enbart lider av feministisk hjärntvätt, som du så vackert skrev. Du kan inte respektera att folk har en annan åsikt. Du måste kalla dem för hjärntvättade. På vilket sätt är detta frihetförespråkande? Det är bara respektlöst.

Pelle Billing går vidare med att skriva detta:

“Den huvudsakliga tesen i krönikan är dock att en hemmafru har rätt till barnen efter en skilsmässa, eftersom barnen känner större tillit till den de träffar mest. Varför detta skulle vara fallet förklaras inte närmare, och resonemanget innebär för övrigt att dagisbarn borde känna mer tillit till personalen än till sina föräldrar.”

Nej, den huvudsakliga tesen är att det inte handlar om föräldrars rättigheter, utan om barns rättigheter och att respektera vem de vill vara med och att förstå att en vuxen de har haft mer intim kontakt med, mer stöd hos under vardagen och som varit där med dom också naturligtvis är den förälder de känner sig tryggare med. När det förekommer vårdnadstvister är det heller inga konstigheter att den föräldern som varit nära barnet har ett större förtroende. Det här är ingenting som jag hittat på själv.

Du har skrivit debattkrönikor där du pratar om “pappors rättigheter”. En del saker du tar upp i dem är vettigt, men så fort du talar om vårdnad så glömmer du bort barnets rättigheter och du fixerar vid tanken om att det handlar om mammors och pappors rättigheter när det egentligen är barnets rättigheter man bör bejaka och vilken förälder man bedömer att de kommer må bättre hos. Med tanke på att det nästan alltid är mammorna så är det inga konstigheter att de också har större trovärdighet.

Det om dagiset – Jag känner egentligen att det är värt att kommentera. Men okej. Pelle Billing, på din arbetsplats, om du jobbar 9-17, knyter du an till dina kollegor som du ägnar mer tid med än ett person du bor ihop med och är mycket mer intim med? På en dagisplats finns det ett flertal barnskötare. Barnskötare har inte samma intima relation med barnen som föräldarna har. Visst, de är lång tid på dagis, men det är många dagisfröknar och tiden du är med är inte likadan. Det borde vara enkelt att förstå.

Vidare tycker han tydligen att jag är en slags feministisk svikare:

“Man kan även undra hur heltidsarbetande kvinnor känner inför detta konstaterande? Enligt Fridén har deras barn så dåligt tillit till dem att det skulle ligga dem i fatet i en fiktiv vårdnadstvist. Här har den feministiska rörelsen i decennier kämpat för att kvinnor inte ska känna skuldkänslor över att lämna barnen på dagis, och plötsligt sopas detta arbete bort som om det inget vore värt.”

Pelle Billing. Du är strikt orienterad i mansfrågor och de flesta kvinnofrågar jag sett dig ta upp avfärdar du som feministiska lögner. Jag kan förstå att du tar för givet att jag, som är feminist och kvinna, bryr mig mer om att alla kvinnor ska få exakt som de vill istället för att tänka på jämställdhet. Men ärligt talat: Jag tycker inte att det är någon fara om det blir så att vårdnadstvister får en mer jämn fördelning över könen. Att du ens tror detta när min text handlar om att pappor borde vara mer med sina barn för att få en bättre anknytning till dem är för mig väldigt svårt att förstå. En jämnare fördelning är BRA.

Vidare konstaterar han en sak som inte har med vårdnadstvister att göra och använder det som motargument:

“Som professor emeritus Lars Tornstam från Uppsala Universitet visat i sin skrift Separationsbarns boende, visar forskningen att delat växelvis boende är det bästa för barnet.”

Ja, Pelle. Det är bäst för barnen om de har kontakt med båda föräldrar. Det är liksom det som är min poäng när jag tycker att det är synd att enbart 23% av männen tar ut sin föräldraledighet. 90% av alla Sveriges skillsmässor där det finns barn inblandade slutar med 50/50-vårdnad vilket är superbra. Men, vi diskuterar vårdnadstvister när det uppkommer problem och man måste göra ett val. Att vårdnaden då främst går till kvinnor när det främst är kvinnor som är hemma med barn är inga konstigheter.

Både du och Pär Ström brukar skriva om det här med kvinnliga bolagstyrelser och hur konstigt det är med kvotering. Jag håller med, jag gillar inte heller kvotering. Jag tycker, precis som ni, att det är väldigt naturligt att en bransch som består av 90% män också har bolagstyrelser med 90% män. Det är representativt för branschen. Om man ska få en förändring i detta så måste man rimligtvis få in fler kvinnor i den branschen. Inga konstigheter, eller hur? Man bör väl inte kvotera så att det blir 40% kvinnliga chefer i en bransch där 90% är män?

Så varför kan inte ni inse att exakt samma logik gäller för andra områden med?

Om 80% av Sveriges kvinnor är de som sköter om vårdnaden av barnen, är det då inte en naturlig, logisk konsekvens att 80% av kvinnorna vinner vårdnadstvister? I en del kommuner vinner 100% vårdnadstvister vilket man just nu ser över om det är rimligt. Men 80% är inga konstigheter. Det reflekterar verkligheten. Att kvotera detta till 50/50, skulle inte det vara diskriminering? Ni båda tycker att kvotering som drabbar män är diskriminering, men i ett område där kvinnor är tydligt överrepresenterade så tycker ni inte det. Då tycker ni att det är riktigt att att män ska få 50/50.

Varför kan ni inte bara tänka såhär: “Aha, hm, om fler män har en närmre kontakt med sina barn – Kan det då innebära att män får ett större förtroende i det här området?”

För ni har ju inga problem med att inse detta så fort det gäller kvinnor. Ni brister i er konsekvens.

Sedan går Pelle Billing vidare med att säga nonsens som jag aldrig uttryck i hela mitt liv:

“Om vi nu tvunget ska prata millimeterrättvisa mellan vuxna bör även framföras att mannen, som försörjt barnen, haft en lika viktig roll i deras liv. Genom att ge tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen har han tillfredsställt högst grundläggande behov – behov som är lika basala som daglig omvårdnad.

Den faderskärlek som ligger bakom att han offrat tid med sin familj för att istället kunna försörja dem, är dock inget värd i Fridéns resonemang. Mannen förväntas istället flytta ut ur hushållet samt betala underhåll till barnen, trots att han inte längre är en del av deras vardag.”

Pelle Billing tror att jag tycker att ekonomisk försörjning är bajs. Jaha. Okej. Jag har inte planerat att vara hemmafru själv, jag kanske drivs av ett självhat då. Vad vet jag. I vilket fall. Pelle, försörjning av familjen är viktig, men det handlar, återigen, inte om det. Det handlar om att vi har en väldigt skev fördelning av yrkesliv och omvårdnad av barn i samhället. Kvinnor ser konsekvenser av detta i arbetsmarknaden, något som du finner fullkomligt naturligt och inte det minsta lilla fel. Men så fort det drabbar män så tycker du att det är fel och lögnaktigt och diskriminerande mot män att kvinnor har ett större förtroende med barn.

Det går inte ihop. Du är okej med de konsekvenser som drabbar kvinnor, men inte med dem som drabbar män. Det är inte rättvisa. Det är inte jämställdhet. Och det är garanterat inte frihet.

Ska vi göra en tankeövning?

Pelle. Du ska anställa en elekriker. Du har ett val här. Du kan välja personen som jobbar 100% som elekrikter, eller den som bara gör det 20% Båda kostar lika mycket. Du vet inte inget om dem. Vem väljer du?

Pelle. Du ska fondplacera och du behöver råd om hur du ska göra. Väljer du personen som jobbar 100% med detta, eller väljer du den som bara gör det till 20%?

Det förekommer en vårdnadstvist. Ett par med ett barn ska bryta upp och det visar sig att båda också kommer flytta, vilket innebär att det inte är möjligt att dela upp vårdnaden 50/50. Den ena föräldern har tagit ut 80% av föräldraledigheten, har oftast varit hemma med sjukt barn till skillnad från den andra. Den andra föräldern har bara tagit ut 20% av föräldraledigheten och jobbar mer och är inte hemma med sjukt barn.

Vem får du högst förtroende för?

Det finns ingen annan info förutom denna. Du vet inte vem barnet tycker bäst om. Vad de jobbar med. Ingenting. Det här är det enda du får utgå från. Vad är rimligt?

Ni är båda två emot kvotering till bolagstyrelser och detta argumenterar ni emot bland annat genom att säga att det är naturligt att en bransch som domineras av män också har flest manliga chefer. Jag är av samma åsikt. Men, till skillnad från er så är jag konsekvent och inser att detta inte enbart rör karriär – Det rör andra områden med. Ni båda två är emot att kvinnor får lagstiftade fördelar inom yrkeslivet men argumenterar båda två för att män ska lagstiftade fördelar vad gäller barn trots att barn är ett område där kvinnor är kraftigt överrepresenterade. Det går inte ihop.

Tänk om det istället vore så att vi gjorde det lättare för familjer att dela upp det här. Att kvinnor har problem i arbetslivet och att män har problem vad gäller förtroendet med barn är ett problem som hänger ihop. Båda sakerna är ett reellt problem. Jag är inte för att vi lagstiftar eller ändrar på föräldraförsäkringen så att föräldrar måste ta ut 50/50 vardera för att få ut hela. Jag tycker att detta ska vara folks egna val. Men, jag tycker att det är viktigt att både män och kvinnor är medvetna om alla fördelar och konsekvenser som val medför. Det finns inga val utan konsekvenser. Ett sätt vore att jämna ut den så att familjer skulle få ut en lika stor totalsumma oavsett vilken förälder det vore som tog ut föräldraförsäkringen – Detta skulle underlätta väsentligt.

Det skulle vara dyrt som fan, men jag tror att det skulle kunna leda till något väldigt bra. Kvinnor skulle inte ta ut lika mycket, och därav få mindre problem i karriären. Män skulle få en bättre kontakt med sina barn. Javisst, kvinnor för offra en bit i hemmalivet, män får offra en bit i karriären – Men man vinner också på det.

Men det viktigaste av allt i detta. Den enda grupp som egentligen spelar roll i den här diskussionen: Det är barnen.

För barnen skulle det vara fantastiskt.

Brukare dömd för sexuellt utnyttjande av personliga assistenter

Första domen mot människor som utnyttjat personliga assistenter sexuellt sedan det fria vårdvalet infördes har nu blivit klar.  SVD skriver bland annat om det. Det rör en man som tvingat tre unga tjejer till olika sexuella tjänster mot det att de ska få behålla deras jobb.

Det här är väldigt viktigt. Det är framförallt viktigt att personliga assistenter ser den här domen så att de vet att de har rätten på sin sida så att de vet att kan och vågar anmäla. Det finns en lucka i vårat fria vårdval, och det är att personliga assistenter kan få sparken av i princip vilket skäl som helst.

Företag anställer oftast personliga assistenter till en viss individ, de anställer dem inte som personliga assistenter som kan arbeta för vem som helst och omplaceras om de inte passar den individ de anställdes för. Det här är en farlig lucka i systemet som möjliggör flera olika sorters obehagliga missbruk och som innebär i princip noll arbetstrygghet och förminskar deras rättigheter.

Vad jag skulle vilja se ytterligare i detta är hur företaget, oavsett om det är privat eller kommunalt, hanterade de här tjejernas situation för jag tror att den största problematiken av alla ligger i företagen – inte hos brukarna. Om vi sätter press på företagen, kräver bättre avtal för att de ska få leverera tjänster samt ändrar anställningsformerna och slutar göra dem individbaserade för varje brukare så skulle man kunna se en förbättring – Man skulle bibehålla det fria vårdvalet, men det skulle inte kunna gå till samma extrema konsekvenser om man sätter regler och skaffar bättre avtal.

Sprid gärna den här goda nyheten vidare.

Tipstack: Bloggläsaren Hanna.