Vilka jobb ska jag ta/hur mycket ska jag fakturera som nyetablerad illustratör?

Jag får jätteofta frågan från aspirerande eller nyetablerade illustratörer om hur mycket jag tar betalt för mina uppdrag, de undrar nämligen själva vad som är rimligt att fakturera. Det är rätt irrelevant att fråga mig om min summa då jag arbetat inom den grafiska branschen i 10 år och därför inte riktigt kan jämföras med folk som just börjat eller bara arbetat i några få. Det är en skillnad.

Mitt råd brukar alltså vara: Ta varenda upprag du får. Du kommer få skitbetalt men gör dem ändå.

Varför då? Hur gynnar det dig, som illustratör? Låt oss säga att detta nedanför är du.

Du ritar väldigt fint, dina bilder är estetiskt tilltalande och tekniskt bra. Du tittar i böcker och i magasin och du undrar hur så jävla många illustratörer som ritar så fult får jobb och inte du, för ärligt, dina bilder är ju finare! Så what’s the deal? Varför får dem uppdrag och inte du, trots att du skickar in din portfölj eller länk till din site som är fylld av grymt snygga bilder? Varför?

För att du inte har gjort uppdrag.

Har ni någonsin funderat på att rätt många mer etablerade illustratörer som har egna bloggar i Sverige såväl som utomlands, eller som har typ en användare på en konstcommunity, oftast har sjukt mycket snyggare bilder i sin blogg, på sin community, än vad de har i sin portfölj? Känns det märkligt att de snyggaste, mest etetiskt tilltalande bilderna sällan ligger där? Jag ska förklara varför det är så.

När du ritar precis vad du vill så blir bilden dubbelt så bra som när du gör ett bilduppdrag. Speciellt om man inte gjort många uppdrag tidigare eller gör dem oregelbundet. För när du sätter dig ner och ritar vad du vill så är du helt avslappnad och allt går så mycket bättre. När du får ett uppdrag så har du oftast lite prestationsångest, du har en deadline och du är lite hämmad av detta att du tänker på vad som passar kunden vilket drar ner din topprestation en hel del.

Människor som inte gjort många uppdrag eller som inte gör det regelbundet producerar oftast inte särskilt bra beställningsbilder, för detta är något man måste öva upp genom att regelbundet göra uppdrag. När jag eller branschkollegor sitter med böcker och magasin och ska hitta en illustratör så går inte vi in på DeviantArt och väljer ut den duktigaste tecknaren, för vi har ingen aning om hur den personen presterar när det gäller en beställning. Oftast, när man chansat, har det blivit katastrofresultat där det är svårt att fatta att ens är samma person som gjort bilderna.

Därför letar man upp illustratörer som har publicerade beställningsjobb, och det är därför illustratörers portföljer oftast är fyllda med dem bilderna och en del sämre bilder tar upp plats där än en del bättre som syns i deras privata sammanhang. För det är de bilderna som är en riktlinje för hur den här illustratören presterar med en beställning. Bilderna man väljer att göra själv är aldrig det. Någonsin.

De första tre åren när jag gjorde illustrationsuppdrag tog jag aldrig över 1000 spänn. Never. Det var rimligt. Hade jag gått en formell utbildning kunde denna process ha gjorts kortare, för med en formell utbildning så får man uppgifter som man lär sig utföra och övar på så vis upp en viss vana. Som hobbytecknare, oavsett hur grym man är på det, så gör man inte det. Och det måste man lära sig och de första åren inom detta måste man egentligen se som en praktik. Kasst betalt, men viktig. Sedan, när jag började med skriven media, så tog jag en lång paus inom det grafiska och när jag tog upp det grafiska igen så fakturerade jag heller inte över 1000, trots tidigare arbetslivserfarenhet. Det var också vettigt.

De första uppdragen jag gjorde så länge var inte särskilt bra. De dög absolut för den summan, men det skulle ha varit ett gigantiskt överpris att fakturera ens i närheten av det jag fakturerar idag.

Det här är skittråkigt att höra. Jag vet. Men det är verkligheten. Det var därför Portföljjakten fanns, för det finns många duktiga illustratörer som bara inte har en vana i att göra uppdrag.

Och jag fortsätter rekommendera det. Gör ett uppdrag i veckan. Det finns att finna. På konsthögskolornas hemsidor finns oftast inträdesprov formulerade: Se det som ett uppdrag. Do it. Du behöver inte fundera på att söka, men gör det. Det är bra. Använd resultatet i din portfölj.  Googla vilka som behöver tecknare, det finns alltid människor i olika forum som söker efter en illustratör. Det kan vara ett privat porträtt, en bild till en tatuering, en inbjudan till fest – Vad som helst. Jag säger inte att du ska välja allt, och om personen som skriver ut frågan verkar vara ett drygt as med för höga krav: Skit i dem. Men leta och gör och använd dem bilderna för dem bilderna är det som är tongivande för hur du presterar vad gäller en beställning. Inte bilderna du sitter och gör på din fritid som du tycker är roliga att rita.

Och när du har det, när du känner dig tryggare i uppdragen och uppdragen är något du kan vara jävligt stolt över – Då kommer du få fler uppdrag, och du kommer kunna ta mer betalt. Men var säker först. Du kanske har tur och gör exakt lika bra oavsett, då är du en jävla alien och jag är avundsjuk. Varsågod. Men de flesta av oss har inte den turen.

Ett i veckan. I fyra veckor i sträck. Ta en paus på två veckor. Gör det sedan igen. Fortsätt såhär, med pauser då och då tills du har det. Det kommer ta ett tag, det går inte på tre månader. Det kommer förmodligen att ta typ ett år i alla fall. Men, om du inte gör det här kommer det ta tre eller fyra år istället. Förutom det att du lär dig anpassa din teckning efter beställningar och får mer portföljmaterial som kunder kan utgå från på riktigt så kommer du också få en bättre initiativförmåga, bättre självförtroende, mindre prestationsångest eftersom du kommer bli van vid att leverera, och vana är bästa boten.

Jag är alltid rädd att folk ska tycka att det känns drygt att läsa sånt här. Det är menat att vara det. Det är menat att hjälpa. För om ni ser er runt på nätet och observerar hur många otroligt duktiga tecknare det finns som egentligen inte just får några uppdrag trots att de är så amazing och får så mycket uppmärksamhet: Det här är skälet. Arbetsgivare måste veta att man kan göra uppdrag. Att det går att kommunicera med en tecknare. Att man inte chansar. Man måste se det. För det är två helt olika saker att teckna bra och att kunna leverera ett jobb.

Övning och färgläggningstips

Jag brukar försöka börja varje morgon med att teckna lite. Precis som med idrott och sång så är teckning något man måste upprätthålla nästan varje dag och något man måste värma upp för. Idag hade jag bara tjugo minuter till övers då jag försov mig, så jag blev positivt överraskad över resultatet. Vanligtvis blir det inget värt att visa upp alls. Utan bara skevt och konstigt – Därav behov för uppvärmning.

Jag tycker att det är smidigt att ta inspiration eller försöka porträttera andra såhär på morgonen. Kreativiteten är ju inte på topp, och har man bara en halvtimme eller liknande så är det sällan man hinner klart med en grym idé. Idag valde jag tjusiga Annika Marklund.

Som ni ser blev det inte jättelikt. Ögonen blev för små och fel form, näsan blev fel, mun blev fel och ansiktsform blev fel. Så är det oftast för mig. Min tecknarstil präglad väldigt tydligt av serier och även om jag gör porträttbilder så är det svårt för mig att avvika – Men det gör inget! Nu till nästa oumbärliga tips förutom att träna lite lite varje dag.

Om man tecknar en bild som baserar sig på en annan bild och framförallt tecknar i blyerts eller ett annat mjukt medium så är det superbra att lägga teckningen ovanpå skärmen om det går för att få ett hum om hur man sedan ska göra med färgerna. Man får färger som passar väldigt väl ihop med de försiktiga blyertslinjerna och även om man sedan inte behöver följa detta till punkt och pricka så är det en skitbra och enkel ledtråd för hur man ska skapa en bra färgbalans.

Som ni ser gör det inget att bilden inte passar exakt, man får ändå en god känsla av det (och hehe, kanske speciellt när bilden är så liten för er att ni inte ser!) och det här är en sak jag också brukar göra när jag färglägger teckningar i Photoshop om man gör en porträttbild. Ta porträttbilden, lägg ett transparant lager över bilden och titta på färgerna.

Tanken är inte att du ska rita av färgerna eller kalkera – även om du såklart kan göra detta med om du vill. Tanken är att fånga upp färger som inte är exakt realistiska färger utan mer anpassade för teckning som ändå har en bra balans mellan varandra. För att det här kan vara skitsvårt ibland och när man får ett stopp i skallen och bara använder fel färger till varandra om och om igen på samma bild så har i alla fall det här räddat mig ett flertal gånger.

Videoguide – Gör ett porträtt av dig själv utan teckningskunskaper!

Det enklaste sättet att göra porträtt på måste vara att rita av foton med hjälp av ett bezierverktyg. Anses det fint? Nej. Anses det vara fusk? Absolut. Gör folk det? Ohja, hela tiden. Kanske är det för att vi producerar ett sånt här resultat på mindre än fem minuter.

Det här är ett enkelt sätt för folk som inte kan rita, eller för folk som tecknar lite då och då men som inte har superskills att göra snygga grafiska porträtt av sig själv och sina vänner. Eller om du bara vill testa något nytt, för all del.

Men kom ihåg, var alltid tydlig med att du har ritat av ett foto. Ritar du av någon annans foto, se till så att det är tillåtet så att du inte gör dig skyldig för plagiat! Ha kul nu, testa! Jag rekommenderar program som Adobe Illustrator samt Corel Draw, men även bezierverktyget i Photoshop fungerar. Eller för all del, bezierverktyget i vilket program som helst. Bezierverktyg går alltid ut på att man placerar ut noder man drar i. Ni behöver inte ens kunna rita en stabil streckgubbe – ALLA kan lära sig det här på några veckor!

Att göra snygg konst med bezierverktyg är givetvis en annan femma, men grunderna och principen är mycket enkel. Även om ovanstående klipp inte illustrerar alla fördelar och alla tekniker så tror jag att det kan ge folk ett hum om hur förbaskat enkelt och snabbt det är.

Videoguide: Hur och varför vi beskär bilder

Jag var lite luddig it Utmaning #5 där jag berättade att illustratörerna skulle beskära vid “fokuspunkten”. Vaddå fokuspunkten? Vad är det för jävla låtsasord? Idiot är jag. Man ska beskära bilden där man vill lägga fokus, givetvis.

För att hitta var och förstå varför så gjorde jag en väldigt simpel instruktionsfilm där jag visar hur mycket enklare det här arbetet blir om man använder sig av en passepartout (hatar det här ordet, jag stavar det alltid som passpartor oavsett hur många gånger jag skriver det).

Förutom det man kan göra i filmen så kan man även skapa en eller flera passepartouter vars storlek man kan ändra enkelt genom att skapa en större och helt enkelt klippa av den diagonalt, på så vis är det möjligt att fritt bestämma storleken utan att skapa flera i olika storlekar. Tipstack till duktiga Jennifer Spångerud som påminde om det!

Våga beskär, det gör mycket för bilder. Mer än vad man tror. Att arbeta såhär får man lära sig på varenda bildutbildning som finns, skulle jag tro – Men det kan vara bra att bli påmind om det ibland. För visst är det lätt att glömma!

Photoshop – Färglägg blyerts eller lineart i datorn utan att behöva frilägga

Jag fick en fråga från läsaren Tessan om hur man enklast färglägger en blyertsbild utan att förlora texturen i blyertsen. Det finns ett jätteenkelt sätt att göra detta på och färglägga annan lineart utan att behöva fräta ut alla toningar eller frilägga bilden. Ja, enkelt så snabbt du vet hur vill säga. Tänkte passa på att visa lite snabbt på hur man kan göra utifall att det finns någon annan som kan ha nytta av tipset!

Här är en blyertsbild jag gjorde igår. Den skulle vara med i portföljjakten men jag valde att exkludera den. Så låt oss arbeta med den i det här exemplet!

1. Öppna er blyertsbild (oj ketchuptips).

2. Markera hela bilden. Kopiera den. Klistra in den som ett nytt lager. Okej, det här måste ni faktiskt inte göra. Men det är sjukt smidigt att ha själva teckningen i ett eget lager enligt mig.

3. Sedan skapar vi ett nytt lager. Det ska ligga ovanpå erat lager med teckningen (mycket viktigt). Det kan ni göra med den där ikonen, eller uppe i menyn. Det här lagret ska ni använda för färgläggningen. Se till att det är tomt.

4. När ni skapat erat nya, tomma lager så markerar ni det och går in i den cirklade menyn där det för tillfället står normal. Jag tror att de här valen ligger på ett annat ställe i tidigare versioner av Photoshop men jag kan inte minnas säkert faktiskt. Om så är fallet kan ni säkert hitta det i menyn för “Layers” eller “Lager” på svenska.

5. I den menyn väljer ni funktionen “Multiply” eller “Multiplicera” på svenska.

6. Sedan väljer ni bara en färg och pensel och ritar på erat färgläggningslager och VOILÁ! Magi! Färgen hamnar under linjerna trots att lagret ligger ovanpå linjerna och du behöver inte frilägga någonting alls! Du bibehåller alla skuggningar, allting. YEY.

Sjukt smidigt, eller hur?

Det finns jättemånga bra funktioner man kan använda bland lagerinställningarna som förenklar bildskaparprocessen en hel del, både vad gäller teckning, retusch samt fotomanipulation. Jag uppmuntrar er att prova runt med en massa olika, googla lite funktioner och se spännande guider och för all del kan jag bli lite bättre på att förtälja lite tips då och då som jag kan tänka mig att det är kul och praktiskt att veta om. Lycka till!