Alltså, min kille babblar hela tiden om K-pop. Koreansk pop. Som är väldigt, ptja, specifik. Jag vet inte om han lyssnar på det men han talar sig varm om det hela tiden, så jag har bestämt mig att jag ska försöka bekanta mig lite med det hela. Hell! Jag lyssnade ju på både J-rock och J-pop när jag var yngre, så hur svårt kan det vara?
Så varför inte lägga upp min favoritmusik från alla spel jag spelat här? Nej, exakt. Hur kan man inte digga till detta? SÅ SJUKT GRYMT.
Och vilken del i spelet. Cloud åker på den gigantiska motorcykeln och man slåss mot folk samtidigt. Jag vet inte, lite som att härlig sexig FF-gaming möter Road Rash. I love so much.
Så sexig är han. Alltså. Åh herre. Åh herre. Åh herre. Åh herremingud, jag måste omedelbart gå och googla lite “Final Fantasy VII yaoi fanfiction Cloud X Sephiroth” or else I will die. Magic evening, magic!
Det är lite roligt hur det kan bli med populärkultur när man är av det nördiga slaget som jag är. Ska man ha koll på en massa smala grejer så finns det oftast inte rum nog i skallen eller tid över till att ha koll på saker som helt vanlig populärkultur som de allra flesta konsumerar. Jag vet inte hur många av mina vänner det är som brukar sucka högljutt när de nynnar en låt, nämner ett låtnamn, nämner en artist eller en skådis och jag sitter där som ett stort frågetecken. Jag fattar inte ens HUR folk lyckas. Vart hittar man detta? Lyssnar man på musikradio? Eller hänger man på communities? Det är en svårsmält värld för mig som jag stundvis försökt vara delaktig i men som inte lyckas fästa sig i mitt sinne.
Detta gäller såklart inte all musik. Visst finns det låtar och artister som jag lyssnar på som asmånga andra lyssnar på också. Jag är inte helt av en egen liten isolerad ö. Men jag är en sen konsument. Oftast är det flera år efter en låt var hipp, eller så är jag alldeles för tidig och lyssnar på en artist innan någon annan gör det – Alltid lite off, har aldrig lyckats tajma. Och dessvärre kan jag mycket, mycket sällan varken artist eller låtnamn när folk börjar snacka om det. INGET fastnar. Inte ens de smala områden där jag faktiskt lyssnar en hel del har jag lätt för att memorera vad sjutton saker heter.
Så igår exempelvis när jag och min kille stod och förberedda middagen så började jag med en liten lek. Jag började nynna melodier.
Jag: “AHA! SÅ, VILKEN VAR DET?”
Simon: “Jag vet inte.”
Jag: “Det var Song of Storms från Ocarina of Time! Tralalalalalalala, vilken var det, då?”
Simon: “Fan, jag känner igen den men kan inte sätta fingret på det.”
Jag: “AHA! Det var Electric de Chocobo från Final Fantasy VII! Lalalalalala, den då?”
Simon: “Jag vet inte.”
Jag: “Det var Magitek Factory från Final Fantasy VI! Okej, den här då, Veni veni venias, ne ne mori facias, aaahahahaaa haaa”.
Simon: “Jag vet inte.”
Jag: “Men sluta skoja! Det är ju One Winged Angel från Final Fantasy VII, den som spelas i sista matchen mot Sephiroth! Men okej, den här då… laaa lala lalalla”.
Simon: “Nej…”
Jag: “Det var introlåten till Qings Quest VII ju! Okej, den här då, dodododododododod.”
Simon: “Nej…”
Jag: “Det var Crazy Motorcycle från Final Fantasy VII ju!”
Efter ett tag av detta kom jag på en sak. Varför nästan inga artistnamn eller låtnamn ryms i min skalle. Hela den delen av hjärnan är fylld av låttitlarna från olika TV och dataspel jag spelat under åren. Komplett med spelnamn, låtnamn samt kompositör. HURRA. Jag HAR en bas i hjärnan för detta. Jag är så lycklig!
Detta måste vi fira genom att lyssna på en av Nobuo Uematsus många, många mästerverk. One Winged Angel från Final Fantasy VII. Hallå, storslaget! Det var också på den tiden då TV-spel faktiskt var svåra så tänk er att man spelar där mot den sista, mäktiga Sephiroth och håller på att dö hela tiden och så har man den här fantastiska musiken. Storslagen spelupplevelse.
Ivar Arpi twittrade just ut länken till en av mina favvolåtar och jag höll på att dö av nostalgi. Det här måste, måste ni se. Shit vad mycket glädjesamt ironiskt dansande det blivit till den här låten när man var yngre. DEN ÄR EPISK. Fast inte bara ironiskt. Jag gillar den väldigt mycket. Svängig. YAY.
Jag tittar på den här videon och jag vet inte vad jag ska tycka. Jävligt rolig estetik. Men är den sexistisk? Eller utmanar den sexism? Är hon cool och kaxig? Hon är ju lite skönt mullig och cool. Men brösten är det ju fokus på hela tiden! Men det kanske inte gör något. Och titta, hahaha, vad hon kaxar med den dumma vakten och humpar honom. Är det en makthandling, eller något annat?
Den här måste nog gro lite i skallen. Jag känner att det finns något slags frö till en problematisk analys här men JAG VET INTE VILKEN.
Hurra! Those Dancing Days nya! Det var väl på tiden. Men jag vet inte vad jag tycker om den riktigt.
Det är inget fel på låten i sig men jag har alltid svårt att smälta när artister byter ut sitt sound. Och jag älskade ju det där ungdomliga, lekfulla så mycket. Vi får se hur det här går. Kanske ändrar jag mig efter några lyssningar och tycker att det här är lika grymt, eller kanske ännu bättre. Men vi får se. I vilket fall är jag otroligt glad för att de släpper låtar, för bra är de oavsett sound. Yey!
De senaste dagarna har jag tittat mycket på världens sötaste djur, axolotler, till ett bildjobb. Hannah har uppmräksammat detta och skickat mig en liten sång. Vad menar hon? Blir jag som salamandern? Dags att ta det lugnt, det kan bli för mycket av det goda. Men axolotler ÄR världens sötaste djur, så what to do?
Dessutom utrotningshotat. Det finns mellan 800-1200 kvar i det fria. Det är så hjärtskärande.
Det här är ingen musikblogg. Även om man kan tro det när jag har väldigt mycket att göra med annat. Men! Detta är däremot en feministblogg, så feministisk grym musik, det kan jag väl förfan i alla fall leverera. GO ME!
Eller Go X-Ray-Spex kanske, en av världens bästa band. Och You Tube, som gör det möjligt och Wordpress för att det gör det enkelt och sedan kanske…
Tur att jag och min kille i alla fall kan komma överrens på en jävligt grym kvinnlig artist, nämligen Paloma Faith! Gud vad jag älskar henne. Låtarna är grymma, hennes röst är fantastiskt (mörk och härlig) och förutom det så är hon så jävla snygg. En otroligt jävla fashionupplevelse hela hon. På det där roliga sättet, inte det trista. Så TOPS!
Min kille brukar ha för vana att teorrisera mig med ruskigt dålig och enerverande musik. Men idag satt jag vid datorn! Jag hade makten! Satte på den här, en riktig favorit. Så glider han fram efter ett tag och kläcker ur sig följande i ett skärande, nasalt gnäll:
“Alltså men, URSÄKTA, tycker du verkligen att det HÄR är bra?”
Sedan sätter jag på Hanssons Mmmbop istället och då ler han och är glad och nöjd. Alltså, fattar ni? Detta är inte riktigt klokt!
Hallo. Jag gillar robotar, att rita banala serier och göra små roliga guider. I min blogg samsas personligt med politik, yrkesliv med hobby. Jag är en gammal spelnörd, lyssnar mycket på Siouxsie and the Banshees och äter helst makrill i tomatsås. Jag gillar också att klä ut mig och leka konstiga lekar. Välkommen hit!
Jag arbetar som frilansjournalist, skribent och illustratör. Huvudsakliga ämnen: Samhällsorienterad. Feminism. Ungdomar. Ätstörningar. Neurologiska avvikelser och sexuell hälsa.
Vill du tipsa om något du tycker jag ska skriva om? Du är välkommen att göra det här!
Jag gör grejer i tidning, radio och TV.
Ny här? Läs gärna ett av mina tre mest poulära inlägg! De är långa, men smaskens.
