Min resa genom ätstörningar, från insjunknande till tillfriskning

Här är programmet om ätstörningar i Radio 1 där bland annat jag förtäljer hur jag blev sjuk, vården jag fick (eller inte fick, snarare) och hur det gick till när jag tog mina första steg mot att bli frisk på riktigt. Om ni inte ser PLAY ovanför, kan ni gå in här och lyssna.

Det är första gången jag pratar om det muntligt, ärligt talat är det kanske första gången man får höra det så brett, från start till slut. Även om jag inte förtäljer all problematik under tiden. Det här är ett ämne som för mig aldrig kommer sluta vara viktigt och jag börjar fortfarande gråta när jag tänker på de svårare perioderna. Framförallt insjunknandet och tillfrisknandet är extra känsliga punkter för mig.

Cissi var grym as usual, Linus Fremin berättade om bullimi och hetsätning som han lidit av när han var yngre. Han är en av få män som talar öppet om dessa frågor vilket är modigt att han gör, ytterst tabubelagt.

Vi talar även med Anna-Maria af Sandeberg, verksamhetschef på Stockholms Centrum för ätstörningar som berättar om hur vården fungerar, hur resurserna ser ut och annan mycket välbehövlig fakta. Hon berättade också att de lansera killgrupp snart så att män med ätstörningar kan prata med varandra, gå igenom behandlingen tillsammans så att de inte ska känna sig så konstiga och avvikande.

Jag är väldigt nöjd med det här programmet och hoppas ni vill lyssna.

Att våga tala om anorexin nu och då

Imorgon i Radio ska vi tala om ätstörningar. Tanken slog mig just att jag egentligen aldrig talat muntligt om detta. Visst, om ideal, samhälle – Det har jag talat väldigt mycket om, men imorgon ska vi ha fokus på det personliga, och jag ska berätta intimt om min egen resa med ätstörningar.

Jag har varit frisk sedan lång tid tillbaks, men det är läskigt att ständigt påminnas om hur nära det hela man ständigt ligger. Det krävs inte mycket för att sjuka tankespår ska sätta igång i huvudet på nytt. Det är inget jag kan kontrollera, det är inte jag, det är något annat. Likt en demon som rycker tag i hela kroppen och får hela ens rationalitet att gå i tusen bitar. Det jag kan kontrollera är att undvika situationer där det utlöser sig.

Jag får inte ha en våg i hemmet. Helst av allt ska jag inte väga mig alls. Det finns något ruskigt i det, hur huvudet fungerar. Om jag väger mer än vad jag anser att jag bör drabbas av jag en fruktansvärd skam, än idag, och väger jag mindre än jag bör sätter demonen klorna in en och säger – du kan gå ner mer, mer, mer! Varför sluta här? Gå ner mer!

Om jag besöker pro ana-sidor tar en annan känsla vid. En något mästrande sådan. Jag kan läsa deras tips till varandra och drabbas av en vidrig form av stolthet. Det där andra, det sitter där inne och skrattar. Skrattar åt deras tips och hur dåliga de är, för jag, minsann – Mina var så mycket bättre. Jag visste hur kroppen fungerade i detalj, hur man utplånade hunger bäst och hur man höll sig stående längst på en minimal mängd med näring. Herregud, jag arbetade både dag och nattjobb samtidigt som jag åt en gång i veckan. Och det påminner den där mörka delen av skallen mig om, rycker tag i mig och säger: Visa dem! Visa dem hur det går till! Du kan ju! De ska inte tro att de kan.

För att inte nämna kosthållning. Ve mig om jag äter dåligt och får näringsbrist – Då är det kört. Det är kört i flera dagar. Ni vet filmer, när det är så att en person är besatt av något, och det något tar över när personen i fråga är för svag? Det går nog att likna vid det. Kroppen värker, huvudet är inte helt klart, man känner sig trött och utslagen – Och något i dig blir fruktansvärt lycklig över detta och vill bara fortsätta att gå runt med samma svält tills man når toppen av den här utslagningen. Det här är det läskigaste av sakerna jag vet, och därtill det svåraste att behandla för det här är så skruvat att jag inte för mitt liv kan förstå det. Jag har alltid förutsatt att det har något med kroppens överlevnadsinstinkt att göra, något som slår bakut och njuter av det som gör att man kan fortsätta gå vidare. Men jag vet inte exakt.

Det finns en del saker till. Jag tycker inte om att vara med på bild. Det känns jobbigt. Detta vet jag dock är något av en vanesak, och inget strikt tillhörande detta. Det är beroende på period och ärligt talat – om man ser ut som skit eller inte på bilden. Big surprise. Jag ska inte direkt sitta och glo på modellbilder hela dagarna och modebloggar skrivna av tjejer som är sjukt söta och även, ja, väldigt smala. Det är inte en bra grej alls. Litegranna är okej, som vana? Nej. Aldrig i livet. Det förstör allt. Jag måste undvika det.

Anorexi är en märklig sjukdom. Jag kan närmast likna den psykologiskt vid ett missbruk. Jag är frisk men det är inte något man kan sluta vara vaksam för. Ingenting man kan slarva med. Det finns många saker vad gäller min kropp och vikt som jag i ärlighetens namn är betydligt mycket mindre brydd över än de flesta kvinnor jag känner. Den saken är jag glad över, för annars vore det hela nog rätt svårt.

För så fort det minsta lilla händer som sätter igång den här spiralen så är man körd en period framåt om man inte lyckas gripa tag i den och strypa den omgående. För mig är det, lustigt nog, att tvinga mig att agera exakt tvärtemot. Om jag skäms över vikten är det bäst att sätta sig och klämma i sig en påse ostbågar. Jag vet inte varför, men att äta mat när den där mörka delen av hjärnan försöker tvinga mig till svält fungerar faktiskt bäst. Oavsett varför den börjar härja. GÖR TVÄRTOM, är mantrat. I alla fall för mig.

Imorgon ska vi tala om ätstörningar i Radio 1. Inte bara ur ett samhällsperspektiv. Mycket, mycket mer personligt. Jag undrar hur det hela kommer gå, men jag undrar också hur det är för er. Ni som har dem, ni som ser er som en del av riskzonen, ni som haft dem. Ni kommer som vanligt kunna komma vara med via internet, och det hoppas jag att ni vill vara.

Tills dess får ni gärna dela med er här. Känner ni igen det jag talar om? Jag skräms ofta av det jag beskriver. Skäms över det gör jag med.  Jag har oftast problem att prata om det. Jag vet inte om jag vill. Jag vet inte om jag bör. Jag vet inte om det, i sig, kan vara en utlösande faktor. Jag måste i alla fall oftast undvika att umgås med andra som har ätstörningar i större grad, vilket innebär att det arbetet är uppdelat periodvis. Vi är alla gamla anorektiker, vi kan inte vara tillsammans till en större grad, det blir aldrig bra: Vi gör varandra sjuka väldigt lätt så fort en av oss tar ett snedsteg och säger fel sak.

Så lite rädd är jag för det. Att tala personligt om det. Men vet ni, så länge man inte går in på kost. Så länge man inte berättar hur man åt. Vad man gjorde för att kunna låta bli. Vad man lät bli och hur ofta. Jag hoppas det kan fungera då. Jag tror det kan det. Det känns rätt okej just nu.

Krönika: Vi måste ta ungas porrmissbruk på allvar

Idag har jag skrivit en krönika på Nyheter24 som rör ungas porrmissbruk. Jag oroas över att det finns så lite information tillgänglig i det här området och att väldigt få vet hur man känner igen varningssignaler. Läs krönikan, och fortsätt sedan gärna att läsa det jag vill lägga till.

Jag vet inte hur stort det här problemet är. Det vet ingen, för det har inte gjorts någon bra undersökning i området. Det kanske är jättestort, det kanske är jättelitet – I vilket fall är konsekvenserna av porrmissbruk tillräkligt stora för att man ska kunna motivera att undersöka problemets omfattning ordentligt.

Det görs då och då undersökningar om hur mycket porr folk konsumerar, men detta säger i ärlighetens namn nästan ingenting. Du kan bruka porr varje dag utan att det är ett problem, precis som du kan göra det bara någon gång då och då – men på ett problematiskt vis. Jag vill se en undersökning där man inte bara dokumenterar hur mycket porr folk konsumerar, jag vill också se hur deras sexliv ser ut i övrigt, jag vill se om deras porrkonsumtion ändrats vad gäller porrens natur. Jag vill veta om människor mår bra eller dåligt efter att de använt porren. Alla de här sakerna är viktiga. Mängden är egentligen rätt ointressant.

Vi vet att missbruk skiljer sig. Det finns fler än ett sätt att missbruka alkohol. Du kan vara fysisk alkoholist, beroende av att vara påverkad hela tiden för att fungera – men du kan också missbruka alkohol utan att vara beroende av det varje dag. Du kan ha ett osunt förhållande till alkohol och vara oförmögen att hantera dig själv när du dricker, dricka för mycket och göra dumma saker för at man saknar spärrar. Vi vet att det är såhär, och därför måste man alltid ta mer än mängd i beaktning när man försöker utreda om det finns problematik.

Porrmissbruk är ett ämne som förtjänar att uppmärksammas. Läs gärna min krönika för att få större pli på vad konsekvenser med missbruket är, samt mina tankar om varför ingen vill ta tag i det här problemet.

Jodå, du bibehåller dina mänskliga rättigheter som personlig assistent!

“Hej!

Det här handlar om något helt annat men kunde inte hitta en mail till dig så tänkte fråga ändå.

Jag har för mig att du tidigare skrivit om en mamma som ville köpa sex åt sin funktionshindrade son. Jag har för mig att du och de flesta var överens om att sex inte är en rättighet.

Jag har en vän som sökt jobb som personlig assistent (PA). Med nya reglerna så kan ju den handikappade, brukaren, numera vara chef och arbetsledare för PA, fast man har en extern samordnare ( kommun eller privat). Jobbet sker ju ofta ensamt och av lågutbildad (om ens någon utbildning efter gymnasiet) personal. Många unga kvinnor, som min vän. Dessutom så skyddas brukaren av sekretesslagen och vad jag har luskat fram så verkar LSS-lagen om handikappades rätt till stöd (att kunna leva ett normalt liv) nästan alltid gå före arbetsplatslagstiftningen i praxis.

Nå, för att komma till saken: I min väns arbetsuppgifter ingår att sätta på kondom och porrfilm innan brukaren vill onanera. Hon fick så klart en chock men blev bara iskallt bemött av vårdföretaget och brukaren att det är så här det går till, brukaren har rätt till sin sexualitet. Kan väl tillägga att brukaren bor i en tvåa så det är ju svårt att komma undan under akten. Och att brukaren kedjeröker men att passiv rökning inte ses som ett arbetsmiljöproblem eftersom “det i första hand är ett hem och ingen arbetsplats”.

Min vän mår såklart dåligt över detta och vill helst inte ha jobbet. Problemet är att hon är arbetslös och inte direkt har råd att tacka nej. Vi bor på en mindre ort (=hög arbetslöshet) med ett dominerande vårdbolag och tydligen måste man ta de jobbiga gubbarna först innan man kan få en vettig brukare eller fast jobb. Dessutom har man ju som PA i princip inga som helst vettiga arbetsavtal, räcker i praktiken med att brukaren eller vårdbolaget hävdar att personkemin inte stämmer och du blir sparkad.

Vart går egentligen gränsen? Ska man kunna tvinga PA:s att hjälpa till med onani? Surfade runt på forum för handikappade och PA:s och där var det bland många vedertaget att man skulle hjälpa en person att göra allt från att ladda dildos (inte så farligt kanske) till att lägga två handikappade “rätt” i sängen (tom föra in penis!) innan samlag. Vissa höll tom i sexhjälpmedel under onani.

Vissa har kanske inget problem med att bara hjälpa till, men ska man verkligen skapa regelverken efter dem? Kan tänka mig att många unga tjejer som börjar jobba vid 19 och inte har koll känner sig tvingade till saker de inte mår bra av. Har själv jobbat inom hemtjänst och där är det otänkbart att hjälpa till vid sex. Har fått sätta på porr (men kunnat gå därifrån) och bytt solkiga lakan men thats it. Mer ska man inte göra enligt arbetsplatslagen. Och visst, att sätta kateter eller liknande innebär ju också att man rör någons kön, inget som jag finner obehagligt, men jag skulle tycka det var jobbigt om det plötsligt blev av sexuell natur. Har jobbat med snuskgubbar som stönar vid tvätt osv. En av förutsättningarna för att allt intimt ska ske professionellt är ju att både vårdare och boende är just professionella och inte sexuella,

Visst att man ska ha rättigheter att leva normalt som handikappad, men var går gränsen? Är det verkligen den handikappade som är offret i denna situationen eller unga tjejen som kan ryka när som helst?

Sorry att det blev ett långt inlägg om något off-topic men vet fasen inte vart man ska vända sig. Prövat på personligassistent.com och en sida för handikappade men där skäller folk på en så fort man försöker säga något negativt om saken, alt “om du inte pallar behöver du inte ta det jobbet!”.”

- Julio

Det speler ingen roll hur deras regelverk inom yrket ser ut, inga arbetsplatsregler kan trotsa svensk lag. Enligt svensk lag är alla typer av sexuella sammanhang som tvingas på en person mot deras vilja en typ av sexuellt ofredande, däribland hör att trä på en kondom på en erigerad penis, är det återkommande och din vän hotas med att få sparken så går det garanterat under sexuella trakasserier.

Och nej, det finns ingen lag som säger att folk har rätt till sex. Det är deras påhitt. Det är väl en fin tanke, men nej. Den regeln finns inte ens inom regelverket för yrkesområdet. Här är de rättigheter som de handikappade har enligt LSS:

• personlig hygien
• måltider
• av- och påklädning
• förflyttning inomhus och utomhus
• kommunikation med andra
• annan hjälp som förutsätter god kunskap om den
funktionshindrade
• att träna och genomgå behandling

Inget om sex. Alls.

Vad gäller rökning i bostaden: Alla arbetsgivare måste aktivt arbeta för att personliga assistenter inte ska utsättas för skadlig miljö även i det här fallet. Om inte så riskerar arbetsgivaren att få betela ut vite till den/de drabbade personliga assistenterna. Här är ett fall som rörde Österåkers kommun där man fick avlägsna de ickerökande personliga assisterna från vårdtagarens bostad, och sedan införskaffade de en luftrenare för att förhindra problem i framtiden.

Jag tycker att det här företaget agerar väldigt illa. Den typen av uppgifter kan gott och väl utföras av folk som är okej med det, men inte av folk som inte vill. Det finns inget regelverk som säger att hon måste utföra något av det du nämnt. Jag föreslår att hon skaffar fram bevis för tvången och sedan anmäler röven ur dem.

Jag tycker dock inte att hon ska veva en regelbok i deras ansikten. Skaffa bevis först. Sedan kan hon veva regelboken. Om de då skiter i det, eller ger henne sparken så är det fritt fram att anmäla. Men lagen och arbetsmiljöverket är helt på din väns sida.

Källor: Kommunal, info om lagar och regel kring vårdtagare och vårdgivare.

Vad är egentligen genuspedagogik? Och varför är så många emot det?

Idag pratade vi om genuspedagogik i Förskolan på Radio 1. Cissi Wallin, som är programledare, Lady Dahmer och jag. Vi talade om detta med anledning av Amanda Schulmans inlägg. Läs det, och låt mig sedan utveckla mig om vad genuspedagogik är, och varför jag tycker att det är en sjukt bra grej.

För det första: Alla föräldrar är för frihet. Oavsett om du håller på med genus eller inte. Det spelar ingen roll om du klär din lilla tjej i klänning, en vettig förälder oavsett ideologi kommer inte att förbjuda henne från att spela fotboll om hon vill. Där misstolkar folk genusuppfostran å det grövsta. Folk har fått för sig att man…

1. Förbjuder kön.
2. Påstår att allt annat är tvång och att andra föräldrar inte är för frihet.
3. Att man ska uppfostra alla barn enligt samma mall och inte tillåta skillnader som avviker från denna mall.

Om man ska uttala sig om vad genusuppfostran är, så finns det en poäng med att läsa på om vad det är innan man tror att det är barnmisshandlare mot blöjbyten och som förbjuder rosa och förbjuder “hon” och “han” och förbjuder flickor från att leka med dockor. Det är inte det som är genusuppfostran och jag bryr mig inte huruvida någons unge bär en klänning eller inte. Skitsamma. Det är så irrelevant att det inte är klokt och att folk som tar sig friheten att argumentera mot genusuppfostran med såna argument, det säger mer om er än om genus. Varför tror ni att det handlar om det?

Tror ni att det skulle ha blivit en riktig riktlinje i skolan om det var det som genus handlade om? Om det handlade om att förbjuda att kön nämndes och flickor från att bära rosa? För det skulle ju faktiskt inte ha kunnat bli. Jag tycker att det är en rätt rimlig slutsats som man kan komma fram till själv om man tänker på det.

Genusuppfostran handlar om att tillföra möjligheter, och nej, ingen förälder tror att man tvingar barnen till saker, det tror ingen, inte ens fundamentalister tror att de gör det. ALLA tänker att de erbjuder frihet, men det finns så mycket saker vi ser runt om i världen som väldigt många av oss verkligen inte tycker är frihet. Men på samma sätt tittar andra, i andra delar av världen, på vårat västerländska samhälle och tycker att mycket vi gör är sjuka tvång.

Om man tror på genus, då tror man på samhällsstrukturer. Man tror att barn gör vad vuxna gör. Man tror att barn söker en grupptillhörighet, och man tror att den gruppen påverkar individen. Så långt inga konstigheter, barnuppfostran ser ut så. Skillnaden är att man också har könet i åtanke inom genus. I genusuppfostran delar man inte upp barn i grupper baserat på kön, man delar upp barn i grupper baserat på deras intressen. Man säger inte: “Pojkarna kan göra det och flickorna kan göra det.” Man säger: “De som vill rita kan rita, de som vill leka med bollar kan det.” Om det då visar sig att fler flickor vill rita, och fler pojkar vill leka med bollar: Det gör inget. Men man delar inte upp dem till att börja med och man tar inte för givet att vissa barn gillar vissa saker och har olika förutsättningar på grund av deras kön.

Och om ett barn har svårigheter i ett visst område så bortfärdar man aldrig någonsin det med: “Äsch, han är ju bara pojke/flicka.” Om en tjej är väldigt blyg och rädd för att ta kontakt, så ser man inte det som en helt okej grej för att hon är tjej, utan man hjälper henne med det, för man utgår inte från att tjejer har ett visst naturligt handikapp. Om en pojke går runt och spöar skiten ur de andra kidsen så avfärdar man inte det med att det är en killgrej, man försöker ta reda på varför och lösa det. Man utgår inte från att han är dum i huvudet bara för att han är en kille. Man ger alla indivder stöd i de områden som de har problem med oavsett om de föds med en snopp eller snippa.

En annan sak man gör med genusuppfostran är att man har koll på vilka övriga intryck man ger sina barn. Man läser inte bara sagor om söta prinsessor och prinsar som riskerar liv och lem för att rädda prinsessornas liv. Inom genus kan flickan vara den som räddar, och pojken vara den som behöver bli räddad. Individerna finns, men de är inte bundna till kön utan rollerna växlar baserat på karaktärernas individer. Man byter inte plats på könen, som vissa tror, utan man låter de olika rollerna existera trots den klassiska könstillhörigheten.

I den mesta populärkultur som riktas till barn är det klart och tydligt att pojkar som gråter och inte är tuffa och slåss är dumma mesar. Det är väl helt okej för de pojkar som inte vill gråta, men hur är det med de pojkar som vill gråta? Ska de verkligen behöva känna sig missanpassade i samhället på grund av det? Hur är det med flickor som inte vill gråta och som inte vill kramas lika mycket som det tas för givet att flickor vill? Ska de stämplas som kalla häxor med sociala problem? Hur är det med flickorna som inte är söta, som ju alla flickor är i alla historier? Ska de behöva känna sig missanpassade och dåliga för att de inte är söta nog? Ska de verkligen behöva få ätstörningar när de kommer upp i puberteten och ha ångest för att de är så fula? Vet ni någon tjej som har inte ångest över sitt utseende idag, och är det verkligen rimligt att det ska behöva vara så? Kan inte hon vara skitglad över att hon är grym på sport om det nu är det som valde att uppmuntra när hon var ung istället för att kalla henne söt hela tiden?

Genusuppfostran anser att ingen ska behöva känna sig missanpassad på grund av att deras personlighet och utseende inte passar in på deras könsroll. Enligt genus ska pojken som gråter passa in lika bra i samhället som pojken som springer runt och sparkar en boll och som är tuffast och starkast. Enligt genusuppfostran så är inte det som flickor uppskattas mest för hur söta de är, utan det är det som de vill, som de är bra på, som räknas.

Är det här verkligen så farligt? Är det så hotfullt? Jag kan inte se problemet. Jag skulle kunna se problemet om det handlade om att man förbjöd flickor att vara “flickiga” och pojkar att vara “flickiga”. Jag skulle se problemet om man bara tillät en enda könsneutral upplaga och alla skulle följa den mallen. Men det är extremism, och något sånt här tillåter vi inte i Sveriges förskolor, och att genusuppfostran skulle se ut på det viset är på grund av folk som blir sura så fort de hör ordet genus och drar sina egna förutfattade åsikter.

Och om man tycker att vi ska ha en tydligt indelad uppfostran enligt kön, som Calle Schulman tydligen gör. Kul för dig att du gillar när flickor är söta. Jag gillar också söta grejer. Söta flickor, söta hundvalpar, söta pojkar. Men tänk om Charlie och Penny, när de växer upp, blir fula?

Om de främsta komplimangerna ni då gett dem, varje dag, är baserat på hur söta de är – Vad fan händer med deras identitet och självförtroende då, när de inte längre kan leva upp till det som uppmuntrats varje dag från deras omgivning? Jag skulle gissa på att resultatet blir Kissie. Extrema mängder smink, mycket ilska, mycket plastikkirurgi och mycket ätstörningar. Vet ni hur många tjejer det är som ballar ur i en viss ålder på grund av att de inte är söta flickor längre, och finns det en vits att motverka detta innan det händer?

Tänk om de här flickorna istället hade fått höra, från främlingar och sina föräldrar och sin omgivning varje dag att det var en prestation de lyckades med som var det som ständigt fick höra glada ord om, kanske skulle det vara bättre? Jag säger inte att man ska förbjuda folk att vara söta, men om det blir den största källan till bekräftelse under ett barn uppväxt så…

Alla som har barn vet att uppmuntran och bekräftelse innebär att ett barn tycker bättre om en viss syssla. Alla vet att ett barn tycker att det är roligare att utföra någonting som får dem att känna sig duktiga. Det här använder man både vad gäller att lära barnen fakta, och att lära barnen vad som förväntas av dem och i deras beteende gentemot andra. Det här slutar inte vara en sanning för att det helt plötsligt gäller utseende, det här slutar inte vara en sanning för att det handlar om “machogrejer”.

Jag går inte omkring och tror att folk ignorerar när deras döttrar intresserar sig för fotboll. Självklart så gör inte folk det. Bara folk som är extremt konservativa gör det, och det är inte vår norm länge (även om jag fick en hel jävla del om mina intressen från folk när jag växte upp som gjorde mig rätt förbannad) utan vår norm är att uppmuntra våra barn när de är duktiga och när de är intresserade. Det är ett bra steg på vägen, men det är inte hela vägen.

Och hur kommer man resten av vägen?

Genus handlar om att du analyserar hur du talar till ditt barn, vad är det som du främst ger dem glada leenden för? Vad är det som du främst säger att de är bra för? Vad är det som främlingar säger till ditt barn? Vad är det som dina släktingar och vänner säger?

Om du tänker på det här och, förmodligen till din förvåning, kommer fram till att det är en jäkla “Du är så söt, du är så fin, du är så gullig!” till ens tjej, då ska man inte bli förvånad om den här tjejen, när hon kommer i puberteten och lägger på sig vikt, får finnar, och börjar bli lite ful som många av oss dessvärre blir – Då ska du komma ihåg att du var delaktig i detta, för det du visade uppskattning för under hennes uppväxt var hennes utseende, och när hennes största källa till bekräftelse dör bort i en hormonexplosion, visst fan att hon blir deprimerad. Du ska inte sluta kalla henne för söt, men tänk på vad det är som kommer oftast och överväg om det är värt det.

Och om du inte tror på det här. Tänk på det, i ditt liv, som du är bäst på, det som folk tycker allra bäst om dig för, det som får dem att le åt ditt håll. Tänk dig att det här plötsligt försvinner. På några månader. Poff! Borta. Du kan inte längre.

Du var grym på matte och hade ett grymt jobb som utvecklare på ett stort IT-företag, hoppsan, du fick en stroke! Alla dina skills försvann. Ångest? Ja. Du var fotbollspelare och hade en sån jävla exakt spark i benet att det inte var klokt, men hoppsan! Du bröt en led och kan inte spela längre. Ångest? Jag tror det. Du är bildkonstnär och helt plötsligt går du och blir blind, självmordbenägenhet? Jag tror det.

Ser ni min poäng? Jag tycker inte att ni ska förbjuda era döttrar från att bära rosa, ha en prinsessklänning och jag tycker absolut inte att ni ska undvika att kalla henne för söt. Men, om ni funderar på de flesta sagor ni läser för henne, de flesta kläder hon bär, och de flesta saker ni ger henne bekräftelse för och kommer fram till att väldigt mycket handlar om att man ska vara söt, då tycker jag att det finns en poäng i att försöka ändra på detta och se om det finns något annat ni kan uppmuntra henne för än just det ytliga.

Och om ni inte går med på det, utan tycker att det är helt rätt och rimligt att det ska vara så: Då vill jag fanimej inte att ni blir förvånade när hon blir 12-13 år, får ätstörningar, har ångest för sitt utseende, bär dubbla behåar med inlägg, vitblonderar håret, bär tjugo kg smink och tjatar och skär sig i armarna för att hon känner sig så jävla misslyckad. För ärligt talat: Ni gjorde ingenting för att motverka detta när hon var yngre. Ni uppmuntrade det.

Man kan tala så mycket om självförtroende, att det är det viktigaste att ge sitt barn. Men hur ger du egentligen ditt barn självförtroende? Har du tänkt längre på det? Gör det. Och när du gör det, tänk på vad du ger dem självförtroende för, och överväg om detta är något som kommer att försvinna, helt plötsligt, en dag när de växer upp.

Du skulle inte vilja att det du uppfattas som duktig och bra för plötsligt försvann. Dina barn kommer inte att göra det heller.Tänk på vad dina barn förväntas gilla, och fundera på om de kanske får höra samma sak hela tiden.
Tänk på hur dina barn förväntas agera, och fundera på om det är rimligt.

Tänk bara på vad du gör, lyssna på dig själv, titta på ditt barns omgivning och fundera på hur rimligt det är. Varsågod, där har du genuspedagogik. Är det verkligen så jävla hemskt som du trodde?

Tänk också på detta: Om det inte hette genus, och du inte kopplade det till feminism, skulle du då ha samma fördomar som du har idag? Eller är det egentligen baserat på vissa knäppon, extremister, som du sett på internet och baserat på dina fördomar om vad genus och feminism inbegriper?

Läsarfråga: Självdiagnostisera och självbehandla glutenintolerans?

Att självdiagnostisera olika allergier är inte ett helt ovanligt fenomen, och när det kommer till saker som att man märker att man alltid blir svullen och det börjar klia av vissa saker så har jag egentligen inga problem med att man säger att man är allergisk mot det och undviker det (även om man bör diagnostisera ändå för att det kan finnas saker som tillhör samma familj som man reagerar värre på som man bör veta om för att inte riskera allvarliga allergiska besvär i framtiden) men det finns gränser. Det är en sak att undvika nötter eller vissa frukter, men att självdiagnostisera en sak som glutenintolerans och sedan börja behandla sig själv för det är ett väldigt stort steg och det är något man bör vara säker på innan man börjar.

Och varför då?

Det är svårt att undvika. Det är dyrt. Det blir omständigt för dig och din omgivning och det kan vara totalt jävla LIVSFARLIGT. Läs vidare om du är nyfiken på varför, vilket du måste vara om du tänkt den här tanken för du vet inte vilken fara du möjligtvis utsätter din kropp för om du gör ett sånt här val.

Jo, för det första finns det gluten i mycket fler saker än vad folk tror. Det räcker inte att utesluta pasta, bröd, bulgur och så vidare. Man måste också utesluta öl (förutom några få glutenfria sorter) man måste hålla koll på alla sorters stärkelse i produkter och vara säker på att den inte är gjord på något som kan innehålla gluten, och tro mig: Det står inte klart och tydligt. Du måste lära dig ha koll på mycket fler saker än orden gluten och vete. Du måste kolla att saker tillreds i en glutenfri miljö, du kan inte dela smörpaket med folk, du kan inte dela knivar du skär ditt bröd med eller skiva det på samma skärbräda.

Lycka till med att hitta caféer som har något du kan äta förutom grönsallader, du kan inte köpa med dig något att käka på vägen, eller på tåget, för det finns nästan aldrig något som vi glutenintoleranta kan äta där. Väldigt många restauranger har inte glutenfri mat, det finns ofta gluten i såser, folk vet ofta inte om exakt vad som finns i maten eller om de tillreds i en glutenfri miljö. Alternativ, om du väljer att ta en hamburgare på stan, är oftast smaklösa skorpor.

Varje gång du går på middag hos någon, föräldrar eller vänner, så måste du veta varje ingrediens. Om de har en köpt marinad så måste du läse innehållsförteckningen, du måste ta med dig egna alternativ, eller tivnga dem som bjuder dig på mat att köpa dyrare, glutenfri mat åt just dig, eller så får alla andra anpassa sig efter din intolerans.

Det är ett rätt stort steg för något som är osäkert. Och ärligt talat kan jag tycka att det blir lite respektlöst mot omgivningen att insistera på att man har en sån här intolerans om man inte vet säkert, för grejen med glutenintolerans är att symptomen kan vara ytterst diffusa och även om din situation stämmer exakt eller inte särskilt mycket med glutenintolerans så behöver inte det betyda skitmycket. Jag, exempelvis, hade väldigt få av de vanliga symptomen. Jag har vänner vars magproblem stämmer in mycket bättre på gluteintolerans men som inte visat sig vara glutenintoleranta efter att de gjort en tunntarmsbiopsi.

För att tydliggöra allvaret, om det inte räcker med hur man försvarar sitt och sin omgivnings liv, och gör kosten dyrare än gemene mans: Gluteintolerans, Celiaki, är en autoimmun sjukdom. Det är ingen allergi. Om du gått omkring med det här utan att veta om det och ätit gluten i flera år så vill man kolla att du är frisk. Man vill kolla att du inte skadat ditt tarm allvarligt, och man vill kolla hur du mår i övrigt, hur din hälsa är, hur det står till med ditt immunförsvar.

Gluteintolerans är en sak som folk dör av. Det är något värt att komma ihåg. Folk dör av allergier med, men de dör plötsligt, de dör inte lite bit för bit. Du kommer inte märka från eller till om din hälsa förvärras eller förbättras stegvis, i extrema fall, möjligtvis, men inte annars. Du kommer inte märka om du får cancertumörer i ditt mag och tarmsystem, eller om du avmagrar bit för bit, eller om ditt immunförsvar blir sämre och sämre. Du kommer inte märka om du slutar att växa, eller om dina muskler förtvinar litegranna bit för bit. De här sakerna märker man när man redan blivit sjuk, inte när de är på väg att hända.

Och om du själv testar en glutenfri kost och sedan tycker att du mär bättre av det och går för att göra riktiga tester senare, vet du vad det innebär? Det innebär att du inte kommer få några utslag alls under den riktiga diagnostiseringen. Om du är gluteintolerant och äter gluten så börjar kroppen producera specifika antikroppar som man letar efter under diagnos, om du slutar äta gluten så kommer du inte att producera dem, och läkare kommer anta att du inte är inte är intolerant. Du kommer bli friskförklarad, du börjar äta gluten igen och du kommer stegvis att slita ner din kropp och DÖ. Låter det dramatiskt? Folk dör av det här, fortfarande, och innan man kom på att det var gluten som var skälet så var i princip alla glutenintoleranta dödsdömda. Celiaki, som den här autoimmuna sjukdomen heter, finns dokumenterad i läkarvetenskapen så långt tillbaks som i Antikens Grekland, men det var inte fören långt, långt senare man visste vad det var på grund av, hur man diagnostiserade det och behandlade det.

Det är två av skälen till varför man inte uppmuntrar självdiagnostisering och självbehandling av glutenintolerans.

Ett annat skäl till varför man inte gör det är de diffusa symptom som glutenintolerans kan innebära. Du är kanske underviktig, har mycket diarré, eller omväxlande diarré och förstoppning, och du har gasbildning och ont i mag och tarmsystemet. Du känner dig trött och hängig och är sjuk ofta. Det här är väldigt typiska symptom på glutenintolerans, men vet du vad? Det kan också vara knas med din sköldkörtel, du kan ha IBS, du kan ha förstadiet till en annan tarmsjukdom, det kan vara laktosintolerans eller det kan helt enkelt vara så att du bara inte äter på ett bra sätt för din egna kropp. Det kan till och med vara POLLEN.

Det är därför det har tagit så lång tid att kunna fastställa en bra diagnosmetod. Du kan inte ställa en diagnos på glutenintolerans utifrån egna erfarenheter. Det går inte. Du kan sluta äta pasta och bröd och upptäcka att du mår bättre, men det betyder ingenting överhuvudtaget för det finns så många andra saker som kan ge dig problem med bröd och pasta.

Det finns bara en enda situation där jag anser att det är bättre att man testar själv vad gäller detta, och det är om man helt enkelt inte har ekonomisk möjlighet att göra en diagnos. Nu kanske vissa anser att man alltid har råd med detta med vår sjukvård, men så är det faktiskt inte. Senaste gången jag behövde göra något mer ordentligt med vården kostade det mig över 800 kronor, 800 kronor som jag hade, men alla har inte pengar över alltid och om man lever i den typen av situation där kan man knappt kan skramla ihop till hyra och mat så blir det svårt att lägga ut pengar på en massa läkarbesök.

Den saken kan jag förstå, men om man gör det, så måste man senare börja äta gluten igen under en längre period för att sedan skaffa en riktig diagnos. Man ska inte fortsätta med det.

Men såhär. Om du har råd med att gå till läkarvårdscentralen, och sedan få en remiss till en mag och tarmspecialist som tar blodprov, som sedan vid ett annat tillfälle gör en tarmbiopsi och kanske några tillfällen till: Då ska du göra det.

För tänk om du inte är glutenintolerant? Tänk om det är tjocktarmskatarr? Tänk om det är en överaktiv sköldkörtel? Tänk om det är en annan matallergi? Tänk om det är veteallergi till och med? Tänk om det bara handlar om att du äter för mycket bröd och pasta?

Eller tänk om det faktiskt är glutenintolerans, att du fått den biten korrekt, men att du eftersom att du aldrig gick till en läkare har fått såna problem i kroppen av den här autoimmuna sjukdomen (kom alltid ihåg vad det är) att tunntarmens slemhinna blivit så skadad att du börjat utveckla cancer (vi löper sjukt mycket större risk för det, ska ni veta) och aldrig fått en riktig undersökning av din tarm – Ja, vadfan gör du då? Då DÖR du. Eller vad sägs om du får samma sak som en kollega till mig fick? Han hade gått runt med odiagnostiserad Celiaki i hela sitt liv. Tillslut fick han sin diagnos och läkarna kollade upp hur han mådde i allmänhet, och vet ni vad? Han hade lungcancer. Aldrig rökt en cigg i hela sitt liv, men eftersom att hans immunförsvar varit så nedsatt hela hans liv så hade hans lungor drabbats av så många olika konstiga infektioner att de blev förstörda. Han fick operera sig, han fick en fjärdedels lungkapacitet kvar. 100% sjukskriven. Han kan inte gå i trappor, han kan inte gå ut och promenera. Ärligt talat, det här var så pass länge sedan nu att jag inte ens vet om han lever längre – Men om han inte hade fått sin diagnos hos läkare så skulle han varit STENDÖD snart därefter.

Låter det kul? Nej, det gör det inte.

Man ska visa sin kropp så pass mycket respekt att man tar seriöst på såna här saker för den där självbehandlingen som folk håller på med är inte bara besvärligt, den kan vara farlig. Därför står det klart och tydligt på alla informationssiter att du aldrig någonsin för självdiagnostisera och självbehandla Celiaki. Det är inte en matallergi där du bara kan undvika saker och sedan är allting prima, det är en livsfarlig sjukdom som folk dör av.

Du skulle aldrig självdiagnostisera och självbehandla cancer. Självbehandla inte sakerna som ökar riskerna för att du ska få det heller. Du vet, symptomen på cancer i tarmen är inte att du får en stor synlig knöl och att du mår åt helvetet. Symptomen är att du har magproblem, och de kommer bit för bit och de blir din vardag tills det, mycket möjligt, går åt helvetet. Och då dör du, eller så sitter du där med en stomi. Och det du kunde ha gjort för att undvika det här är att gå på ett riktigt sjukhusbesök, göra en biopsi, kolla av din hälsa och se att allting står rätt till.

De flesta drar sig gärna för att göra sånt här. Men jag kan inte säga ordet AUTOIMMUN SJUKDOM för många gånger om det kommer få folk att förstå allvaret bakom glutenintolerans.

Skrämmer jag någon nu? Det hoppas jag verkligen. Det är lite det som är poängen. Jag vill skrämma skiten ur varenda person som tänker att de ska testa själva. Gör det inte. Gå till en läkare!

Mag och tarmproblem i vården, lyssna i efterhand

Dagens radioprogram om mag och tarmsjukdomar blev bättre än vad jag trodde. Ett flertal personer ringde in och berättade om deras egen erfarenhet av vården. Hur vården avfärdar deras problem som stress eller inbillning, eller helt enkelt inte tillräkligt allvarliga för att behandla.

Lyssna på programmet här.

Speciellt upprörd blev jag av vad lyssnaren Johan berättade. Han berättade att han har ett bråck i magmunnen och lider av extrem smärta på grund av det. Han gör coctails bestående av Citodon, Atarax, Propavan och ytterligare en sak (ursäkta minnet) för att kunna stå ut. Hans bråck GÅR att operera, vilket innebär att han skulle slippa många av hans problem, men vården säger nej. De tänker inte operera förens Johans spricka blir större – Så för att få vård måste han alltså låta problemet gå längre, låta sin kropp skadas än mer trots att det finns hjälp att finna i dagsläget.

Det fick mig att vilja spy. Jag blir så förbannad. Johan var inte den enda som hade den typen av historia att förtälja. Jag tycker verkligen att ni ska lyssna. Förutom det behandlar vi tabu kring mag och tarmsjukdomar, att folk borde lära sig att lyssna bättre på sina kroppar, att de allmäna hälsotipsen det finns som bland annat bara bara handlar om fibrer ofta orsakar mer problem än hjälper på grund av att man inte riktigt skiljer på olika typer av magproblem och typer av fibrer.

Jag vill göra mer program på det här temat för dagens radioprogram med Cissi Wallin i Radio Ett gjorde det verkligen tydligt att det här behöver utredas så otroligt mycket mer. Jag tror att man skulle kunna göra något riktigt bra av det. De flesta siter man kan kolla sånt här på är så otroligt strikt styrda efter folks subjektiva bedömning av olika dieter och de är väldigt sällan fria från diethysteri åt höger eller vänster. Eller så är de helt för kliniska, för tråkiga, för oförståeliga.

Hm.

Det kanske man ska göra. På riktigt.

Tarmsnack i Radio ett klockan 15:00 idag!

Jag kan väl inte göra något utan att detta händer för eller senare, eller verkligen? Tarmsnacket är väl egentligen framförallt begränsat till min blogg. Men i alla fall, tarm och bajs i Cissi Wallins program på Radio Ett idag, hurra!

Programmet börjar klockan 15:00 på Radio ett. Ring gärna in på 0200-111213 och prata med oss live.

Vi hade tänkt prata om tarmproblem och hur skämmigt det är, och om hur ofantligt vanligt det är. Vet ni att över 40% av kvinnorna i Sverige lider av så pass stora tarmproblem att de klassas som sjukdom i Sverige? Över 40%! Det är en stor jävla siffra, men ändå är det väldigt väldigt hysch pysch. Tarmproblem är en sak som folk överlag dras för att kolla upp så att det hinner bli mycket värre än vad det måste innan man söker vård. Det här är en tråkig konsekvens av att det ses som otroligt skämmigt. Jag menar inte att man ska tala om det vid matbordet, men det borde vara mer acceptabelt att föra en god dialog om det.

Det här inte alltid varit såhär. En gång i tiden var det en del av människors hälsorutin att hålla koll på hur magen fungerade. Längst eftersom att vårat samhälle blir mer modernt och mer sterilt har det här försvunnit, och allt som har med det här att göra förpassas antingen till kategorin kiss och bajshumör (oavsett hur allvarligt problemet är) eller helt smaklöst. Inte konstigt att över 40% av alla kvinnor har allvarliga magproblem.

Vi kommer prata rätt brett om ämnet i fråga. Vi kommer inte specifikt söka en förklaring till varför det är såhär, utan vi vill bjuda in folk att tala om deras erfarenheter och problem i liveradio. Jag kommer dela med mig om mina egna problem, och vad som orsakade dem.

Sedan är det också intressant att notera varför det är så få killar jämfört med tjejer som har allvarliga magproblem. Är det för att killar generellt är sämre på att söka vård och de här problemen aldrig noteras i statistiken, eller är det, som jag misstänker, en produkt av alla olika dieter som kvinnor tvingar på sig under livet? Att utsätta sin kropp för märkliga dieter bränner inte bara vikt, det bränner ut kroppen, och tarmsystemet är en känslig mekanism och det som utlöser allvarliga problem kan vara mycket mindre saker än vad man tror.

Lyssna om ni kan! Eller, om tarmen är farlig för arbetet så kan ni lyssna i efterhand på Radio Etts hemsida, Hurra!

Replik: Det kanske är oansvarigt att bara rekommendera p-piller också?

Nu har en massa läkare gått ihop och skrivit en debattkrönika i Dagens Nyheter om att de anser att det är oansvarigt att bara rekommendera ungdomar att använda kondom. De förespråkar att alla tjejer ska gå runt och äta P-piller istället.

Detta motiverar de bland annat med att kondom ger ett adekvat skydd mot könssjukdomar men ett dåligt skydd mot graviditet. Ursäkta? Så länge kondomer används rätt och det inte slarvas, vilket liksom är problemet bland ungdomar, så erbjudet faktiskt kondomen mirakulöst nog ett exakt lika bra skydd mot könssjukdomar som mot graviditet.

“Kondom erbjuder ett skydd mot könssjukdomar. Som skydd mot oönskade graviditeter är dock kondom inte speciellt effektivt. Risken att bli gravid med kondom är ca sex gånger högre än om man skyddar sig med kombinerade p-piller, moderna spiraler eller p-stav”

Sedan fri abort tilläts i Sverige så har aborterna pendlat mellan 30 – 38.000 aborter om året. Det är en ledsam siffra, men betydligt fler människor smittas av könssjukdomar om året. Bara klamydia smittades 40.000 svenskar med 2009. Kondylom är ännu allvarligare. Låt oss ej heller glömma att HPV-viruset som smittar allra lättast av ALLT och ALLRA flest personer överhuvudtaget är en rätt tråkig business. En så pass tråkig business att man idag erbjuder gratis vaccin mot HPV till alla unga flickor i en viss ålder.

Det här förklarar man med att folk slarvar med kondomer. De använder inte skydd så ofta som behövs och folk går dessutom inte och testar sig regelbundet. Grejen är den att en ytterligare konsekvens av slarv med kondomer dessutom är graviditet. MEN. Den risken är egentligen lägre i sig. Könssjukdomar kan du nämligen smittas av oavsett om du är man eller kvinna och oavsett vilken del av din cykel du ligger i som kvinna. Så inte fallet med graviditet.

Jag tycker att det är oansvarigt att så många läkare går ihop och påstår konstigheter. Vaddå kondom ger ett adekvat skydd mot könssjukdomar men inte mot graviditet? Det är samma skydd. Det som gör att folk smittas av könssjukdomar är samma sak som gör dem gravida: FOLK SLARVAR. Vi måste tala om att det är viktigt att använda kondom. Dessutom vore det kanske inte helt fel om man någon gång faktiskt vågade lära våra ungdomar i Sverige om hur kroppen faktiskt fungerar. Jag vet att det är helt tabu att lära ut hur kroppen fungerar på riktigt. Jag vet att man inte gör det i sexualundervisningen och jag vet att man inte gör det på mottagningar eller på siter på nätet för man vill inte lära folk exakt hur och när man blir gravid för då tänker man sig att folk ska trixa och slarva och det vill man inte uppmuntra. Saken är den: Folk slarvar ändå! Folk trixar ändå. Att förespråka att folk ska ha mindre kunskap för att skydda dem har sällan fungerat genom historien.

“ Dessutom är kondomer inte alltid tillgängliga och det är i stundens hetta mer komplicerat än man kan tro att använda kondom på rätt sätt.”

De tillägger förvisso i slutet av sitt argument att folk slarvar. Men de säger aldrig att det är skälet till varför kondom är ett sämre skydd, utan de säger att folk DESSUTOM slarvar. Det här är konstigt. Ursäkta. Men, det är det enda skälet. Det finns ingenting magiskt med spermier som gör att just befruktningsegenskaper kan ta sig igenom där inte könssjukdomar kan ta sig igenom. Jag anser att det här är ett oansvarigt argument där de för sig med rena osanningar och tror sig komma undan med sin skeva, vridna argumentation för att de är läkare. Men förlåt, ni kan inte sitta och påstå att kondomer ger ett sämre skydd än vad det gör. Det är som att påstå att P-piller ger sämre skydd med motivering till de som slarvar. Det är inte samma sak. Skilj på dem.

“Studier visar att kvinnor i Sverige har fler oönskade graviditeter jämfört med både övriga Europa och USA.”

Väldigt märklig jämförelse. USA är ett land med flera olika delstater med väldigt olika syn på aborter och skydd. I New York exempelvis skänker man gratiskondomer till befolkningen till en kostad av TRE MILJONER DOLLAR. Förutom det så finns det, av staten, utvecklade telefonappar som folk kan använda sig av för att hitta närmsta ställe där de kan få gratiskondomer.

Sedan kan vi ta delstaten South Dakota där du måste gå på en psykiatrisk rådgivning, träffa två olika läkare och sedan efter det vänta tre dygn innan du får besluta om du vill göra en abort. Tro fan att talet är lägre där.

Men ingen av de här sakerna har egentligen en större relevans. De sifforna som de här läkarna utgår ifrån är en världsomfattande studie som gjorts vad gäller aborter, oönskade graviditeter och abortlagar. Den gjordes av Guttmacher Institute och är den största studie som någonsin gjorts. I den studien kom man fram till att abortandelen i USA när man drar ALLA stater över en kamm är 19,6 per 1000 kvinnor mellan 15-44 år. I Sverige är siffran mycket riktigt högre, den ligger på 21,1 per 1000 kvinnor mellan 15-44 år.

Något som däremot anmärks på i Guttmacher Institutes undersökning som de här läkarna väldigt bekvämt totalt censurerat ur i sin debattkrönika är att samma undersökning visade att en tredjel av USAs befolkning inte har tillgång till någon abortklinik i det område de bor i. Den här lilla skillnaden bör alltså ses som fullkomligt irrelevant då en hel tredjedel av USAs kvinnliga befolkning inte har tillgång till samma abortmöjligheter som vi har.

Något annat som kanske hade varit intressant att ta upp i detta är att Holland har de lägsta sifforna på oönskade graviditeter bland ungdomar i västvärlden. Men det kanske inte är så konstigt för de har sexualundervisning sedan sjuårsåldern och har tillgång till fria kondomer överallt. Det finns i automater på tunnelbanan och allt möjligt. Ni vet, det där förslaget som aldrig gick igenom i Sverige för att vissa tomtar ansåg att skapa bättre tillgänglighet vad gäller kondomer skulle uppmuntra till oansvarigt sexuellt leverne/våldtäkt/ångest osv. De vanliga argumenten ni vet. Men jag förstår att det kändes irrelevant för läkarna som skrivit den här debattkrönikan att ta upp just Holland för P-pillerutskrivningen är ju inte högre där så vitt någon studie visat, däremot så förekommer ett mer ansvarsfullt kondomanvändande. Och de här läkarna anser ju att kondomer av någon märklig anledning släpper igenom befruktningsegenskaper. Ni vet, superspermier som äter sig i igenom dem, eller något. Jag läste en serie en gång med en kondom med tänder som åt upp snoppar. Killer Condom av Ralf König. Jag undrar om inte läkarna som skrivit den här debattartikeln tagit viss inspiration därifrån.

“P-pilleranvändningen hålls också tillbaka av en ogrundad rädsla för hormoner. Trots att östrogen finns naturligt i kvinnors kroppar tror många att detta hormon är farligt.”

Sedan fortsätter de och snackar bland annat om att det finns en överdriven skräck inför P-piller och hormoner. De säger att östrogen finns naturligt i kroppen och därför är det ofarligt. Ja, folk vet att östrogen finns naturligt i kroppen. Folk är inte dumma i huvudet. Tack och lov så är folk inte dumma i huvudet. De vet att det finns naturligt i kroppen, men de är också väldigt medvetna om att VÄLDIGT MYCKET förekommer naturligt i kroppen och att bara för att det finns där naturligt så innebär det inte att det automatiskt är nyttigt att tillföra mer av det. Vad tror ni om människor? Varför hade ni ens den där fomuleringen? Testosteron finns också naturligt i kvinnokroppen. Tillför man mer av det blir man hårig och får reella problem med att skaffa barn bland annat. Fullt naturligt? Ja. Bra? Nej.

“Jämfört med andra länder fokuserar mediebevakningen om p-piller i Sverige mer på risker och hot, och vid varje ”larm” om p-piller ser vi direkt en minskning i förskrivningen och en ökning i antalet oönskade graviditeter och aborter.”

Menar ni att typ Folkhälsoinstitutet för dokumentation över varje artikel som skrivs om P-piller och sedan tittar på förskrivningen av P-piller och andelen aborter? Hur görs de här undersökningarna, om man får fråga? Är det samma dag som artikeln skrivs? En vecka efteråt? En månad? Och aborterna för den delen? Hur lång tid tänker vi här? Jag har väldigt stora problem med det här argumentet då jag inte kan se ett enda sätt du kan göra en vetenskaplig och korrekt undersökning om detta. Däremot så är det så att att andelen aborter i Sverige skiftar från år till år. I början av 90-talet var det många aborter, i början av 2000-talet var det få. Du kan bland annat läsa om sånt här. Man vet sällan VAD det beror på. Däremot så är det väldigt intressant att notera att ju LÄGRE andel personer det är som blir gravida överhuvudtaget, desto lägre andel är det som gör aborter. När många blir gravida, är det fler aborter. Däremot så håller sig de här siffrorna rätt så jämt mellan varandra. Det är inte som så att vi helt plötsligt har en mycket större andel aborter jämfört med totalt antal människor som blir gravida. Men barnafödandet i Sverige har faktiskt ökat lite den senaste tiden, och då, enligt all annan tidigare statistik, enligt allt vi vet om detta, så bör även andel aborter öka då med. Så har det alltid varit så länge vi har fört statistik.

“De betydande hälsoeffekterna som p-piller erbjuder, förutom skydd mot oönskad graviditet, ska inte heller glömmas bort. Dessa inkluderar skydd mot allvarliga sjukdomar som livmodercancer och äggstockscancer men också bevarad framtida fertilitet.”

Men de betydande hälsofarorna får man inte skriva om? Det är dumt av medierna i Sverige att de inte gör som alla andra länder, eller? Såhär är det. VISSA blir hjälpta av P-piller, andra inte. Många får stora besvär av dem och då vill de inte använda P-piller. Jag känner och har pratat med så många kvinnor som äter p-piller trots att de mår dåligt av det för att de tror att de måste. De tänker att det förväntas av dem. De tror att deras killar kommer vägra ha sex med dem om de måste använda kondom. Problemet är inte att en massa kvinnor går omkring och vägrar använda något som ni tycker är supernyttigt för alla. Problemet är att många tvingar sig till att använda ett preparat som faktiskt inte är bra för alla. Man bör uppmuntra folk som mår bra av P-piller att äta dem, men det är nästan ännu viktigare att få folk att förstå att de inte bör äta något som de mår dåligt av.

Vad säger ni om de kvinnor som mår dåligt av p-piller? Sitter de bara och inbillar sig eller? Jag menar, ni anser ju att östrogen är supernyttigt för att det redan finns och kroppen och p-piller har så otroligt effektiva hälsoeffekter. Vad säger ni om alla de tjejer som får problem med humöret, blir deprimerade, får ont, blir sjuka och så vidare? Får inte medierna rapportera om det här? Ska det tystnas ner? Så att de här tjejerna känner att det bara är fel på dem för att p-piller ju är så nyttigt och så naturligt?

Hela den här debattartikeln gör mig arg. De förvrider fakta, de exkluderar länder vars statistik uppmuntrar ett bättre användande av kondomer, de påstår att kondomer skyddar sämre mot graviditet än vad de gör (vilket är en ren lögn) och det där påståendet om tidningsartiklarna: Den studien får ni gärna visa vart den har gjorts och vart den har publicerats för jag har då inte hittat ett enda dokument som påstår detta bland den offentliga information som finns tillgänglig för allmänheten i dessa frågor på bland annat Folkhälsoinsitiutet. Det kanske är en privat liten undersökning från någon av läkarna som skrivit artikeln? Snälla berätta, hur gjordes den? Vilka faktorer exkludera ni? Vilka inkluderade ni? Hur stor var er kontrollgrupp? Hade ni en grupp som ni utsatte för fejknyheter och en grupp som fick ta del av faktiska nyheter så att ni kunde göra en reell undersökning? Nähä? Inte det? Jaha, dåså.

Om den här debattkrönikan gick ut på att många får det lättare med fler sorters preventivmedel så skulle jag inte ha några problem med den. Men när man ljuger om kondomers effektivitet, förvrider statistik och för sig med någon slags skräckpropaganda och dessutom vägrar se att det kan finnas negativa effekter med P-piller – Då blir jag arg. Den här hetsen att alla alla alla tjejer ska använda P-piller finner jag fullkomligt smaklös då jag regelbundet blir påmind i mitt liv av hur många det är som drabbas av det här och utsätter sig för preparat som de inte mår bra av. Man kan inte förespråka en ökad användning av P-piller med den här sortens argumentation. Man måste vara ärlig vad gäller skydd. Man måste tala om positiva och negativa saker. Man måste kunna erkänna att olika lösningar är olika bra för olika personer och ett ökat bruk av kondomer är väldigt, väldigt viktigt. Speciellt när man ser att det finns länder som Holland där ökad kunskap om sex och skydd samt en ökad tillgänglighet av kondomer faktiskt hjälper.

Tjejerna som skar sig i armen inne på toa

I den här tråden diskuteras huruvida det är bra eller inte för deprimerade personer att blogga om deras ångest och prata med andra som har ångest. Om detta är bra eller dåligt för personen i fråga som är deprimerad. Kommer inte gå in på det nu.

Däremot så tar en tjej upp grejen med unga tjejer som skär sig i armarna och hur hon upplevde att det mer handlade om att söka en identitet och få uppmärksamhet än faktiskt depression. Jag blir lite ledsen när jag läser sånt. Det finns en sån del inkluderat med, men det har ingen större relevans än det identitetsökande som vi alla går igenom eller har gått igenom någon gång i sitt liv och den grupppåverkan som finns är ju också helt normal. Men just konsekvenserna, däremot, är ju grövre än att – Ptja, ett helt tjejgäng bestämmer sig för att de alla älskar senaste Chloéväskan och alla har på sig jävligt mycket konrblått. Men det är lite samma sak, faktiskt.

När jag var yngre så skar jag mig i armarna. Det fanns lite olika skäl. Bland annat så visste jag att jag var sjuk och behövde hjälp, och jag märkte att det var typ omöjligt att få hjälp av vården om du inte var riktigt destruktiv. Sjukt, men sant, skar man sig inte så fick man heller ingen hjälp för det finns väldigt lite resurser och tyvärr väldigt många som mår dåligt och söker hjälp. Konsekvensen av det blir att man får ta till grövre saker, och skada sig, för att få hjälp. Inte i alla fall, men ofta. Kötiderna inom psykvården är abnorma. Om du är deprimerad nu så kan du få vänta i över ett år eller i alla fall ett halvår om du inte gör något drastiskt, något akut som att skära upp handleden. Det är tråkigt att det är så. Helt klart. Men depression är inget prioriterat område för det är så många som tycker att det är en låtsassjukdom och att det bara handlar om att man är slapp eller söker uppmärksamhet och eftersom de allra flesta någon gång i sitt liv upplevt ångest så relaterar de det till sin ångest, som inte var en depression, utan bara vanlig ångest – Och anser att eftersom de inte blev sjuka av sin ångest så måste det ju vara så att de som är deprimerade bara behöver rycka upp sig eller att de bara försöker få folk att tycka synd om dem.

Det här är skittråkigt och jättevanligt. Tyvärr.

Alla som faktiskt upplevt en riktig depression eller har en närstående som har det vet att det inte är samma sak. När man är deprimerad så… Jag kan inte ens beskriva det ordentligt. Du vill dö, men ändå inte, du är helt oförmögen att göra saker, tänka klart, koncentrera dig, du är utmattad hela tiden, du vill sova hela tiden men det är svårt att sova för du har kanske ont och hjärtklappning hela tiden. Du är ständigt utmattad oavsett vad du gör och eftersom du inte kan göra något så blir du ännu tröttare och du känner dig värdelös och till slut kommer man till det läget där man börjar anse att det vore skönt att dö.

Den här utmattningen är så otroligt speciell och den är skitsvår att göra något åt. Men för mig fanns det sätt, och däribland fanns faktiskt hela grejen med att skära sig i armarna. För det var i alla fall något som KÄNDES ordentligt. Det var NÅGOT. Man kunde ta på det och det fanns inget annat jag kunde ta på i hela mitt liv. Ingenting alls. Allt annat var bara som luft som rann igenom mitt huvud och samtidigt som dagarna kändes oändliga så var de så jävla korta och man lyckades inte med någonting alls. Och det var så skönt då, för mig, att kunna ta till en spritflaska och halsa den så att man fick känna en berusning, och det var så skönt att sätta sig i badkaret och bara mejja upp armarna fullständigt. Det gjorde ont som fan, och det gjorde ont länge för det sved och det blev infekterat och det ena med det sjunde. Men det kändes.

När man ser unga tjejer skriva att de skär sig för att i alla fall känna något, eller för att utplåna den ångest de har inom sig – Det är verkligen inget skämt. Det är ingen romantisk överdrift. Det är så. Under de tillfällen jag har varit deprimerad som vuxen så har jag längtat efter exakt samma sak igen. Det har verkat attraktivt. För självskadebeteenden är beroendeframkallande, adrenalinet är beroendeframkallande och det här greppet om verkligheten som det känns att man får för en stund är otroligt eftertraktat i ett sånt läge.

Tyvärr är det få som respekterar det här och tror att det är på riktigt, vilket innebär att unga tjejer söker sig till destruktiva grupperingar där många håller på såhär. Och vet ni vad? Precis som jag sa tidigare, allting smittar. Det slutar inte smitta för att det är något skadligt. Anorexi smittar också, och anorektiker som söker sig till pro-ana forum blir ofta väldigt mycket sjukare än anorektiker som håller sig solo. För man pushar varandra. Man finner stöd i ett beteende. Alla andra tycker att du är dum i huvudet – Men inte det här gånget. De förstår dig. Du börjar förlita dig på dem. Du känner för dem. Ni har något gemensamt.

Det blir svårare att ta sig ur ett destruktivt beteende när så är fallet. Alkoholister som hänger med andra alkoholister har svårare för att bli friska. Samma sak med olagliga droger. Samma sak med anorexi. Samma med gäng. Samma sak som med en jävla Chloéväska. Vi människor, även om vi är individer, påverkas av vår grupptillhörighet och att BRYTA SIG UR en grupp där du har en identitet, där du har en plats och en trygghet – Det är skitsvårt. Det är dina vänner. Oavsett hur gott sällskapet är. Vart ska du gå, om inte till dem?

Så visst har det delvis med identitet och även uppmärksamhet att göra, men inte på ett annat sätt eller mer än alla andra människor. Skillnaden är bara att det här är deprimerade människor. Deprimerade människor drar sig till andra deprimerade människor. Det är sällan konstruktivt, men det är ett väldigt väldigt förståeligt behov. Sedan visst, visst kan det förekomma tävlingar om vem som skadar sig mest, vem som går ner mest i vikt, vem som snott mest mobiltelefoner, vem som legat med flest brudar – ja precis – Tävlingsmänniskor finns också inom alla grupper.

Och jag tycker att det är så jäkla tråkigt, konstigt och respektlöst att just den här gruppen ska bli så jävla avfärdad för att några av dragen som finns i gruppen är exakt samma jävla drag som finns överallt annars. Deprimerade människor är också människor, men de är sjuka, och det är egentligen det enda man behöver säga om det. Att det är en sjukdom, och att sjukdomar måste botas.

Inte avfärda det. Det är så jäkla jäkla trist tycker jag. För ärligt, om man som deprimerad människa vet att alla kommer tycka att man bara är slapp, uppmärksamhetssökande eller vad fan som helst av det vi sagt, tror ni att de kommer göra det minsta lilla försöker då att lämna sin grupp där de är accepterade för att komma in i en ny grupp där folk bara tycker att de är dumma i huvudet? Det känns inte så troligt, eller hur?

Jag menar inte att den här tjejen som skrev det där i tråden ser ner på tjejer som skär sig. Det bara kom upp, och jag känner mycket för det här området, och jag var tvungen att skriva om det. För det är så vanliga åsikter att man inte respekterar deprimerade människor och förstår att det faktiskt finns reella problem och jag tror att det är jäkligt destruktivt om vi någonsin ska få bukt med problem. Jag skulle önska att fler personer sa ifrån när unga tjejer och killar som mår dåligt nonchaleras och förlöjligas på det här viset. Jag tror att det skulle hjälpa så jäkla många bäst av allt.

Undrar hur många stavfel och typos det här inlägget har. Jag har DUDUDUDUDUDUDUDUDUD skrivit så jävla snabbt.

Trött på destruktiv argumentation vad gäller P-piller för män

Jaha. 12:10 så ska Vetandets Värld på P1 sända ett program om hormonbaserade P-piller för män med vinkeln “De finns redan!” och ja, det har de gjort i flera år och det är old news som man repeterar ungefär två gånger om året för att det är poppis. Så nu sitter några av mina tjejpolare på Twitter och drar sig med de gamla trötta replikerna:

“Men det är samma biverkningar som för kvinnor! Det är fel att de inte godkänns!”

Det här är en sådan otrolig förvridning av fakta att det inte är klokt. Jag vet inte vilka det är som fört propaganda för att det är lika riskabelt, men det har i alla fall resulterat i uttalanden som dessa hos folk.

Lina Thomsgård skriver bland annat:

“Och ingen p-pillerbieffekt har varit vanligare hos de mina än just fjongbrist. Gillar tanken på att dela bördan.”

Ja, men det är skillnad på att fylla män med kvinnligt könshormon och de bieffekter som gör att kvinnors sexlust reduceras. Precis som det blir allvarliga bieffekter hos en kvinna om du fyller henne med testosteron. Det finns SKÄL till varför kvinnor har mer östrogen än män, det finns skäl till varför män har mer testosteron – Det är för att våra könsfunktioner lägger av fullkomligt om vi får överskott av det. Kvinnor med hormonella rubbningar som innebär att de har överskott av testosteron får oerhört svårt att skaffa barn bland annat – Vilket innebär att testosterontillskott faktiskt skulle fungera som ett preventivmedel för kvinnor. Men man använder det inte för att testosteron, precis som östrogen, har andra effekter förutom könsfunktionerna. Det påverkar ditt humör, hur du ser ut, din sexlust, din kroppsutvevckling och så vidare.

Kvinnor som får kraftiga biverkningar av P-piller ska helt enkelt inte äta dem. Då får man välja ett annat preventivmedel. Om man förlorar sin sexlust eller av andra skäl inte vill äta P-piller så kan man faktiskt låta bli. Man behöver inte motivera att män ska äta preparat som skulle vara skadligt för ALLA män bara för att göra det rättvist. Jag har ALDRIG ätit hormoner i hela mitt liv. Jag har aldrig använt den typen av preventivmedel någonsin. Det har inte varit något problem. Det finns andra val, och om man då tvingar sig själv att äta P-piller trots jobbiga biverkningar då är det kanske inte en destruktiv rättvisa där även männen ska må dåligt en bra lösning – Man kanske ska försöka hitta en konstruktiv lösning som är bra för alla. Eller, åtminstonde: Sluta ät P-piller om du mår dåligt av det.

Om en tjej inte vågar sluta, men få henne att våga då!

Vad händer med en man som får ett överskott av östrogen? Sexlusten reduceras så pass att han inte kan få stånd eller får reella problem med att få stånd. Så ja, det är ju ett skitbra peventivmedel då du kommer få jävligt svårt att ha sex. Förutom det riskerar mannen att utveckla bröst, permanent reducera spermiemängden i kroppen och i långa loppet om det går fel och han börjar med det tidigt så kan han bli steril av det, precis som unga kvinnor som äter testosteron eller har en testosteronrubbning blir sterila.

Det är absolut SAMMA bieffekter, men det är en grov förenkling av riskerna.

Ärligt talat så blir jag upprörd när man argumenterar för en sak man vet är skadlig med motiveringen “Ahmen det är ju dåligt för oss med”. Ja, så brukar antifeminister argumentera när man tar upp en fråga som ska gynna kvinnor. Det är ett destruktivt förhållningssätt. Man ska inte godkänna något som är skadligt för att försöka upprätthålla någon slags skev rättvisa där man erftersträvar att båda ska ha det lika dåligt.

Det finns däremot annan lovande forskning som inte är inriktad på hormoner utan däremot proteiner som behandlar proteinerna i sperman och tar kål på deras förmåga att befrukta. Utan hormonella bieffekter.

Men forskningen på hormonella preparat är inte ny, man har inte gjort framsteg på flera, flera år. Vilket jag nog tror att man kommer höra i programmet. Eller vänta, det skrivs ju till och med i programbeskrivningen. Det här är inte nytt, det är samma repetering av samma forskning som sker 2 gånger om året för att folk ALLTID ALLTID klickar in och ALLTID tycker att det är jättespännande. Men kolla vad artiklar hänvisar till och vad reportage handlar om – Det är samma grej, det är inget nytt! Det är olds, och man har inte hittat ett enda sätt hittills att kringå de monumentala effekter som könshormoner har på resten av kroppen.

Hormoner är starka saker. Det gör mycket mer med kroppen än påverkar könsfunktionerna. Men om du vill att din kille aldrig ska få stånd, utveckla bröst, få en pipig röst, reducera sin muskelmassa osv för att göra det rättvist för att du förlorar din sexlust på grund av P-piller men vägrar sluta med P-piller ändå: HALLÅ! Använd kondom istället. Det är faktiskt inte svårare än så. Vill inte din kille använda kondom? Jaha, dumpa honom då. Man kan inte skylla på: “Jamen jag älskar honom och står därför ut med det.” Då är ditt val att välja att du ska leva i en relation där du skadas för att killen inte vill ha kondom. Då är det kanske det du ska behandla istället och fundera på om det alltid är så gott att offra sig på det viset för kärleken. För kärlek handlar om ömsesidig respekt, och får man den inte, då måste man faktiskt lära sig själv att ta sig ut ur destruktiva relationer.

Det är komplicerat, ja, men det är också lite mer konstruktivt än en principiel hämnd.

För jag är så trött på att höra folk säga: “Jamen, jag fick minskad sexlust av mina P-piller så det är ju sjukt att man inte godkänner dem för män, man bör dela bördan.”

Eller så eftersträvar man en situation där folk får det bättre och inte sämre. Så att kvinnorna som mår bra av P-piller kan äta dem, de som inte mår bra av det skiter i dem, och man hoppas på att annan forskning inom p-piller för män ska fungera bättre än den misslyckade hormonforskningen. Men att motivera skadliga preparat för män bara för att man själv haft problematik och ändå inte velat sluta med P-pillerna är inte så himla konstruktivt. Alls.

Chefen ser dig – Hela tiden!

Okej. Tyra tittade på TV-program om överviktiga barn i USA och drabbades av en sån fetmaskräck att hon har bestämt sig för att köpa stegräknare åt sina anställda och göra det till en kul tävling om vem som rör sig mest.

Alltså, herregud. Om jag hade en chef som tyckte att det var en kul grej att kränka min integritet och tvinga på mig sin fetmaskräck, då skulle jag fan säga upp mig omgående.

Om man värnar om de anställda på sitt företag, då kan man faiktiskt göra som andra gör, det vill säga erbjuda att betala ett gymkort. Så kan folk träna så mycket de vill, när de vill, utan att chefen har koll på exakt hur mycket man rör sig. Inte skaffa en stegräknare som räknar hur mycket de rör sig på fritiden. Det är ju bara, i ärlighetens namn, fruktansvärt obehagligt kontrollerande.

Och om man nu inte vill betala sitt gymkort för att man så gärna måste ha koll på vad sina anställda gör – Då kan man väl i alla fall arrangera några aktivitetsdagar på betald arbetstid eller, som Bloggkommentatorerna föreslår, skaffa ett roligt spel till kontoret där man rör sig som de kan använda på betald arbetstid.

Vad blir nästa steg? Alkomätare för att kontrollera att helgerna blir för blöta? En videokamera i halsen så att man kan kontrollera att de inte stoppar i sig för mycket skräpmat? Möjligheterna är oändliga!

Vet du vad du stödjer nu, Pär Ström?

Idag har Pär Ström skrivit ett inlägg där han bland annat säger att det är bra att jag varit tvungen att skriva ett inlägg mot alla de antifeminister som kommer hit och trakasserar mig. På riktigt. Det är så smaklöst att jag smäller av.

“Det är ett gott tecken att hon anser sig nödgad att skriva ett sådant. Det tyder på att feminister börjar känna av ett visst motstånd. Tack för tipset, Edvard den första.”

Är det ett gott tecken att antifeminister trakasserar feminister? Och att feminister måste säga nej? Där ser man.

De flesta av de riktigt obehagliga typerna som kommer till min blogg och säger att jag borde våldtas, knullas i analen, att jag är ett skräp som borde dö och att jag är en äcklig manshaterska som bara är bitter på grund av bristen på kuk jag tydligen lider av kommer från Pär Ströms blogg.

Jag har aldrig lastat honom för detta. Han kan inte rå för vad hans läsare skriver, även om jag tycker att han kanske borde oroas av den mängd våldsälskare som tydligen ser upp till honom. Jag har aldrig kunnat lasta honom för detta. Jag har varit med om att folk som läser min blogg har sagt osmakliga saker till andra. Situationen med Dennis M var väl den tydligaste. Efter att han skrivit sina inlägg om att han ansåg att jag var snyggare när jag hade anorexi så var det några tjejer som följde min blogg, som ville försvara mig, som skrev i sina bloggar att Dennis M borde bli uppspöad och dylikt.

Jag hade ingenting med det att göra, och jag anser att det var hemskt. Alla inlägg eller kommentarer jag hittade som var av detta slag sa jag emot. Jag in i deras bloggar och jag skrev att oavsett hur illa man tycker om någon så får man aldrig skriva vissa saker. Man får aldrig ta till hot eller våld. Jag skrev klart och tydligt att jag inte ville ha något med dem att göra, och att jag inte uppskattade att människor hotar andra.

Pär Ström har aldrig gjort detta. Han är inte ensam om detta. De flesta gör faktiskt ingenting åt när deras egna läsare hotar en annan människa. Jag tycker att det är synd, men vi kan inte lasta Pär Ström personligen för att han inte säger åt sina läsare att inte göra såhär när det händer. Eftersom de flesta inte gör någonting åt det.

Att hylla att det finns ett behov att säga ifrån är däremot en helt annan sak. Att ställa sig bakom de trakasserier och säga att det är gott tecken att jag behöver skriva ett inlägg där jag ber folk sluta upp med det är en helt annan sak.

Det är vidrigt. Pär Ström. Det kan vara så att du inte var medveten om vad dina läsare gör. Du kanske bara inte tänkte efter. Som du ofta inte gör. Jag och flera andra har vid ett flertal tillfällen skickat dig rättningar när du haft korta artiklar på ett par hundra tecken som källor när du inte idats läsa den riktiga källan. Vid ett flertal tillfällen har folk uppmärksammat att du bortser från fakta i många lägen och bara lyfter de du känner för. Vid ett flertal tillfällen har din bok kritiserats och saker som hur bristfällig din granskning av försäkringar är har kritiserats friskt. Det här är bara några få exempel. Du bemöter aldrig den kritiken. Du rättar aldrig ett fel. Du svarar inte. Du är tyst. Du undviker det. Du flyr. Du tar aldrig en konfrontation, och inte heller ändrar du det här beteendet.

Det har bara varit pinsamt tidigare. Folk har skrattat åt dig tidigare för det, i debattkrönikor, i bloggar, i tidningar. Något som du ibland har uppmärksammat.

Men den här gången var du så dålig på det att du i din lättja sätter dig och hyllar att jag behöver säga ifrån när hot och trakasserier kommer min väg från antifeminister, varav flera är dina egna läsare.

Det kanske är dags att skärpa till sig lite? Bli lite mer uppmärksam, kanske?

Nu ska vi göra det ohäftigt med snabb ämnesomsättning

Jag funderade lite på hur man skulle kunna döda den ohälsosamma och skadliga myten om den “snabba” ämnesomsättningen som till och med, numer, kallas för en “bra” ämnesomsättning. Läs mer om det HÄR.

Snabbis: “Jag kan äta vad jag vill! Jag har en så snabb ämnesomsättning, fortfarande smal.”
Vanligs: “Men snälla… Jag vill INTE veta hur ofta du bajsar, håll det där för dig själv.”

Snabbis: “Jag äter godis och käkar skräpmat hela tiden men går aaaaaldrig upp i vikt.”
Vanligs: “MEN PLEASE! Jag vill inte höra om ditt rinniga bajs! Seriöst, fyfaaaaan!”

Snabbis: “Jag kan äta typ tre påsar ostbågar om dagen och fem godispåsar, spelar ingen roll! Still skinny.”
Vanligs: “Jag tyckte väl att det luktade fis här inne… dags att gå på toa igen kanske?”

Snabbis: “Jag kan äta vad jag vill och jag tränar aldrig, går aldrig upp i vikt!”
Vanligs: “Du, skriv om det där i din blogg – på internet är kanske någon intresserad av ditt bajs men serri, det är förfan inte jag.”

(VID MATBORDET) Snabbis: “Åh jag kan äta vad jag vill”.
Vanligs: “MEN INTE SNACKA BAJS VID MATBORDET!!!”

(TILL RAGG) Snabbis: “Jag är sådär lyckligt lottad med en bra ämnesomsättning och kan äta vad jag vill utan att bli tjock!”
(RAGGET) Vanligs: “Och jag vill nog inte veta om min tjej/killes bajsvanor i första taget, hej svej på dig…”

Jag menar. Folk tycker ju att bajssnack är äckligt. Och det är ju, egentligen, det enda som det där faktiskt är. Det är samma sak som att en person skulle säga: “Jag bajsar jättesnabbt och därför är jag alltid smal”. Det skulle nog, de flesta, inte ville höra.

SPREAD IT ON, MY DEARS! Och se till att alltid, alltid svara såhär och sedan förklara. Vissa kommer att bli sura, det är jag säker på, men moderna myter ska förfan stendö. Jag är så trött på att ohälsosamt leverna ska premieras som något nyttigt bara för att vårat ideal ser ut som det gör. Det är förjävligt.

Myten om den nyttiga, snabba ämnesomsättningen gör mig förbannad

Jag är så innerligt trött på människor som tror att det är något att skryta med att man drar i sig asmycket socker eller skräpmat, äter oregelbundet och mycket och fortfarande är smal. Vad är det att skryta om? Att äta riktigt illa och onyttigt? Hur är det här något att vara stolt över?

Äter du illa så äter du illa. Hur din kropp sedan ser ut har sällan relevans. Det är inte bra för kroppen.

Eller folk som käkar godis och dricker läsk på dagarna och sedan bara käkar en stor middag och tror att det handlar om en god ämnesomsättning när det i själva verket blir SVÄLT. Svält som man inte märker av för att man pumpar kroppen full av snabba kolhydrater. Det är ju synd, tycker jag, att folk inte märker hur skadligt det är. Om de bytter till frukost, lunch och middag plus mellanmål så skulle de genast bli starkare, piggare och framförallt SMARTARE och friskare.

Sedan har vi olika behov när det kommer till hur högt kalorintag man ska ha. Jag, som är 24 år, rör mig medelmycket, bör i regel få i mig mellan 2300-2500 kalorier om dagen för att hålla en hälsosam vikt.

Om jag skulle träna 2-3 dagar i veckan så skulle jag behöva få i mig ungefär 2600 – 2800 kalorier om dagen.

Om jag tränade MER än så skulle jag behöva få i mig 3000 kalorier om dagen.

Låt oss räkna med att ni är i ungefär samma ålder som jag och rör er medelmycket. Ni promenerar, och kanske tränar ni en gång i veckan. Om man ska klara sig, kalorimässigt, på att äta en massa godis och skräpmat och sedan en middag UTAN att det är svält så skulle det krävas ungefär så här mycket om dagen.

300 gram gelégodis 
200 gram CHIPS 2093
1,5 liter coca cola
Lite ostmackor under dagen
En ordentlig middag

Då skulle man ungefär täcka kaloribehovet i sig, men man skulle fortfarande lida näringsprist på proteiner, vitaminer, kalcium, magnesium och alla andra saker som kroppen behöver för att fungera och plocka upp och utnyttja näring på rätt sätt. Man svälter sig själv, tär sönder sin benmassa, muskler och hjärna när man äter såhär. Resultatet blir att man sliter ut kroppen i förväg, förstör immunförsvaret och oavsett hur lite man vill erkänna – Blir dum i huvudet.

Har man dessutom en snabb ämnesomsättning ovanpå detta så bör man lägga till ytterligare 1000 – 1500 kalorier. Det inkluderar två mål med mat. Allt annat förutom det är enbart svält.

Och det är ingenting att skryta om. Det finns inget beundransvärt i att misshandla sin egen kropp. Det är som om en rökare skulle börja skryta om att de går ner i vikt av att röka trots att det är så farligt. Det är som om jag skulle vara stolt när jag kedjeröker. Det är bara dumheter, och om något så bör man inte annat än skämmas för att man har en så oansvarig kosthållning. Vi fick lära oss hur man skulle äta på dagis, i skolan och det finns kostråd i magasin och tidningar ständigt och jämt. Man ska tänka på dem, för även om man inte märker nu att man urholkar sina ben, förstör sina muskler och leder och pajjar hjärnan bit för bit så kommer det att märkas i framtiden.

Nu är inte jag medelpersonen då jag har celiaki (gluteninrolerans) plus att min tjocktarm har mycket ärrvävnad i sig från en tarmspricka. Jag tar upp näring illa, så jag måste äta ytterligare mer än de 2400 kalorier om dagen som skulle vara min standard annars. Om jag skulle dricka 1,5 liter coca cola om dagen, äta en påse ostbågar, käka ostmackor, käka godis, glass och sedan en stor middag med gräddsås och en massa chorizokorv med kakor till efterett så skulle jag rätt omgående gå ner till någonstans strax över 40 kg i vikt. Inte på grund av att det är HÄLSOSAMT att ha CELIAKI eller ett SÅR i tjocktarmen – Utan för att jag behöver mer näring.

Så är det för folk med snabb ämnesomsättning också. Det är faktiskt, lustigt nog, exakt samma grej!

Det enda som är skillnaden mellan en person som kan äta mycket och fortfarande vara smal och en person som inte kan det är hur snabbt bajset färdas genom våra tarmar. Det blir samma effekt som min celiaki och mitt sår, för om det går snabbt hinner kroppen inte ta upp samma mängd med näring, precis som folk med en långsam hinner ta upp mycket mer av mindre mat.

Det handlar inte om hur effektivt kroppen förbränner fett eller hur bra kroppen behandlar resurser. Det handlar bara om att man skiter oftare eller mer sällan. Folk med hypertyreos, vilket är det sjukdomstillstånd som innebär att man har en väldigt överaktiv sköldkörtel så att man har en bedrövligt snabb ämnesomsättning, skiter konstant. Det är diarré hela tiden. Tjoho tjohej. De måste äta såna ofantliga mängder med mat för att lyckas ta upp någon näring alls.

Så tänk på det, nästa gång du eller någon intill dig skryter om något som bara skadar din egen kropp – Det handlar bara om att du bajsar snabbare efter att du ätit än vad andra gör. Och det innebär också att du måste äta mycker mer fett, proteiner och vitaminer än alla andra. Kolhydrater är skitsamma, där fungerar du likadant som alla andra, men att proppa i dig godis eller läsk när du är sugen är SVÄLT. Du ska äta något med fett och protein. Det här är varför folk med snabb ämnesomsättning framförallt ska äta oftare än folk utan det. En person med långsam ämnesomsättning kan, utan problem, äta rätt oregelbundet. För kroppen hinner ta upp det. Har du en snabb så får du räkna med att varje måltid passerar för snabbt för att du ska hinna ta upp en duglig mängd, så du ska äta fem gånger om dagen. Inte mindre. Och det ska inte vara godis.

Byt ut godispåsarna, läsken och de där helt värdelösa salladerna. Byt ut det mot nötter, nyttiga mackor med bra pålägg, bananer, banansmoothies, skaffa gärna ett gott proteinpulver som du kan blanda ner i din banansmoothie. Du kommer gå upp i vikt, ja, men det är vad kroppen vill göra och det är vad du bör göra för att må så bra som du bara kan. Du tror att du mår bra, för du har levt med detta i hela ditt liv. Jag trodde också att jag mådde bra ända tills jag ändrade på det här och insåg exakt HUR mycket bättre man faktiskt kunde må.

Jag tycker synd om människor som har en väldigt snabb ämnesomsättning, som har hypertyreos, det är svårt att göra något åt. Det är svårt att gå upp i vikt oavsett vad man gör. Det är svårt att få saker att fungera. Jag skriver inte det här inlägget för er, för att ge er någon spark i magen. Ni är medvetna om er situation, jag tror inget annat alls. Det här inlägget riktar sig till alla unga tjejer som tror att något som egentligen är svält är något sunt och avundsvärt. För det är väldigt synd att den här myten är så kraftigt inhamrad i så många människors hjärnor.