Rebecca Simonsson FEAT. Avlastningsbord

Foto: Eero Hannukainen/EEROBILD

Jag vet inte riktigt hur, men jag tycker bannemig att hon får det att se riktigt glamouröst ut. Vem förutom Rebecca Simonsson skulle någonsin kunna bära upp något sådant?

5 utvalda outfits från förr!

Jag frågade er om jag såg konstig ut när jag höll på mer med fashion. Ja, det tyckte ni! Men mestadels på ett bra sätt. Jag är väl förvisso beredd att hålla med om att det inte direkt handlade om att slänga på sig ett par snygga jeans med en t-shirt, skinnjacka och ett par läckra pumps. Nä. Just den stilen, ärligt talat, har jag aldrig riktigt kunnat bära upp.

Så jag satt och plöjde och sparade ner en del av favoriterna. Tänkte återposta dem de kommande dagarna.

Att jag klätt mig något tantigt genom åren är väl knappast en hemlighet. Något jag gladeligen tog till mig och maxade. Som jag sagt tidigare så finns det något jag tycker väldigt mycket om med det. Nu kan ju jag inte för mitt liv lyckas se ut som en kvinna på 70 bast, vilket jag för all del inte är så besviken över med tanke på att jag bara är 25 och jag inte har en större lust att åldras i förtid. Men jag gillar att tänka på framtiden och tänka att då, då ska jag maxa min stil igen. Som de tjusiga äldre damer jag beundrar så mycket.

Den här kommer från en Halloween. Jag vet inte hur tydligt sminkningen syns, men temat var enkelt. Levande död brud. Den här klänningen sålde jag faktiskt för typ 120 spänn på en loppis där jag tokrensade bland mina 2000 plagg. Det känns lite sorgligt såhär i efterhand, men samtidigt, jag hade så jäkligt mycket kläder att det var en total nolltolerans när jag rensade ut. Men jag har kvar bilderna!

Nu, det här är väl en outfit jag ändå använder relativt ofta. Jag har alltid haft en förkärlek för gamla slitna t-shirtar med roliga tryck och avklippta ärmar. Mycket av det kommer väl från när man var yngre och ville ha t-shirts med band man gillade som alltid bara fanns i killstorlek. Så man klippte och hade sig och fixade. Det var inte direkt världens bästa kvalitet på trycken heller, så de blev snabbt rejält nedslitna i tvätten. Nostalgi, helt enkelt.

Att leka med peruker och lustiga kläder är något som jag, som bekant, älskade att göra. Det behövde inte bli snyggt. Det viktigaste var att det var roligt. Uttrycksfullt. Gärna färgstarkt! Klänningen är en barnklänning hittad second hand en gång på Myrorna. Jag tror inte jag har kvar den idag heller, men det är faktiskt möjligt.

Det här kommer med bara för att, tja, jag återkommer till en snarlik variant av den här otufiten rätt ofta. Jag älskar kavajen, även om jag måste byta ut knapparna på den idag för att en av dem trillat av. Favvoshortsen har nu tyvärr också efter flera år tappat formen rätt rejält och hänger mer som en lös säck i röven – Inte sådär jättesnyggt. Men jag hoppas jag kan hitta några i samma färg och ungefär samma form någon gång. Ljusblått och ljusrosa? Älskar det! Jag blir så glad av det.

Jag har sparat ner massvis av gammalt. Till min stora glädje fann jag att favoriterna inte alls var från tiden då jag strikt modebloggade, mer innan och efter. De bilder från modebloggsperioden var rätt tråkiga, i ärlighetens namn. För att inte nämna att jag såg direkt sjuk ut på rätt många av dem vilket ju gör sitt till. De flesta bilderna jag gillade väger jag typ som idag på, eller nära (då jag faktiskt inte vet exakt, att ha en våg hemma som fd. anorektiker är inget jag kan rekommendera) och många av plaggen jag bär är plagg jag fortfarande använder. Rätt kul!

Klädde jag mig också helkollrigt när jag höll på med mode?

Skrotar runt lite på några av mina kompisars modebloggar och ser ett märke nämnas jag aldrig hört talas om. Céline. Alla älskar det och hyllar det något otroligt. Céline – Det är tydligen genialiskt.

Jag vrider och vänder på huvudet och frågar mig: Hur? HUR? Exakt HUR?

Se mer från kollektionen på Vogue.com

Alltså. Vill man ha superduperillasittande kläder så går det att fixa rätt enkelt genom att gå in på random grossistlager eller ducka in på första bästa second hand-butik och köpa något som tappat all typ av rimlig form genom åren. Men detta, det förstår jag inte.

Och vad är grejen med den stretchiga PVC-dräkten längst upp med en rosett? Fattar ni hur SVETTIG den måste vara? Självmord efter en halvtimme bärande. Jag lovar. Jag har ägt en del PVC-kläder när jag var yngre och hade en mer alternativ klädstil. Du vill INTE, verkligen INTE, ha PVC på dig som är både långärmat, höghalsat, med långa ben och lös passform – Det blir bastu och överhettning på en gång. Trust me.

En gång i tiden skrev jag om mode. Jag hade till och med en modeblogg. Jag vet att jag rätt sällan reagerade på konstiga modetrender då. Tyckte inte att så mycket var konstigt alls. Sedan splittade jag från branschen och började arbeta med att ta mig in på områden jag brann mycket mer för, som passade mig som person bättre – Och nu tycker jag att det mesta som kommer från modehållet är helkollrigt.

Fråga till er som följt mig länge. Klädde jag mig jätte, jättekonstigt när jag höll på med mode? Var ärliga!

Advanced Style – Äldre kvinnor som vägrar ställa sig i bakgrunden!

Efter att jag önskat efter lite glada, äldre kvinnliga modebloggare så skickade Hanna mig den här fantastiska länken, Advanced Style – Streestyle med äldre kvinnor, fotad och skriven av Ari Seth Cohen.

Varför sluta uttrycka sig i sin stil för att man blir äldre? Jag älskar när människor inte låter sig styras av konventionerna som säger hur vi får se ut baserat på vår ålder, vårat kön, vår tillhörighet. Att man som kvinna ska börja klä sig i färglösa säckar efter en viss ålder för att det ska vara respektabelt är väl knappast okänt. Om man är intresserad av stil och alltid uttryckt sin personlighet i sin stil, att behandla sin kropp som en canvas som man kan måla för att berätta för världen: “Här är jag! Och jag är såhär!” så måste det vara förbaskat irriterande att vi, i vår tradition, anser det fullkomlig galenskap att en äldre kvinna skulle ha mage att vilja synas. Usch och fy. Det ska de inte! Bara de unga, lena små tjejerna ska synas. De äldre kan då gott ställa sig där i bakgrunden och försöka att inte göra så mycket väsen av sig.

För det är ju så. Unga tjejer, de visar man gärna upp. Och nu talar jag inte bara i modesammanhang och populärkulturella sammanhang. Utan unga tjejer visar man gärna upp i sina företag, i sina partier, som förebilder och frontfigurer – Men så blir kvinnan äldre och då är hon helt plötsligt ointressant för hon är ju inte ung och vacker och tilldragande längre. Varför visa upp en äldre kvinna, vilka kommer tycka att man är en god jämställd organisation som verkar för mångfalld om man visar upp en jävla kärring? Nej, ut med kärringjäveln och in med, Lisa där borta, tjugo! Det blir bra det.

Så när jag ser äldre kvinnor som vägrar ställa sig i bakgrunden blir jag väldigt, väldigt glad. Någonstans ser min egen framtid lite ljusare ut ju fler av dem jag ser.

Tack så hemskt mycket för länken, Hanna!

Några favoriter på Threadless

Threadless är en t-shirtcommunity och webshop som jag hänger på rätt ofta. Har älskat den sen jag var liten! Olika designers skickar in sina T-shirts och besökarna röstar på vilka som ska tryckas. De som vinner får 2000 USD i betalning och 500 USD i presentkort när deras tröjor trycks upp, rätt fair!

Varje gång jag sitter och röstar så sparar jag alltid ner de tröjor som jag verkligen gillar. Både för inspiration, och som påminnelse om tröjorna trycks. Men jag tänker börjar länka favoriterna nu så att folk kan ge duktiga människor support! För ärligt, jag tycker att mina favoriter trycks alldeles för sällan.

Man måste vara registrerad på Threadless för att rösta och skicka in sina egna designer. Om man inte vill påverka vad som trycks eller skicka in egna bidrag så är det himla roligt att bara titta också, men kom ihåg hur mycket du stödjer duktiga kreatörer med varje röst! Just din favvo kan få sin knapra månad räddad, det är väl himla fint? Rösta!

En massa ondskefulla pandor som mördar kinesisk drake. Pandor är onda, det har jag alltid sagt, men ingen köper det! Jag vill ha ondskedulla pandatischor helt klart.

Jag bara gillar den här stilen och skelett väldigt mycket, måste ses!

Stiliga Mr. Universum lyfter planeter. Ja tack!

Stora monster som gråter och behöver en kram? Love it.

Hipstersnyggt!

Och här har vi en design som går mig att vilja skicka in mina Bombastic Fantastic & Shifty Misty som tröjor. Ja, vilken fin idé!

Klyschigt, men fint ändå.

Enda sedan jag var en liten fjärt har jag velat skicka in egna bidrag till Threadless. Det har dock aldrig blivit av. Jag törs inte riktigt! Det är så många som är duktiga där. Många som är superkassa också, förvisso, men ändå! Tills dess att jag vågar så nöjer jag mig med att stödja. Det är inte helt fy skam det heller.

Rebecca för Nelly

Åh, kul att Rebecca får släppa en egen linje hos Nelly! Det tycker jag att hon borde göra mer av. Jag älskar den här fluffiga klänningen (men tror dessvärre inte att jag har ryggen för att bära upp den, crap!)

Jag är en riktig sucker för fluff av alla dess slag och axlar som är sydda på det där sättet. Ser fram emot att se alla kläder. Idag ska de släppas på siten tydligen och jag sitter och kör F5 som en liten tok. Det här vill jag se!

EDIT: De fanns visst redan uppe! Bara svåra att hitta. Eller ja, i alla fall för mig :O HÄR. Mycket billigare än vad jag trodde också. Skulle dock vilja se mycket, mycket mer. Tycker att hon gott kan starta ett helt jävla märke. Vore sjukt kul!

Versace för H&M i höst

Donatella Versace i en underbart fulsnygg bil. LOVE IT.

Haaaahaaa. Vad sköj. Jag har inte varit pigg på ett enda designsamarbete sedan Stella McCartney. Man får ju inte gilla Versace egentligen, för att det egentligen förstörts sedan det togs över av Donatella Versace och allt sånt jidderjadder. För hon är ju inte så fashiön, och de är inte så fashiön. De är mest smaklösa och överdådiga och grejor.

Men jag GILLAR det. Jag har alltid gillat Versace. Jag är inte den som springer runt och shoppar designerkläder, men några av de få jag äger är främst just Versace. Det här är ju egentligen fet skam och vanära accordning to everything fashiön i Sverige för att Versace är ungefär så långt från den svenska designandan man bara kan komma.

Men ni vet mig. Jag gillar färg. Jag gillar mönster. Jag gillar mismatch och jag gillar saker som är på gränsen mellan att se ut som en smaklös spya och vara riktigt snyggt. Living in the edge, yeah baby!

Eller ja. Numer så bryr jag faktiskt inte så mycket om vad jag har på mig och ids sällan handla kläder för att jag helt enkelt inte tycker att det är så spännande längre. Jag lägger nog mest pengar på mat och grejor till hemmet. Men det här kan mycket väl bli första gången jag faktiskt bryr mig extra mycket om ett designsamarbete. Så länge det blir så pass överdådigt smaklöst som sig bör. Hurra!

Källa: The all knowing Karolina Skande.

Förresten. Spännande det var att för en gångs skull klicka i kategorin “mode” i den här bloggen. It takes me back. Till den tid jag hade en stor blogg. Haha.

Min menstischashop finns i Svääärje!

Förut hade jag ju en butik med t-shirts av små söta tampongdjur. Den gick rätt bra! Men frakktiden från Storbritannien låg ofta på typ över en månad så det kändes inte kul. Så jag plockade ner alla länkar och slutade uppdatera den.

Men det finns i Sverige nu! AMAZING. På http://www.zazzle.se/hannafriden - Dock väldigt ouppdaterad.

Men tack vare bloggläsaren Zina så upptäckte jag att Zazzle, som trycker tröjorna, nu skaffat en svenk filial och att butiken alltså också finns på svenska! Shit vad roligt! Nu kan jag hålla på med det igen. Det finns förvisso andra svenska företag som gör samma sak som Zazzle men tryckmöjligheterna har varit sämre och priserna högre så ska man få ut någon vinst så har det typ krävts att man tar 400 spänn för en t-shirt. Helt sick pris. Totalt ovärt.

Framförallt blir det väl inte tischor. Ska se om man kan slänga ihop en fin butik där man kan köpa affischer! Det borde i övrigt många fler illustratörer göra – Och det ska vi göra i nästa portföljjakt. Dra ihop ett butikskoncept – För vad är ett bättre komplement till en bildblogg än möjligheten att tjäna lite extrapengar på utskrifter utan att behöva bråka med en butik och tryck och frakt? Det ska vi fila på. Alla borde ha! Nu ska man bara komma på med vadfan då, ääh. Hä.

Jag vill vara cowboypimpmaffiafashion i vår!

Prada – Bild från Style.com

Men. Livsfarligt ju. Jag måste medge att jag tidigare inte ägnat så stor uppmärksamhet åt vårmodet alls. Jag kollade runt för ett tag sedan, blev deprimerad över att allt var fult, sedan sket jag i det. I och med senaste utmaningen dock så var jag ju tvungen att kolla lite mer så att man fick pli på vad fan man skulle rita egentligen. Till min förvåning hittade jag en massa saker jag gillar. Vilket med min karga ekonomi är fullkomligt lisvfarligt – fan också.

Nu vet jag EXAKT hur jag skulle vilja se ut i vår. Jag vill ha den där väskan, oavför, eller en liknande som är mer av en portfölj men i samma underbara blå färg. Jag vill ha en kavaj i samma blå färg (det har jag ju förvisso redan, men jag vill ha en i ett annat snitt – Som inte är Pradas snitt utan mer klassiskt) och sedan vill jag ha en knallblå jävla cowboyhatt. Det vill jag ha! En knallblå cowboyhatt! Det låter som en skämt men jag är fan hundra på att jag skulle kunna få till det. Hundra!

Fatta vad coolt. Så jävla. Så vill jag se ut.

Prada – Bild från Style.com

Ja, och en sån där randig fejkpälsstola eller något liknande vill jag också ha. Så blir jag PIMPCOWBOYMAFFIAFASHION. Så snyggt. Så allt i Pradas kollektion var kanske inte bajs. Bara samtliga kläder och skor. Som fortfarande är så fult att jag vill spy.

Bananer är fortfarande inte sexigt

Jag finner att jag avskyr utmaning #4 i Portföljjakten. Mest för att jag tycker att vårmodet är så förbaskat fult att jag nästan mår lite illa över att få in det i mina egna bilder. Buuuäääh. Bläääh. Veeee. Varför måste man? Varför styrs vårat samhälle så mycket av fashion? Blähbläh. Men för sjutton.

Jag får nästan lust att slänga in den här bilden från 2004 då det var någon designer som gjort något på bananinspiration. Jag tyckte det såg ut som skit år 2004 (och jag kommer inte ihåg vem eller vilka designers det rörde sig om) och jag tycker att det ser ut som skit år 2011 med Pradas jäkla banankjolar, bananskjortor osv. Bananer! Varför?

Som tur är så finns det mer än bananer i vårmodet. Men jag vet inte. Bananerna väger tungt i min skalle. Så tungt. Så tungt.

Och inget av det andra är särskilt kul det heller. Så det så.

Eller. En del av kostymerna är okej. Förvisso. Förvisso. Jamen faktiskt. Nejmen vänta. JAMEN KANSKE. Jag har det! Tror jag. JAG VET VAD JAG SKA GÖRA. Kanske. Eller. Äh. Äh.

Prisvärd trådrullefashion

Jag brukar verkligen gilla Kyssjohanna. Ni vet. Smyckesbutik på nätet. Fina söta smycken i bra prisklass och allt det. Har inte kollat på ett tag så jag klickade in, men herrejäklar. Vad sjutton har hänt? Helt plötsligt har de miljarder rätt dyra smycken som är skitfula istället för ett mindre sortiment som känns som det är valt med omsorg. Kolla på det här halsbandet.

Det är en fucking jävla tom trådrulle med lite läderremmar ur sjärten! Den kostar 475 kronor! Fett värt. Känner verkligen megacravings.

Har det hänt något med Kyssjohanna eller har något ruskigt obehagligt skett med vårmodet som jag inte vet om? Ni vet, jag har inte så bra koll längre. Är det såhär illa? Verkligen? För den här trådrullen är inte direkt ensam i terrorn om vi ska säga så.

Vårmode hos H&M

Snodd bild från Damernas.

Kolla på de där shortsen.

På riktigt.

Midjehöga, bruna, tajta fejkskinnshorts med SNÖRNING. Jag kan bära tänka mig den underbara situation det måste skapa i skrevet, och den tokhärliga utbuktningen vid buken när de töjer sig och blir lite lätt bjöjformade där kroppen sätter lite tryck på plagget. Tänk vilken kameltå! Vilken bulle!

Jag måste ha dem. Det är ett av de mest smaklösa plagg jag sett någonsin. Jag har inte handlat en enda plagg på H&M sedan 2009 på grund av alla irriterade fransar, nitar och sånt som de bombarderat varenda grej med. Men de där shortsen bara SKA jag ha.

Åh gud.

In other news så tyckte jag att den här var väldigt fint på riktigt, men på skärningen kan jag direkt se att den varken skulle fungera bra för mina armar eller min byst. Vad är grejen med att sätta ärmöppningarna så sabla långt UPP? Hej skavsår i armhålan och liten fleskeflik. Och med min kupstorlek skulle jag ju bara bli ett tält, trots att min byst inte kan beskyllas för att vara uppseendeväckande. Synd att den inte var gjord i en modell som passar min kropp – Kommer vara avis på de som kan bära den och vara fina. AVIS!

Lanvin för H&M

Idag släpptes alla bilder av Lanvin för H&M. Jag var faktiskt rätt peppad på det här samarbetet. Lanvin är ett av få märken jag faktiskt skulle vilja bära, men som jag verkligen inte har råd med, och förmodligen aldrig kommer att ha heller. Tyvärr blev jag fruktansvärt besviken. Låt mig visa varför.

För det första blev jag rätt förvånad över den här klänningen. ASOS-rip off! Såhär ser ju alltid alla alla klänningar på ASOS reor ut. Mönster, vollanger, och ett fult resorband i midjan. Vad är detta?

Eller den här! Så typiskt ASOS den med. Bah: “Vi vill få våra kläder att liksom se lite snitsiga ut jävligt billigt, så vi bara bucklar fast tyget och bah, jah, syr fast det så, ASNAJS!” Nej. Inte asnajs. Asdåligt. Kolla hur sned den där kjolen är. Vilken midja ska den fungera till? Alla kommer se ut som en svartnad kanelbulle. På ett dåligt sätt.

Eller väskan! Vilket miserabelt hemslöjsprojekt. Bah: “Åh jag vill hotta upp min gamla leopardclutch i tyg så jag klistrar på lite random prylar jag hittar hemma, SÅ snyyyggt!” Nej. Inte snyggt. Jävligt fult. Alla ni skulle göra det där bättre själva. Alla!

Den här snesydda kjolen som fullkomligt osar av überbillig goffboutique som Hot Topic eller annan kedja som säljer sina grejer för typ 145 spänn kostar inte mindre ÄN HÄRLIGA SJUHUNDRANITTIONIO! Åh så värt. Kräks.

Hahahahahahahahaha.

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!! Men tillräkligt fulsnygg för att jag skulle kunna överväga konceptet on myself. Men vad är upp med de groteskt fula midjorna? Får allt att se så ruskigt illa ut. Snygg midjemarkering, någon? Inte något som ser ut som de där vidriga resorskärpen?

Eller jag kanske missförstod något. Det kanske var Lanvin för BR leksaker. Det förklarar ju allt. Tycker designers att det är design att rippa barnsmycken? Märkligt.

Eller den här! Den här måste vara det sämsta av allt. Skrynkliga, kassa sömmar, helt sned, sjukt ugly resorbälte och sedan en massa äckliga, ofärdiga kanter. Det sistnämnda är väl en smaksatt. Min smak säger: Kläder ska vara avslutade. Tack så mycket. Annars skulle jag palla sy dem själv.

Min personliga favorit! Tänk er hur det går i skallen på människan som köper den här: “Ja alltså, den här hösten vill jag ha en jacka med päls, fransiga ofärdiga kanter, TRE olika sorters knappar, några som liksom är som broscker, två andra bulliga klädda i satin och de andra släta klädda i satin. Vänta förresten, HELA jackan ska vara i satin! Och ja! Väääärsta banden framtill så att jag kan knyta en rosett dessutom, sååå fint!”

Se alla bilder HÄR.

Att de bara glömt bort att det där materialet inte riktigt pallar tunga knappar så att de redan, trots det nya plagget, hänger snett och börjar lossna var ju också en fantastisk idé. En dag och materialet brister eller knapparna trillar av: Jag lovar. Kolla på hur sömmarna ser ut! Allt. Haha.

Det här var bedrövligt. Utan tvivel det sämsta samarbetet H&M-designersamarbete jag sett. Jag förstår inte ens vad det här är. På herrsidan är det inte mycket bättre, med långkallingar som kostymbyxor som blottar hela paketet.

Otroligt fult.

Chanel Fall 2010 RTW

I år ser vi päls som liksom är ihopslängt lite här och var. Ni vet, sömmerskor är dyrt, så vi fick sparka hälften och ta in små blinda chimpanser att sy fast grejorna i stället. Nu under lågkonjan, va, så då blir det som det blir. Jag menar, vem bryr sig om saker typ, ja, sitter rätt och grejor? Det är ju dyrt, så det MÅSTE vara rätt.

I år inspirerades vi mycket av yetis för att Karl Lagerfeld börjar bli flint.

Den här jackan. Den. Den tyckte vi bara var cool.

Jag är så glad att jag inte är intresserad av mode längre. Tänk, bara tänk, om jag hade blivit hjärntvättad att tycka att något i höstens mode faktiskt var snyggt eller ens såg någorlunda bärbart ut. Inte för att jag gillar Chanel, Karl verkar ju ha blivit helt gaggig formmässigt de senaste åren, men de andra märkena är fan inte mycket bättre.

Jag tror inte jag köper några kläder i höst heller.

Alla bilder har jag snott skamlöst från style.com.

Öppet brev till PR-folk inom mode

Hej alla PR-människor som fortfarande skickar inbjudningar till visningar!

Jag jobbar inte med mode. Jag har ingen modeblogg. Jag går inte på visningar.

Det är förvisso jättesmickrande att jag fortfarande blir bjuden trots att jag inte dykt upp på de senaste tre modeveckorna, och knappt alls något på dem dessförinnan. Men liksom. Det är ju slöseri! Ge dem där grejorna till någon som tycker det är kul, ingen som med sannolikhet skulle sitta och dö av uttråkning och sedan skriva att allt var tråkigt och att svenska modebranschen suger för att alla modeller är så smala.

Det bästa ni kan få av mig är kritik.

Om ni inte bifogar ett brev om att ni gör något annorlunda och tar ANSVAR i IDEALFRÅGAN. Då kommer jag hemskt gärna. Då kommer jag och hurrar. Då skriver jag om det. Överallt. Överallt där jag medverkar. Gör en jävla grej av det!

Men innan dess så åker faktiskt alla de här grejorna i papperskorgen. För ärligt, jag tycker bara att det är jävligt obehagligt.