Jag älskar den här bildserien i Underbara Claras blogg. Jag visste inte ens att hon tecknade, om jag ska vara ärlig, men jag blir så glad när jag ser den. Den påminner mig så mycket om min bildserie Happy Housewife Hardware som jag jobbat med till och från sedan ett år, eller mer, tillbaks. Min inriktar sig förvisso mer på sexleksakernas historia, hur de utvecklades, av vilka skäl och perioden där de kom till. Men det finns ett mått av ironi och drift kring alla myter i hemmafrurollen i mina bilder med. Ni kommer få se dem en dag, jag hoppas på att göra en urfin grej av det!
Jag förstår att Clara gör de här bilderna. Hon är uttalad feminist och kristen, men bor i ett pluttesnuggigt gullenuttigt hem och är hemmafru (enligt hur en del tänker*). Vilken paradox! Vilken provokation! Jag älskar att hon gör dessa bilder för att sätta lite ytterligare griller i folks skallar. Hemmafrun röker dessutom. Vilket PK-haveri!
Ärligt talat är det också rätt modigt. Tjena, hejmors. Feministisk, kristen hemmafru som gör teckningar med hemmafruar som röker i ett rosa hem och använder maskingevär. Inte direkt en norm på något sätt eller vis.
*Sandra Beijer med bloggen Nio till Fem lämnade en kommentar här och sa att Underbara Clara ju inte är hemmafru. Det är sant! Hon är en driven kvinna som arbetar mycket och min formulering var helknas. Hon har alltid arbetat hårt, det enda som gör det till hemmafru i människors ögon är att hon gör det mycket hemifrån, och att det för människor är förenligt med att man inte jobbar. Det var en dum formulering från min sida dock och jag är himla glad att Sandra noterade den!
Efter att jag önskat efter lite glada, äldre kvinnliga modebloggare så skickade Hanna mig den här fantastiska länken, Advanced Style – Streestyle med äldre kvinnor, fotad och skriven av Ari Seth Cohen.
Varför sluta uttrycka sig i sin stil för att man blir äldre? Jag älskar när människor inte låter sig styras av konventionerna som säger hur vi får se ut baserat på vår ålder, vårat kön, vår tillhörighet. Att man som kvinna ska börja klä sig i färglösa säckar efter en viss ålder för att det ska vara respektabelt är väl knappast okänt. Om man är intresserad av stil och alltid uttryckt sin personlighet i sin stil, att behandla sin kropp som en canvas som man kan måla för att berätta för världen: “Här är jag! Och jag är såhär!” så måste det vara förbaskat irriterande att vi, i vår tradition, anser det fullkomlig galenskap att en äldre kvinna skulle ha mage att vilja synas. Usch och fy. Det ska de inte! Bara de unga, lena små tjejerna ska synas. De äldre kan då gott ställa sig där i bakgrunden och försöka att inte göra så mycket väsen av sig.
För det är ju så. Unga tjejer, de visar man gärna upp. Och nu talar jag inte bara i modesammanhang och populärkulturella sammanhang. Utan unga tjejer visar man gärna upp i sina företag, i sina partier, som förebilder och frontfigurer – Men så blir kvinnan äldre och då är hon helt plötsligt ointressant för hon är ju inte ung och vacker och tilldragande längre. Varför visa upp en äldre kvinna, vilka kommer tycka att man är en god jämställd organisation som verkar för mångfalld om man visar upp en jävla kärring? Nej, ut med kärringjäveln och in med, Lisa där borta, tjugo! Det blir bra det.
Så när jag ser äldre kvinnor som vägrar ställa sig i bakgrunden blir jag väldigt, väldigt glad. Någonstans ser min egen framtid lite ljusare ut ju fler av dem jag ser.
Emanuel Karlsten skickade för ett tag sedan runt den här länken, ett blogginlägg där någon nitisk jäkel har suttit och samlat ihop exempelbilder från olika bildbyråer på internet och listat de 60 mest oanvändbara (enligt subjektivt tycke, givetvis).
Det hela är ju väldigt roligt. Som bildmakare som arbetar mycket med tidning så är det kul att titta på dem och ställa sig frågan: “Vad tänkte de här? Inom vilka områden anser de att de här bilderna kan vara användbara?” vilket ju ändå är A och O i både fotografi samt illustration för tidning.
Vilket också är det mest roliga för mig, då fiktiva artiklar som ändå skulle kunna finnas dyker upp i kombination till varje bild. Inspirerande ändå! Mer inspirerande än skrattretande!
Men en av bilderna retar gallfebern ur mig något enormt. Bild nummer 15. Denna.
Jag kan inte, oavsett hur mycket jag vrider och vänder på det, när jag såväl varit nykter som full, utvilad eller övertrött komma på en enda vitsig, rolig eller vettig formulering kring varför man photoshoppat in Mona Lisa som en persons tungbeläggning. Jag har kommit på saker till alla andra bilder, men denna går helt enkelt totalt över mitt förstånd och fantasi.
Vem, hur, och varför anser att denna bild kan vara användarbar i något sammanhang någonsin?
En kille gör en satir på killar som inte klarar av lyckade tjejer. Kul! Tills man kollar kommentarsfälltet och ser alla stackars killar som inte fattar att det är en satir och som håller med dem. Mygawd.
Man tycker ju att poletten borde trillat ner i slutet när han säger att tjejer som kan få jobb på McDonalds är överkvalificerade för att vara med honom, för att det betyder att de är bättre än honom och det funkar inte. MEN ICKE!
Åh, vad kul! Marie Plosjö ska kanske ställa ut sin konst i Vegas – Spännande! Det är inte helt säkert ännu, så det är på sin plats att peppa så att det blir av. Arrangörerna kollar tydligen av hennes blogg lite, så visa gärna lite support för det med.
Om ni inte har sett hennes bilder tidigare så tycker jag verkligen att ni ska kolla upp den. Det är livliga porträtt, mer klassisk konst, en del konst som tar upp könsnormer, mycket färg och en hel del saker som helt enkelt är estetisk tilltalande. En rolig mix av tänkvärt och vackert.
Jag blir själv så sugen på att ställa ut när jag hör om folks utställningar. Jag går ju gärna, och ofta, på utställningar själv. En gång fick jag ett erbjudande att ställa ut i Tokyo (inte jag själv, en del svenska ungdomar skulle ställa ut där i ett kulturellt utbyte och jag var en av de tillfrågade). Men jag ballade ur. Vågade inte. Tyckte inte att jag var bra nog. Blev glad men sedan satt jag och nojjade som bara den och tillslut drog jag mig ur. Samma sak har hänt när andra utställningar varit på G.
Jag avskyr att jag blir så feg i såna sammanhang. Jag har ju ställt ut lite vid andra tillfällen. Det var inte så farligt när det kom till kritan. Jag föredrar att susa runt i bakgrunden och vara lite hemlig och spionera på det folk säger om mina bilder. Det är roligast med konststudenterna, för de är så inne på att läsa in alla olika tolkningar. Det kan säga så djupa, fina saker om ens bilder. Jag kan ha ritat en tjej som biter på tånaglarna, exempelvis, och de får ut en massa djupa tolkningar ur det. Hur det relaterar till konstnärens ångest eller vad som helst, och så står jag där bakom och tänker: “Va? Jag ritade den bara för att det är fett roligt med folk som biter på sina tånaglar!” Och så får man lite mer perspektiv över hur subjektiv konsten är. Det är roligt! Folk säger oftast inte taskiga saker alls heller, vilket förvånade mig oerhört första gången jag ställde ut något i vuxen ålder. Jag trodde att folk skulle såga skiten ur mina bilder eftersom de inte visste att jag susade runt som ett litet spöke i bakgrunden – Men icke! Bara väldigt, väldigt många intressanta tankar. Roligt!
Men jag kan inte släppa det. Prestationsångest är faktiskt ingenting som jag är sådär jättedrabbad av. Jag har jobbat för länge inom den grafiska branschen för att lida nämnvärt av det. Men just uställningar, när bilderna ska bli konst, och man SER folk titta. Ahhh! Panik!
Det får jag ta och korrigera, minsann. Och tills dess så peppar jag gärna andra och går på andras utställningar. Pepp pepp!
Emil Isberg är en rolig kille som jag snackar med till och från på nätet, han är också väldigt engagerad inom politik. Han blev väldigt intresserad av inlägget jag skrev om idiotiska tischor. Så pass att han bestämde sig för att göra en egen på temat.
Första gången en slogan of mine trycks! Jag som försökt så mycket på Threadless men aldrig riktigt lyckats hela vägen. Detta är en stor dag! Nu skulle jag väl påstå att Emil är den sista personen som skulle behöva gå runt och sporta ett sånt här budskap, då han är så långt ifrån en sexistisk idiot som bara möjligt. But still, very very funnies!
Han ser fram emot hur folk kommer bemöta tröjan i fråga. Det gör jag med! Jag vill höra allt. Är det en avskräckare, eller framstår det som ödmjukt och fint? Vi får se!
I vilket fall är jag hedrad. Åh, ett inlägg blev en t-shirt, vad kul!
Som ni vet berättade Ulf Brunnberg i Sommar i P1 för ett tag sedan att han var trött på allt feministiskt trams på TV och ville ha en ny manskanal. Bara mansprogram, inga brudprogram, och nästan ingen reklam. Han medgev förvisso att alla sorters program han efterfrågade redan fanns – Men han tyckte att det var jobbigt att växla mellan olika kanaler (eller, uppenbarligen, titta på TV10) Det finns självfallet inget fel i att vilja ha en TV-kanal som enbart är fylld med program man själv gillar – Men finansieringen låter, onekligen, svår.
Därför tänkte jag vara snäll och berätta om det här med internet och YouTube-kanaler för Ulf! Inte korta klipp, TV-program, allt gratis, väldigt kort reklam (om någon). Allt mellan ryssar som testar eldkastare, dissar av kvinnor som kör bil, Andra Världskriget, vetenskap, kampen mellan mannen och kvinnan, bilar och blodiga kulturrecensioner.
Varsågod, Ulf! Och alla andra där ute som gärna vill kategorisera efter manlighet. Det här är SUPERMANLIGT.
Utan inbördes ordning kommer här de tio manligaste YouTube-kanalerna enligt mig.
FPS RUSSIA
Vapenexpert i Ryssland testar och skjuter hejvilt med ett tillsynes oändligt antal vapen. Här visar han hur man använder en eldkastare. Avslutar med en härlig barbeque, gissa hur köttet grillas!
EPIC MEAL TIME
Tycker man att alla matprogram är lite omanliga? Titta hit. EPIC MEAL TIME kunde inte vara manligare om man så SLAKTADE och ÅT andra män.
SWEDISH MEAL TIME
Eller min personliga favorit bland matlagningsprogrammen på webben, SWEDISH meal time. Kan en sallad verkligen vara MANLIG? Döm själv.
SHAY CARL MED MAN VS WIFE
Shay Carl är en känd YouTubare med en serie olika format, men vad kan vara manligare än MAN VS WIFE? I flera delar. Men är bättre, mannen eller kvinnan?
RED LETTER MEDIA
Recensioner om filmer, nya som gamla, är såklart något vi vill ha med i listan. Låt oss då tipsa om RED LETTER MEDIA som varvar bitter recension med alkohlism, misshandel och NEUROTISKA UTBROTT. All in good fun, givetvis. Här en av hans mer populära filmer – En totalsågning av Star Wars – The Phantom Menace. 70 minuter lång!
KHAN ACADEMY
Män som hatar feminister brukar också ha en tendens att tjata om att mäns högre hjärnhalva fungerar bättre än kvinnors. Så upp till bevis, och följ några av de stora MATTEKANALERNA på YouTube. För ska man snacka hjärnhalvor är det bäst att man har något att visa upp av sin egen hjärnas funktioner – Annars blir det ju lite pinsamt, kan jag tycka. Låt oss börja med första filmen inom linjär algebra, ett av de områden jag i alla fall använder mig mest av i mitt jobb (vektorgrafik FTW). Plugga och upp till bevis.
REASON TV
Eftersom jag aldrig träffat en tjej som uppskattar Drew Carey så får vi förmoda att Drew Carey är manlig underhållning rakt igenom. Men REASON TV är inte ett humorprojekt, det är nyheter. Jag tycker att hela kanelen är pisstrist och platt så vi får förmoda att Ulf kommer älska den.
YAD VASHEM
Hittills har jag träffat få män som inte älskar dokumentärer om Andra Världskriget. Så vad kan då vara bättre än att följa Yad Vashem, världsledande inom forskning och dokumentering av Andra Världskriget, på YouTube?
TOP GEAR
Top Gear, hur många år har det funnits? Manligt, om inte annat. Kanske speciellt den här videon när Gordon Ramsey är på besök och de pratar om hur man får sina fruar att sluta tjata om att de måste ta kidsen till dagis och att varken kvinnor eller vegetarianer kan köra bil. Det låter som en DRÖM för Ulf, visst?
TOTAL BISCUIT – THE CYNICAL BRIT
Jag tänker förmoda att dataspel inte går under kategorin “manligt” för Ulf Brunnberg. Han är nog lite för gammal för det. Men skit i honom, och låt mig tipsa om min favoritrecensent av olika onlinedataspel – Total Biscuit.
Ingen sport, däremot. Det tycker jag är så otroligt tråkigt att det inte ens gick att leta upp något vettigt. Fyfan.
För er som gillar hjärtligt, härligt och stilistiskt briljanta små tipstexter till mulliga kvinnor och hur de ska handskas med omvärldens taskiga attityd mot dem så kan jag varmt rekommendera MrsAvoirdupois på Twitter. Varje inlägg är hjärtligt, roligt och otroligt klockrent! Följ följ!
Under tiden jag var sjuk och borta rätt mycket (typ, helt, alla trodde att jag slutat helt) så kunde jag ju inte jobba heller, vilket innebar att jag inte fick ut några pengar. Det hela var rätt jobbigt och det var mycket panik med Kronofogden och grejor som ni säkert förstår. Först var jag ju sjuk fysiskt, sedan när det blev för jobbigt och för tungt så fick jag en psykisk kortslutning i hjärnan så att jag varken kunde skriva eller göra just något ordentligt (ni kommer ihåg när jag skojade om att jag trodde att jag fått en stroke?)
En av sakerna jag inte kunde betala var räkningarna till mitt webbhotell. Jag gick runt och tänkte att min site skulle stängas ner varje dag. Månad efter månad gick men den fortsatte vara uppe. Binero skickade inte en enda sak till en indrivningsfirma, inte ett dugg till kronofogden och de stängde aldrig ner min site. Jag hart twittrat ut om kärleken i detta och hur fint och ovanligt detta är ofta, men det måste nämnas i ett blogginlägg också!
Jag har haft med rätt många webbhotell att göra under min tid på internet. Både vad gäller medmänsklighet, support och allt möjligt annat som är rent praktiskt så är Binero otvivelaktigt den tjänst som varit absolut bäst. Ibland har jag suttit och smågråtit lite för att de är så himla snälla. För jag är sån. Jag blir rörd av det. Speciellt när man går runt med en stor knöl av ångest i magen för att jag aldrig visste hur jag skulle klara mig ur ekonomiska knipor under perioden jag var sjuk.
Jag vet inte om jag någonsin kommer skriva ut vad som hände här. Kanske, kanske inte. Steg för steg berättar jag för vänner som inte sett mig på över ett år. Steg för steg berättar jag för människor som undrat vad som hänt. Steg för steg förklarar jag varför jag stängde av mig i princip helt från alla former av kontakt. Steg för steg. Så vi får se. Det var läskigt, och fortfarande för nära i tid för mig att vara helt öppen med. Det var inget skamligt, men det var tungt, och jag blir svag och ledsen när jag tänker på hela alltet.
Om ni någonsin funderar på att skaffa ett webbhotell. Välj Binero. Det finns inget annat alternativ i min bok. De är helt fantastiska och om jag inte hade haft dem utan något annat webbhotell så skulle den här siten varit död för länge sedan och min chans att ta mig tillbaka skulle varit så mycket mindre. Så jag vill tacka Binero här. Jag kommer säkert göra det flera gånger, precis som jag regelbundet gör det på andra platser på nätet. Jag har aldrig haft att göra med ett så sympatiskt bolag någonsin och det ska man berätta om.
De förtjänar så mycket eloge att det inte är klokt. En annan sak som gör mig glad är att varje gång jag skriver något positivt om dem så skriver jättemånga andra människor det med så den här medmänskligheten och goda supporten är inte något som bara gäller mig, utan det gäller alla. Det är helt fantastiskt. De ska ha en stor eloge!
För er som inte läst Mumaris fotoserier som hon gör med bebisen Telma och hunden Bob, ni måste göra det! De är så himla roliga och söta. Jag dör lite varje gång jag läser en av dem.
Första versionen av Corel Draw jag använde var Corel Draw 3. Då var jag 6 år gammal. Mycket möjligt att jag testade tvåan också men i så fall minns jag det inte. Men det har varit programmet för mig sedan dagis så erfarenhet i gratisprodukter i det här området har jag dessvärre inte.
Fanny frågade om jag kunde tipsa om ett bra gratisprogram att göra det här i. Eller, rättare sagt, ett bra gratis vektorbaserat program. Jag är rädd att jag är uppvuxen med Corel Draw och haft lyxen att alltid fått lagliga kopior av mina snälla föräldrar som alltid premierat teckningsverktyg och teckningsprogram så att jag ska kunna teckna och utvecklas, så jag har faktiskt aldrig provat en enda gratisversion någonsin.
Men, jag vet att många gillar programmet Inkscape, så det kan kanske vara värt att testa? Annars så kan jag verkligen rekommendera siten Alternativeto.net där man oftast kan hitta okej varianter på annan programvara. Programvara som kostar pengar och programvara som är gratis. Man väljer vilken plattform man använder, skriver in programmet man vill ha ett alternativ på och trycker på sök. Vips får man upp en lista på program komplett med betyg och användarrecensioner. Skitbra site som jag använder mig av jättemycket. Så lägg till den i era bokmärken! Asbra.
Gillar du och skriva och tycker att Portföljjakten är kul? Kanske skulle du vilja testa på något liknande men i text?
Augustin Erba och Sandra Löv driver siten Pennfajten. En site som skapades i syfte att de själva skulle kunna öva på att skriva och dela med sig av resultatet, som alla är välkomna att delta i. Det kommer upp en utmaning i veckan. Den senaste utmaningen som kom upp i onsdags kallas Four Seasons och går ut på att beskriva med hjälp av sina olika sinnen och porträttera samma scen men i olika årstider. Ja, om jag fattat det rätt.
Många av mina vänner och bekantskaper har efterfrågat någon typ av skrivarcirklar eller något sätt, överhuvudtaget, att öva sig på att skriva och kunna visa det för andra. Det här känns som en mycket god och väldig rolig lösning på det!
Vill man vara med i Pennfajten så går man in här och skriver ett ansökningsmail. Både Ausgustin och Sandra är snälla, fina människor så få inga komplex över det – Om du älskar att skriva så kan jag inte tänka mig att de inte skulle acceptera dig. Tanken är att människor ska få en chans att utvecklas så vrid dig inte sönder och samman för att du inte är en rutinerad skribent. Skicka in ändå! Du kommer med största sannolikhet vara välkommen.
Alla bidrag i Pennfajten är anonyma och ingen har ett fast nick som texterna publiceras under, utan namnen slumpas. Detta för att alla ska våga vara med och alla ska våga framföra konstruktiv kritik på texterna. Jag vet att många gärna vill stå med sitt namn, men jag förstår varför de valt att göra såhär – Vet man vem personen är bakom texten så kan kritiken ofta färgas av det. Men du får självklart lägga ut din egen text på din egen blogg med.
Hurra hurra för Augustin och Sandras initiativ, jättekul!
Om ni inte varit inne på My Milk Toof ännu så är det på tiden. En historia, i bilder, om två små mjölktänder ute på äventyr. Den kommer släppas som bok snart också! Hur sött och fint som helst.
Hallo. Jag gillar robotar, att rita banala serier och göra små roliga guider. I min blogg samsas personligt med politik, yrkesliv med hobby. Jag är en gammal spelnörd, lyssnar mycket på Siouxsie and the Banshees och äter helst makrill i tomatsås. Jag gillar också att klä ut mig och leka konstiga lekar. Välkommen hit!
Jag arbetar som frilansjournalist, skribent och illustratör. Huvudsakliga ämnen: Samhällsorienterad. Feminism. Ungdomar. Ätstörningar. Neurologiska avvikelser och sexuell hälsa.
Vill du tipsa om något du tycker jag ska skriva om? Du är välkommen att göra det här!
Jag gör grejer i tidning, radio och TV.
Ny här? Läs gärna ett av mina tre mest poulära inlägg! De är långa, men smaskens.
