Kvinnan – Kroppen i fokus

Bild skamlöst lånad från hennes blogg.

Har ni sett inlägget där Blondinbella postat bilder från sin semester på Bahamas? Hon står på stranden i sin bikini och har det härligt och har fått över 1000 kommentarer på sin kropp.

Det mesta är i alla fall positivt, alltid något! Men just detta att ALLT handlar om kroppen istället för “Gud vad härligt det ser ut!” “Jag vill också på badsemester” och annat liknande finner jag rätt tråkigt.

Kvinnan. Kroppen alltid i fokus.

Jag ska fan starta en fejsbookgrupp som heter “Kommentera killars badkroppar!” där vi postar länkar till bloggar med killar som står i badkläder. Inga taskiga kommentarer, givetvis. Då är det ju inget kul. Men en massa “Fan vad fint att du vågar!” “Du duger som du är” “Det är så fint att våga trots att man inte är smal” “YOU GO GUY!” “FAN VAD SKÖNT ATT DU VÅGAR VISA MAGEN!”

Alla skulle ju typ, dö av chock. Det skulle aldrig hända. De skulle fråga VARFÖR VARFÖR VARFÖR?

Ja, varför? Vadfan varför? Vad gäller någon? Jag hatar det.

EDIT: Nu är gruppen skapad. HÄR finns den.

KRÖNIKA: Sverige måste införa en konstitutionsdomstol för att skydda våra rättigheter

Krönika på Nyheter 24.

Vi lever just nu i en tid där mycket håller på att förändras, där våra rättigheter sätts på spel och sjukt nog gör vi nästan inget åt det. Folk tror säkert att det inte kan införas lagar som går emot våra grundlagar, lagar som strider mot våra rättigheter. Men ärligt talat, Sverige har ingen konsitutionsdomstol och det finns knappt några politiska partier som driver frågan att vi ska få en sådan.

Vad innebär detta? Läs min krönika här.

Det här är inte tio år frammåt. Det är inte fem. Det är inte två. Det är NU.

Min resa genom ätstörningar, från insjunknande till tillfriskning

Här är programmet om ätstörningar i Radio 1 där bland annat jag förtäljer hur jag blev sjuk, vården jag fick (eller inte fick, snarare) och hur det gick till när jag tog mina första steg mot att bli frisk på riktigt. Om ni inte ser PLAY ovanför, kan ni gå in här och lyssna.

Det är första gången jag pratar om det muntligt, ärligt talat är det kanske första gången man får höra det så brett, från start till slut. Även om jag inte förtäljer all problematik under tiden. Det här är ett ämne som för mig aldrig kommer sluta vara viktigt och jag börjar fortfarande gråta när jag tänker på de svårare perioderna. Framförallt insjunknandet och tillfrisknandet är extra känsliga punkter för mig.

Cissi var grym as usual, Linus Fremin berättade om bullimi och hetsätning som han lidit av när han var yngre. Han är en av få män som talar öppet om dessa frågor vilket är modigt att han gör, ytterst tabubelagt.

Vi talar även med Anna-Maria af Sandeberg, verksamhetschef på Stockholms Centrum för ätstörningar som berättar om hur vården fungerar, hur resurserna ser ut och annan mycket välbehövlig fakta. Hon berättade också att de lansera killgrupp snart så att män med ätstörningar kan prata med varandra, gå igenom behandlingen tillsammans så att de inte ska känna sig så konstiga och avvikande.

Jag är väldigt nöjd med det här programmet och hoppas ni vill lyssna.

De här människorna förtjänar inte privilegiet att kallas feminist

Det finns en grupp kvinnor som inte sällan jag får bära bördan att förklara mig mot. Kvinnorna som hatar män. Kvinnorna som beter sig som skit mot män. Som kräver att varje man ska bära skulden för vår historia, skulden av det hon utsatts för. På grund av att jag är feminist liknas jag inte sällan med dessa människor. De kallar sig också feminister, nämligen, och därför får jag dagligen ta emot skit och försvara mig och feminismen på grund av skiten de här människorna sått.

Det här är inte människor jag själv stöter på särskilt ofta. Det händer, men inte vanligtvis. De finns garanterat inte i min krets, de är inte involverade eller välkomna i de arbeten jag är delaktig i och de finns inte på de platser där jag vistas. Det gör de inte. Det kommer knappast till min blogg och hatar heller. Det gör deras manliga motsvarigheter däremot, det vill säga antifeministerna.

Och på samma vis ser jag dem när jag läser på platser som #killgruppen på Twitter. Ett forum för killar att diskutera saker som berör dem. Som förhållanden, ångest, problem, saker man känner är tabu och inte har en plats att diskutera det på annars.

Där dundrar de in. Flera stycken. Dagligen. De är arga, så fort en kille ställer en helt harmlös fråga attackeras dem och kallas för värdelösa, skämmiga mesar som borde gå och dö. Hela tiden dundrar dessa kvinnor in och säger åt människor att sluta gnälla, för kvinnor har det värre och det måste de inse. De dundrar in där och skriver skit till alla killar i gruppen för att de råkar vara sura på sin pojkvän och säger: “VARFÖR ÄR NI SÅHÄR?” De dundrar in där och säger åt alla män i gruppen att de, bara genom deras blotta existens som män, förtrycker kvinnor och bär på skuld. Bara för att de är män. Som om att de skulle erfodras skjuta skallen av sig i jämställdhetens namn så att de skulle sluta kränka alla kvinnor med deras äckliga, manliga existens.

Det här är bara lite av det. Det är fullkomligt vidrigt. Jag mår så dåligt varje gång jag går in och läser det för det aldrig befriat från de här hatande kvinnor. Aldrig.

Och vet ni vad? Jo, de här kvinnorna kallar sig för feminister.

När vi talar om dem brukar vi kalla dem för vissa feminister. Varför gör vi det? Varför kallar vi dem för feminister? Vad gäller människor som talar om olika mansfrågor, exempelvis pappans relation till barnen eller vad som helst, de kallar vi för antingen mansrättskämpar eller enkelt, bara någon som talar om mansfrågor. Sedan har vi antifeministerna – Och vad är deras budskap? Att blint hata på kvinnor och feminismen. Det är två olika saker, därför särskiljer vi det.

Jag fick ett mail för ett tag sedan av en man som är engagerad inom mäns rättigheter, inte antifeminist utan bara insatt i en del frågor där det är knas. Han ville avskaffa ordet, för han ville mena på att ordet sig är förlöjligande och gör manskampen oseriös. Jag höll inte med, jag tycker att det finns en poäng i att särskilja dessa saker och fortsätta användet ordet där det förtjänas användas.

Och ärligt talat efterfrågar jag samma sak vad gäller oss kvinnor. Jag vill ha en sån särskiljning. För grejen är den, vad betyder feminism? Jämställdhetskamp i kvinnosakfrågor.

Det finns ingen jämställdhetskamp eller något konstruktivt med att sitta och blint hata på män, och män som talar med andra om problem. Det är samma sak. Det är samma beteende som antifeministerna och jag vägrar ge de här kvinnorna, de här svinen, det stora nöjet att fortsätta befläcka feminismen och vårat arbete. Jag vägrar gå med på det. Jag tänker aldrig mer, i framtiden, bevärdiga en enda av dessa kvinnor att kallas för feminist. För de är inte det. De är, helt ärligt, manshatare. De är svin. De är äckel.

Och visst. De kan sedan sitta och säga: “Men jag hatar inte alls män, skulle jag hata mina bröder och min pojkvän då eller blöö?” Ni vet, som alla säger som har en rutten attityd mot en viss grupp. Antifeminister säger ju likadant om sina kvinnliga närstående, det gör dem inte till mindre sexistiska svin heller. Jag har aldrig förstått hur man seriöst kan tro att en omtanke för en närstående av det motsatta könet skulle innebära att man automatiskt inte kan vara ett dumt svin. De är så jävla konstigt.

Aldrig mer i hela mitt liv kommer jag kalla en person som agerar såhär för feminist. Varken vissa feminister. Inte så kallade feminister. En del feminister. En minoritet feminister. Dumma feminister. Galna feminister. Manshatande feminister. Ingenting sånt.

De är inte feminister. De är manshatare. Det är bara det. Jag vet vad ordet betyder, jag vet att dessa kvinnor inte lever upp till det. Ingen av dem arbetar med något konstruktivt alls. De har lagt sig an med titeln feminist, men de arbetar inte med några jämställdhetsfrågor alls. De är samma skrot och korn som antifeministerna som påstår sig arbeta för jämställdhet men som bara dag ut och dag in sitter och skriver skit till feminister och om kvinnor. I sina bloggar, på forum, i kommentarsfält.

Jag vägrar kalla dem för mansrättskämpar, så varför ska jag spotta så mycket på min egen grupp, min kamp, att jag ger de här kvinnliga manshatarna den stora ynnesten att kalla sig feminist? Det är slut med det.

Att våga tala om anorexin nu och då

Imorgon i Radio ska vi tala om ätstörningar. Tanken slog mig just att jag egentligen aldrig talat muntligt om detta. Visst, om ideal, samhälle – Det har jag talat väldigt mycket om, men imorgon ska vi ha fokus på det personliga, och jag ska berätta intimt om min egen resa med ätstörningar.

Jag har varit frisk sedan lång tid tillbaks, men det är läskigt att ständigt påminnas om hur nära det hela man ständigt ligger. Det krävs inte mycket för att sjuka tankespår ska sätta igång i huvudet på nytt. Det är inget jag kan kontrollera, det är inte jag, det är något annat. Likt en demon som rycker tag i hela kroppen och får hela ens rationalitet att gå i tusen bitar. Det jag kan kontrollera är att undvika situationer där det utlöser sig.

Jag får inte ha en våg i hemmet. Helst av allt ska jag inte väga mig alls. Det finns något ruskigt i det, hur huvudet fungerar. Om jag väger mer än vad jag anser att jag bör drabbas av jag en fruktansvärd skam, än idag, och väger jag mindre än jag bör sätter demonen klorna in en och säger – du kan gå ner mer, mer, mer! Varför sluta här? Gå ner mer!

Om jag besöker pro ana-sidor tar en annan känsla vid. En något mästrande sådan. Jag kan läsa deras tips till varandra och drabbas av en vidrig form av stolthet. Det där andra, det sitter där inne och skrattar. Skrattar åt deras tips och hur dåliga de är, för jag, minsann – Mina var så mycket bättre. Jag visste hur kroppen fungerade i detalj, hur man utplånade hunger bäst och hur man höll sig stående längst på en minimal mängd med näring. Herregud, jag arbetade både dag och nattjobb samtidigt som jag åt en gång i veckan. Och det påminner den där mörka delen av skallen mig om, rycker tag i mig och säger: Visa dem! Visa dem hur det går till! Du kan ju! De ska inte tro att de kan.

För att inte nämna kosthållning. Ve mig om jag äter dåligt och får näringsbrist – Då är det kört. Det är kört i flera dagar. Ni vet filmer, när det är så att en person är besatt av något, och det något tar över när personen i fråga är för svag? Det går nog att likna vid det. Kroppen värker, huvudet är inte helt klart, man känner sig trött och utslagen – Och något i dig blir fruktansvärt lycklig över detta och vill bara fortsätta att gå runt med samma svält tills man når toppen av den här utslagningen. Det här är det läskigaste av sakerna jag vet, och därtill det svåraste att behandla för det här är så skruvat att jag inte för mitt liv kan förstå det. Jag har alltid förutsatt att det har något med kroppens överlevnadsinstinkt att göra, något som slår bakut och njuter av det som gör att man kan fortsätta gå vidare. Men jag vet inte exakt.

Det finns en del saker till. Jag tycker inte om att vara med på bild. Det känns jobbigt. Detta vet jag dock är något av en vanesak, och inget strikt tillhörande detta. Det är beroende på period och ärligt talat – om man ser ut som skit eller inte på bilden. Big surprise. Jag ska inte direkt sitta och glo på modellbilder hela dagarna och modebloggar skrivna av tjejer som är sjukt söta och även, ja, väldigt smala. Det är inte en bra grej alls. Litegranna är okej, som vana? Nej. Aldrig i livet. Det förstör allt. Jag måste undvika det.

Anorexi är en märklig sjukdom. Jag kan närmast likna den psykologiskt vid ett missbruk. Jag är frisk men det är inte något man kan sluta vara vaksam för. Ingenting man kan slarva med. Det finns många saker vad gäller min kropp och vikt som jag i ärlighetens namn är betydligt mycket mindre brydd över än de flesta kvinnor jag känner. Den saken är jag glad över, för annars vore det hela nog rätt svårt.

För så fort det minsta lilla händer som sätter igång den här spiralen så är man körd en period framåt om man inte lyckas gripa tag i den och strypa den omgående. För mig är det, lustigt nog, att tvinga mig att agera exakt tvärtemot. Om jag skäms över vikten är det bäst att sätta sig och klämma i sig en påse ostbågar. Jag vet inte varför, men att äta mat när den där mörka delen av hjärnan försöker tvinga mig till svält fungerar faktiskt bäst. Oavsett varför den börjar härja. GÖR TVÄRTOM, är mantrat. I alla fall för mig.

Imorgon ska vi tala om ätstörningar i Radio 1. Inte bara ur ett samhällsperspektiv. Mycket, mycket mer personligt. Jag undrar hur det hela kommer gå, men jag undrar också hur det är för er. Ni som har dem, ni som ser er som en del av riskzonen, ni som haft dem. Ni kommer som vanligt kunna komma vara med via internet, och det hoppas jag att ni vill vara.

Tills dess får ni gärna dela med er här. Känner ni igen det jag talar om? Jag skräms ofta av det jag beskriver. Skäms över det gör jag med.  Jag har oftast problem att prata om det. Jag vet inte om jag vill. Jag vet inte om jag bör. Jag vet inte om det, i sig, kan vara en utlösande faktor. Jag måste i alla fall oftast undvika att umgås med andra som har ätstörningar i större grad, vilket innebär att det arbetet är uppdelat periodvis. Vi är alla gamla anorektiker, vi kan inte vara tillsammans till en större grad, det blir aldrig bra: Vi gör varandra sjuka väldigt lätt så fort en av oss tar ett snedsteg och säger fel sak.

Så lite rädd är jag för det. Att tala personligt om det. Men vet ni, så länge man inte går in på kost. Så länge man inte berättar hur man åt. Vad man gjorde för att kunna låta bli. Vad man lät bli och hur ofta. Jag hoppas det kan fungera då. Jag tror det kan det. Det känns rätt okej just nu.

KRÖNIKA: “Den röda politiken talar till vårat hjärta – och det är krossat, hårt och kallt.”

Krönika idag på Nyheter24. Läs den här.

I stunder av kris faller vi, som bekant, tillbaks till våra trygga värderingar. Den röda politiken har alltid varit tätt förankrad till vårat hjärta. En blå väljare är inte omoralisk, men moralen är inte på samma vis kopplad till politiken. Där förespråkar man individens frihet, medans man i den röda uppmuntrar till att ta hand om och värna om samhällets behövande. Både vill såklart samhällets bästa, men ingen kan ha missat vart detta samhällets bästa börjar i de olika ideologierna. Den ena vid ekonomi och individens frihet, den andra vid omhändertagande och uppoffring.

I dag har jag skrivit en krönika om vad det här för konsekvenser på den röda politiken när den är i kris, och om inte vi, däribland jag själv, borde lära oss att omvärdera hur vi hanterar situationen.

Jag är inte van vid att skriva med såna här… känsloanknytna referenser på det vis jag gjort. Jag är nervös för det. Jag hoppas jag inte kommer bli missförstådd, även om jag är rätt benägen att tro att detta kommer ske. Men jag tror att det är en relevant tanke att begrunda för oss med värderingar åt den röda hållet.

Gulan Avci – Varför skrev du inte bara ett blogginlägg om att du tycker att Schyman är dum?

Den blå mediakonspirationen mot oppositionen

Igår hamnade jag i en biff på Twitter. Ni ser, jag undrade varför så många trodde att det var en konspiration från högersidan att Juholt får så mycket kritik – Och hej och hå, vilket liv det blev. Jävlar. Jag fick höra att jag både var naiv, okunnig och allt möjligt, och varför då? Jo, för att det tydligen var UPPENBART för alla att medierna styrs av det blåa Blocket och enbart har till syfte att trasha oppositionen. Vad var beviset för detta?

Mona Sahlin var ju inte heller populär. Man ser ett tydligt konspiratoriskt mönster! Åhej.

För det första. Jag röstar på Socialdemokraterna, jag vill ha bort Juholt. Jag känner inte en enda person som röstar inom det röda blocket som vill ha kvar Juholt. Det är ingen högerkonspiration, det handlar om att man inte tycker att han är kompetent nog för att leda partiet och än mindre kompetent att vara vår statsminister. Juholt är en lallare. Han är oseriös. Han sitter i utfrågningar i TV och får viktiga frågor men istället så sitter han bara och tjatar om att han hör någon spela Elvis i bakgrunden. Varje gång jag ser honom i en utfrågning, i en debatt, så får jag ångest för han kan inte hantera det här ansvaret. Han är inte den sortens person.

Man kan göra bort sig ibland om man har något att väga upp det med. Det har inte Juholt. Han har inte gjort någonting. Han är fullkomligt menlös. Jag bad folk nämna EN sak, en enda sak, som Juholt gjort som ger en bild av vad han vill, vart han vill styra partiet, någonting konkret, någonting bra: Ingen kunde nämna en enda sak. Exakt!

Min pappa, vänsterkultursvängen, nästan till och med kommunist, han gillar inte Juholt heller! Det är fan ingen som gillar Juholt när vi alla möts och tar ett glas vin och diskuterar alla missförstånd kring kulturen, De Sade och allt möjligt. Ingen av oss. Det är ingen blå konspiration att folk inte gillar Juholt.

Sedan ville folk hävda att nej, enda skälet är medierna, för att de skriver att det är kris för Socialdemokraterna, men det är ju inte! För när man tittar på siffrorna från riksdagsvalet sedan 2002 så ser man ju att det är en nedåtgående trend så det har ju inget med Juholt att göra så medierna förvrider sanningen när det skriver att det är kris och det gör att människor påverkas och tror att de är en kris, så det inte alls så att människor tycker att Juholt är ett dåligt alternativ, utan nej, det är liberala hjärntvätten från media! Som suger sig fast i människors hjärnor och får oss att hata det röda blocket!

Fast nej, det är inte samma nedåtgående trend. Mellan varje riksdval sedan 2002 har Socialdemokraterna fallit mellan 3-4 % sedan valet innan. Juholt lyckades få ner partiet 3% på ett halvår enligt SCB. Efter den här hösten föll det ännu mer. Det är inte samma trend. Det är ett ras. 3-4% på 4 år inte samma sak som 3% under ett halvår.

När man valde Juholt som partiledare så valdes inte han på grund av att han hade några speciella egenskaper att leda partiet. Han valdes för att ingen avskydde honom. Alla andra kandidater blockerades för att det fanns några som inte tyckte om just den kandidaten. Tillslut kom man fram till Juholt. Ingen hatade honom. Så han blev vald. Själv sa han nej till posten med orden att han är för ostrukturerad och yvig för att leda ett parti. Och ja, det var en god självinsikt för det är just det som är problemet. Han är för ostrukturerad och yvig.

Så vad var grejen med Sahlin? Tolberoneaffären är det många har svårt att släppa inom S. En Socialdemokratisk partiledare som utnyttjat skattebetalarnas pengar på det viset, folk förlåter inte sånt i första vevan. Många förlåter det aldrig. Sedan har vi också alla dem som inte tyckte att hon hade nog med pondus, för att man vill ha någon som är statsmannamässig. Mona Sahlins popularitet gick upp när hon började klä sig i kavaj och sträckte på sig och höjde rösten. När hon började tala om de frågor hon brinner för med inlevelse och övertygelse. Det var synd att det först hände i sluttampen måste jag säga för där började hon få respekt men efter valet – Då var det försent. Folk ville bara byta. Det är synd, jag tycker att hon hade förtjänat längre tid för jag tror att hon skulle ha blivit bra för man såg hur mycket bättre det blev mot slutet. Det är jävligt synd.

Men Juholt är en helt annan fråga. Jag har aldrig sett en partiledare som beter sig som han gör. Alla gör fel ibland, om människor förlåter detta eller inte är beroende vad de har som kan väga upp det här. Det är därför folk förlät Gudrun Schyman för hennes alkoholism och det hon gjorde när hon var svinpackad. Det är därför Bildt får sitta kvar trots hans shady affärer. Göran Persson var en dryg jävla buffel, men han kunde leda ett parti.

Kan Juholt göra det här? Jag säger nej. Jag är inte höger. Jag avskyr utförsäljningarna av allmännyttan. Jag avskyr vad Alliansen gjort med sjukförsäkringen. Jag avskyr vad de gjort med A-kassan. Det finns några saker de gjort som jag tycker om, men de är försvinnande små jämfört med det dåliga.

Jag anser verkligen inte att det finns en mediakonspiration gentemot oppositionen. Jag är ovanligt blå för att arbeta inom journalistiken. Jag sticker ut när jag umgås med kollegor. Man behöver inte göra en konspiration av allting, ibland handlar det bara om att folk inte gillar två val av partiledare på raken. Det behöver inte vara mer komplicerat än så.

Man behöver inte tro att folkets åsikter är en produkt av en hjärntvätt från en påstådd majoritet av liberaler inom media – en majoritet som inte existerar. Majoriteten är röd. Journalistiken och kulturen gynnas mycket mer av det röda blocket än det blå. Herregud, Det blå blocket vill till stor del avskaffa bidragen journalistiken och kulturen får. Ut med public service! Bort med alla bidrag! Journlister vill inte slåss mot sin egen brödföda.

Media har problem idag med ekonomin. Det finns problem med läsare. Det finns problem med finansiering. I det läget försöker man inte direkt sänka en bomb för att fucka upp sitt eget levebröd ännu mer. Det finns inget rimligt, rationellt argument för at det skulle handla om en konspiration. Journalistiken är inte blå. Journalistiken vill inte ha väck sina egna jobb.

Men Juholt är inte populär.

Han har fått så mycket kritik från kollegor inom partiet. Igår krävdes hans avgång av VU. Han vägrade. Medlemmar i S har publicerat krönika efter krönika där de kräver hans avgång. Persson ger honom garanterat inget stöd. Är det här en mediakonspiration? Verkligen? Hur kan det vara en konspiration från medierna att det egna partiet inte vill ha kvar honom? Det går inte ihop.

Han kommer att avgå inom mycket, mycket kort. Något annat vore extremt märkligt.

Är Facebook hotat av SOPA?

En del undrar om Facebook är hotat av SOPA. Nja, jag skulle inte tro det. Låt mig utveckla varför.

Mark Zuckenberg, grundaren av Facebook, har ett av de största maktmedlen man kan tänka sig till sin förfogan. Om du tycker Facebook är stort i Sverige? Det är inget jämfört med USA. Han har skrivit en statusuppdatering om SOPA. Han tycker givetvis inte om SOPA. Och han måste skriva det där, för annars kommer han trashas av sina kollegor. Men han gör det minsta han behöver göra. Om han trodde att hans leverbröd på allvar skulle vara hotat av SOPA så kan jag garantera att han hade unyttjat sina verktyg betydligt bättre.

Han skulle utan problem kunna sprida budskapet till alla som använder Facebook i hela världen. Ni vet, varje gång de gör om siten så får man en POP UP som berättar det. Detta är en funktion de utan tvivel skulle kunna använda. Han skulle också, enkelt, kunna dra ihop riktiga demonstrationer mot SOPA. Han skulle kunna skicka ut meddelanden till samtliga medlemmar på Facebook. Heck, de skulle säkert kunna sätta en permanent post på allas walls som gick till en plats med information om SOPA.

På det här viset skulle en sån ofantlig stor andel av USAs befolkning genast bli ubildad inom vad SOPA är. De blir inte det just nu. Senatorerna som slåss för förslaget äger mediabolagen som äger alla stora TV-kanaler, alla stora tidningar, allt. Men Zuckenberg har ett annat maktmedel – Ett han inte använder.

Tror ni att han skulle låta bli att göra det här om han på allvar trodde att Facebook löpte risk att stängas ner? Facebook har för mycket makt. Den politiker som skulle pusha för det skulle begå politiskt självmord. Det företag som pushade för det skulle göra världens största feltramp PR-mässigt någonsin. För om folk helt plötsligt förlorar en kommunikationskanal de använder flera gånger om dagen så blir folk jävligt förbannade.

Mark Zuckenberg är inte en ideologisk människa. Han är pragmatisk. Han vill tjäna pengar. Han kommer inte göra någon speciell ansträngning för att stoppa SOPA, trots att han kan. Det finns ett fundamentalt feltänk hos många som är insatta i den här sortens frågor när de förväntar sig att alla som ska ha utvecklat stora siter eller verktyg från scratch skulle vara goda människor. Det är inte så. Mark Zuckenberg känner inte att Facebook är hotat, han vet däremot att han kan förlora annonsintäkter om han går en stor grej av det, därför gör han det minsta han kan för att slippa skit. Han skriver en statusuppdatering om det.

Så var inte rädda. Facebook överlever nog.

Däremot så kommer ju alla tjänster likt MegaUpload och MegaVideo stängas ner, precis som MegaUpload blev stormat och nerstängt igår trots att de, som de ska enligt nuvarande lag, har tagit bort det material som krävts att de ska ta bort. Ofantliga mängder med servrar som mestadels innehåller fullkomligt lagliga siter kommer stängas ner på grund av att det finns några stycken siter som bryter mot reglerna. Detta har redan hänt, men det kommer bli enklare med SOPA.

Om ni har era bloggar eller använder någon tjänst där man laddar upp filer på nätet, för att ha en backup på era grejer exempelvis, på några amerikanska servrar så rekommenderar jag att ni kör en backup på de här prylarna för de här siterna kommer att plockas en efter en efter en.

Vad är SOPA? Om du inte vet bör du läsa detta

Om man följer nyheter så måste det ha varit svårt att ha missat SOPA den senaste tiden – Men vad är egentligen SOPA? Tyvärr är det som så att rätta många tidningsartiklar rörande ämnet har varit rätt otydliga eller till och med rent ut sagt felaktiga, det är lite sånt som händer när folk som inte är insatta i såna här frågor skriver artiklar om det, lite som om jag skulle försöka skriva en vettig artikel om hip hop. Det blir inte bra. Det finns givetvis en hel del tekniksidor som skriver om det med, men där kan språket bli svårt för en person som inte annars är intresserad av ämnet.

SOPA är viktigt att ha koll på. Jag hade inte tänkt skriva om det först eftersom så många redan gjort det, men sedan slog tanken mig: Hur många vet inte exakt, ändå, vad SOPA är? Det är nog en del. Så jag tänker försöka förklara det, och förklara varför det är sjukt jävla läskigt – Även för oss i Sverige.

SOPA står för STOP ONLINE PIRACY ACT.

I dagsläget får man inte publicera upphovsrättsskyddat material utan upphovsmannens tillstånd. Detta är detsamma i USA och Sverige. SOPA, däremot, går ett steg längre och har för avsikt att förhindra länkning till siter som kan innehålla piratkopierat material, oavsett om det rör siter som Pirate Bay, streamingsiter eller siter där försäljning av piratkopierade fysiska varor förekommer, som Tradera exempelvis.

Tidigare har USA i stort enbart kunnat agera inom sina egna gränser. Sverige och USA må ha ett samarbete där man arbetar tillsammans för att förhindra att upphovsrättsskyddat material sprids, men det finns ändå tydliga begränsningar på hur mycket man kan göra då en process utomlands är knepigare än en i sitt eget land.

SOPA kommer innebära att företag, som anser att en site olovligen publicerat material de äger, kan få den siten blir blockerad. Utan rättegång. Man skickar iväg till en åklagare, och åklagaren bestämmer huruvida siten ska blockeras eller inte. Det här är metoden som kommer att användas för att göra det omöjligt för amerikanska medborgare att besöka siter som innehåller material som företagen inte vill att siterna ska innehålla. Det är väldigt likt Kinas brandvägg, där stora delar av internet är ottillgängliga för Kinas befolkning.

Men det är inte allt. Även siter som min skulle kunna blockeras. Jag har skrivit om Pirate Bay och länkat, vilket innebär att min site också skulle blockeras då alla siter som innehåller länkar till någon site med tivelaktigt material kan utsättas för den här blockeringen. Det spelar ingen roll varför du länkat, att din site nästan enbart innehåller lagliga länkar och det spelar ingen roll om det du som länkat eller folk i kommentarsfältet.

Jag tror personligen inte att det är jättestor risk att företag kommer börja gå igenom bloggosfären på det viset*, då det faktiskt skulle innebära att en absolut majoritet av alla världens bloggar skulle bli blockerade. Jag tror inte de tänker gå så långt, men det stora problemet är egentligen siter som Twitter, olika forum, Google och så vidare där man inte kan kontrollera inflödet av länkar och hur detta skulle hämma friheten i fria forum.

*Kalla mig naiv i förra stycket. Jag fick information skickad till mig av Stefan Solender, Lakritsbiten på Twitter, som informerar om att detta redan hänt när inte mindre än 73.000 bloggar raderades omedelbart på grund av att vissa bloggar på samma server länkade till siter med upphovsrättsskyddat material, och en av dem, tydligen, innehöll “terroristrelaterat” material. Bloggosfären kan alltså känna sig hotad.

Behöver företagen den här lagen? Nej, jag skulle påstå att de inte gör det. Det finnas redan något som heter DMCA – Digital Millennium Copyright Act som inte direkt är svår att använda, om vi ska säga så. Kanske har ni någon gång gjort en googlesökning på ett visst TV-program eller liknande för att ni vill se det streamat på webben? Förutsatt att det inte är så gigantiskt program som Two and Half Men eller liknande, så kommer ni, vid slutet av sökresultatet (det är därför det inte riktigt funkar om man får upp 30 miljoner resultat) se att det står att en del sökresultat tagits bort på grund av en DMCA-begäran.

Företag kan alltså, utan problem, samla ihop sökresultat som leder till piratkopierat material i en lista, skicka till Google och säga “Ta bort detta” och Google måste ta bort det från sina sökresultat. De som lobbar för SOPA, däremot, däribland Ruport Murdoch, mediamogul och internets förmodligen mest hatade människa just nu, som fortfarande är sura över att man kan finna en del sökresultat. På hans egen offentliga twitter gör han exempel med sökningen på filmen “Mission Impossible” och härjar över sökresultat han får upp.

Men företag KAN ju få bort allt som ligger där, så varför säger de inte till och håller koll på nya som kommer upp? För att det kostar pengar att ha anställda som jobbar med att hålla koll på Google, YouTube, MegaVideo och så vidare. Så hur slipper man den här kostnaden?

Genom att införa en lag där man bara kan förhindra hela USAs befolkning från att besöka någon site där det förekommer piratkopierat material eller någon site som har en länk till en site som innehåller piratkopierat material.

Du behöver inte ha anställda som håller koll på det då. Du blockar hela siter istället. De här siterna kan innehålla mestadels lagligt material, men det spelar ingen roll.

Men detta är faktiskt inte det enda som SOPA gör. Inom USAs gränser så kommer SOPA innebära att man kan, utan att det krävs en domstolsprocess, kräva att siter ska plockas ner samt kontakta annonsörer och kräva att de ska sluta med annonseringen. Oavsett om siterna innehåller upphovsrättsskyddat material eller länkar till siter med det.

Hela det här lagförslaget går ut på att privata företag, utan att behöva anmäla och gå igenom en laglig process, kan uttöva påtryckningar på olika internetsiter. Enligt lag. Stänga siten eller blockera den utan att siten kan göra något åt det. I dagsläget måste man skicka en förfrågan på att länkar och upphovsrättskyddat material (som är uppladdat av användare till siten) tas bort. Om det inte tas bort kan man anmäla, och sedan gå vidare till domstol med det. Med SOPA slipper man den lagliga processen.

Lagförslaget kommer från senatorer som har anknytning till de företag som lobbar för det. De företag som lobbar för det äger också alla stora mediabolag i USA. Detta innebär att ingen nyhetskanal, nyhetstidning eller dylikt i USA rapporterar om detta ordentligt. Om det tas upp, så är det i liten mån, och alltid med en representant som lobbar för förslaget.

Det finns en tredje poäng också. Den ideologiska. Det här gäller inte enbart piratkopierat material, utan även politisk info som man anser är opassande. Det står, i en liten anekdot, och det står givetvis beskrivet som så att man ska förhindra människor att besöka siter som innehåller material som bedöms vara en säkerhetsrisk för USA, som terrornätverkssiter. Det står dock inte exakt vilka åsikter det är som är förbjudna, men det är klart och tydligt att vissa siter har åsikter som inte riktigt är okej. Detta kan inkludera fria forum med servrar utomlands där människor kan diskutera precis vad de vill. Dessa siter kommer blockeras. Att diskussionsforum som 4chan, reddit och liknande kommer riskera att blockas känns rätt givet. Så, inte nog med att SOPA ger företag extrema rättigheter över andra individer, man kommer också kunna uttöva censur av åsikter. Vi vet som sagt inte riktigt vilka som kommer vara okej eller inte, men att överhuvudtaget införa en lag som möjliggör detta är inte trevligt alls då den skulle kunna brukas för censur av precis vad som helst bara någon bedömer att den åsikten inte är bra.

Det är en jävligt läskigt lag som ger vissa företag extrema möjligheter att uttöva påtryckningar och censura andra företag, organisationer samt privatpersoner. Det är en lag vars like inte funnits sedan vi på allvar fick mänskliga rättigheter i västvärlden. Det är lag som USAs befolkning måste slåss mot allt vad de kan. Men de är svårt, som sagt, med tanke på att det inte finns några stora nyhetsmedier som rapporterar om den ordentligt. Visst är det trevligt med monopol?

Men varför ska vi i Sverige bry oss? Hur påverkar det här oss?

Europaparlamentet. Samma typer av påtryckningar kommer därifrån. Vi har redan haft sjuka förslag som ACTA på agendan. Vi kommer få fler. Vi kommer garanterat få in det här förslaget om det går igenom i USA. USA är normbildande inom den här typen av frågor. Varje gång USA drar igenom nya regler kring upphovsrätt så påverkas vi länder i EU. Det är inte som att de stora jättarna inom nöjesindustrin, som bekant kommer från USA, skiter i att vi fortfarande kommer kunna göra de här sakerna. Det är inte som att människor som sitter i Europaparlamentet inte har några människor knytna till den här industrin. I dagsläget har vi två personer från Piratpartiet som försöker kämpa mot det här i Europaparlamentet, men de är bara två personer. Utan support från länders befolkning så kommer vi få samma, eller liknande lagstiftningar i EU. Förmodligen kommer det gå till som så att Sverige protestera, få betala böter varje år för att vi vägrar, som det tidigare sett ut i många lagstiftningar som inskränker rättigheter som Europaparlamentet vill tvinga på oss.

Men om tillräkligt många i EU-länderna lär sig om den här typen av frågor och protesterar tydligt emot dem så kommer det bli svårare att tvinga på oss den här typen av saker. Så om man är ointresserad för att man anser att situationen i USA inte rör en själv särskilt, då är det bra att vara medveten om det aldrig någonsin slutar där. Inte tidigare, och inte i framtiden heller.

Så vad kan man göra?

Sprida kunskapen om SOPA. Man kan göra det mycket, mycket kortare än vad jag gjort här. Om man vill göra det enkelt för sig så kan man länka enkla instruktionsguider på vilket hot SOPA kan innebära. Som den här, på Americancensorship.org. Man kan också länka Sveriges Wikipediasida i ämnet, eller citera den. Man kan välja att ta upp några få punkter. Men att sprida vetskap, det är viktigt. Sedan är också viktigt att inte skita i det och tydligt protestera.

Visst, en demonstration i Sverige mot USAs lagstiftning – Det innebär ingenting. Sverige är ju piraternas anarkistfristad, enligt de här personerna i USA. Något som man i tider av SOPA är rätt stolt över, oavsett hur mycket man annars argumenterar mot fri fildelning som jag, som bekant, brukar göra. Här håller jag med Piratpartiet. Med hela mitt hjärta och själ.

Krönika: Vi måste ta ungas porrmissbruk på allvar

Idag har jag skrivit en krönika på Nyheter24 som rör ungas porrmissbruk. Jag oroas över att det finns så lite information tillgänglig i det här området och att väldigt få vet hur man känner igen varningssignaler. Läs krönikan, och fortsätt sedan gärna att läsa det jag vill lägga till.

Jag vet inte hur stort det här problemet är. Det vet ingen, för det har inte gjorts någon bra undersökning i området. Det kanske är jättestort, det kanske är jättelitet – I vilket fall är konsekvenserna av porrmissbruk tillräkligt stora för att man ska kunna motivera att undersöka problemets omfattning ordentligt.

Det görs då och då undersökningar om hur mycket porr folk konsumerar, men detta säger i ärlighetens namn nästan ingenting. Du kan bruka porr varje dag utan att det är ett problem, precis som du kan göra det bara någon gång då och då – men på ett problematiskt vis. Jag vill se en undersökning där man inte bara dokumenterar hur mycket porr folk konsumerar, jag vill också se hur deras sexliv ser ut i övrigt, jag vill se om deras porrkonsumtion ändrats vad gäller porrens natur. Jag vill veta om människor mår bra eller dåligt efter att de använt porren. Alla de här sakerna är viktiga. Mängden är egentligen rätt ointressant.

Vi vet att missbruk skiljer sig. Det finns fler än ett sätt att missbruka alkohol. Du kan vara fysisk alkoholist, beroende av att vara påverkad hela tiden för att fungera – men du kan också missbruka alkohol utan att vara beroende av det varje dag. Du kan ha ett osunt förhållande till alkohol och vara oförmögen att hantera dig själv när du dricker, dricka för mycket och göra dumma saker för at man saknar spärrar. Vi vet att det är såhär, och därför måste man alltid ta mer än mängd i beaktning när man försöker utreda om det finns problematik.

Porrmissbruk är ett ämne som förtjänar att uppmärksammas. Läs gärna min krönika för att få större pli på vad konsekvenser med missbruket är, samt mina tankar om varför ingen vill ta tag i det här problemet.

Mäns mansideal och kvinnors kvinnoideal

För ett tag sedan skrev jag om hur få kvinnliga tecknare det är som existerar i den klassiska, västerländska seriekulturen men hur de växer i kategorier som manga. I det här inlägget inkluderade jag kort en tes som går ut på, tja, attraktion och sexualitet. Det vill säga att de västerländska superhjälteserierna helt enkelt är tilldragande för pojkar på grund av de väldigt bystiga och ståtliga kvinnorna, och flickorna dras mer till manga på grund av de söta pojkarna som porträtteras. Jag fick ett mail för en kort tid sedan som ifrågasatte logiken i det och jag kände att frågan är värd att besvaras även här.

“Hej Hanna,

Intressant post om serier i väst och öst men jag tycker du skjuter fel i slutsatsen… Kvinnorna och männen är BÅDA extrema ideal och BÅDA är sexualiserade.”

Ja, männen är också extrema.  Men enligt ett manligt ideal för män, inte enligt ett kvinnligt ideal för män. Låt mig beskriva tydligare vad jag menar. Låt oss titta på två bilder från DC Universe Online Legends, av Mike S. Miller, med Wonder Woman och Batman.

Mike S. Miller – DC Universe Online Legends

Att både Wonder Womans och Batmans anatomi är överdriven är det inga tvivel om. Men, innebär det för den skull att det är samma sak? Innebär det, för den skull, att det tilltalar kvinnliga läsare lika mycket som manliga? Nej, för Batmans kropp vi ser ovan är inget kvinnligt ideal för män, det är ett manligt ideal.

Om vi ser till TV-serier som Twilight och idolen Robert Pattinson, artister som Justin Bieber, världens mest populära man bland kvinnor: Johnny Depp. Exakt hur mycket har dessa likt med Batmans anatomi? Ptja, nej, inte mycket. Manga däremot, som konsumeras mest av kvinnor i väst, har män som tilltalar samma kvinnliga publik mer. Kanske ska vi uttrycka det enligt hur en liknande diskussion såg ut i Facebookgruppen Varför Apor Inte Bär Rosa Klänning: Killar som helt enkelt, enligt unga killar, ser rätt så jävla gay ut. För ärligt talat så är dessa män, detta ideal, inte ett dugg uppskattat av killar. De avskyr det. Precis som tjejer inte har mycket till övers för hur kvinnorna ser ut i de västerländska serierna, det vill säga som porrtjejer – Men lite extra ovanpå de redan övedrivna dragen (det är rätt många manliga serietecknare som blivit påkomna med att kalkera porrtjejer till sina superhjälteserier som referens för de kvinnliga karaktärerna, vilket ju förklarar en del.)

Är det fortfarande otydligt? Låt oss leta upp lite Batman och Robin slash, en genre som är till 99,9% dominerat av kvinnor. En genre där kvinnor tar manliga rollkaraktärer, gör om dem lite, och tuttar ihop dem i ett par tillsammans. Gay, alltså. På riktigt.

Efter att ha plöjt ungerfär fyrtioelvatusen Tumblrbloggar av Slashfixerade brudar kan jag fortfarande inte hitta kreatörens namn. Hjälp mottas gärna. Här ska alltid creddas!

Hoppsan. Ja. Det blev ju lite annorlunda. När tjejer tecknade. Det blev framförallt mjukare. Inte samma överdrivna muskler, och inte samma styrka. Det blev, helt enkelt, mysigt och sårbart. Vilken förvåning! Räcker inte detta? Om det vore så att det västerländska serieidealet av män skulle passa in på kvinnors smak generellt, varför i helvetet sitter då inte kvinnor och dreglar över saker som brottning, boxning och bodybuilding? Dessa är, som bekant, områden som nästan uteslutande domineras av manliga fans. Inte kvinnliga. De finns också, men då är få.

Men är det verkligen så, att män uppskattar andra saker hos män än vad kvinnor gör? Ja, absolut. Precis som kvinnor har andra ideal för kvinnor än vad män har för kvinnor. Ni killar som läser den här posten, hur många av er har följande som kvinnligt skönhetsideal?

Keira Knightley. Kvinna som ack så många kvinnor vill se ut som. Som så många kvinnor tycker är vacker. Inkluderat mig själv, i övrigt. Men ärligt talat har jag nästan ingen killkompis som tycker att hon är snygg. Ansiktsdragen har de inget emot, men kroppen? De säger: “Euuuugh”. Vilket är lite samma sak som de flesta kvinnor uttrycker kring Stålmannens eller, kanske ännu bättre exempel: Hulkens anatomi.

Så låt oss då titta på Jenna Jameson som däremot föredras av betydligt fler män. Hon har fortfarande en smal midja, men det är betydligt mer byst, betydligt mer lår, betydligt mer kött överhuvudtaget. Och det ska, ärligt talat, hellre vara vältränat än fettbefriat. Jenna Jameson är extra bra exempel i detta då hon stått modell för ett flertal serietecknare och har prytt ett antal serieomslag. Lite roligt.

Så nej, jag skulle absolut inte påstå att de klassiska superhjälteserierna har män som tilltalar kvinnor. De har män som tilltalar män. Det finns givetvis alltid undantag för regeln, visst finns det både män och kvinnor som inte stämmer in på det här. Men vi listar inte varje individ och deras personliga smak i världen just nu, vilket jag hoppas att de som inte känner igen sig kan förlåta.

Det lustigaste när man tänker på det här är ändå detta: Mäns ideal för män är garanterat mer extremt, precis som kvinnors ideal för kvinnor. Lustigt, egentligen, att det motsatta könets skönhetsideal i mångt och mycket är mer hälsosamt än det man har för det egna könet. Eller kanske inte lustigt alls, med tanke på att vi alltid kommer syna och ställa högre krav på oss själva än andra, och därför är de ideal vi har för oss själva mer extrema än vad andra har för oss.

Men för att avrunda. Det där extrema idealet för män, det är en manlig fantasi. Inte en kvinnlig, och tilltalar alltså inte så många kvinnor. Det är fortfarande extremt, men det innebär inte att det för den skull är riktat till båda grupper. Däremot kan jag tänka mig att många män tänker så precis som många kvinnor tänker att män föredrar det supersmala catwalkidealet de med. Vi tar helt enkelt sånt för givet. Vad dumma vi är, ändå!

Könika: Det är inte Svenska Språkrådets uppdrag att definiera vilka fördomar som är okej och inte

Medan den fina listan med ord som börjar på “tjej” för att styrka ännu fler fördomar om tjejer växer sig finare och tjockare (fortsätt föreslå ord, jag uppdaterar den dagligen med nya bidrag!) så passar jag på att skriva en krönika på Nyheter 24 om allvaret i det hela, det vill säga när Svenska Språkrådet tar en ideologisk ståndpunkt med det svenska språket som matkmedel – Vilket verkligen inte är deras uppdrag.

Ord som används inkluderas inte på grund av ideologiskt motstånd. Vissa övriga ord anses för politiskt inkorrekta. En del fördomar om människor tycker Svenska Språkrådet är okej, och andra inte. Ska de verkligen bedöma detta? Och på vilka grunder, deras egna åsikt? För så är det idag, vilket jag anser är fel, och ett total maktmissbruk. Deras uppdrag är att dokumentera – De ska inte komma på eget tjafs för att de råkar anse att en viss fördom om en viss grupp är okej, precis som de inte ska exkludera ord som “hen” för att en viss grupp tycker illa om ordet, för det används faktiskt. Oavsett vad man tycker.

Det måste finnas en konsekvens i de här besluten. Så länge det inte finns, så länge inga regler finns, då styrs svenska språket av en liten grupp människors personliga åsikter. Läs den HÄR.

Är feminister rabiata och löjliga som slåss mot ord som “tjejsamla”? Hur vore det med ord som killbrott?

Ordet tjejsamla har som bekant fått mycket kritik, den ljudligaste kritiken har helt klart kommit från feministiskt håll, och sett ut enligt sådant att de neutrala orden ses som den manliga normen, och de avvikande orden som ska beskrivas med hjälp av ett könsepitet är orden som beskriver en kvinnlig norm.

En del antifeminister, men för all del vissa andra med, har kritiserat detta och ansett det fjantigt. Några har också länkat min lista (som snart ska uppdaters med nya fina ord, tack alla!) och anser att hela saken är slöseri på tid. Nu, för det första har listan framförallt en humoristiskt poäng, även om den för all del också är till för att kritisera Svenska Språkrådets beslut att hitta på ett eget ord av detta slag (nej, det är inte ett ord som använts i stor usträckning hos folk, Svenska Språkrådet gör mer än att dokumentera ord som använts i hög usträckning, de hittar också på egna) för att jag helt enkelt tycker att det är en dålig grej.

För er som tycker att detta är fjantigt, låt mig utveckla varför jag anser att det är viktigt.

Ord man använder i vardagen påverkar oss, och om vi skapar ord som tydligare befäster könsnormer, så kommer det undermedvetet leda till att könsnormen blir med etablerad som norm. Kanske ser man detta som fjanterier med ett ord som tjejsamla, som inte är negativt, utan enkom beskriver grad av samlingsnivå. Saken är den att tjejsamla är inte det enda ordet som beskrivs med ett kön, utan det finns fler, och de allra flesta används för att förtydliga något som är negativt, eller som ses som negativt i området i fråga. Ett tjejkast, exempelvis, är ett jävligt dåligt och klent kast.

Så, hur blir det om man fortsätter på detta spår? Svenska Språkrådet har öppnat upp att man börjar föra in fler in ord med ordet kille i kombination med ett annat ord för att etablera en könsnorm. Ett ord som Svenska Språkrådet öppnat upp för att det är möjligt att man tar med är ordet killstäda, som beskrivs genom att man städar dåligt och slarvigt men sedan ändå vill ha uppskattning och bekräftelse för det. Negativt, med andra ord.

Nu, i listan där vi sätter ihop nya ord med “tjej” i så är de flesta orden (dock ej alla, då jag ville skoja till det lite med vissa ord) beskrivande för en könsnorm eller en fördom. Som exempelvis ordet tjejhjärna, på grund av fördomen att kvinnor är mindre intellektuella och rationella än män. Det finns ett flertal begrepp med ordet kille, vilka Svenska Språkrådet bekräftar själva, som skulle ha könsepitet kille i just negativ bemärkelse. Låt oss ta upp några exempel på ord som skulle kunna skapas förutom killstäda.

Killbrott – Kvinnor är överrepresenterade inom brott som snatteri, men män är överrepresenterade inom grövre brott som mord och våldtäkt. Ett tjejbrott skulle alltså bli ett brott av ringa natur, och ett killbrott ett brott av grov natur. Är det en könsnorm man vill hjälpa till att befästa?

Manskredit – Män får oftast högre kreditskulder är kvinnor, och då framförallt i yngre ålder när man kan skaffa sina första kreditkort, tänker att man måste vara cool och bjuda på krogen för att få status bland tjejer och för att ragga på brudar och därav försätter sig i skuld.

Killfylla – Att bli totalt jävla dyngrak och bete sig som en idiot.

Killmat - Att bära äta en jävla massa skit som skräpmat och micromat för att man inte kan eller orkar laga mat.

Killragg/Killigg – Att desperat ragga upp precis vem som helst oavsett hur de ser eller vilken personlighet de har bara för att man absolut måste ligga.

Manslön – Att få mer betalt för samma arbete som kvinnor utför på grund av sitt kön.

Det enda som krävs för att dessa ord ska skapas är att människor använder de i detta syfte. Då måste Svenska Språkrådet ta med dem, och med tanke på hur människor det finns som är trötta på att nya ord av den här typen skapas, så ska man inte bli förvånad om folk börjar det med syftet att motarbeta den här typen av språk. Och det finns så många som är så trötta på detta att man knappast ska bli förvånad om så blir.

Om det är så att man inte vill befästa negativa fördomar om män, så kanske det i detta fall finns en vits med att lägga ner sitt agg mot feminismen och tänka att detta kanske är en fråga där det är värt att sluta upp i tillsammans. Detta rör inte heller enbart kön, utan den här typen av prefix skulle absolut kunna användas med etniciteter och religiös tillhörighet. Dock är det inte en lika stor risk då jag har svårt att se att Svenska Språkrådet skulle bli så politiskt inkorrekta när det stiftar nya ord. Men om man inte skulle vara politiskt korrekt så skulle dessa ord garanterat tas med.

Zigenarmoral – Vad tror ni att det skulle betyda, enligt människors fördomar?
Judesnål – Vad skulle det betyda?
Negermusik – Gissa.
Asiatpenis – Tralalala.

Alla dessa är fördomar som de flesta känner till. Jag tror inte att jag behöver förklara vad de här orden skulle betyda. Men det spelar ingen roll, jag vill inte ha ord i Svenska Språket som baserar sig på nuvarande normer och fördomar i samhället. Jag anser att man ska arbeta mot fördomar, inte arbeta för förlegade normer genom att skapa ett språk som uppmuntrar att kvinnor är på ett vis och män på ett annat. Detsamma med etniciteter och kulturell tillhörighet, det vore förjävligt med ord som negermusik och zigenarmoral. Jag skulle aldrig acceptera det. Vi har dock en annan syn på etnicitet och orden nämna ovanför som avser etnicitet skulle aldrig tolereras – Men vad gäller negativa saker som bekrivs med kön är i dagsläget helt okej, så frågan är, ska det verkligen vara så? Är det någonting som svenska språket har för uppdrag att göra? Eller är normer och fördomar något som ska hållas utanför vårat språk på det viset?

Jag anser nog att det finns en vits med att folk som har problem med feminismen tänker en runda till på detta, speciellt när Svenska Språkrådet öppnat upp för att de allra flesta nya ord som kan tänkas införas är ord som beskriver negativa beteenden och normer med just ordet “kille”. Tycker ni verkligen att det är fjanterier det med? För saker kan ibland bli lättare att förstå när man ser hur det kan drabba en själv och ens egna grupp.

Varför jag inte accepterar det Missionerande Kopimistsamfundet som religion

Efter gårdagens blogginlägg där jag förkunnade att det Missionerande Kopimistförbundet, religiöst samfund som företrädar religionen Kopimism, enbart är ett jäkla oseriöst tramseri så uppstod det givetvis en hel del diskussion om detta, och en del frågor om varför jag inte anser att det är en riktig religion.

Jag kan för all del utveckla. Jag tänker även ta upp några punkter där jag förklarar varför detta enbart stjälper för människor som för en seriös debatt inom frågan som rör immateriella rättigheter.

1. Isak Gerson tror inte på sin egen religion

Isak Gerson är en av grundarna, och personen i fråga som citeras i mitt förra inlägg om Kopimistsamfundet. När jag först kritiserade religionen på Twitter, så var inte Isaks ambition att försvara sin nya religion, istället ansåg han det viktigt att han är organiserad kristen. Jaha. Jag trodde jag kritiserade Kopimism, jag förväntade mig ett svar som rörde det – Men istället förkunnade han sin kristna tro. Detta anser inte jag riktigt styrker att det faktiskt handlar om en tro.

2. Isak Gerson anser att det är ett samhällsfilosofiskt samfund. Detta skrev han i min blogg

“Det verkar finnas ett missförstånd här. Det här är inte en juridisk grej. Vi startade inte samfundet för att komma runt några lagar. Vårt mål är inte att fuska oss runt lagstiftningen. Vi startade samfundet för att vi tror på det här. När vi nämner religionsfrihet talar vi om det som en samhällsfilosofisk fråga och inte som en juridisk fråga. Vi vill inte att religion ska ha ett företräde framför lagar. Däremot tycker iallafall jag att det är bra att våra lagar sätts med en viss respekt för minoriteter i samhället – som religiösa. Det gör givetvis inte att man kan göra det lagligt med inkvisitioner eller korståg, men iallafall med religiösa huvudbonader där det annars råder huvudbonadsförbud.

Jag hoppas att jag fått dig att förstå mer av våra avsikter.”

Återigen så erkänner inte Isak Gerson något trostillhörighet överhuvudtaget. Han skriver att det inte är för att komma runt några lagar, trots att det är just det citatet av Isak Gerson de själva valt att använda i sitt pressutskick. Han beskriver det som samhällsfilosofiskt. Han nämner återigen att det är bra med lagar, dock, trots att det tydligen inte ska ha någon relevans. Jaha.

Vag gäller religioner och tro så finns det en central fråga som är viktig inom all relgion. Det kallas för tro. Jag har bett Isak Gerson öppet och offentligt bekänna en trostillhörighet, det har han dock inte velat göra. Jag är inte förvånad, då han är organiserad Kristen, och ärligt talat – Jag tror inte att han själv kan likna sin ärliga tro på gud, och sitt troende på kristendom, med sin samhällsfilosofiska (hans egna ord) samfund. Detta får mig, givetvis, att anse att Isak Gerson inte är troende. Om en grundare av en religion inte är troende, så har jag svårt att se att engagemanget att skapa religionen i fråga av grundarna är ett seriöst religiöst engagemang. För det är det inte.

3. Det är enkelt att skapa religioner

Folk brukade skojja mycket om detta i mellanstadieåren. “Jag ska starta en religion inom blahblah för blahblah!” men de flesta, oavsett hur mycket de brinner för sin filosofi, för sin ideologi, utövar faktiskt sin filosofi som FILOSOFI eller sin ideologi som IDEOLOGI. De går inte, trots sina mellanstadiedrömmar, och skapar en religion av det. Varför? För det är oseriöst och det gynnar inte ideologin i fråga. Man kan starta religioner kring precis allt, men folk gör det inte. Undra varför?

4. Konsekvenser om den blir känd

Utifall att Kopimism blir en känd religion så kommer det inte vara särskilt kul för Anna Troberg, partiledare för piratpartiet, i debattsammanhang. Varje gång hon kommer vilja diskutera seriösa frågor på ett seriöst plan så kommer folk ta upp det Missionerande Kopimistsamfundet och det hela kommer likna en fars där hon inte får utrymme att uttala sig inom de frågor de driver seriöst. Detta är inte bra för en ideologi. Om man vill sänka en ideologi är det ett bra initiativ. Men inte annars.

5. Utnyttja religionsfriheten för att slippa kritik

Av alla de Kopimister jag diskuterade med igår så svarade 8 av 10 med orden: “Du accepterar och kränker min religion, jag har religionsfrihet!” när jag kritiserade religionen eller frågan om immateriella rättigheter. Så oerhört seriöst. Jag måste fråga mig på vilket sätt exakt de här människorna anser att det ska gynna debatten att framstå som gnällspikar som inte kan diskutera? I övrigt, till yttrandefriheten rör även kritik av religion, så man skyddas inte från kritik på grund av att man väljer att skapa en religion av sina åsikter.

6. Medlemmarna erkänner inte heller trosbekännelse

Endast en person sa, ärligt, att de trodde på det. Det var inte Isak Gerson. Kopimism har, bland de mängder jag talade med igår, enbart en person som öppet och ärligt bekände en tro på ett trovärdigt plan. Jag respekterar honom. Jag respekterar dock inte er andra.

7. Religion alienerar mångaMen det viktigaste av allt är förmodligen det faktum att man alienerar människor som tidigare kunde ha sett på samma frågor på ett mycket mer positivt plan, som, om kopimism blir känt, kommer se på frågorna som religiöst. Religiös tillhörighet är ett betydligt större steg än ett ideologiskt, och man skrämmer bort många som man annars kunde få involverade i sin fråga. Grattis. Bra sätt att jobba på.

8. Fegt att unyttja religionen i sin politiska ståndpunkt

Ja, det säger väl sig självt. Jag vet att Isak Gerson säger att lagarna inte har en relevans, men då han själv nämner att de vill slippa repessalier i pressutskicket (det enda citat av honom öht) samt upprepar detta om lagstiftning på andra platser flera gånger, så väljer jag att se det som en undanflykt och total osanning. Annars kanske man inte skulle ta upp det hela tiden. De flesta människor med ett ideologiskt budskap kan argumentera fint utan att utnyttja vissa hål i lagen. Men det kan tydligen inte ni. Fint.

9. Sammanfattning

Religion må likna filosofi och ideologier, men det finns en väldigt fundamental skillnad: Tron. Att tro på något i en religiös bemärkelse är inte samma sak som att tro att en viss ideologi är bäst eller att tala om filosofi. Inom religioner finns det ideologiska och filosofiska budskap, men det gör det inte samma sak, och det finns inget skäl till varför man ska få en fråga att framstå som oseriös för att man helt plötsligt bestämt sig för att ens filosofi ska vara en religion.

Det är som sagt enkelt att få en ny religion godkänd. Men folk gör det inte ändå.

Jag hoppas att ni som startat det Missionerande Kopimistförbundet kan förstå, och klarar av att axla, de ansvar ni bär när diskussionen om upphovsrätt kommer att förlöjligas så brutalt som den kommer att bli, och även att ni kan bli ansvariga för att frågan får färre sympatisörer i framtiden. För det är bara erat fel och ni är de enda som ska bära ansvaret för när det här händer. Och nej, ni kan inte skylla ifrån det på att andra är dumma, handlingar ger konsekvenser, och de flesta som propagerar för en viss livsåskådning har vett nog att förstå varför man inte försöker göra det till ett religiöst budskap.

Det är, nämligen, bara trams.