October 26, 2011 klockan 14:50
“Hej Hanna! Jag vill besvära lite av din tid för jag vet inte var jag ska vända mig riktigt. Jag har ju läst inlägget här och även på twitter att du har autism, vilket jag misstänker att min lillasyster har. Asperger närmast kanske vad jag har läst, för jag har läst en massa, och det är så mycket som passar in! Min lillasyster är 13 år, och speciell. Jag kan få henne att börja gråta på 10 sekunder, hon är tyken och odräglig men jävligt blyg. Hon bryr sig löjligt mycket om vad andra tycker, hon vägrar leka med min killes 7-åriga dotter själv, bara om en vuxen är med och leker. (tex när vi var på liseberg, vägrade hon att åka tekopparna med henne för det är ju så töntigt, men det gick bra om en vuxen åkte med) Hon vägrar att använda sina glasögon fastän optikern har sagt att hon kommer bli blind på ena ögat om hon inte använder glasögonen (hon har så dålig syn på ett öga så den används inte ens, så därför måste hon ha glasögonen så att det används)
Hon har alltid haft dåligt med vänner i skolan, och hon gör allt för att passa in.
Jag tycker att hon har svårt med att läsa saker mellan raderna och att uppfatta ironi. Hon själv hatar filmer och serier, särskilt humorserier, southpark, family guy och simpsons tycker hon är för barn, bara för att det är tecknat/animerat.
Det jag reagerade på när jag läste din twitter var att du inte gillade kramar. Min lillasyster vet inte hur man kramas! Det är som att krama en pinne. Hon själv gör inga initiativ någonsin till kramar.
Jag vet att när hon var liten så lekte hon aldrig med leksaker. Jag och mamma har pratat om det då jag fått mycket av leksakerna till mitt bonusbarn och dom är som nya. Nä hon lekte aldrig så mycket säger mamma. Och hon har aldrig ritat och målat särsklit mycket heller. Frågar jag henne nu så säger hon att hon hatar att rita! Jag läste någonstans att aspergerbarn ofta ses som väldigt lugna och lättskötta barn, och det var hon! Inte jobbig någonstans när hon var liten, ett mönsterbarn.
Det finns många saker jag har läst som jag tycker passar in, men det som man reagerar på mest öppet är just att hon uppfattas så jävla trög om man skämtar, och hon säger och gör konstiga grejer, är allmänt otrevlig ibland bara. Dålig uppfostran känns det som men jag tror inte det är bara det.
Det enda som inte stämmer in är vad jag har läst att man kan ha tvångstankar eller “ritualer” och så vitt jag vet så har hon inte något sånt.
Nu till hela problemet! Jag har försökt prata med mamma om detta men hon viftar bara bort det och vill inte lyssna. Det går inte. Pappan är en toffel och är totalt dominerad av min mamma så där är det kört.
Min lillasyster går det fan inte prata med för hon gör ALLT för att passa in och vara precis som alla andra, och hon skulle bara börja lipa om jag nämde det för henne.
Ska jag bara låta henne växa upp och vara helt jävla udda tills hon blir vuxen och kanske fattar nåt då?
Hur vet man om man har asperger/autism?
Hur fick du din diagnos?
Grejen är att hon är så fucking jävla jobbig, dryg, trög och otrevlig så jag vill inte ens åka upp till mamma och hälsa på längre. Jag orkar inte gå på stan med henne eller hitta på någonting längre för det känns så jävla otacksamt av min syrra.
Men får hon en diagnos och man vet hur man ska hantera henne hade det känts lättare. Men jag vet inte :( Ibland är jag rädd att hon kanske skulle skada sig själv för att hon ser så lidande ut ibland och ingen tycker om henne. Hon har inga vänner, jag och min storasyster orkar inte med henne, mamma är jävligt frustrerad på henne och skäller jättemycket på henne. Hon är världens mest ensamma människa. Vad ska man göra?”
- Anonym
Hej! Jag har Aspergers syndrom, inte autism. Men det är ingen fara!
Angående din syster. Jag respekterar att du bryr dig om henne och vill hitta en lösning på något som känns jobbigt och hopplöst. Jag tycker också att det är fint att du har kollat runt för att hitta en förklaring till hennes problem. Det är en fin ansträngning.
Problematiken med det du beskriver är att det inte säger något varken från eller till vad gäller Aspergers syndrom. Du berättar att din syster varit väldigt blyg och att hon är rädd för att utföra sysslor tillsammans med andra om inte en person hon känner sig trygg med är med. Det verkar också som att den här blygheten och rädslan har gjort henne osäker, och att det drabbat hennes sociala relationer och att hon inte längre vill vara ensam.
Att vara blyg är jobbigt, oavsett vad det beror på. Blyghet kan vara en produkt av mycket, det kan också bara vara så att man råkar vara blyg. När man kommer till en viss ålder och är trött på att känna sig utanför och vara blyg så är det inte helt ovanligt att det manifisteras på det vis som det görs hos din syster.
Eftersom hon inte har en större erfarenhet med andra personer så har det blivit svårt för henne att utveckla en social kompetens, det i kombination med den osäkerhet och blyghet hon upplever kan mycket väl vara skälet till varför hon kommer med otrevliga kommentarer. Om du är rädd för att bli avfärdad, så är det inte ovanligt att man daskar till med dryga kommentarer, något plumpa påhopp och så vidare utan att reflektera över att de är det. För hon känner sig nog lite tryggare bara när hon gör, för hon slipper blotta sig och hon slipper bli avfärdad på grund av sig själv eller för att hon varit snäll. Det är enklare att bli avfärdad för att man varit dryg eller hård än att bli avfärdad när man varit snäll.
Den typen av utveckling som din syster går igenom är inte ovanlig bland folk i den åldern, speciellt inte om man varit osäker sedan tidigare och fortfarande är det. Det här är inte någonting ni kan göra åt, för saken är den att de där kommentarerna är förmodligen enda skälet just nu till att hon överhuvudtaget vågar umgås med folk. Det kommer däremot förmodligen att lägga sig med tiden när hon blivit mer van vid att ta kontakt med människor, och då kommer hennes sociala kompetens att utvecklas ytterligare, och då åt ett trevligare håll.
Jag skulle jättegärna skriva antingen JA eller NEJ till frågan om hon har Aspergers men det går inte, för den här typen av beteende är vanligt bland så många som känt sig utanför. Oavsett om de har Aspergers, ADHD, är bipolära, deprimerade eller bara råkar vara blyga eller har känt sig… frånkopplade eller mobbade.
Det enda jag kan reagera på i din text är delarna där hon försöker att vara exakt likadan som alla andra, för det däremot är verkligen inte norm hos ungdomar med Aspergers. Klart det finns undantag, men det är ovanligt. Ungdomar med Aspergers brukar vanligen försöka söka sig till folk som liknar dem för att få ett stöd i andra som tänker liknande. Men det kan fortfarande vara så att hon har Aspergers, texten säger som sagt varken eller.
Däremot så kan jag rakt av säga att hon behöver få kommunicera sina tankar, sina känslor och hitta andra som liknar henne. Det behöver alla, oavsett om de har en diagnos eller inte. I skolklassen är detta svårt eftersom man är begränsad till så få individer, så om man är avvikande på något vis så är det skitjobbigt. Det är tillräkligt jobbigt för elever som inte är avvikande, om du är avvikande i någon form är det fruktansvärt och man mår fruktansvärt dåligt och är skitensam.
Där är internet en jättebra grej. Det finns jättemånga ungdomar ute på nätet som är i samma situation som henne. Subkulturer av olika slag är inte heller fy skam. Det är vanligt att folk som känner sig utanför söker sig till subkulturer och där hittar människor som är på lite mer nivå och har upplevt samma sorts utanförskap. Jag har dock ingen aning om din systers intressen så det finns inga specifika tips jag kan ge.
Det finns några andra alternativ också. Hon verkar inte direkt hitta någon hon passar ihop med i sin klass och försöker nu desperat att hitta en tillhörighet. Det finns alternativ där man kan gå distansutbildningar över internet, som Sofia Distans som ett exempel i området. Det låter kanske konstigt att hon skulle frikopplas från en social miljö, men ibland, om man är avvikande, så kan det vara bra att plocka bort skolklassen och istället försöka få de sociala relationerna att ligga utanför skolan. Detta kräver dock att hon kan plugga självmant och vill plugga, för annars går det inte. Så det beror helt på vem din syster är och hur hon fungerar förutom det du berättat.
Till din sista fråga som rör diagnoser. Att få en Aspergersdiagnos är en lång process. Vad man gör är att man först går i samtalsterapi med familjen för att bedöma om det är troligt. Sedan går familjemedlemmar och andra närstående hos den här psykologen (oftast separat när individen som är under utredning inte är närvarande) så att man kan få en bild av hur personen i frågas barndom sett ut. Mycket av en Aspergersdiagnos hänger på den kognitiva utveckligen under de första levnadsåren, hur olika områden skiftat, om personen i fråga varit mer intresserad av system och objekt än människor. Om personer haft en tendens att fixera vid vissa områden och strunta i en helhet. Repetetiva rörelsemönster, krånglig motorik, känslig perception. Allt sånt.
Man får också göra en serie IQ-test. Inte för att fastställa om personen i fråga har en hög IQ, utan för att se hur problemlösningen ser ut då denna oftast skiljer sig från gemena mans. Hur hög IQ man har är enbart relevant för att utesluta en möjlig utvecklingsstörning, då folk med Aspergers har en normalhög IQ i förhållande till snittet (att folk med Aspergers generellt skulle ha en högre IQ är en myt, även om det för all del är trevligt för folk med Aspergers att tro det). Man gör också EQ-test för att se hur folk skulle reagera i olika situationer och se på vilket sätt de tänker på sociala situationer. Är de praktiska eller emotionella? Följer de en god kurva för åldern? Fixerar man vid en liten grej istället för en helhet? Massa sånt. Jag exempelvis fick fruktansvärt dåliga resultat på mina EQ-test, vilket folk generellt har svårt att tro men det är för att jag är praktiskt lagd och inställd på lösningar framför den mer vanliga och opraktiska formen av empati. Det är inte empatilöst, men den uttrycker sig annorlunda. Jag har exempelvis svårt att krama och vagga en person som är ledsen, men jag är jävel på att fixa problem och det är mitt sätt att bry mig och visa omtanke och har alltid varit.
Det där är en väldigt kort beskrivning av en diagnosprocess inom Aspergers, men jag hoppas att den ungefärligt kan beskriva på ett ungefär vad man letar efter. Man gör andra tester med, men de där skulle jag nog se som de mest relevanta.
De sociala bitarna är bara symtom på vad det är som händer, och liknande sociala beteenden kan vara på grund av vad som helst annars. Därför måste man utreda barndom, utveckling, tankemönster och så vidare för att säkertställa att en personlighetstyp inte är på grund av något annat.
Jag hoppas det går bra med din syster. Återigen, jättefint att du bryr dig! Jag önskar er all lycka.
Filed under Frågor och svar | Comments (21)
