Martyrpoäng smakar gott

Om jag skulle driva parti och vilja få martyrpoäng och gratis mediaexponering så skulle jag springa runt om natten och dra ner några av mina egna affischer och sedan mystiskt “sabotera” genom att plocka bort några dussin av mina egna valsedlar och informationsblad från ett par-tre vallokaler.

Gratis exponering. Mediauppmärksamhet. Valsedlarna fylls på rätt kvickt. Gött.

Om det nu är någon dum jävel som gör det här åt en i faktiskt avsikt att sabotera så ska man nog inte göra något annat än att tacka.

När man äntligen kan jobba

Efter tarmhaveri så kom serverhaveri och här sitter jag fortfarande på kontoret och bråkar med en mycket bråkig serverdator som inte uppvisar mycket samarbetsvilja. Så kan det gå. Men ett plus i samboskapet är att min kille har ett sånt här bärbart 3-modem så nu kan jag i alla fall joba lite medan jag försöker få pli på servern.

Så vad ska jag göra nu?

Jag vet inte. Jag är mest sugen på att dricka öl, om jag ska vara ärlig. Äsch.

Snabbvisit på kontoret

Något jag helt glömt räkna med vad gäller samboskapet var toalettproblemet. Jag har givetvis bara en toalett i min en och en halva. Min kille hoppade in i duschen och jag blev PANIKBAJSNÖDIG sådär som jag ofta blir 3-5 gånger om dagen när magen fungerar som den ska och började skräna SKYNDA SKYNDA utanför toan men han hörde inte och det var PAAANIIIIKH.

Men mitt ena kontor ligger på samma gata som jag bor. Så jag rusade in med smetigt nattsmink, nattlinne, jacka och tofflor och skrek HEJHEJHEJSKABARAENSNABBISHEJ så in på toan och klaaaart.

Skönt. Praktiskt. Bra. Vilken lyx!

Varför tycker bara folk med roliga jobb att ungdomar är lata?

Väldigt bra skrivet av Isabelle Ståhl om ungas arbetslöshet och deras påstådda “lathet”.

Lär här.

Skugge och Bert har tidigare beskyllt ungdomar för lathet och förklarat att det inte finns någon brist på jobb. Ståhl kritiserar.

Jag vill skjuta in ytterligare en grej.

Det är en sak att påstå att ungdomar inom en viss arbetsgrupp är lata och vill lyxlira. Många (inte alla) som vill jobba med lite spexigare jobb förväntar sig ofta att det ska vara kul hela vägen och inte en massa trist slit och ta i. Men det är inte alla ungdomar, det är de ungdomar som både Skugge och Bert Karlsson möter, däremot, för de söker sig till Skugge och Bert. Vi har de som vill jobba med media som brinner och är villiga att slita stjärten av sig – Men som med alla jobb, och framförallt de som är lite “roligare” än att sortera papper i ett lager (ett av mina första jobb) så finns det även en del latmaskar.

Men jag tror att den andel ungdomar som bara är redo att jobba “med något roligt” är mycket mindre än Bert och Skugge tror. Men det är såklart de ungdomar de möter, då BÅDA har ett roligt jobb med status. Jag tror i ärlighetens namn att varken Bert eller Skugge skulle jobba sju dagar i veckan, sexton timmar om dygnet, om de jobbade med papperssortering. Så man ska nog akta sig innan man kallar folk för lata. Till att börja med ska man nog inte kalla folk för lata om man har ett jobb som nog många anser vara rena lyxliret.

Jag jobbar sju dagar i veckan och betydligt mer än åtta timmar om dagen. Men vet ni, inte fan är jag någon som tar i mycket för det – Allt är nämligen roligt jobb. Eller ja, inte roligt hela tiden, men roligt jobb. Det kan inte för en enda sekund jämföras med ett tungt arbete i stil med undersköterska. Hur mycket man än vill hävda annat så är vi som så gärna vill prata om hur myyyyycket vi stääääändigt jobbar de riktiga latmaskarna. Vi har kul – och har mage att gnälla! Det är ju förjävligt.

Det är kanske därför det är just människor inom media som klagar på ungdomars lathet. De känner igen sig och känner sig dumma. Haha. För inte fan ser jag sophämtaren eller den ensamstående föräldern som jobbar dubbla lågbetalda jobb gnälla över ungdomars lathet.

Just saying.

Fuck oljud och PMS

Jag får spader. Sitter jag på kontoret så är det en jävla hund som hoppar på mig, går jag hem så är det dunkade och skrålande för att min kille är så glad över sin nya dator (jag är förvisso glad att han är glad) och går jag någon annanstans och jobbar så är det bara SKRÄN och BRÖL eller tjatter tjatter tjatter överallt.

Efter en dag av samboskap känner jag mig REDAN trängd av hela världen. TYSTNAD. JAG BEHÖVER TYSTNAD.

Spräng mig i bitar. För lugnets skull.

Har någon kapat en kabel i stan?

Alltså, dog typ hälften av alla Sveriges servrar precis? Jag kommer inte in på svenska Google, Gmail, Hotmail, Twitter och flera andra sidor, medan min blogg och andra saker rullar på som vanligt. Ytterst märkligt, det hela. Det kan ju inte vara min anslutning det är fel på, jag har just snackat med flera kompisar som har samma problem.

Skitjobbigt. Jag har jätteviktiga saker jag måste få iväg. AHHH.

EDIT: Nu fungerar allt igen. Jag höll på att dö där i hela tjugo minuter ett tag. Förskräckligt.

VIDEO: Flyttlasset

Idag flyttade jag och min kille ihop. Se här hur det gick till.

Slussenkramare till attack i min blogg!

Varning! Slussenkramare för bevarandet av gamla Slussen har tendenser oroväckande lika rasisttendenser. Bör undvikas för den egna hälsans skull.

Bra att ha det uträtt, då. Slussenkramare = OND. Slussenhatare = GOD.

Jag vill nog vara pessimist ändå

Min kille försöker få mig att lära mig att se mer positivt på saker. Han tycker att jag är alldeles för neggig vad gäller allt. Han tycker att jag är en riktig självmobbare. Att jag inte tror på mig själv eller att något ska gå bra.

Det är väl en sida som ni, ärligt talat, sällan ser här i bloggen. Kanske för att det är en sida som inte alltid funnits hos mig, utan att jag mycket tidigare varit den typen av person som får storslagna tankar om saker och är bra på att plocka ut vinsten i förskott. Men inte längre. Jag har det inte för mig längre. Jag gick och blev en realist, även om min kille hellre kallar det för pessimist.

Trots min pessimism, då, så unnade jag mig själv att bli väldigt glad över vissa saker och se det mycket, mycket positivt. Det skulle nog alla ha gjort i och för sig. Så idag så var det inte alls lika bra som jag föreställt mig och då, ja. Vet ni vad överdriven optimism innebär?

Att man inte planerar för om något går sämre. Vilket jag inte gjort nu, och känner mig som en dum idiot som står oförberedd. Jag föredrar nog min realism ändå, när allt kommer omrking. Även om jag faktiskt var otroligt sprudlande glad där i nästan en hel vecka. Glad till nivåer som jag nog aldrig riktigt upplevt tidigare i livet. Jag stod och log och sa: “Livet är verkligen värt att leva.” så skuttade jag runt och undrade hur det kunde gå så fint när jag mestadels nog tycker att allt går lika illa som olyckskorpen i mig föreställer sig.

Lite säga A utan att säga B över det här, jag vet. Men ibland behöver man bara prata av sig lite känslor kring saker utan att säga vad det rör sig om. Men jag kan göra er trygga med att det absolut inte gäller något så allvarligt som typ hälsa eller kärlek, utan egentligen inte är något jättedramatiskt i livet. Bara något jag hoppats på. Så ingen behöver oroa sig. Så mycket kan jag säga.

34 skäl till att inte bevara Slussen

Kan det vara för själva slussen vid Slussen? Är det den som står för kulturarvet?

Eller alla mysiga promenadstråk invid vägarna?

Kanske den osedvanligt tråkiga graffitin? 

Eller alla fina tunnlar? 

Kanske de öppna ytorna som främst används som avlastningsplatser för bråte?

Eller bara känslan i omgivningen?

Någon sa att man skulle bevara de BLÅ BODARNA. Det här är dem. Trevligt, va? En kisstinkande tunnel som ingen vill passera. Mörk, obehaglig och knepig.

Åh, KULTUREN!

UTSMYCKNINGARNA! 

ARKITEKTUREN! 

Eller efterlämningarna av alla misslyckade affärsverksamheter! Går inte riktigt att driva butik i kissluktande tunnel som ingen vill gå i. Här inne på Nordins gamla pappershandel hölls det “hemliga” mötet för att bevara Slussen i sitt originalskick. När de kom dit och viskade det hemliga ordet för inträde på mötet, som löd “Slussen är fin”, hur många tror ni kunde säga det med övertygelse i rösten? Hur många ändrade sig när de satte sin fot i Blå Bodarna, som de tidigare skrikit sig hesa för? 

Inne i Blå Bodarna finns det många små gångar som leder till återvändsgränder. Perfekt för att bli rånad, misshandlad och våldtagen i.

Eller var det kanske det här fina man ser när man kommer ut på andra sidan? 

Eller väggmålningen för den “fina” ingågen till Blå Bodarna? 

Som är täckt av den tjusiga trappen.

Och den fagra tunneln.

INDUSTRI. KULTUR. HISTORIA! 

Den fina utsikten! 

De öppna vyerna! 

Åh! Vilken fager plats. 

Jag kan förstå att man inte vill täppa till utsikten mot Gamla Stan, men det har redan lovats att den ska bevaras. 

Så vad vill de bevara? Detta?

Eller de små härliga byggnaderna?

Södermalmstorg. Ett torg med potential, men luften är alltid instängd och resten om omgivningen gör en deprimerad. I dagsläget står det bara förvirrade, trötta turister där som undrar vart fan de hamnat och en massa skåpbilar. Slöseri.

Katarinahissen och lyxrestaurangen Gondolen! Stackars de turister som förbokar bort med utsikt åt fel håll. Fel håll är i övrigt två av tre håll. Grattis.

Slussen används bara som en, tja, sluss för människor i dagsläget. Som ni kan se.

Men! Slussen har en av de få existerande offentliga toaletterna i Stockholm! Något som kanske är värt att bevara, notera även den Slussentypiska graffitin ovanför. Ordet pedofil skrivet i versala silverbokstäver. Kultur!

Åh, Gula Gången. Platsen som luktar som den heter och med en passande skylt, det är nämligen som en toalett hela gången används som.

Trots att den faktiskt är öppen stora delar av vägen. Så inpyrd är starken av urin.

Sjukhusarkitekturen är speciellt fin just här.

Och varför vill man bevara Gula Gången? Jo, för NÖJESLIVETS skull! KOLINGSBORG! Med all dess historia och kulturarv! Platsen som jag plankade in på när jag var 14 och snodde öl på, vilket arv!

Som ni ser är nöjeslivet här sprudlande. Mycket populärt.

Man kan ju förstå varför. Det är ju så fint här. Jag kände ju inte alls att det var skitläskigt eller så att gå runt att plåta med min kamera. Nä nä. Varför då?

Och alla charmiga nergångar till Slussenbussarna! Vilken F U N K T I O N A L I T E T ! ! !

Och ah, den svarta dörren där borta. Där har vi den stora, fantastiska nöjeslokalen Kolingsborg som ska bevaras för dess sprudlande nöjesliv.

Sedan tog jag inga fler bilder för jag tyckte att det var obehagligt att gå runt och plåta. Mitt på ljusan dag, kände jag det, och då är jag som sagt uppvuxen här. Tänk er hur trevligt det är på natten?

Nej. Jag vill inte att man ska bevara Slussen. Vill ni?

Åldersnoja lite

Jahaja. Nu har de inte leggat mig när jag varit på Systemet två gånger i sträck och inte fan har de leggat mig när jag köpt cigg en enda gång på… Nä, vet inte hur länge.

Problemet? Jag har ju aldrig smink på mig! De tänker att jag är hundra år gammal. Inget smink? Då måste man vara minst trettio, garanterat inte under 18 i alla fall, för en tjej utan smink kan INTE vara under arton.

Jag förstår dem. Men jag gillar det inte. Jag vill inte att folk ska tänka att jag inte är i leggvärdig ålder. Så jag måste skärpa till mig lite och ta sminklektioner från… KISSIE kanske? Då jävlar. Inte en dag över sjutton. Jafan!

Kan vi inte spamma Kissies blogg med kommentarer och be henne visa hur hon sminkar sig? JAAAAAAAAH!

Ta åt dig, Pär Ström

Såhär känner jag alltid när jag läst/hört något Pär Ström raljerat om.

Jag önskar att han tar åt dig. Någon dag. Snart.

Tack Salvis.

VIDEO: Busiga hundvalpen

Om jag får någonting gjort med den här med mig? Svar: NEJ.

Jävla cigg

Åh fyfan.

Här ute i Bie finns det ingen butik och jag har ej heller någon bil. Detta innebär att jag får köpa på mig cigg innan jag åker hit. Den här gången har jag köpt två ciggpaket för fredag, lördag och söndag samt måndag morgon.

Det här skulle inte vara några problem vanligtvis. Två ciggpaket räcker och blir över under den tiden för mig. Men det finns två problem.

1. Jag vet att jag inte kan köpa nya, vilket gör mig lite onödigt panikslagen inför den händelse att ciggen skulle ta slut. Detta gör att jag vill röka mer.
2. Jag har räknat ut exakt hur många cigg jag kan röka under dagen samt tidsinervaller för hur jag får röka. Nästa cigg jag får ta får tändas 16:14, detta innebär att jag för närvarande sitter darrig och stressig och knappt kan koncentrera mig alls. AH. SNART CIGG. AH. AH. AH.
3. Luften. Luften här ute är helt annorlunda från i stan, både inomhus och utomhus. Den är så jävla ren och fräsch och det, ja, det gör mig pigg. Väldigt pigg. Katastrofalt pigg. För pigg. Jag känner en ständig pigghet i hjärnan och lederna som är förbannat irriterande och faktiskt – utmattande och förlamande. På samma sång! Jag började röka när jag var yngre för att jag blev lugn av det* och nu räcker inte samma mängd cigg jag brukar röka i stan till för att lugna mina nerver och jag skulle behöva utföra ungefär trehundrafemtioelva träningspass om dagen för att kompensea för den ohyggliga mängd med svårkontrollerade energi jag har i kroppen. BAM! Skulle det kunna säga. Så sprängs jag. Som ett kärnkraftverk. Som fucking jävla Tjernobyl. Det är jag.

Men framförallt är det väl det att jag vet att jag har en begränsad mängd och det får mig att vilja ha många många fler. Äääh.

*Jag vet att en massa kommer vilja påpeka att man blir pigg av nikotin, inte lugn, och alltså kommer vilja säga blahblah du känner fel eller lägga fram muppiga slentrianteorier om min neurologi som de gissat fram med sin fantastiska litegoogle-kunskap i ämnet. Det brukar folk göra. Det kan ni faktiskt undvika, det blir bara dumt. Jag blir lugn av cigg, punkt. Google ger inte tillräkligt mycket kunskap för att man ska kunna ställa en diagnos – Tack.

Frank går att läsa – JA, från BÖRJAN!

Så. NU är Frank tillfixad så att det går att läsa från första strippen. Äntligen kan jag köra igång det där på allvar!

Läs den HÄR.

Hoppas bara att webteamet lägger in Akismet snart. För att äh.

Men nu blir det varje vardag, tjoho!