January 26th, 2012
I förrgår skrev jag det här inlägget om människor som hoppar på unga killar som talar om känslor i killgruppen. Detta utlöste en hel del mycket obehagliga rabalder. En del personer kände sig utpekade och trodde att jag talade om dem, andra tog deras ord för sanning, en tredje grupp ville uttrycka sin rätt att trakassera dessa unga killar. Andra hoppade på och hånade.
Några av er missförstod och trodde att jag talade om radikalfeminism och diskussion kring maktstrukturer. Det gjorde jag inte. Det gör jag ej heller i detta inlägg. Jag talar om hat. Regelrättigt hat.
Under gårdagen utvecklades allting till en stor diskussion kring manshat där ett femtiotal personer inom media var ytterst aktiva. Idag gjorde Cissi Wallin ett program om manshat på Radio 1.
Under hela tiden har jag försökt argumentera om varför det aldrig är rätt att motivera sina åsikter med hat och håna och förminska människor med motivering att man, ju själv, är påläst och klok och kunnig, och andra helt enkelt bara för dumma för att förstå. Under hela tiden har jag försökt göra en skillnad mellan personligt trauma och politik. Att det är en skillnad på att känna hat när man är förtryckt, och att motivera hatkampanjer mot människor i hämndsyfte för att man känner att man har rätt till det pga. tidigare förtryck. Jag har talat om den destruktiva cirkeln och hur detta enkom drabbar feminismen istället för att stärka den. Jag har inte pekat ut någon, utan jag har framfört mina åsikter i området – precis som jag, som bekant, alltid gör.
Detta har resulterat i följande.
Jag har blivit hånad, fått hotbrev där det står att såna som jag förtjänar att huggas ner och slängas i en papperskorg, jag har fått höra att jag är psykiskt störd, att jag ändå inte är värd att uttala mig för att jag har Aspergers och alltså är en dum psykopat, jag har fått höra att jag är korkad, och att detta bevisas med att jag inte har någon imponerande utbildning. Jag har fått höra att jag är kvinnohatare, att jag är en svikare, att jag förtjänar att brännas på bål och att såna som jag inte är värda att behandlas med respekt.
Samtliga personer (vars namn jag kunnat koppla till en faktiskt person, har ej kunnat koppla alla) känner varandra. De tillhör samma klick. Alla i den här klicken uppmuntrar varandra och har gått på ett hattåg gentemot individer som yttrat en åsikt som inte överrensstämmer med deras egen. De har försökt mobba människor till tystnad genom hot och hån och förakt.
Samma människor är de som, när jag kritiserat antifeminister, hejjat och hurrat på mig för att jag orkar stå ut med så mycket skit jag får från kvinnohatande antifeminister. Men nu, när jag uttrycker en åsikt som inte överrensstämmer med deras egen, har de idkat exakt samma beteende som de antifeminister de kallat för pubertala och korkade för att de inte kan argumentera utan skällsord och hot.
Det är mycket, mycket sorgligt.
Att försöka mobba en individ till tystnad är ett knep som faktiskt kan fungera. Dock ej vad gäller mig. Jag står uppenbarligen ut med det inom andra områden, och det är knappast en skillnad inom detta. Jag är inte en person som man kan få att hålla tyst genom att skriva att mitt lik ska slängas i en papperskorg. Jag trodde att detta var allmänt känt – Men det är klart, olika hatiska subkulturer är snarlika. De beter sig likadant allihop. Oavsett om de kallar sig feminister eller antifeminister. Det är samma skrot och korn.
Uppenbarligen har det inte gjort så att jag slutar kritisera antifeminister. Så jag förstår inte riktigt hur dessa människor tror att jag kommer sluta kritisera manshat. Jag skriver, just nu, flera fantastiska texter om det. Jag sätter ihop en liten film om det. Jag gör serier om det.
Jag har inte trott att detta har behövts tidigare. Ni som gjort detta har bevisat att jag hade fel. Jag är ledsen över att det finns så många av er. Jag trodde inte det och är bedrövad över hur detta drabbar jämställdheten. Men jag är inte bedrövad över att ni inte tycker om mig – Det är jag bara jävligt stolt över.
Om ni förresten undrar – Det är inte en majoritet av kvinnor som kallar sig för feminister som betett sig såhär. Det är fler killar som kallar sig för feminister som hotat och hånat. Betydligt, betydligt fler. Däremot så har ett flertal av kvinnorna som propagerat för manshat skickat mycket, mycket kärlek till dessa killar som hoppat på mig och hånat mig. De har uttryckt kärlek, värme, de har varit mycket glada över att dessa feministiska män har tagit tag i situationen och hånat, förlöjligat och hotat.
Systerskapet är i sanning vackert när man ena stunden kallar en kvinna som har en annan åsikt för en svikare – För att nästa sekund slicka upp på männen som utövar det förakt och förtryck ni påstår er vara emot.
Filed under Allmänt | Comments (69)
Har följt lite av det som hänt men orkade faktiskt inte särskilt länge för man mådde så himla illa av det. Trodde inte den sortens feminister existerade tidigare… :(
Jag förstår bara inte varför det ska vara så förbannat svårt att vara korrekt? Det är det som stör mig med hela den här debatten. Att vissa människor verkar tycka att det finns en ändamål som helgar medlen, att det försvarar varje dum och gemen sak du kan få för dig att säga av den enkla anledningen att du står på de godas sida.
Ja, jag förstår att det är jävligt tufft ibland att vara kvinna. Det i sig gör det inte rätt av mig att göra det jävligt svårt för någon annan bara för att de står i vägen för mig och mina åsikter. Eller för att jag helt enkelt retar mig på dem.
Precis som jag förväntar mig att människor tar ansvar för sina handlingar och uttalanden i vilket annat sammanhang som helst, så förvänter jag mig även att dessa feminister gör det. Om inte så finns det ett fint alternativ, och det är att vara tyst eller bara gå därifrån. Du kan till och med artigt, men bestämt säga: tack men nej tack, jag har tyvärr inte lust. MEN: håna inte, skratta inte, förlöjliga inte.
Varför detta behov att paradera förakt?
Brasklapp: “Du” refererar då inte till Hanna, utan den som tar sig rätten att förnedra andra. Och med förnedra menar jag att vissa ett öppet och förblossat förakt för människor som personligen inte gjort dig ett enda litet jota.
Nej: att existerar kvalificerar inte som en giltig orsak.
[...] Friden skriver en hård och skoningslös text om de hotfulla påhopp som drabbat henne sedan hon kritiserat tendensen till manshat inom vissa [...]
[...] Friden skriver en skoningslös text om de hotfulla påhopp som drabbat henne sedan hon kritiserat tendensen till manshat inom vissa [...]
Tror dock de lyckats skrämma många, MÅNGA andra till tystnad med sättet de agerat mot bl.a. dig under dessa dagar.
Det är en liten mobbarklick och dom har alltid varit det. Intoleranta människor som inte kan diskutera, andra ska bara hålla käft och lyssna på dom för dom VET minsann. Så skriver dom ju själva, att debattera och ifrågasätta dom är tydligen att förtrycka dom och då har dom frikort att bli hur sviniga som helst.
Men det är en mobbarklick med stor makt inom media och nöjeslivet i stort. Jag vet precis vad du menar
Tycker det roligaste är när dessa personer rackar ner på dig och Cissi för att ni tackade Pelle Billing för en retweet. Då tror dom automatiskt att ni har samma åsikter om allt. Såna här intoleranta människor kan helt enkelt inte förstå att det faktiskt går att föra en vänlig och civiliserad debatt med någon som råkar tycka annorlunda. För dom själva är det helt otänkbart. Håller man inte med dom om precis allt så förtjänar man att bli hånad, bespottad och hatad. Sen sitter dom där och ägnar sig åt sitt äckliga lilla ryggdunkade. Det kan dom göra för pga deras inflytande över medie och nöjeslivet i Stockholm så är det många som vill smöra för dom. Ändå är dom förtryckta i deras egna lilla fantasivärld, trots att dom flesta dödliga aldrig har varit i närheten av en egen talkshow på SvT eller en chefredaktörspost.
Dom borde gå en grundkurs i demokrati och allmänt hyfs.
Tycker det är sjukt intressant att feminismen måste måla upp en världsbild av att män hatar kvinnor för att få det hela att fungera….
Hur lång tid ska det ta innan ni fattar att feminism gillas pga av att det splittrar folket. Och vilka gynnas av det?
- Jo det gör Eu pakten och globalisterna.
Så sluta upp med allt trams och inse att svenskarna får det enbart sämre pga av allt hat från alla olika håll!!!!!!
Kalksten:
Nja, så är det ju faktiskt inte. Det är en viss klick som skriker och hörs mycket som resonerar så.
Du vet, precis som de män som misshandlar och våldtar inte är majoriteten av alla män?
Om man inte vill dömas själv som grupp gör man bäst i att inte döma andra grupper för de som skriker och hörs mest i sin aggressiva, fientliga värdsbild.
Välkommen, Hanna!
Jag var feminist i hela mitt vuxna liv, fram till för fem år sen när jag insåg att den svenska politiska feminismen inte handlar om försoning och jämställdhet – utan om hat och konflikt.
Kanske förstår du nu hur de personer som öppet kritiserar feminismen drabbas? De förlorar sina jobb, de nätmobbas och de beskylls för att vara monster och förövare.
Kanske förstår du också då varför kampen mot radikalfeminismen är så viktig?
Och varför kampen för humanismen och jämställdheten är viktigare än någonsin?
Wao… första inlägget jag läste på din blogg. Starkt. Hat är verkligen ett riktigt vidrigt gift… du är en bra skribent, ska fortsätta kika omkring. Ingens röst ska tystas av hot eller hat… folk.
Då är det okej för mig att kalla vilken feminist som jag vill för låtsasfeminist? Om jag anser att dom säger puckade saker alltså?
Du är så bra Hanna! Ville bara säga det :)
Sanjo:
Nej, jag håller inte med dig. Det går oftast finemang för mig att kritisera andra feminister. Detta är första gången något sånt här hänt mig.
FumikoFem: Ja, det är klart du har. Det kallas yttrandefrihet. Däremot tycker jag personligen att man överdriver om man gör det för att man tycker att folk är puckon.
Jag tycker att det är förjävla hemskt att människor kommer med den typen av hat och hot mot meningsmotståndare och jag är ledsen att du blir utsatt för det. Det är starkt av dig att stå upp för dina åsikter och värderingar trots sådan respons.
Fumikofem!
Vad vill du egentligen? Lämnade du din manliga identitet i tron att du skulle bli mer älskad? Är det därför du verkar föra en kamp mot “manlighet” och det “manliga” på nätet? Är det mot spåren av dig själv du krigar?
Varför kan du inte acceptera att de allra flesta män stödjer dig i din omvandling – och respekterar dig som människa, oavsett om du ser dig som man eller kvinna!
Mot den bakgrunden tycker jag att det är ynkligt och fel av dig att attackera män och pappor som står upp för jämställdheten – men ännu tråkigare att du ger dig på kvinnor som är kritiska mot feminismen!
Du är ju kvinna nu, Fumikofem. Men den feminism du köpte in dig på lider mot sitt slut. Hoppas du fortfarande känner dig trygg i ditt beslut.
Sanjo:
Ursäkta mig, men nu går du över gränsen. FumikoFem måste väl kunna ställa en fråga om hur jag resonerar kring hur om hon skulle sluta kalla vissa feminister utan att du blir arg och skriver sådär? Ta det lugnt. Om du inte håller med FumikoFem om några andra åsikter kan du ta det i något forum där hon skrivit dessa åsikter, men jag skulle föredra om man kan hålla sig till diskussionen i det här inlägget och inte lista en massa saker man ogillar med en person bara för att man inte håller med dem i just denna sakfråga.
Om detta mynnar ut till ett bråk kommer kommentarerna att raderas. Detta är inte rätt forum.
Hanna:
Första gången det hände mig gick jag hem och grät. Att förstå vidden av, ja, vad det innebär att kritisera den politiska feminismen, det tar tid. Det visar sig med tiden. Jag antar att du befinner dig i den processen nu. Du kommer med all sannolikhet att kölhalas ytterligare och drivas mot sträckbänken.
Hursomhelst hoppas jag att du vet att du har vänner kvar – folk som jag. Som tror på mänskliga rättigheter, kämpar för jämställdhet, tror på humanismen, befinner sig någonstans mitt i vänster/höger skalan men avskyr extremism och fundamentalism.
Sanjo:
Varför tror du att Hanna inte är feminist? Anser du att det är omöjligt att fortsätta vara feminist för att vissa feminister inte tycker om en..?
Hanna:
Jag har inget som helst emot att Fumikofem är transexuell. Tvärtom! Men det hör väl till diskussionen, eller varför inte?
Anja:
Nej, det går inte längre att vara feminist i Sverige. Den politiska (radikala) feminismen har tagit över hela begreppet, vilket gör det omöjligt för en person som tror på jämställdhet att behålla titeln.
Om Hanna är feminist? Det är hon säkert, liksom många jag älskar och beundrar. Men jag är är säker på att hon blir tvingad att omförhandla det här inom några år. Sakta men säkert vaknar människor upp. Även den intellektuella vänstern. Feminism är en återvändsgränd. Humanism och omtanken om människan är vägen framåt.
Sanjo:
Angående FumikoFem. Hon ställer en fullkomligt harmlös fråga till mig och du börjar lista en massa saker du inte gillar om henne: Låt bli det och håll dig till diskussionen. Huruvida du ogillar henne eller inte hör inte till den här frågan och jag anser att du kan diskutera det hon tar upp här istället för att lista andra saker. Håll dig till sak och diskussion eller säg inget alls.
Vad gäller det andra: Jag har väldigt många vänner som är feminister, de jag beskriver är en mycket liten minoritet och den har ingen som helst politisk makt överhuvudtaget. De jag känner som har politisk makt beter sig inte som de ovan. De här individerna är snarare hobbyfeminister som går runt och tycker att det är ideellt jämställdhetsarbete att gnälla på att alla andra är dumma i huvudet. Dessvärre syns de i en hel del medier och påverkar synen på feminismen negativt trots att deras inflytande i övrigt är minimalt.
Jag håller inte med dig i din beskrivning om feminism. Inte alls. Jag är stolt feminist, och du och jag delar inte samma kamp. Du ger mig intrycket av att vara antifeminist när du beskriver det som så att jag håller på att “uppvakna” och dylikt och att jag är välkommen till din sida. Jag är inte intresserad av din sida och den dagen jag slutar kalla mig för feminist på grund av några som är dumma istället för att kritisera dessa individer så anser jag att dem, och antifeminismen, vunnit. Det är inget jag eftersträvar och jag skulle bli glad om du slutade beskriva min erfarenhet av dessa få personer som något som är allmängiltigt: För det är det inte.
Sanjo: För en som sitter utanför just denna medieankdamm slår din paranoida ton igenom hårt. Visst betyder feminism “det andra perspektivet” i akademiska sammanhang, men vi måste väl inte bli så förbenat binära i resonemanget att det blir nån typ av fantasy-konspiration av det hela? Haters gonna be haters – håller med Hanna om att de alla sitter i samma ruttna, läckande tunna till båt. Hoppas den sjunker snart.
Vilken bra blogg du har Hanna. Du tycks genuint nyfiken och tänker väldigt klokt och balanserat om många olika ämnen, men också sällsynt självständigt då du undviker att oreflekterat fastna i invanda tankesätt. Det är verkligen beundransvärda egenskaper som du också förmedlar när du uttrycker dig. Props!
Hanna Fridén:
Fast dessa kvinnor var väl puckon i dina ögon?
För mig del så finns det flera saker jag anser inte går ihop med feminism så mycket att jag anser att en personer som gör dessa saker inte är en feminist i mina ögon. Även om hen kallar sig för det.
Du är så klok Hanna. Om du bara visste hur många det är som applåderar detta och är på din sida även om vi inte säger det öppet. Du är en stjärna.
Jag har fått liknande mejl idag. Mållös och ja… Mållös.
Oj, vilken debatt. Hat som hat, trist att det vissa som kallar sig feminister istället visar sig vara antifeminister i dessa frågor. Jag tycker det är jättebra att du skriver om manshat och vad som faktiskt inte är feminism i den rätta betydelsen.
Synd att inte alla verkar förstå att sådana texter gynnar feminismen, inte sänker den. När så många aldrig skulle våga kalla sig feminist idag tycker jag det är extra viktigt att vara klar och tydlig med vad det faktiskt innebär att vara för jämställdhet och vad det utesluter.
Bra skrivet Hanna!
Jag har också läst en hel del av debatterna och många saker dom skriver är så jävla vidriga. Typ: jag hatar män! och alla andra ba: åh du är världens bästa feminist!! <3
Fyfan, snacka om högstadiefasoner gånger 100.
Du är jättebra som klarar av detta utan att vika dig! Själv hade jag bara grävt ner mig i ett hål.
FumikoFem:
Det finns väl många man tycker har puckade åsikter (även om man kanske inte alltid uttrycker sig så i text om det) men det i sig, ja, det vore lite väl för mig. Däremot anser jag att om man beter sig illa mot människor, alltså riktigt illa mot människor, och säger sig ha rätt att göra detta, för att det är politiskt, och man är ju så förtryckt så man får göra så mot alla män utan att det är någon fara: Då är man inte feminist. Man använder bara ordet för att rättfärdiga att man ska få bete sig illa.
Ärligt talat så blir jag bara peppad av att det blir diskussion om det här. Det går inte an att bara falla tillbaka och låta feminismen definieras av haters längre medan den stora majoriteten feminister utvecklar tankar, teorier, analyser, jobbar ideellt, diskuterar etc. i medial tystnad. Om ingen hade blivit upprörd över det du skrev hade det ju varit en icke-diskussion och helt onödigt. Man ska inte vara så jäkla rädd för att bråka emot. Alternativet är ju att ge upp och låta något man inte står för definiera det man tror på. Det är viktigt att ifrågasätta och ännu viktigare när någon blir sur för att man gör det. Det viktiga är bara att man gör det på ett sjysst sätt. Argument istället för påhopp.
Det finns för övrigt forskning som visar att den stora majoriteten kvinnliga feminister i deras urval har en mer positiv inställning till män än vad kvinnor som inte är feminister har. http://pwq.sagepub.com/content/33/2/216.abstract
En av de stora bra sakerna med feminism är att man om man närmar sig den med ett öppet sinne och läser/tar in feminism från flera källor lär sig att tänka i strukturer istället för i generaliserade grupper.
Det kan också vara värt att minnas att inom feminismen finns så många olika strömningar och idéer att det snarare handlar om feminismER än om en Feminism. Feminism är ett paraplybegrepp.
Tankeväckande inlägg, och intressant diskussion. Jag beundrar både dig Hanna och Cissi Wallin för ert mod, energi samt den intelligens och ödmjukhet ni visar i debatten. Både angående ämnet och hur ni bemöter andra. Kram
Hanna, underbara människa!
Du verkar vara den typen av person som är bekväm med att stå för dig själv, som inte behöver uppmuntran för att våga stå för din åsikt.
Jag skiter i att du verkar vara en sådan person, och vill uttrycka min starka sympati och stora stöd för ditt arbete. Dina texter behövs, din röst är viktig! Tröttna aldrig!
Som alla andra vänsterungdomar kallade jag mig feminist under högstadie- och gymnasieåren. Men jag slutade med det, av anledningar som jag nu ser att dina motståndare brukar föra fram. “Alla feminster är en hög galna manshatare”, typ. Det räcker väl med att säga att man är för jämställdhet?
Jag är bara en enda liten människa i vimlet, det kanske kvittar för dig vad jag tycker och tänker, men jag vill ändå säga att du har upplyst mig, du har fått mig att tänka om.
Ditt sätt att beskriva feminismen får mig att vilja börja kalla mig feminsit igen.
Tack för din ork!
Bra att du ser detta hat som kommer från vissa som kallar sig för feminister.
Det du borde göra som nästa steg är att reflektera över den misandri som florerar i våra medier. Varför är det ok att hata och kasta skit på vita män när motsvarande texter om kvinnor/invandrare/muslimer/judar skulle vara åtalbara?
Du borde också reflektera över den inneboende misandrin i feministisk teoribildning där det som kallas för mansrollen är en nidbild av manlighet som väldigt få män uppvisar, en nidbild som sedan används för att visa hur hemska män är. Ett exempel är “mäns våld mot kvinnor”; ett fåtal män utövar våld mot kvinnor och den absoluta majoriteten ser detta som ett avskyvärt beteende, ändå ska alla män dras över samma kam. Varför?
Det är dessutom en sak som jag har förstått avseende manliga feminister. En hel del av dem verkar inte vara hundra i skallen. En hel del manliga feminister uppvisar just det beteende som feministiska teorier använder sig av för att definiera mansrollen – de är översittare, mobbare och drar sig inte för att kasta skit på andra. Dessa manliga feminister borde reflektera över sina egna tillkortakommanden istället för att projicera dem på alla andra män.
@Hanna
Vill bara säga att jag beklagar att du får ta sådan skit, det förvånar mig dock inte alls. Det blir så när man matas av en ideologi som har blivit så hatisk.
Följande:
“De har uttryckt kärlek, värme, de har varit mycket glada över att dessa feministiska män har tagit tag i situationen och hånat, förlöjligat och hotat.”
Bevisar bara hyckleriet ytterliggare. De anser att hat emot män är okej för de är onda. De har dock inga problem med att själva utnyttja de egenskaper som de klistrar på alla män, samt belöna de män som använder de egenskaperna i “rätt” syfte.
Hanna varför kallar du dig fortfarande feminist efter dessa erfarenheter. Det du har upplevt är feminismen idag. Du borde vara konsekvent och ta avstånd från detta genom att sluta kalla dig för feminist.
Grattis Hanna, du har sett ljuset! ;)
Nu kanske du kan börja kämpa för jämställdhet och lika regler och lagar för män och kvinnor, det som jämställdisterna Pär och Pelle mfl. har gjort länge. Och därmed fått utstå alla dessa påhopp från feministerna.
Läser man denna skrift från Valerie Solanas så inser man att de feminister som ser henne som en förebild snarare är nazister istället, fast målgruppen är män istället för judar:
http://www.fajaf.com/lokalt/solanas.html
Jobbig värld att vara i där bara finns svart och vitt och inga nyanser däremellan
Hanna:
Skrämmande att läsa om hur du blivit bemött. Bekräftar tyvärr att det finns ett högljutt gäng som ägnar sig åt att kidnappa diskussionen och andra människor åt sitt eget projicerade hat.
Själv skulle jag gärna vilja se i klartext något av vad dessa personer skriver till dig – varför inte låta dem öppet stå för vad de skriver till dig? Det vore ett kanske smärtsamt men konstruktivt steg framåt.
För övrigt tycker jag att det är ett ganska otrevligt tonläge hos de som kommenterar oavsett om de “feminister ” eller “icke-feminister” Mest är de förstås de sop är på H Fridens sida. Har en stor fallenhet för hånfulla utfall m.m.
LEW: Läs gärna kommentaren “Sue on January 27, 2012 12:40″ ovan och begrunda. Fundera på din förståelse av ord som samlingsbegrepp. Och därefter kommentaren precis under din.
Som jämställdist vill jag rikta lite styrketankar till dig Hanna och säga “stå på dig”. Vi kanske inte delar samma åsikter i allt. Personligen anser jag till exempel att männen idag är offentligt bespottade enkom för att de råkar vara män, speciellt om de råkar vara vita och i medelåldern. Att vara vit man i Sverige idag är lite (observera ordet lite) som att vara jude i 30-talets Tyskland: det är helt ok att i media utmålas som en värdelös parasit som borde kliva åt sidan.
Oavsett det så respekterar jag allas rätt att få uttrycka sina åsikter utan repressalier. Hoppas att du snart återfår den rätten.
LEW:
Varför då? De som beter sig såhär är en liten minoritet.
masa:
Helst inte, om man låter sånt stå kvar så fortsätter folk bara (för att inte nämna de bråk det blir i kommentarsfälten) och låta folk som beter sig illa kidnappa hela diskussioner till sitt hat tycker inte jag är konstruktivt. I vissa fall gör jag undantag, men när det är en pågående diskussion känns det synd att alla andra ska få det förstört pga. några få som ska spy hat – Då låter jag hellre folk diskutera! :)
Hanna:
Förvisso. Tänker bara att sådana mobbare har sitt ev. inflytande i makt av att få agera i det dolda och undandra sig öppet ansvar, de kan fortsätta vara “de där andra”. Då kan det vara positivt i längden att direkt ställa dem till svars för vad de gör i namnet av sin ideologisk-politiska övertygelse.
Hanna Friden:
“Nej, jag håller inte med dig. Det går oftast finemang för mig att kritisera andra feminister. Detta är första gången något sånt här hänt mig.”
Det här ville jag kommentera. Du får stå ut med att jag rättar saker men jag ger dig också ordentligt med kredd för att du skrivit dessa två inlägg så ta det med en nypa salt. Så här ser läget ut.
Du blir inte attackerad för att du kritiserade andra feminister den här gången. Du blir attackerad för att du kritiserade en tongivande feministisk åsiktssamling (TEORI) där manshat antingen a) inte finns eller b) är något harmlöst och oviktigt och därmed ok. (som vissa här försöker avdramatisera det genom att kalla det högstadiefasoner, typiskt att tro kulturellt hat (rasism) bara handlar om omogna högstadieelever.)
Genom att hävda manshat kan vara något allvarligt så gjorde du dig fiende med en mäktig del av den feministiska (akademiska) rörelsen. De har upprepade gången skrivit hur manshat antingen inte finns eller är oviktigt. När du gör det till en viktig fråga så blir du själv offer för precis samma manshat. I den nya akademiska tidsskriften “New Male Studies” så kan du läsa om manshat. Världens stora auktoriteter på ämnet är Katherine Young och Paul Nathanson. Så här definierar de fenomenet:
“Misandry is hatred toward men. We refer here not to anger but to hatred. Anger is an emotion and transient; hatred is neither. Hatred is a culturally propagated way of thinking. Although hatred entails psychological and other problems,
it is truly a cultural problem and therefore a moral problem as well.”
“But, we argue, misandry is due primarily to something much more sinister and much more destructive than even a double standard, whether in the context of commerce or etiquette. Underlying the attitude of those who condone misandry—they often hide behind the anonymity that pseudonyms confer on bloggers—is a perverted notion of justice, which makes it synonymous with revenge. Men have used misogynistic stereotypes
to serve the economic and political interests of men, according to many people (once again, both men and women, though for different reasons), so that women may now use misandric ones to serve their own economic and political interests.”
Det här förstår jag bättre än de flesta, ja förmodligen bättre än alla. Det är nämligen inget nytt för mig. Jag har sett samma sak inifrån i vad som populärt kallas PUA (proffsraggning). Vissa killar som vill lära sig PUA är primärt sårade män som vill såra kvinnor tillbaka.
De vill inte lära sig PUA för att göra folks liv roligare, de vill lära sig PUA för att hämnas på kvinnor, göra kvinnor intresserade och dumpa dem precis som de själva råkat ut för och därmed tillfredställa sina egna ideer om rättvisa. När kvinnor hade överläge blev de dumpade, bara rättvist att de skall göra likadant när de har chansen.
Av denna orsak Hanna, så anser jag att du missbedömer situationen när du säger detta var första gången du kritiserade feminister som du råkade ut för denna storm av kritik.
Det är inte vem du kritiserad, det är VAD du kritiserade. Vilken ide som människor lever efter där du ifrågasatt deras rätt att göra det.
Mvh Erik
Media kan ju tex sluta kalla alla män över 25 år för gubbar och andra nedlåtande uttryck. Jag har aldrig förstått poängen med det? Men det verkar sprida sig som en löpeld i svensk media.
Mina manliga bekanta säger åtminstone att de tar illa vid sig och förstår inte varför de ska bli påhoppade som grupp på det viset jämnt och ständigt. Och jag förstår dem. Jag tror inte vi kvinnor skulle tycka det var så kul om kvinnor generellt blev kallade för tanter, kärringar, eller gummor i media hela tiden?
Eller vad säger ni andra här, skulle inte ni tycka det var tråkigt om kvinnor benämndes på det viset?
Hanna, du har med andra ord råkat ut för exakt samma sak de som protesterade mot SCUM-manifestet gjorde. På den Facebook-sidan kunde man läsa påhopp av just det slaget som du beskriver ovan, och visst är det så att de värsta var män. En av männen skrev t.ex. att vi män måste acceptera att vi är svin. För bland annat sådana begåvade kommentarer fick han på hans egen Facebook-sida komplimanger av skådespelerskan Andrea Edwards.
På sidan kommenterade även en av personerna bakom sajten researsch.nu, som bland annat sammarbetar med tidningen Feministiskt Perspektiv. Han är dömd för misshandel (vilket han själv erkände under kommentarerna på Facebook-sidan men inte verkade ångra eftersom han tydligen misshandlat någon som inte delade hans åsikter) och har även suttit häktad misstänkt för mordbrand i Linköping. Målet var då en McDonalds-restaurang. Han släpptes p.g.a. bristande bevis men “alla visste” att det var han.
Du skriver:
“Systerskapet är i sanning vackert när man ena stunden kallar en kvinna som har en annan åsikt för en svikare – För att nästa sekund slicka upp på männen som utövar det förakt och förtryck ni påstår er vara emot.”
Kanske är det även dags för dig att inse att feminister överlag inte är goda? Det finns ingen god ideologi eftersom det bakom varje ideologi finns människor, och människor är olika. Det de oftast brukar ha gemensamt är att majoriteten av dem är ganska korkade, tyvärr.
När du skriver om systerskapet är det naivt som att skriva om något broderskap män emellan. Det finns inget sådant. Dagen du inser det så kommer du att sluita kalla dig för feminist, eftersom kvinnor inte är något annat än människor, inklusive alla mänsklighetens brister.
håller inte med dig alltid, speciellt inte feminismen då det är Mer än att bara ta upp kvinnofrågor. Men du, jag gillar att du står på dig. Ingen borde sprida hat. Du är verkligen en förebild Ingen borde kunna tystas ner. Jag stöttar dig. Du är stark.
Tråkigt. Men jag tror du träffat på den springande punkten. Just varför det finns folk som kallar sig antifeminister, varför många män (och kvinnor) avskyr begreppet feminism som pesten.
Ibland när jag läst sk “vettiga feminister” uttrycka sig har det funnits ett uns av förvåning i deras texter (varför tycker ni illa om mig, jag vill ju bara ha jämställdhet ju…). De fattar inte hur det kan finnas sådant som anti-feminister eller icke-feminister. Måste bero på att folk är dåligt pålästa…
Men även om de haters som du nu råkat ut för inte är representativa så sipprar delar av deras militanta och sekteristiska världsbild över till mainstream-media. Den syns ibland i kultursidornas spalter, eller varför inte i viljan att sätta upp scum-manifestet som skolpjäs. Vissa politiker och journalister använder ibland deras argument (främst inom vänstersidan), eller man kryper för och förminskar deras hat, som sosse-journalisten gjorde i Wallins radioprogram. Eller tolererar “omvänt” sexistiska beteenden från kvinnor, därför att “män förtryckt kvinnor i 1000 år”.
Det säger nånting att du och Wallin (som båda agerat intellektuellt hederligt i den här debatten)
drabbaa av deras hat. Men jag förstår inte riktigt er förvåning över deras blotta existens. Har du aldrig läst DN-kultur eller AB Kultur? Följde du inte debatten om Scum-manifestet? Den osminskade misandri som dessa personer du råkat ut för ger uttryck för är en undervegetation till den något mer städade variant som serveras i delar av mainstream-media.
Ta debatten om scum-manifestet. Var det några “vettiga feminister” som gick ut och ifrågasatte det lämpliga i att pjäsen skulle sättas upp för skolelever? Som ifrågasatte regissörens syften? Motståndet kom istället från anti-feminister vilket resulterade i att det hela urartade till en ren pajkastning.
Jag är inte feminist, men om jag vore skulle jag fortare än kvickt vilja bränna broarna till dessa personer en gång för alla.
Cecilia S:
Du är inne på en viktig (om än till synes banal) bit av det dagliga mediala manshatet eller mansföraktet idag. Detta att man använder begrepp som “gubbträsk” mm, t o m i politiska analyser i en liberal dagstidning. Det säger något om den pågående normaliseringsprocessen, där föraktet mot män (alltid vita, heterosexuella män dock, gärna de över 25) sakta blir mer och mer accepterat.
Det stora problemet med misandrin är inte de feministiska hatgrupper som ständigt mobiliserar på nätet – hur förödande deras mobbning än är för individer – utan den dagliga, normaliserade tonen i medier och debatter där män och manlighet ständigt associeras med något dåligt, något mindra önskvärt.
Hej Hanna! Har du sett det här? http://genusnytt.wordpress.com/2012/01/28/kand-feminist-kritiserade-manshat-drabbades-sjalv-av-hatet/
Antivåld:
Jag skrev om vad de som satte upp pjäsen vad med om och jag har vid ett fertal tillfällen uttryckt att det inte finns någon ideologi som är befriad från individer som beter sig illa.
Feminist kommer jag inte sluta kalla mig, och jag börjar bli riktigt irriterad på alla kommentarer här om att jag ska “inse” “se ljuset” och annat och överge den, då jag ärligt talat finner det mycket fräckt och otrevligt.
Cecilia S:
Det är ju för att en grupp kreddiga på Stureplan satte trend i att kalla sig själv för gubbe och gubbstil. Den kritiken kan du föra fram till bland annat Carl M Sundevall bl.a. om du anser att det är förnedrande.
Erik (Aktivarum):
Nej, jag kritiserade inte en feministisk teori, jag kritiserade ett specifikt beteende. Jag har däremot kritiserat mycket feministisk teori tidigare utan den minsta lilla problem öht. Erik, varje gång du skriver något om mig tar du dig alltid friheten att hitta på egna versioner av det som hänt och “förklara” resultatet av det påhittade händelseförloppet du snickrat ihop själv. Jag uppskattar inte detta, och tills dess att du slutar med det är du dessvärre inte en person som jag är vidare intresserad av att diskutera med. Senaste gången du kommenterade mig skrev du att jag inte blev kritiserad pga. att ag inte har någon makt utan har en låg position inom en random organisation (som jag inte ens tillhör) och jag finner det något självupptaget att hitta på sina egna förklaringsmodeller till varför jag blir väl eller dåligt bemött. Tack så mycket.
Jag vill bara tacka dig, Hanna Fridén, för att du tar avstånd från hat och mobbing, även när det drabbar pojkar och män.
Vi är nog knappast överens i allt som gäller jämställdhet, men när du, Cissi Wallin och Hannah Lemoine (och kanske några till) går ut och vågar ta avstånd från de allra mest hatiska uttrycken i feminismens namn, så väcker det respekt, i alla fall hos mig.
Tack än en gång!
[...] brist leder till ett behov av att fördöma eller till och med gå till attack mot andra män (eller kvinnor). Officiellt görs detta som en del av den ideologiska feminism han tror på, men det handlar även [...]
Ja du. Jag tillhör väl de som du kallar antifeminister. Ett märkligt ord som tycks bygga på idén “Antingen är du med oss, eller emot oss”. För att vara för jämställdhet behöver man dock inte också vara feminist. Redan ordet feminist visar att denna ideologi inte alls strävar efter bättre förhållanden för båda könen. Istället demoniserar feminismen män med idén att detta ska förbättra kvinnors villkor. Att det samtidigt missgynnar männen är då ointressant. Män dör i högre grad än kvinnor i arbetsplatsolyckor, tar livet av sig i högre grad och drabbas av relationsvåld i lika hög omfattning som kvinnor. Men i feministens värld är detta helt ointressant.
Och vågar man påpeka skevheterna i den feministiska ideologin så blir man alltid och ofelbart utsatt för hot, smädelser och kränkningar. Med en sådan inställning till demokratin och yttrandefriheten har feministerna lyckats skapa sig en maktposition i Sverige. Ungefär på samma sätt byggde nazismen sin maktbas under 20- och 30-talet, något som feminister i regel ogillar att bli påminda om.
Krister Karlsson:
Givetvis måste man inte vara feminist för att vara för jämställdhet. I viss mån kan jag säga att det gått inflation i uttrycket och det, framförallt för några år sedan, ansågs vara synonymt och att för jämställdhet = feminist och vice versa. Korrekt är snarare att en feminist arbetar med kvinnosaksfrågor, och detta måste ni som kallar er för antifeminister lära er att förstå. Det finns människor som arbetar med kvinnosaksfrågor, barns rättigheter, invandrares rättigheter etc. Det finns inga som arbetar med allt. Man kan fortfarande stötta varandra, vilket jag anser är ett självklart ansvar hos alla i samhället, men du kan inte ålägga ansvar på folk som arbetar med kvinnosaksfrågor att även vara utbildade inom och verksamma inom mansfrågor för att få ha rättigheten att utföra sitt arbete. Antifeminister har ofta, precis som du har, en förmåga att tolka in ett polariserat förhållande enkom för att man arbetar med kvinnosaksfrågor – Något som ni garanterat inte tolkar in vad gäller folk som arbetar med barn eller miljö, för dem arbetar inte heller med mansfrågor, men de ser ni inte som varken ojämställda eller mot er, just därför att ni ser kvinnosaksfrågor ur ett polariserat perspektiv och måste väga könen mot varandra.
Det finns feminister som väger könen mot varandra med och inte vill tillåta mansfrågor exempelvis med motivering att de ser det som ett hot mot kvinnosaksfrågor. Men ni gör ju, båda sidor, samma fel. Två fel blir inte ett rätt och man kan ju inte motivera en kamp med att göra samma fel som man anser att den andra sidan gör. Istället bör man arbeta konstruktivt, för något, för MANSFRÅGOR exempelvis, och sedan lämna kritik där kritik är befogad och inte släta över alla kvinnosaksfrågor och feminister med att de är emot män. Kritisera de som är det och arbeta för något. Jag har extremt sällan träffat på någon som kallar sig antifeminist som drar sitt eget strå till stacken och försöker göra något gott för mansfrågor, jag ser framförallt att ni arbetar mot feminism, och då all feminism, baserat på några feminister ni inte gillar, och för att ni har problem med att feminister inte har superkrafter och aktivt kan utbilda sig och arbeta med samtliga frågor som rör kön. Ni lastar över ansvaret på jämställdhet på en grupp som redan arbetar med så mycket de kan istället för att arbeta själva och det är fel.
Angående det som Sanjo skrev.
Beteckningar som “gubbe”, “gubbvälde” eller “gubbträsk” har till avsikt att
etablera en fiendebild, bestående av heterosexuella män över 30 som omoderna och bakåtsträvande.
Ren härskarteknik alltså.
Oskicket är sedan länge etablerat inom kvällspressen men har också spridit
sig till t ex affärstidningar, där styrelser med manlig övervikt regelmässigt definieras som “gubbiga” eller “gubbvälde” snarare än
det mer neutrala “mansdominerade” eller “övervikt för män”, vilket vore det naturliga sättet att uttrycka sig.
Av någon anledning har det här mer eller mindre blivit ett normaliserat språk bland svenska journalister när jämställdhet diskuteras i spalterna. Glädjande nog såg jag faktiskt nyligen en feminist, (Lisa Magnusson i en krönika), som kritiserade språkbruket.
Zeb:
Sista kommentaren som kommer godkännas i det här kommentarsfältet som inte rör inläggets ämne. Alla andra som gör det fortsättningsvis kommer att raderas utan förebehåll. Om man vill diskutera ett ämne får man antingen göra det i ett inlägg som tar upp ämnet, eller så trycker man på tipslänken som finns till höger i bloggen och önskar ett ämne där. Jag har varken tid eller möjlighet att engagera mig och moderera alla de olika ämnen som folk verkar vilja ta upp i just det här kommentarsfältet, och jag hoppas att detta kommer respekteras.
Så, Zeb, om du vill diskutera ålderskriminering, föreslå det här: http://www.hannafriden.com/tipsa-mig/
Men det har ingenting med hotbrev från sura människor att göra.
Hanna Fridén:
“Nej, jag kritiserade inte en feministisk teori, jag kritiserade ett specifikt beteende.”
Manshat är inte ETT beteende, det är en åsikt som uttrycks i en mängd olika beteenden på en mängd olika arenor – hur tror du det kan finnas flera tegelstenar om Misandry om det bara handlar om mobbning? Det var du som skrev om manshat och hur 50 olika personer i media diskuterade det. Var detta fel? Var det inte manshat ni/de diskuterade utan bara de uttryck av manshat som ser illa ut på utsidan?
“Jag har däremot kritiserat mycket feministisk teori tidigare utan den minsta lilla problem öht.”
Jag har aldrig påstått alla feministiska teorier är lika viktiga men det verkar onekligen finnas en kärna av feminister för vilka det är absolut livsviktigt att “FÅ” prata om folk negativt i form av “strukturer” och sedan säga (i radio, i tidningar) saker i stil med
- Men man måste väl få skilja på strukturer och personer. (hörde samma sak igen på Cissi Wallins radioprogram – som jag lyssnade på tack vare dig)
Jag ser varken nån presentera belägg för att att detta är sant eller personer (feminister) som kritiserar att detta är det bästa sättet att ägna sig åt jäställdhetsarbete. Det verkar inte finnas någon bevisbörda alls.
“Erik, varje gång du skriver något om mig tar du dig alltid friheten att hitta på egna versioner av det som hänt och “förklara” resultatet av det påhittade händelseförloppet du snickrat ihop själv.”
Men det är så vetenskap funkar. Man gör observationer, samlar data och sedan drar man slutsatser som presenteras i korta och långa ordalag. Slutsatser som antingen är rätt eller fel men vars grund går att diskutera. Jag skriver dock knappast om dig som person, jag känner inte dig. Att personer sitter och kastar saker aspbergers i ansiktet på dig gör mig uppriktigt sagt asförbannad!
Jag skriver om feminismen, definierad som åsikten kvinnor är underordnade män som norm och rörelsen där man vill ändra på den saken – vad jag framför allt kritiserar hos många feminister är inte vad de vill göra utan HUR de vill göra det. Vilket faktiskt är normal demokrati och inget annat.
Bägge partierna vill göra landet rikt men de är inte överrens om vad som gör landet rikt. Därav behovet av dialog.
“Jag uppskattar inte detta, och tills dess att du slutar med det är du dessvärre inte en person som jag är vidare intresserad av att diskutera med. Senaste gången du kommenterade mig skrev du att jag inte blev kritiserad pga. att ag inte har någon makt utan har en låg position inom en random organisation (som jag inte ens tillhör) och jag finner det något självupptaget att hitta på sina egna förklaringsmodeller till varför jag blir väl eller dåligt bemött. Tack så mycket.”
Jag har hela tiden påtalat ett av de stora problemen med feminismen är att manshatare blir rockstjärnor. Hur kan man bli framgångsrik författare utan publik? Hur kan man sälja föreläsningar utan publik?
Frågan är inte hur många som ÄR manshatare (jag håller med om att de inte är så många)
Frågan är hur många som skickar kärlek till “rockstjärnorna” som är det, köper deras böcker och i smyg anser att det finns en poäng i den “förtryckta” gruppens rätt. Sånts om Malin Ullgren skrivit om flera gånger fast som du själv påpekar, när folk inte håller med är det manliga feminister som rycker ut och sätter “normerna”
Jag förstår ärligt talat inte ditt intresse av att såga mig hela tiden. Det är varken i mitt eller ditt intresse att leva i ett samhälle färgat av manshat och manshat gör heller inte män mindre våldsamma utan mer. Det hjälper inte med hårdare tag mot brottslingar om hårdare tag är orsaken de begår brott.
Om jag har fel om dig är det bara att säga det. Du behöver inte klaga på att jag pratar om saker du säger och drar slutsatser av dem. Slutsatser kan vara fel men även felaktig vetenskap är bättre än ingen vetenskap för utan vetenskap får man mobbeteende.
Anledningen jag skrev här är att du skrev om manshat.
Zeb: Du förstår tydligen inte hur man klickar på länken jag gav dig, så din kommentar raderas.
Min svarskommentar kommenterar öht. inte det du säger, och du maler på med ett skitlångt svar ändå. Herregud.
Cecilia S:
Se instruktionerna jag skrev i kommentarsfältet och följ dem, är du vänlig. Jag vill inte vara otrevlig, men det är samma regler för alla sen jag skrev det. Inga undantag kan göras om jag sätter en regel.
Erik:
Jag har inte läst din kommentar, jag kommer inte göra det heller.
Innan jag läser något du skriver till mig så vill jag ha en KORTFATTAD garanti från din sida att du slutar upp med det beteende du har, det vill säga att hitta på dina egna fantasier om mitt liv, tills dess kommer inte jag läsa något du skriver, för det är tidsslöseri. Hejdå.
@Hanna Fridén:
Jo, jag läste det (i efterhand), men tyckte jag väldigt tydligt höll mig till ämnet. Blogginlägget behandlar ju bland annat om förakt, hån och manshat. Och det var precis det min kommentar också handlade om (i det här fallet hur det kan ta sig uttryck i media). Dessutom ville jag gärna få besvara din kommentar till mig.
Lite trist att du raderar kommentarer som man lagt tid på att formulera. ;( Jag är ny på din blogg och är van vid andra bloggar där det brukar vara högt i tak, och där kommentarer bara tas bort om de tydligt avviker från ämnet. Så därför blev jag lite förvånad. Tas kommentarer bort för lättvindigt så drar man sig för att skriva dem. Och i det här fallet får jag nästan intrycket att du vill tysta den här specifika diskussionen av någon eget intresse trots att den handlar om blogginlägget, och hittade på en regel just därför. Men, men, så kanske inte var fallet. Jag ska hursomhelst inte diskutera ämnet vidare om du inte vill. :(
Cecilia S:
Det spelar ingen roll att det tagit dig tid att formulera det. I denna tråd i flera andra har ungefär 35 personer startat upp olika diskussioner med mig. Alla förväntar sig svar från mig. Det går inte. Med det sagt: Det är inte onödiga saker, vilket är varför jag föreslår att man föreslår ämnet i tipsspalten istället så att vi sedan kan fokusera på det ämnet alla tillsammans.
Det är inte att tysta. Det finns inlägg i denna blogg sedan tidigare som behandlar olika former av åldersdiskriminering, och detta hör till det ämnet. Som du ser finns det andra betydligt MER känsliga saker i den här tråden som INTE blir borttaget eller tystat för att det faktiskt HÖR till hot och manshat i den här situationen. Du däremot tar upp att folk kallar andra för gubbe. Det är en åtskilld diskussion som, om vi tar upp den, förtjänar att behandlas för sig.
Det är varken att tysta, förnedring eller censur att jag ber er hålla ämnena till inlägg som rör ämnet. Om ni tycker det kan ni starta ett diskussionforum där trådar inte är beroende av ämnet utan där 87423739 personer sitter och diskuterar 8439798723982 olika ämnen samtidigt så kan ni se hur bra det går, hur lämpligt det är om man vill att någon ska se ens ståndpunkt osv.
Take it or leave it. Det finns två alternativ, det är ditt val om du inte väljer någon av dem och känner dig tystad, censurerad eller whatever för det.
Min blogg har 35.000 unika läsare i månaden. Försök föreställa dig hur många individuella diskussioner folk försöker starta upp och hur omöjligt detta är för mig. Tack.
Tack för en bra blogg, och speciellt ett stort Bravo för dina kreativa illustrationer! Love them!
Jag har följt några bloggar om just frågor som berör genus, speciellt Pär och Hannah One-way Communication, och hela tiden ställer jag mig den ganska naiva frågan; borde inte samarbete vara bättre än hat och konflikt.
Ingen av dessa bloggare, inklusive dig, står för just konflikt och hat, det är inte detta jag säger. Men där finns en underton, tycker jag, av att hela tiden påpeka skillnaderna mellan könen istället för att se till likheterna.
Ja jag är jävligt naiv :), jag erkänner, jag har en fantasibild av vårt samhälle där vi är en enhet istället för ett Berlinmurs-strukturerat samhälle. Men det är så jag skulle vilja ha det, så jag vill att min lille son skall kunna leva i, att lära sig respekt för varandras skillnader och gilla varandras likheter. Men jag får nog inte som jag vill…
De du och bl a Hannah skriver är väldigt sunt, där finns väldigt stora problem som måste lösas för att vi skall bli en “enhet”, ett samhälle med normer som vi alla kan leva efter.
Jag avskyr hat och mobbing och tycker personligen att när feminister, liksom jämstäldister eller personer med andra ideologier, hoppar på varandra med hot och förtal bara för att där inte finns samtycke i viktiga frågor så blir det kontraproduktivt.
Stå på dig, vilket är en ganska meningslös kommentar med tanke på ditt inlägg!